Johnny - samlaren...

Överskriften är det ”spökigaste” jag kunde komma på, men också en låttitel! Blev väl ingen hit, men den ”fastnade” på min rullbandspelare när den gavs ut i november 1968 i Sverige  -  Bazooka med ”Boo on you”:

Såg på nätet något om, att sångaren och producenten Johnny Cymbal, han med ”Mr Bass Man”, skulle gömma sig bakom bandnamnet. Hur som helst, denna tuggummipoplåt gav inte många STIM-pengar…

I Mattias Klings bok ”Only young twice – Historien om Europé” (2011) finns hela Europe i ett svep från Upplands Väsby via Västindien tillbaka till utgångspunkten…  Ja, kanske inte riktigt, men i det närmaste. Vi får följa ett gäng ganska busiga tonårspojkar, som förutom ett stort intresse i musik, även har stor kreativitet i att sysselsätta sig själva   -  och polisen… 

Några av pojkarna har dessutom en alldeles brinnande önskan i att bli bra på att musicera och kan dessutom uttrycka sig genom egenskapad musik. Efter diverse olika bandkonstellationer landade det hela i ”Force”. Både John Norum och Joakim Larsson övade och övade för att bli skickliga gitarrister och bandet anmälde sig till Rock-SM 1982.

Strax före tävlingen bytte man namn på bandet till Europe   -   och vann Rock-SM. I samband med detta ”drabbade”/skaffade man en manager, Thomas Erdtman, som skulle komma att betyda mycket för gruppen   -   egentligen både början och, sedermera, slutet för dem. Ett slut i totalt ekonomiskt kaos med stora skatteskulder efter enastående framgångar världen över med skivor och turnéer. Miljontals sålda singlar och album, där pengarna kanske inte alltid hamnade där de skulle. ”The final countdown” blev det bokstavligt talat för bandet, som splittrades 1992.

En tillfällig comeback gjordes Nyårsafton 1999 inför millennieskiftet med en spelning i Stockholm och TV, men den riktiga återföreningen kom inte förrän 2004 och med en spelning på Sweden Rock Festival, så var man tillbaka ”på banan” igen. Flera album har gjorts därefter, det senaste, ”War of kings”, tidigare i år.

Jo, jag gillade boken, som har en bra indelning och ett upplägg, som gör en nyfiken och man vill veta mer. Jag hade inte klart för mig, att alla framgångarna landade så brutalt i kaos och oreda. Managern var säkert till hjälp i början när dessa tonåringar kämpade för att komma någon vart. Han var säkert som en stöttande ”pappa i branschen” just då och det var tryggt och bra så långt, men ”mycket vill ha mer”…  En läsvärd bok!

”Days of rock n roll” är en av låtarna från senaste albumet, som inte är alldeles tokigt. Finns lite av ”gamla” drivet och lusten till musik från bandet och det lockar mig till lyssning:

Go’ freda’!!!

Haj å Godisbus!

Idag är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

Tänkte RIVA igång med en lite jazzig låt inte helt utan KLÖS… 

”Cat call” med Chris Barber’s Band kom som singel i England den 20 oktober 1967, men skrevs redan på 50-talet. Av Paul McCartney!  Denna instrumentalare fanns på Beatles repertoar då, liksom när de provspelade på Decca 1962, men därvid stannade den. McCartney medverkar i slutet på den här inspelningen med ”glada tillrop”!

Låten blir en bra intro till: Anna-Lena Brundin och Staffan Heimerson har samlat ihop en bunt kåserier om kattor i en bok med titeln ”En god katt förlänger livet” (1998).

Och ska jag vara ärlig, så kan jag väl finna lite KLO i det Heimerson berättar, men i övrigt ”SPINNER” jag inte loss!

Jag har absolut inget emot kattor, men, utan att vara ”TASSkig”, den här boken har jag svårt att uppsKATTa!

Och inte blir det bättre: Radioprataren i Radio Malmöhus, ståupparen, författaren m m Kalle Lind med ”presenterar femtiotvå festliga riksdagsledamöter” (2012) är bara för mycket för mig!

Det är ytterst sällan jag inte läser färdigt en bok, men nyss hände det! Jag orkar inte med hur mycket tjafs och nonsens som helst. De tänkta skämten är plumpa och ”modet” att använda ”runda ord” i texten imponerar inte på mig.

Jag ”stupade” efter ett tjugotal beskrivna riksdagsledamöter   -   tyckte det räckte där och tackar biblioteket för lånet. Så, som du förstår, kan jag inte rekommendera denna bok…

 Till detta hade jag tänkt mig ”Kalle på Spången” med Peps, för att liksom ”gunga bort boken ovan”, men nätet ”kunde inte leverera”…  Däremot hittade jag den här kvartetten glatt sjungandes utanför Spången:

”BAMS”, dvs Björn Skifs, Annifrid Lyngstad, Mona Wessman och Sten Nilsson, äter sig igenom låten i TV 1970. Klämkäckt, kan man väl kalla detta, eller…?

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Jenny Berggren är högaktuell i ”Så mycket bättre”! Och jag, som för ett bra tag sedan, läste hennes 6 år gamla bok…  Verkar vara läge att berätta om den…  Så här lät hon i ”Om” av Niklas Strömstedt i fredags:

Räknat på skivförsäljning i världen är Ace of Base trea på listan över svenska artister (efter ABBA och Roxette). Bandet, med hemvist i Göteborg, slog igenom 1993 och släppte sin senaste (sista?) platta 2002 och bestod av syskonen Malin, Jenny och Jonas Berggren samt Ulf Ekberg. Malin lämnade bandet 2007 medan de 3 kvarvarande medlemmarna gav sig ut på turné i Europa och Asien.

Samtidigt började Jenny på en solokarriär och gav ut boken ”Vinna hela världen” där hon berättar om sin uppväxt, sitt liv med Ace of Base och sin kristna livsåskådning. Ace of Base slog igenom med dunder och brak och turnerade över hela världen, deras album ”Happy Nation” är världens mest sålda debutalbum så här långt!

Det blev ett hektiskt liv med arbetsuppgifter att utföra oavsett om feber och halsont eller jetlag härjade  -  det ”kostar att ligga på topp”…  Hysterin var påtaglig och hetsen stor. Framgången krävde en trygg och van organisation, vilket kanske inte lyckades helt och fullt i början. Inom parentes kan nämnas att några av låtarna spelades in i Decibel och Cheiron Studios med legendariske Denniz Pop som producent!

Mitt i allt detta var Jenny sommarledare på kristna konfirmandläger och den kristna tron kom att betyda mycket för henne. Insikten om sin tro, kärleken till familjen och senare till blivande maken, musikern Jakob Petrén, och deras gemensamma familj har en tydlig påverkan på hennes liv.

Detta är en intressant bok om ett liv i idolhysteri och livet bakom med krävande och älskade fans, men också ett överfall i hemmet (som kunde slutat riktigt illa). Boken är ömsom lätt naiv för att strax bli djup. En hel del handlar om idolrollen i kombination med hennes djupa kristna tro. Ganska intressant kombination, faktiskt, dock betydligt lågmäldare än t ex Little Richards mer predikantliknande framtoning.

Och så kan jag inte låta bli ”Travel to romantis”, en singel med Ace of Base från 1998! Snacka om produktplacering! SAAB för allt vad tygen håller!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Idag är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!! Och in med en drottning direkt: ”The queen of 1964”! Neil Sedakas hit från 1975.

Och så till nästa Drottning:

Förra chefen på SvT Rapport, Ewonne Winblad, skriver i sin bok ”Annonsdrottningen” (2011) om en riktigt driftig kvinna från senare halvan av 1800-talet   -   Sofia Gumaelius. Hennes pappa, Otto-Joel Gumaelius, startade Nerikes Allehanda och var bl a rektor för Örebro läroverk i drygt 30 år. Sofia och hennes systrar reagerade starkt på att deras bröder fick skaffa sig utbildning, medan flickorna bara fick utbilda sig för att bli en ”god maka och mor”.

Den som reagerade kraftigast var Sofia och med lärdom från familjens engagemang i tidningsvärlden, startade hon 1877 en annonsbyrå, med syfte att förmedla annonser från företag och privatpersoner till en eller flera tidningar i Sverige. Annonsören lämnar sin annons på ett ställe, varifrån man ser till att den kommer in i önskade tidningar   -   genialt!

En smart tanke i en tid långt, långt före telefaxar, internet etc för att underlätta annonsspridning   -   att vara lite av ett nav i en värld av ökad konsumtion. Hon lyckas! Idén var genial och kom vid rätt tid!

Det är mycket intressant att följa Sofia och hennes företag, onekligen ett kvinnokampsbevis, via denna bok. Den är välskriven, men framför allt är berättelsen givande. Ta gärna en sväng inom på biblioteket och låna boken   -   det är den värd!

En annan drottning, f ö född samma år som Neil Sedaka 1939, är Tina Turner. Hennes sista hit tillsammans med maken Ike blev ”Nutbush City limits” (1973), som hon själv skrivit. Ike sjönk allt djupare in i missbruk och misshandlade Tina fysiskt mer och mer, men efter 16 års äktenskap lyckades Tina bli fri. 1974 kom hennes första soloalbum, men hon var fortfarande kvar i Ikes band. Hon var med i Who’s rockopera ”Tommy” året därpå och med ”Rough”-albumet 1978 var banden till Ike klippta och egna karriären tog fart fri från plågoanden. Drottningen på egna stadiga ben! Här dock Ike & Tina i ”Nutbush City limits”:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Tänk vad folk med fantasi kan prestera i bokväg…  ”Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett Ikeaskåp” är inte sponsrad eller godkänd av företaget! Detta är debutromanen för 38-årige franske f d gränspolisen Romain Puértolas (2013).

Just det yrket har kanske inspirerat författaren till huvudpersonens vilda, men till delar ofrivilliga, resande. En handfull länder hinns med på bokens 250 sidor, som startar med att fakiren åker från Indien till Paris för att köpa Ikeas spikmattesäng Svelvikspik. Den finns dock inte i lager visar det sig, men går att beställa för leverans följande dag.

Fakiren har dock inte ”budgeterat” för en natt på hotell, så han stannar kvar på varuhuset. Där finns ju en hel sängavdelning…  och restaurang…  visserligen stängd, men det går ju att åtgärda!

Ja, och så är historien igång med den ena halsbrytande händelsen efter den andra i ett hisnande tempo med små korta kapitel. Jag ska inte avslöja mer av tokigheterna än så här, för boken är verkligen läsvärd. Finns förhoppningsvis även på ditt bibliotek!

Med bokens fakir i åtanke, så dök Povel Ramels indiska inhopp upp! Hans berättelse om självplågaren ”Ittma Hohah” är hämtad från Ramel-filmen ”Ratataa eller The Staffan Stolle Story” (1956). Ordekvilibristen Ramel i högform!

Tio år senare plågades Svensktopplyssnarna av en annan ”reseberättelse”: ”Vägen hem” med Ola Hermansson! Låten, skriven av Little Gerhard, blev den stora hiten för Ola och hans orkester, som startade 1963 i Sollefteå. Mona Wessman var sångerska i bandet innan hon satsade på en solokarriär.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Idag är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

Jo då, det funkar att läsa ”gamla” böcker också…  som t ex Egon Kjerrmans ”Hellre än bra” från 1996…  Bokens titel lär varit Tage Danielssons beskrivning av Kjerrmans sångkonst. Och ändå, eller på grund av, kom Danielsson att anställa Kjerrman på radion!

För mig är Kjerrman förknippad med allsång på Skansen, där han från mitten av 50-talet ledde de radiosända sångkvällarna i tio års tid. Men karriären startade i Svea Livgardes Musikkår efter musikdirektörsexamen 1943. Tre år senare blev han kapellmästare på Stora Teatern i Göteborg, varifrån han 1948 lockades till Hippodromen i Malmö.

Från 1952 blev det radio och Underhållningsorkestern och sedermera även TV, som han dock lämnade 1976 för en tjänst som dirigent vid Regionmusiken i Karlskrona och I17, Uddevalla. Den här tiden och fram till en god bit efter tänkt pensionering ägnade han sina krafter åt musiken inom regionmusiken/Försvaret. En hård kamp i nedläggnings- och omstruktureringstider, samtidigt som han inte drog ner på sitt komponerande, bl a filmmusik, och arrangerande! Kjerrman avled 2007, 86½ år gammal.

En intressant bok med flera ”Jaså, det också”-upplevelser för mig. Visst blir det lite uppräkning emellanåt, men boken är koncentrerad och lättläst med god stil och gott berättande. Kan faktiskt rekommenderas!

Kjerrman var en tid på Bohusläns regemente och vid en högvakt lyckades han få tillåtelse att framföra ”Bohus Bataljon”, dvs I17’s ”egen” melodi, sjungande! Dock med förbehållet, att när man närmade sig slottet, så skulle instrumenten ta över! Tyvärr hittar jag inget sjungande framförande av Sten Frykbergs bataljonsmarsch. Vid framförandet 1982 (?) ingick i själva högvakten en viss 0509 Andersson, med förnamnet Frank…

Och så vill jag inte missa Kjerrmans inlägg i äktenskapets väl och ve… ”Bla-bla-bla” är skriven av Sven Paddock och Nils Perne (ca 1960) och här lånar jag den från ett bröllop 2006…

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och med tanke på textlängden borde det vara Långfredag…

Historikern och författaren Bengt Liljegren, som bl a skrivit en läsvärd bok om Pink Floyd, har nu tagit sig an en annan engelsk gigant: Winston Churchill. Det blev två böcker  -  en om tiden före andra världskriget och en om kriget och därefter.

Givetvis får vi följa Churchill ”från begynnelsen” och konstaterar snabbt att det var ett lite märkligt liv! Han förväntades av sina föräldrar att studera med framgång, men det funkade inte speciellt bra. Och inget större stöd fick han från dem  -  besöken var få, knappt ens ett om året!

Till slut blev det dock officersutbildning, men, till faderns stora besvikelse, på kavalleriet! Churchills självförtroende var oerhört stort och han skaffade sig snabbt ett antal vanor, som kom att följa honom genom livet   -   whiskey och cigarrer…  Därtill kom en oerhört stor förmåga att tala och övertyga!

Och just det här med alkoholen, som rent ut förvånar! Hur kunde en man, som premiärminister, med sådana alkoholvanor/-problem (?) tillåtas leda ett land i krig? Hans uppträdande var inte speciellt juste mot sin omgivning, varken privat eller i politiken. Hans idéer var spretiga och inte alltid särskilt genomtänkta, men energin och drivet var enormt.

Böckerna innehåller så mycket, så jag nöjer mig med att nämna några meningar ur boken:

…Churchill var ingen anhängare av kvinnlig rösträtt (!), däremot var han för ”progressiv beskattning och sociala reformer som skulle gynna de mindre bemedlade”.

…han menade redan i början på 1900-talet ”…att all religion var en form av vidskepelse som stod i motsatsförhållande till förnuft och utveckling.”

 …Churchill finansierade mycket av familjens leverne med sitt författande. Han fick f ö Nobelpriset i litteratur 1953, men var besviken för att det inte var Fredspriset…

…45 år gammal utsågs han till krigsminister 1919 och ett par år senare blev han kolonialminister och kom bl a få hand om stora områden i Mellanöstern  -  Frankrike hade resten av områdena. Churchills agerande där har efterverkan även i dessa dagar…

…förutom politiker och författare, var Churchill en flitig amatörmålare!

…vi får inte glömma, att Storbritannien i början av andra världskriget var allena mot Hitlers krigsmaskin. USA gick inte med förrän långt senare.

…Churchill var 66 år gammal när han blev premiärminister 1940. En post han innehade till 1945, men återkom för en fyraårsperiod 1951.

…1945, i slutfasen av kriget, ville Churchill, att de allierade trupperna skulle rycka fram så långt som möjligt österut för att möta de ryska trupperna. Gärna nå Berlin och Prag före dem för att ”rädda undan” så många östeuropeiska länder som möjligt ur Sovjetiskt inflytande. Detta ville dock inte amerikanerna och Jaltakonferensen med en sjuklig Roosevelt och en trött och utsliten Churchill blev till ett ”lättfångat byte” för Stalin… Det kalla kriget med alla dess följder var uppstartat…

…i november 1945 talade Churchill i det belgiska parlamentet om sina tre grundbultar i efterkrigspolitiken:

   1. ”De demokratiska länderna måste samarbeta i FN och agera resolut och i tid…”

   2. ”Storbritannien och USA måste samverka för att uppväga Sovjets maktambitioner.”

   3. ”Länderna i Västeuropa borde bilda en union.”

        Detta sista är ju väldigt intressant, inte minst med tanke på, att när ”Kol- och stålunionen” senare bildades, så ställde sig Storbritannien utanför…

Givetvis kretsar mycket i boken kring andra världskriget. Chamberlain hade träffat Hitler och fått lugnande ord på att det inte skulle bli krig…  och så gick Hitler in i Polen och en hel del andra områden och eftergiftspolitiken hade misslyckats! Churchill hade tidigt insett faran med Hitler och fick sina farhågor besannade . Chamberlain tvingades avgå strax efter tyskarna ockuperat Danmark och Norge i maj 1940. Churchill blev premiärminister.

Jag kan inte säga annat än, att detta är mycket intressant läsning. Churchills roll i politiken är obestridlig, men hans gloria har, för mig, fått sig en liten törn efter att ha läst de här innehålls- och lärorika böckerna.

Vera Lynn och hennes sånger ingöt mod och förströstan hos britterna under kriget. Hennes inspelning av ”We’ll meet again” var en av de populära låtarna. Dame Vera Lynn, som fyllde 98 i våras, blev 2009 den äldsta artisten att toppa albumlistan i England med ”We’ll meet again. The very best of Vera Lynn”! Britterna har inte glömt henne!

Den 9 oktober 1940 föddes i Liverpool en pojke, som fick namnet Winston. Han kom att bli ännu populärare än sin gamle namne. Pojkens namn var John Winston Lennon, men han kom dock senare att byta ut mellannamnet till Ono, men det är ju en annan historia. John Lennon skulle fyllt 75 år idag!!!  

Dagens överskrift gör melodivalet enkelt: ”Give peace a chance” från 1969 inspelad med inhyrd 4-spårsbandspelare under lätt kaotiska förhållanden på ett hotell i Montreal, Canada. Lennon har till sång-&klapphjälp bl a Petula Clark, Timothy Leary, Allen Ginsburg, Murray the K, Derek Taylor och på gitarr, Tommy Smothers.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

Kompositören, producenten, musikern m m Lasse Holm har tillsammans med Claes-Allan Lundin knåpat ihop sina musikaliska minnen i boken ”En hel massa Lasse” (2015). Melodifestivalframgångar blandas här med Diggiloo-turnéer, men utan djupare grävande i uppväxten eller skoltiden.

Pianolärarinnan var inte riktigt inne på samma melodier som Lasse, så det fick bli andra instrument och det ledde till bl a bandet ”Larry Moon & Moonlighters”. I början på 60-talet kortades namnet till Moonlighters. Lasse lämnade bandet 1976 efter att mer och mer ha inriktat sig på att skriva låtar, som oftast fick text av andra. Melodierna spelades in av alla från dansband till Mats Rådberg & Rankarna och hamnade titt som tätt på Svensktoppen.

Torgny Söderberg var och är en långvarig vän och vapendragare, men även en viss Bert Karlsson fanns med i kretsen. Carola, Kikki Danielsson, Elisabeth Andreasson, Monika Törnell, Arja Saijonmaa, Lotta Engberg och Arvingarna är några av dem som nått framgångar med Lasse Holm-melodier. Ingela ”Pling” Forsman var flitig textskrivare, men även Gert Lengstrand bidrog med texter.

Och så blev Lasse programledare i TV för t ex ”Sikta mot stjärnorna”. Sommarturnéerna, döpta till ”Diggiloo”, blev också framgångsrika. Dock valde Lasse att fr o m 2013 inte delta på scenen i denna show, utan nöjde sig med arbete med och bakom föreställningarna.

Ja, detta är en synnerligen lättläst och lättsmält bok om schlager- och dansbandsbranschen i Sverige. Helt OK läsning!

Melodin Lasse Holm hade skrivit var han nöjd med, men den hade en engelsk text. Den borde bli en hit med svensk text och somliga tyckte, att melodin hade något italienskt över sig. Lasse gick ner till lokala pizzerian och fick en meny  -  och så fick han fram texten till ”Canneloni macaroni”. Och det blev en hit 1986! Så här lät den i TV-programmet ”Razzel”:

Och så kommer en hel kvart med Melodifestival! Inkl Lasse Holm och flera av hans melodier! Mellanakten i Mellon 2000 var ett riktigt snyggt och välgjort paket med hjärta, smärta och fullt ös  -  och välsjungande artister! Var så goda!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

En önskebok 2014, som jag läste direkt, men inte blivit färdig att berätta om förrän nu. Det låter ju nästan som att jag tyckte boken var tråkig…  Helt fel! Jag uppskattade ”Historien om Nisse Hellberg & Wilmer X”! Hellberg har tagit skrivarhjälp av journalisten Micke Sjöblom.

Våren 1959 kommer Limhamnsbon Nisse Hellberg till världen. Mamma Brita, tandsköterska, och pappa Knut, civilingenjör, hade fått sitt fjärde barn, sladdbarnet Nisse. I boken får vi följa uppväxten, skolorna och musiken. Den första gitarren, musikkompisarna och spelningarna.

19 år gammal gör han på Pildammsskolan i Malmö den första spelningen med sitt band, Wilmer Pitt, och 2 år senare kommer deras första singel. Bandnamnet är då justerat till Wilmer X…  Kanske lite större chans till radiospelningar efter namnbytet…   Skivan var en bilaga till fanzinet Larm, som skapades av Lennart Persson, skribent och skivaffärsägare, ”Musik & Konst”, Malmö.

Wilmer X och senare Hellbergs soloskivor och turnéer följs i boken, liksom samarbetena med Peps Persson, Per Gessle etc. I boken finns även också intressanta samtal mellan Hellberg och Gessle, f d MFF:aren Anders Andersson och journalisten Per T Ohlsson, som bl a säger att ”mitt musikintresse började med Beatles, sedan Led Zeppelin och därefter Ten Years After”.

Ibland känns boken lite väl ”präktig”, men jag ”fångades” i alla fall! Klart läsvärd skånsk och svensk musikhistoria!

Karin Hjulström var ledare i TV för ”Gig”, ett musikprogram där Wilmer X kom att medverka med ”Bulldog”, en låt från deras album ”Teknikens under” 1988. Här ser vi Nisse Hellbergs vapendragare, Jalle Lorentsson, i högform med sitt munspel. Nisse och Jalle var kärnan i bandet och var med från begynnelsen 1977.

Jag är väldigt förtjust I “soundtrack”-albumet till Lonely Boys med Per Gessle, men idag får det skånska regera. Och då blir det Hellberg i kollaboration med Peps Persson. ”Perssons gård” skrev Hellberg efter bekymmerna med att hitta hem till Peps ”ude pou lanned”. Låten kom med på Wilmer X albumet ”Mambo feber” 1991. Här kommer den live inkl Persson!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!