Johnny - samlaren...

Lena Einhorn har skrivit boken ”Kameleont” och den är, som hon säger, ”En dokumentär berättelse” om Vladimir Vladimirovitj Putin. Boken, som kom 2024, behandlar tiden efter hans mindre framgångsrika tid som sovjetisk KGB-agent i Dresden, Östtyskland, fram till, att han av Boris Jeltsin, utses till president i Ryssland. Från 1990 till 2000, är det decennium som beskrivs.

Det var med största tvekan Putin fick tjänsten i Dresden. Tvivel på om han hade kvalifikationerna och dessutom var han ju ogift! Inte bra för en spion! Han, som ville ha en tjänst i åtminstone Västtyskland, fick dock jobbet, men kom aldrig göra något större intryck där.

Efter Sovjetunionens fall och det tyska enandet kom han tillbaka till favoritplatsen Sankt Petersburg, men fortfarande utan att ”visa framfötterna”. Men efter hand blev det ”flitens lampa”, som gjorde honom ”synlig”. Han var inte speciellt social, höll sig för sig själv och iakttog… Betraktades som en genomärlig demokrat, trofast utan några större åtbörder och ”upptäcktes” av fler och fler. Fick högre och högre befattningar i Sankt Petersburg. En kylig, tålmodig, beräknande, iakttagande, manipulativ Putins karriär hade startat…

Geologen och politikern Marina Salje, som under sin tid i Sankt Petersburgs domstol anklagade Putin för korruption, beskrev honom som en ”kombination av ultra-nationalist och korrumperad byråkrat-furste, av tidigt tsar-ryskt snitt.”

Det händer fruktansvärt mycket i Ryssland under dessa 10 år. Förskräckliga händelser  -  personer med s k icke passande åsikter skjuts eller förgiftas. Journalister, politiska konkurrenter och oliktänkande jagas och dödas även utanför landets gränser.

Korruptionen är utbredd och den som vill berätta och/eller bekämpa får inget långt liv. KGB, numera FSB, slipper ingen undan och Putin omger sig gärna med kamrater från den grupperingen…

Lättläst bok om hur en människa kan dupera och i det dolda ta för sig, göra karriär och nå de högsta befattningarna. Inga stora tal stående på en stridsvagn (á la Jeltsin), men väl mycket agerande i det tysta som leder till mer makt och då kan man ju lätt glömma det där med ”demokrati”…

För mig var boken väldigt läs- och minnesvärd! Ett flertal bekanta namn dök upp och dessutom vad som hände med dessa personer…

Nikolaj Rimskij-Korsakov föddes 1844 i Tichvin, strax öster om Sankt Petersburg. Han visade tidigt en musikalitet, som fick honom till pianolektioner och den första kända kompositionen, ”Sadko”, kom 1867. År 1888 kom ett hans populäraste verk: ”Schererazade”, som refererar till huvudkaraktären i ”Tusen och en natt”. Här får vi höra ett avsnitt spelat av Asiya Abdrakhmanova (fiol) och Margarita Sipatova (piano):

”Humlans flykt”/”The flight of the bumbelbee” är ett stycke ur Rimskij-Korsakovs opera ”Sagan om tsar Saltan” med premiär 1900. Ett vackert litet stycke där humlans surr och flygkamp fångar lyssnaren, även i denna version med gitarr i stället för fiol eller piano. Kee Marcello och Europe lät så här live i London 1987. Vilket hantverk!!!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Tredje Rikets slutgiltiga sammanbrott” är underrubriken på ”Åtta dagar i maj 1945” skriven av tyske historikern Volker Ullrich. Boken gavs ut på svenska 2024, 4 år efter originalet.

Jag har ju läst en hel del böcker om andra världskriget, men ingen har haft fokus på tiden från 30 april till 8 maj 1945. Den första av dessa 9 dagar begick Hitler självmord och perioden avslutades med Tredje Rikets kapitulation  -  kriget i Europa var över.

Nu nöjer sig inte Ullrich med händelserna just de här dagarna, utan han ger bakgrunderna också. Därutöver får vi veta vad som händer efteråt vid rättegångarna, som vissa i tyska ledningen undvek genom självmord. Cyankaliumkapslarna användes flitigt… och flera valde självhängning för att slippa ta ansvar. Många av de som hamnade i rätten hade helt plötsligt inte varit aktiva i grymheterna eller ”bara” lydde givna order…

I 3 majveckor 1945 ”styrdes riket” av storamiral Dönitz från staden och enklaven Flensburg, som inte var ockuperad av segrarmakterna. Han avsattes därefter och hela ”ledningen” fängslades. Förhör inleddes.

Vid samma tid ställde Hertigen av Mecklenburg sitt slott Glücksburg till Albert Speers förfogande. Snart flyttade dock amerikaner in där för att förhöra Speer, som antog den ”oskyldiges roll”.

Intressanta personer, som kommer att bli ”kändisar” senare, dyker upp efter hand i boken. Willy Brandt, Konrad Adenauer, Simon Wiesenthal, Walter Ulbricht, Erich Honecker (som den 4 maj kom till Berlin och sin första hustru, fångvakterskan Charlotte Schanuel), Wernher von Braun m fl.

Detta är en ”intensiv” bok med massor av namn och titlar. Inte alltid lätt att hålla reda på, men förf lyckas förklara så det blir en läsbar bok! Ett stort plus är de ”vanliga” personers dagboksutdrag o dyl. De ger insikter och iakttagelser från den här tiden. Den här boken har tagit tid att skriva. Märks inte minst på de 75 sidorna med litteraturförteckning och noter. En mycket läs-/ lärvärd bok.

Även i krigstiden gjordes det musik av det lättsammare och gladare slaget. En av hitsen 1945 var en glad calypso: ”Rum and Coca-Cola” framförd av de 3 systrarna Andrews. Deras aktiva musiktid startade redan 1925 och varade ända tills äldsta systern avled 1967. The Andrew Sisters, födda av grek-norska föräldrar, växte upp i Minneapolis och så här lät de i ”Rum and Coca-Cola”:

Här i Sverige hade Ulf Peder Olrog knåpat ihop och 1945 spelat in ”Samling vid pumpen”, som dock blev mest populär i Sigge Fürsts inspelning. Den svenska hårdrocksgruppen Candlemass, med rötterna i Upplands Väsby, slog 1993 ihop de båda versionerna av låten och lade till sitt eget tryck och tempo. Då skramlade det till vid pumpen! Håll i vårhatten!

Go’ Valborgsmässoafton’!!!

Haj å Goodbaj!

Skam att säga, har jag slarvat med läsningen av denna bok. Jag fick den för nästan exakt 2 år sedan. Började läsa den då, men… Hoppas givaren kan ursäkta mig, men nu har jag läst färdigt ”Att bära sig själv” (2021). Peter Jöback skriver med hjälp av 3 kamrater om sig själv och sitt liv.

Veckan efter premiären i oktober 1995 såg vi ”Kristina från Duvemåla” på Malmö Stadsteater. Succé för alla och dessutom genombrott för bl a en 25-årig Peter Jöback, som sjöng oss till tårar i ”Guldet blev till sand”!

Men redan innan detta hade hans liv varit fyllt av med- och motgångar. Född i en musikalisk familj, studier på Adolf Fredriks musikskola och tidigt engagerad i olika teaterföreställningar. Blev dock som barn utsatt för sexuella övergrepp, som givetvis kom att prägla honom långt upp i åldern.

”Musik-Jöback” ledde givetvis till medverkan i Melodifestivalen, men den karriären har inte nått nivån på teaterframgångarna. Huvudrollerna i Stockholm, London och New York har han klarat med glans, inte minst i ”The Phantom of the opera”. En roll som gav genljud både i West End och på Broadway.

Jöback har även, i allt detta, även kämpat mot ett drogmissbruk i olika omgångar. Det har han övervunnit och har funnit sin livskamrat i Colombia-födde Oscar Nilsson. De gifte sig 2010 och har 2 barn.

Som du ser, så är det bara små rader jag skrivit här om Jöbacks rejält händelserika liv. Så ung han är, så har han skapat musikalhistoria, även utanför Sveriges gränser, men dessförinnan upplevt ett djupt mörker. Tycker detta är väl berättat av och om Peter Jöback!

Hans stora genombrott kom på Malmö Musikteater/Stadsteater/Opera 1995 i rollen som Robert i ”Kristina från Duvemåla”. Musikalen, av Björn & Benny, bygger på Vilhelm Mobergs utvandrarepos och blev stor succé, inte minst låten ”Guldet blev till sand” framförd av Jöback. Här kommer den i en liveversion från USA-turnén 2001:

Stor succé blev det också med huvudrollen i ”The Phantom of the opera”, först i Londons West End och senare på Broadway i New York. Tyvärr är ljudet lite sviktande på de rörliga bilder jag hittar på nätet, men framförandet med Katy Treharne av titellåten samt ”Music of the night” 2012 på Malmö Live får duga…

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Städerskan” är debutboken för Nita Prose (2022). Prose, vars riktiga namn är Nita Pronovost, är förläggare och bor i Toronto.

Molly Maid, städerskan, jobbar på Regency Grand Hotel. Hon är ytterst flitig och plikttrogen. Noggrann som få och framstår samtidigt som både godtrogen och naiv, men alla hotellytor glänser!

Den sociala biten är inte hennes starka sida, men är duktig på att notera vad som händer runt omkring och koppla ihop det med de sentenser och visdomsord hennes mormor lärt henne som t ex:

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”.

Mormor och städerskan bor tillsammans i en liten synnerligen välstädad lägenhet och lever i väldigt ordnade rutiner. Matlagning, disk, tvätt och städning sker efter detaljerade planer, som mår bäst av att inte rubbas.

Det är städerskan som är berättaren i boken och det sker på ett lätt omständligt sätt, som lockade mig att fortsätta läsa. Saker och ting ”skruvar till sig” vilket hon sammanfattar i sentensen: ”Vi är alla lika fast på olika sätt”!

Saker och ting händer på hotellet och ”om man vill se vart någon är på väg, titta inte på munnen, titta på fötterna”, för att citera mormor. Molly hämtar kraft i ”Går du bara in för det klarar du det”… Och spänningen stiger…

Detta är en för mig lite udda bok, både i berättarformen och själva berättelsen. Efter ett tags läsning hade jag lite svårt att lägga boken åt sidan. Upptäckte nyss, att det i år kommit en fortsättning på ”Städerskan”. Beställde den på biblioteket direkt!

Här skulle det ju passa med musik från musikalen ”Rent”, men den titeln är ju varken på svenska eller städad, så den låter jag vara. Städerskan höll ångan uppe, så varför inte se/lyssna på salig Tina Turner i ”Steamy windows”! Låten, skriven av ingen mindre än Tony Joe White, spelades in till albumet ”Foreign affair” 1989, men kom även på singel. Här hör vi Tina Turner live från Arnhem i Nederländerna.

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Noveller, ursprungligen publicerade 1933 – 1938, kan de vara läsvärda idag? I ”Den långa dalen” samlades 12 noveller av John Steinbeck. Boken kom ut 1938 och återutgavs 2022.

År 1962 fick Steinbeck Nobelpriset i litteratur efter böcker som bl a ”Öster om Eden”, Vredens druvor” och ”Möss och människor”. Jag läste och ”föll” för dessa som tonåring, men såg aldrig den filmatiserade ”Öster om Eden”, en av få filmer med James Dean. Hur skulle jag nu, flera decennier senare, reagera på Steinbecks noveller?

Jag förflyttades till 1930-talets USA och ”kände igen” språk och miljöer! Det kärva livet på landet i väster klingade bekant och jag ”kom in i” Steinbecks beskrivande stil. Jag tänker inte berätta om de enskilda novellerna, utan ber att få citera några exempel på förf bildrika språk:

”Ormarna låg hopnystade och vilade…, men när den unge mannen lutade sig fram över buren, kilade de kluvna tungorna fram, svarta ytterst och blekröda längre in, och vajade långsamt upp och ner.”

”Högt ovanför gathörnen svängde gatubelysningen med sitt blå båglampsljus i blåsten och förde telefontrådarnas skuggränder fram och tillbaka över marken.”

”Fuchsiorna… ser ut som små tropiska julgranar.”

”En halvvuxen, randig katt kom springande ut från drängstugan, galopperade styvbent över vägen, tvärvände och sprang tillbaka igen.”

Med dessa mina valda meningar målas för mig bilder, som fängslar. Önskar att jag kunde ”lyfta ut” bilderna ur skallen, rama in och hänga upp dem!

Klart läsvärda noveller!

På 30-talet fick Duke Ellington och hans orkester sitt genombrott, så med koppling till boken väljer jag en hit från den tiden: ”Mood indigo”. Ellington skrev den tillsammans med klarinettisten Barney Bigard och spelades in 1930 av Duke Ellington and his Famous Orchestra, som det står på etiketten till 78-varvaren från RCA Victor. Just dessa här bilder är nog inte från den tiden, men musiken…

Ellington tillhör mina favoriter och en annan höjdare kom drygt 40 år senare: ”Latin American suite”, som innehöll ”Tina”. Edward Kennedy, dvs Duke, hade komponerat låten och bandet fick till ett alldeles underbart latinamerikanskt gung. Basen och trummorna lägger en drivande grund och Dukes ackordfyllda toner bygger på så tårarna vill fram…

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Hårdrockens historia? Nej, snarare Nils Håkanssons livshistoria sedd genom hårdrocksglasögon. Boken, ”Tung metall”, kom 2023.

År 1982 drabbades Nils, då 7 år gammal, av sina storebröders musik: Heavy metal! Det var en högljudd musik, som hördes igenom dörren från äldste broderns rum. Sången var på ett för Nils obegripligt språk, men rytmerna och de rytande gitarrerna var ”gripbara” och lockande. ”Detta skulle hädanefter bliva hans musik”, för att travestera Voltaire, som lade dessa ord i munnen på Karl XII i boken ”Histoire de Charles XII”.

Håkansson berättar om och analyserar sitt livs, musikens och samhällets utveckling och förändring år för år. Skolan, kompisar, nya skivalbum, samhället, ja, allt gås igenom i detalj, ja, nästan till leda i ett närapå obeskrivligt ordflöde…

Stundtals är boken intressant läsning, men emellanåt är den mer som en torr avhandling. Gillar dock Håkanssons sågande av PK-livet och sättet han väver in den aktuella tidens övriga musik och filmer. Ger perspektiv på metallmusikens roll och sammanhang i det totala ljudflödet. Kul också att få veta lite mer om de olika trådar heavy metal efter hand delats upp i.

Beväpna dig med tålamod, när du börjar på den här boken!

Fem år innan Nils Håkansson föddes 1975 kom ett album, som blev en av byggstenarna i det som kom att kallas hårdrock: ”Deep Purple in rock”. Det var engelsmännens fjärde LP och nr 2 med den legendariska Mark II-sättningen  -  Blackmore, Gillan, Glover, Lord och Paice. Så här lät Deep Purple med ”Child in time” i en TV-liveinspelning från 1970: Sångaren Ian Gillan sjöng f ö Jesus-rollen i originalinspelningen från samma år av ”Jesus Christ Superstar”! Jag skulle kunna skriva mycket om Deep Purple, som jag lyssnat mycket på. Uppskattar deras variationsrika och fantasifulla musik. Och så har de ju ”va’d i Öja”!!! Håll i håret, för nu drar det iväg…

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Jag måste ha varit olidlig”, berättelsen om Arvid Fredborg, är skriven av sonen Lars. Boken gavs ut i oktober 2023, några veckor senare och strax före sin 78-årsdag, avled författaren.

Arvid Fredborg, född 1915, var krigskorrespondent, författare och rådgivare. I februari 1941 blev han, mitt under det brinnande andra världskriget, Svenska Dagbladets man i Berlin! Där stannade han till maj 1943, då han återvände till Stockholm.

Därutöver hade han varit på många andra ställen i olika funktioner. Så blev det också efter Berlin-tiden. Arvid var en man med många järn i elden.

Det här är en detaljerad bok på 470 sidor, varav av 70 är noter och källförteckning, om Arvid Fredborg. Trots att jag förlängt lånetiden flera gånger, så mäktar jag inte ta mig igenom detta faktafyllda, småpräktiga, ambitiösa verk. Jag fängslades inte tillräckligt utan stannade på sidan 308… väldigt nära slutet, men jag pallar inte mer!  Men du kommer kanske längre?

Med tanke på ovanstående rader, borde jag nu spela Schuberts ”Den ofullbordade”… men varför inte en snutt av hans ”Die Forelle”, som han blev klar med 1817? Lite udda sättning med gitarr och tvättmaskin, men det ger ju en ren ton…

Eller kanske med piano & tvättmaskin, rent av…

Go’ tossda’!!!   Gla’ Påsk!

Haj å Goodbaj!

”En sista helg” låter ju lite ödesmättat och är en bok av australienska Charlotte Wood. Den gavs ut 2019, men kom först 4 år senare på svenska. Wood är prisad i hemlandet och här introduceras hon i Sverige.

Detta är absolut en sista helg för Jude, Wendy och Adele. De ska tömma deras kamrat Sylvies ”nära-stranden-hus” efter hennes bortgång. Dessa fyra damer har hängt ihop i ”alla tider”, men nu ”med en kvinna kort” ska huset tömmas och de ska stå ut med varandra än en gång.

De är i sjuttioårsåldern och har, trots vars och ens klart olika sidor, lyckats balansera kantigheterna. Vänskapen har behållits, även om det skavt emellanåt…

Hur går det här nu då? Ja, det är lite som Mikael Rickfors låt ”Dancing on the edge of danger”… En av damerna är mycket strukturerad, en annan har fullt upp med sin ”nära-döden-skraltiga” hund och den tredje är ostrukturerad och lever mest i sin avsomnade film-/teaterkarriär. Jag får känslan, att avsomnade Sylvie var kittet och kunde balansera denna kvartett. Men nu är hon ju inte med…

En, för mig, lite udda bok. Wimsigt, nästan ältigt emellanåt, blandat med intriger och kallt beräknade steg och syften, men jag läste vidare och färdigt! Är det så här människan är? Mask på? Hugg i ryggen? Hjärtlighet? Ytlighet? Lismande falskhet? Ändå en sorts kamratskap? Ja, hur uppfattar du det efter att ha läst ”En sista helg”?

Idag blir det mycket musik!!! Inte helt oväntat vill jag ha ”Dancing on the edge of danger” här. Mikael Rickfors gjorde den på albumet ”Kickin’ a dream” 1979. Här hör vi Sveriges bästa soulröst i en inspelning gjord på Sveriges Radio i april 2023. Ganska nytt m a o

I Angelica Alms lag i ”Så ska det låta” (febr 2013) ingick Rickfors och Mats Ronander. De gjorde en vacker version av Springsteens ”The river” med Mickes suveräna röst och Mallas bluesigt sköna munspel:

Rickfors och Ronander utökade med Dan Hylander och gästade Lotta på Liseberg den 30 juni 2014 med ett medley, Dans ”Skuggor i skymningen” följs av Mickes ”Vingar” inkl tjusigt Malla-solo! Vad mer kan begäras?

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Äntligen lite roande och underfundiga krönikor i ”läseriet”! Men Staffan Heimerson lurade mig! ”Promenad i Absurdistan” med underrubriken ”Rövarhistorier, reseberättelser och en och annan reflektion” visade sig handla om förf tid som reporter i Afganistan ”med omnejd”. Boken kom 2002.

Heimerson ”hinner med” flera krig i regionen inkl jakten på bin Laden efter 11 sept-dåden 2001. Jag får uppfattningen, att han är väl insatt i alla klanernas agerande, men även i sovjetiska försöket till erövring och senare, deras tillbakadragande.

Genomgående noterar jag, att allt har sitt pris… Miljardärsonen bin Laden kunde göra sina val, men även med mindre ”börs” avhandlades mycket. Lojalitet är förhandlingsbart… ”Vem kan man lita på” skulle kunna vara nationalhymnen även i dessa områden…

Det är dock ingen dans på rosor för reportrar och fotografer att befinna sig i och kring Afganistan. Flera av Heimersons kollegor får plikta med livet i sin iver att reda ut vad som händer. Han skriver: ”På Balkan var ett människoliv inte mycket värt. I Afganistan är priset ännu lägre”.

Klart läsvärd bok, även om jag inte klarade av alla tungvrickande namnen på de ”stats-/klanledande” personerna Heimerson skriver om. Flera, inte minst de av Sovjet tillsatta kommunistiska statsöverhuvudena, hann dessutom inte sitta så länge på sina poster… rent generellt var det hög omsättning på höga positioner…

Ja visst, är detta en drygt 20 år gammal bok, men händelsemönstret går igen! Jag gläds åt att ha läst denna biblioteksgallrade bok! Heimersons penna förvisso, men upplysande och lärorikt för mig i alla fall.

Då som nu  -  alla dessa krig gör mig besviken och ilsk! Jag lånar en låttitel: ”Angry”! De pigga pensionärerna i Rolling Stones kom hösten 2023 med ett nytt album, ”Hackney diamonds”. Där finns ”Angry”  -  en riktig rackarrökare! Ännu en Stones-klassiker!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Skymning 41” med underrubriken ”Roman från en krigstid” är skriven av Helsingforsfödde Kjell Westö. Boken kom 2023.

Finska Vinterkriget 1939/40 hade jag bara ”allmänna” kunskaper om, liksom det efterföljande Fortsättningskriget 1941/44. I det senare gick Finland till anfall mot Sovjetunionen för att försöka ta tillbaka det som förlorats i Vinterkriget. Finland anföll tillsammans med Tyskland, som startat sin ”Operation Barbarossa”.

I Westös bok har journalisten Henry Gunnars och skådespelerskan Molly Timm huvudrollen. Deras släkt och vänner, liksom parets arbeten, är också viktiga i denna berättelse. ”Par” förresten, det var väl lite si och så med det. Deras ganska häftiga humör skapade flera avbrott i förhållandet…

Henry vill och får skriva om kriget. Han blir en uppskattad rapportör på Hufvudstadsbladet och följer med en speciell grupp ut i fält. Det han ser påverkar efter hand så, att han vill beskriva realismen mer än glorifierandet av soldaterna i denna superkalla vinters strider. Då väljer tidningen, att inte ta in hans bidrag. Han blir satt åt sidan på tidningen…

Molly är på en flera veckor lång turné i Sverige med ”sitt” teatersällskap. Kontakterna med och vetskapen om Finland och kriget minskar. Turnén blir framgångsrik, men Molly tycker ändå att hennes insats vacklar.

Osäkerheten blir påtaglig för dem båda. Vart vill de komma? Vad vill de uppnå? Dags att byta till annat jobb i dessa karga dagar? Och, inte minst, vill de ha ett liv tillsammans?

Westös bildspråk imponerar och fångar mig som t ex i:

”Kriget gav ifrån sig otaliga läten. Alla var missljud, disharmoniska effekter i den moderna dödens symfoni.”

”Det torra knattret från maskingevären. Och den olycksbådande tystnaden…”

Eller som i ett avsnitt där Molly funderar över sina utförda värdinneplikter vid en bjudning:

”…innerst inne hade hon alltid tänkt att både hon själv och de flesta andra pratade alldeles för mycket. Den som bara babblade på och aldrig lyssnade till andra, den lärde ju sig inget nytt…”

Henry satt på spårvagnen i den snöfyllda staden och funderade:

”Runtom i världen löpte pojkar risk att bestjälas på sina liv innan de ens hade börjat, och de skyldiga var åldrande män med mörker i hjärtat.”

På sin resa passerade Henry f ö den nybyggda velodromen, som byggts för de olympiska spelen 1940 i Helsingfors…

När jag läser Westös ”roman med verklighetsanknytning” kommer givetvis det nu aktuella ryska invasionskriget i Ukraina upp i tankarna. Det ryska agerandet visar sig än en gång.

Detta är en mycket läsvärd bok! Språket är så väl beskrivande och historien är svår att lämna därhän. Och så lite nordisk historia därtill!

Jean Sibelius (1865-1957) är Finlands störste kompositör och ett av de mest kända verken är ”Finlandia” från 1899. Här hör vi denna symfoniska dikt i BBC ”Proms”-serie, där stycket framförts flera gånger genom åren  -  första gången 1906! Klippet här är från 2017, året då republiken Finland firade sitt 100-årsjubileum.

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Österlenbon med ”Dehlis vackraste händer”, Mikael Bergstrand, håller sig till Skåne i boken ”Konsulten som inte ville bada” (2021).

Konsulten Kenneth bor i Malmö och har förvandlat sitt föräldrahem i Baskemölla till ett sommarboende. Han tjänar bra med pengar på sitt managementkonsultande, så huset i Baskemölla blev rejält uppgraderat… och det blev även pengar till en statusbil…

Men förhållandet med Cathrine tar slut, konsultandet, som ofta leder till personalnerdragningar, börjar tråka ut… Sommarhuset får bli ett ställe att återhämta sig på.

Pappan har blivit senildement och bor på ett hem i Simrishamn, så Kenneth har nu nära att besöka honom. Kenneths trauma kommer över honom igen. Han var inte ens tonåring när hans älskade mamma försvann under en simtur vid Baskemölla  -  strömmarna tog henne. Storebror är också avliden och pappan sökte tröst i flaskan…

Kenneths besök hos sin förvirrade pappa ger honom några lösryckta meningar med antydningar… hade mamma haft ett annat förhållande under dessa år… vad hände vid stranden… vad visste pappan… och byborna…

Ja, ännu en Bergstrand-bok med gott flyt i. Lättläst och fängslande historia, som inte verkar helt otrolig heller och som vanligt, när det gäller den här författaren, så har jag svårt att släppa boken! Sidorna, liksom berättelsen, bara ”rinner på” med sina intressanta karaktärer. Det blir flera ”likes” på den här boken om konsulten, som inte vill bada…

På Wikipedia läser jag: ”Att vara konsult är inte en yrkesbenämning i sig, utan en alternativ anställningsform”. Som gjort för att spela lite Beatles, eller hur? ”We can work it out” var en McCartney-slinga, som kompletterades av Lennon. Valstakterna var Harrisons idé! Låten spelades in under arbetet med ”Rubber soul”-albumet hösten 1965 och gavs ut som singel i december samma år. ”Day tripper” fanns på andra sidan av skivan och blev listetta lite överallt i världen. Så här såg de långhåriga typerna ut på TV…

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

”DDR bortom muren * Östtyskland 1949-90” är en bok av historikern Katja Hoyer, föddes i Östtyskland 1985 och flyttade till Storbritannien 2010. Boken kom förra året.

Östtyskland och dess variant på kommunistisk diktatur nådde aldrig sitt första halvsekel. Landet kom och, strax före konkursen, försvann när Sovjetunionen (och i viss mån Västtyskland) slutade hålla det ”under armarna”. 

Wilhelm Pieck blev första presidenten, men Walter Ulbricht var partiordförande och drev landet i ”Sovjetstil”, fast lite ”vassare”. Erich Honecker tog över 1971, men i oktober 1989 avsattes han och ersattes av Egon Krenz. Den 9 november öppnades Berlinmuren…

Några små ”klipp” ur boken:

Redan på 1930- och 40-talet visar Pieck och Ulbricht ”…att det varken var karisma eller ledaregenskaper som avgjorde de tyska kommunisternas karriär – och överlevnad - … utan lydnad och nytta.”

När Ulbricht och hans kamrater, enligt Stalins meddelande, skulle ”ta över” den sovjetiska zonen av Berlin och f d Tyska Riket sa han: ”Det bör se demokratiskt ut, men vi måste ha allting i vår hand.”

I oktober 1946 gjordes en ”samordnad razzia för att samla ihop viktiga arbetare…  över 2000 tyska fysiker, kemister, ingenjörer och forskare… ombads packa omgående.” för flytt till Sovjetunionen.

Stalin var inne på en ”neutral stat för hela Tyskland”, men generalmajor Tiulpanov drev en annan linje, dvs självständig kommunistisk stat, som ”efterbildar folkdemokratierna (t ex SSSR)”.

I juni 1953 utbröt omfattande arbetardemonstrationer med krav på bl a fria val. Sovjetiska trupper slog brutalt ner det. Runt 10.000 fängslades.

En natt i augusti 1961 byggdes muren, ”den antifascistiska skyddsvallen”, runt Östberlin. Muren delade familjer, gator och t o m hus med många tragedier som följd.

Idrotten blev det ”bra ansiktet” utåt, med världsframgångar i OS, VM etc. Simning, konståkning, friidrott m fl fick östtyska mästare, som senare visade sig till en (stor?) del berodde på statsorganiserad doping…

Men jakten på t ex jeans från väst och på kaffe gjorde, att ett för folket hanterbart 70-tal, blev besvärligare. Varor saknades i butikerna. Många TV- antenner riktades mot Västtyskland och en annan värld kunde ses…

En ”kaffedeal” gjordes med Vietnam, där DDR planterade ”6.000 kaffeträd”, som blev ”ett av de mest effektiva biståndsprojekten någonsin”. Vietnam är numera världens näst största kaffeproducent! För DDR’s del blev dock lärdomen, att det tar några år för första skörden…

Ett, av flera, stora bekymmer för DDR var, att landet saknade i mångt och mycket råvaror, som kunde förädlas och exporteras. Visserligen hittades brunkol, som fick användas som ersättning för oljan, som Sovjet ströp leveranserna av. Miljöproblem i större skala gav också upptäckten av brytbart uran.

Den 18 mars 1990 hölls de första och sista (!) fria valen i DDR’s historia. På hösten samma år återförenades Tyskland. DDR’s tid var över.

Börjar med ett stort plus för de förträffliga kartorna i bokens inledning! Är inte helt ovan vid besök i Tyskland, men har svårt att hålla reda på den geografiska indelningen. 

Ett annat plus för boken är, att Hoyer har intervjuat personer, som ”var på plats” i olika DDR-skeenden. Intressant att höra hur man uppfattade bättre och sämre sidor av landet över tid.

Boken kan upplevas som lite trögläst i början, men jag vande mig vid den begränsade ”styckeindelningen” och texten flöt på. Mycket intressant och läsvärt om ”nutida historia”!

Ostrock är ingen avfart från Ostlänken! Det är ett begrepp på rockmusiken från DDR från 70-talet och framåt. Mycket förbjöds, dock. Bandet Silly bildades 1978 i Östberlin av Thomas Fritzsching (gitarr, sång) och Mathias Schramm (bas). Bandet utökades med bl a sångerskan Tamara Danz, vars röst betydde mycket för bandet. År 1983 kom deras singel ”Mont Klamott”, som blev genombrottet. Låten handlar om Berlin, där Grosse Bunkerberg, även kallat Mont Klamott, är rivningsrester från bombningarna under andra världskriget,

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Hux Flux” blev det både ny skiva, turné och en bok 2023! Gyllene Tider även detta år! Och Anders Roos och Jan-Owe Wikström har berättat och porträtterat ännu en bok om Gyllene Tider. Underrubriken är ”Hela Sveriges dagbok” (2023).

Boken består av många bilder ackompanjerade av kända och mindre kända personers tankar om Gyllene Tiders framgångsrika återkomst. Bandmedlemmarna och kören, fans, ÖB (!), scenarbetare, chaufförer m fl kring bandet berättar om upplevelser inför och under turnén. De flesta är överens om att bandet aldrig låtit tajtare och bättre någon gång!

Spelglädjen står som ”notklavar i backen”, inte minst när musikerna ser generationsspannet i publiken. Det är kul att vara på turné! Spelplatserna är valda med omsorg, alltifrån Halmstad till Sofiero och Dalhalla, och med en runda även till Finland och Norge!

Småtrevlig och lättläst bilderbok med text…  ja, så kan jag sammanfatta det hela. F ö anser jag, att albumet ”Hux flux” är ett av deras bästa! Bra driv!

Albumet inleds med ”Gyllene Tider igen”! Synnerligen passande! Per Gessle skrev även den här låten och finns givetvis på nätet live från sommarspelningarna. Tyckte dock ljudet var trist, så jag valde det här:

Sista spåret på albumet är en riktig Gessle’are: ”Det perfekta svaret”! Där har bandet nått nya höjder i klangbilden, som jag faller för. Gitarrerna låter SÅ bra!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Björn Cederberg berättar om sin farbror Jörgen i boken ”Med mikrofonen som livskamrat” – utkom lagom till julhandeln i november 2023.

Jörgen Cederberg föddes 1931 i Hjo, men familjen flyttade snart till Mariestad. Pappan var marinläkare. Familjens ”snusbruna radiolåda” fångade tidigt Jörgens intresse. Man kunde skruva fram och lyssna på radiostationer från olika länder och olika språk. Kanske inte alltid så mycket musik, men även pratet lockade den unge Jörgen.

I boken om Jörgen får jag på köpet mycket om Sveriges radiohistoria, inte minst om tiden under andra världskriget. En tid då Tyskland använde radion för propaganda, medan man i Sverige valde att begränsa nyhetsflödet till det minimala. Man ville inte riskera neutraliteten och dessutom ”inte berätta för mycket”…

Jörgen fängslades av radion och lyssnade mycket på de föredrag och de få musikstycken som spelades i Sveriges då enda kanal. Han skrev ner och kommenterade det han hörde. Och så dök chansen upp en bit in på 50-talet! Ett jobb på Radiotjänst i Stockholm. Han sökte och fick jobbet! Och blev kvar i 40 år… på olika avdelningar…

De första åren blev det på Underhållningsavdelningen, där en viss Tage Danielsson var chef. Arbetskamrater var bl a Pekka Langer och Hans Alfredson. Jörgen, med sin idérikedom, imitationsförmåga och trovärdiga radioröst, fann sig väl tillrätta.

Programidéerna rann på och den 29 juni 1959 sändes det första ”Sommar”, skapat av Tage och Jörgen. Den första Sommarvärden var Jörgen. Han återkom flera gånger över åren, men efterhand hittade man ett system med inbjudna ”pratare”. Och ”Sommar” levde vidare… än idag!

Som sagt, Jörgen Cederberg är ett bekant namn och en röst du säkert känner igen. Han bytte efter hand till andra avdelningar på Sveriges Radio och var senare verksam bl a på kultur- resp samhällsredaktionen. Producent och regissör på Radioteatern hann han också med. Stora Journalistpriset fick han 1985.

Brorsonen Björn ger en omfångsrik bild av Jörgen och, inte minst, radions historia, med alla sina kantigheter och slalomliknande vägar fram till den radiovärld vi har idag. Jo, det var, om än lätt ältigt, läsvärt.

Jag trodde i mitt enfald, att Youtube skulle vara översållat med Jörgen Cederberg-rösten, men så fel jag hade! Hittade bara detta lilla ljudklipp om ”Försäljningsteknik”. Martin Ljung och Gösta Bernhard instruerar och i bakgrunden lär Tage Danielsson och Jörgen C höras.

Men lite musik måste vi ju ha! Som ”Video killed the radio star”! Den var en hit 1979 med The Buggles på Polarpristagaren Chris Blackwells Island-etikett.

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Sanna Sjöswärd, född Farzaneh i Teheran, berättar i boken ”Min mamma är en persisk prinsessa” (2009) om sitt liv som adopterad i Sverige. Hon kom, 4 år gammal, med en 2-årig lillebror Keyvan/Peter till Lidingö och sina nya föräldrar, Brita och Per, 1977.

Sjöswärd inleder boken med lite statistik om svenska adoptioner. Just 1977 är största adoptionsåret med 1864 barn. Idag är de internationella adoptionerna knappt en tiondedel.

Hon skriver också om sin tid på barnhemmet Farah Diba Foundation, där hon tillbringade sin tid före flytten till Sverige. Som hon minns det var det ganska sträng disciplin, där det ingick att bädda sängen, vika ihop sina kläder och att inte spilla!

I Sverige och med stigande ålder blev det mer att lära i det nya landet. Skola, mobbing, nya mammans egna bekymmer  -  pappan blev tryggheten för Sanna.

Författaren föddes i shahens Persien, som efter revolutionen i slutet på 70-talet, blev Iran. Hon gjorde flera återresor till sitt födelseland och, med hjälp av annonser, vänner, och vänners vänner, kom hon i kontakt med sin biologiska familj. Pappan var borta, men mamman och flera halvsyskon besökte hon flera gånger.

Där har vi bokens andra knutpunkt: Sanna, en fri ung kvinna uppvuxen i Sverige, möter kvinnoförtrycket i Iran. Ser sina manliga familjemedlemmar behandla sina fruar med hot och slag och att inte få gå ut och handla utan en manlig följeslagare.

Under min läsning gjorde jag lite noteringar till stöd för minnet. De känns nu i efterhand så spontana, så jag tänker kopiera in dem här!

Vad ska jag fokusera på i min återberättelse? Var ska jag börja och vad är viktigast? Adoptionen eller de förtryckta iranska kvinnornas liv och utsatthet? Mitt val får bli Sannas funderingar i tidsföljd.

Inte lätt att vara adopterad. Varför ville inte den biologiska mamman och pappan ha mig kvar? Och hur mycket vill adoptivföräldrarna ha mig? Knyta an? Var hör jag hemma?

Min tanke: Hur kan hon minnas alla detaljer som kläder, dofter? Hon tycks ha registrerat allt fotografiskt, även känslomässigt. Kanske en början på den fotografikarriär hon kommer att nå?

Så följer Sannas iakttagelser om kvinnan i Irans samhälle: Fritt fram få stryk av make, broder osv. Kvinnans roll totalt underdånig och utlämnad. Bortgift i tidiga tonåren. Mannen kan ha mer än en fru. Skilsmässa tänkbar, åtminstone för mannen…

Kvinnoförtrycket i sin tydligaste form. Vardagsmat i landet. ”Kvinnans ställning i Iran är enligt gällande lag underordnad mannens, och kvinnorna diskrimineras i båda lag och praktik”, skriver Sanna. Dock stor skillnad mellan rika och fattiga i Iran  -  å andra sidan är det så i fler länder.

Snabb ”resumé”: Väldigt detaljerat ältande igenom boken. Samtidigt mycket känslor för och emot. Även hur förf uppfattar andras känslor. Ofta avslutas inte episoden utan övergår genast i nästa skeende.

Jag drabbas av förståeliga skäl av Sannas adoptionsbeskrivning, men detaljerna och händelserna i hennes beskrivning av kvinnans situation i Iran skrämmer. Ordet ”jämlikhet” verkar inte ens påbörjat…

Läsvärd och tänkvärd bok, som, inte minst i jämlikhetens namn, inte får glömmas bort.

I ”Kristina från Duvemåla”, som hade urpremiär 1995, finns Björn och Bennys ”Hemma”. Hösten 1996 genomfördes en konsertversion av musikalen i Minnesota och precis som i originaluppsättningen är det Helen Sjöholm som sjunger.

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Vinterpacket” (2021) är första delen i en trilogi av Jacob Lindfors. Författaren har tidigare jobbat med säkerhetspolitiska frågor.

Den erfarenheten finns med i bakgrunden i denna thriller med Mattias Kassian i huvudrollen. Mattias, född i Rwanda (?), är i 4-årsåldern när han adopteras till Sverige av ensamstående Matilda, 42 år gammal.

När Matilda blir sjuk och senare avlider blir Mattias väldigt ensam. De var varandras närmaste kamrater. Han börjar supa bort ensamheten, men kommer till insikt om, att han inte borde svika sin mamma så här. Han tar ”tag i sitt liv” och skaffar jobb som reseguide i Kina, men det är inga stillsamma resor. Han har hand om lite äventyrligare resor, som bl a inkluderar klättring. Väl hemma igen söker han sig till det militära.

Detta är en riktigt spännande thriller, men fullständigt översköljd av blod, våld och terror. Utspelar sig i Sverige och visar, precis som dagens försvarsdebatt, hur sårbart landet är. Vi har kanske levt ett, låt oss kalla det, naivt liv och ”monterat ner” vårt försvarstänkande parallellt med Warszawapaktens avskaffande. Nu är det nya krafter i en kombination av terroristgäng och utländska lego(?)soldater, som vill ta över vårt land. Finansieringen är inga problem… narkotikaaffärerna i landet blomstrar…

Jo, det är en väldigt spännande, om än lite ältig, bok. Våldet är högst påtagligt och noggrant beskrivet, men det är bokens karaktärer också, så jag blir smått tagen av dem. Men minst lika intressant är beskrivningen av att någon vill och har resurser att försöka ta över vårt land…  

Efter denna hårdkokta thriller kan det behövas en lugn låt, som t ex ”Touch” med engelska Hollies. Den är från deras album ”Romany” och kom 1972. Låten skrevs av Mikael Rickfors, som var med i det populära bandet ett par år. Låten är en av de 4 som gavs ut av Bamboo, där Rickfors sjöng innan det blev byte till Hollies. Jag är väldigt förtjust i låten och den souliga sången, men förstår också att Rickfors inte kom till sin rätt i Hollies. Det här var för mycket soul för deras stil, så deras vägar skiljdes. Så här lät det 1972 med sång, stämmor, orgel och allt:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Alla med minsta lilla intresse av fotboll fattar ju vem den här boken, ”Bosse. En hyllning”, handlar om! Staffan Tapper, Micke Sjöblom och Anders Roos sammanställde 2018 boken om Bo ”Bosse” Larsson.

Kirsebergspågen Bosse föddes 1944 och fotbollstalangen ”upptäcktes” 1957 i en turnering på Limhamnsfältet. Värvades strax till Malmö FF och kom att spela i deras pojklag och snart även i pojk-/juniorlandslag.

Debuten i A-laget skedde 1962 i en träningsmatch mot Flamengo från Rio de Janeiro. Promotorn Börje Lantz, med goda ”känningar” i Brasilien, hade lockat över laget till Malmö för möte med MFF. 20 sekunder in i matchen gjorde Bosse sitt första A-lagsmål!

Bosse vinner skytteligan, tar flera SM-guld, får guldbollen och går 1966 till VfB Stuttgart med stora framgångar som följd. Efter Bosses frånfälle i mitten av december 2023 skriver klubben: ”… score 21 goals in 88 Bundesliga appearances over the next three years…” (1966-9) och ”… The likeable, reserved Swede also entered the club’s history books on Matchday 30 of the 1966/67 season when he scored the first hat-trick in VfB’s Bundesliga history.”

År 1969 återvände Bosse överraskande till Sverige och MFF. Inför säsongen 1980 blev det ett karriäravslutande år med Trelleborgs FF, där Krister Kristensson då var tränare. Så var Bosses mycket framgångsrika tid på gröna mattan över.

Ett till formatet storverk om en stor fotbollsspelare. Det är många och fina bilder. Textsidorna är inte många och dessutom med liten text. Snabbt betittat och läst om denna bollhjälte, men värt ”besväret”!

Sökte matchbilder från Bosses karriär, utan att hitta några i ”Bosse-kvalitet”, så jag kan bara bjuda på ett gammalt SvT-reportage ”StoppTid” om det oslagbara MFF på 70-talet. Visserligen många publikbilder, men även några ord från Eric Persson och Bob Houghton.

Lite musik på det: ”Stars” med Roxette! Deras tredje singel från albumet ”Have a nice day” (1999). Låten är skriven av Per Gessle och har stjärnglans, liksom Bo Larsson!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Hennes föräldrar var ett förälskat par i Transsylvanien, Rumänien. De var förlovade och förberedde sitt giftermål, men det kom ett krig… Margit Silberstein, dottern, har skrivit boken om deras/sitt liv i ”Förintelsens barn” (2021).

Paret Ernst och Ili var troende judar och kom, liksom hela deras släkt och många därtill, hamna i nazisternas folkutrotning. Ili deporterades till Auschwitz och Ernst skickades till fronten i Ukraina så sent som 1944, men då var de flesta av deras nära och kära redan utplånade.

Paret överlevde kriget, men i ett skört tillstånd. Ili kom till Sverige och Norrköping på en bår med de vita bussarna när Bergen-Belsen befriats. På något sätt fick Ernst veta detta när han kom till Rumänien efter tiden i Sibirien. Han började skriva brev till Ili! Många brev! Hans brev till henne fanns bevarade hos Ili. Dessa brev fick Margit och hennes bror Willy översatta och en värld av kärlek, längtan, tvivel och oro öppnade sig.

Ernst lyckades ta sig till Sverige efter något år. Paret gifte sig och blev föräldrar. Och nu, drygt 70 år senare, berättar så dottern hur det är och har varit att vara jude i Sverige. Margit Silberstein var en omtyckt röst i Radio Malmöhus och senare politisk kommentator i SvT Aktuellt. Utsatthet och hot följde med kändisskapet.

Margit väver i boken in både sin egen uppfostran och sin egen roll som förälder. Hon gifter sig med en man, som i tonåren flydde från Ungern och de får tvillingpojkar, som också får insikt i släkthistorien och förintelsen.  

Jag inser, när jag läst vad jag just skrivit, hur torftigt jag förmått beskriva denna bok. Den blir ibland lite ältig i förf iver över att förklara, förtydliga och synliggöra, att förintelsen inte ”bara” var där och då. Den påverkar fortfarande, vilket gör boktiteln synnerligen passande.

Lärorik och intressant läsning, inte minst i dessa krigiska tider.

P F Sloan skrev ”Eve of destruction” 1965 och den spelades in och blev en stor hit med Barry McGuire. Lemmy Kilmister, som grundade Motörhead, gjorde långt senare låten tillsammans med Royal Philharmonic Orchestra. Den blev lyssningsvärd även då, eller hur?

Go’ torsda’!!!    Gott Nytt År!!!

Haj å Goodbaj!

Jan Gradvall är sedan länge nöjesjournalist, bl a i Dagens Industri, och kom 2023 med ”Vemod undercover”, en bok om ABBA. Den bygger på ett otal intervjuer över åren med de inblandade, men även på lästa böcker, sedda tv-program etc.

ABBA-medlemmarna vill inte skriva memoarer och denna bok är det inte, men, å andra sidan, var går gränsen mellan en biografi och en berättelse om…? Jag noterar bokens undertitel, ”Boken om ABBA”, och tycker att den passar väl. Dessutom ägnas många sidor åt att berätta om runt-omkring-musiken/-händelserna. Det gör att Björns, Bennys, Agnethas och Anni-Frids musikliv sätts in i sitt tidsperspektiv.

Alla 4 hade ju ett pre-ABBA-liv. Enghardts orkester, Hylands Hörna, Hep Stars, Hootenanny Singers, melodifestival etc är ju inte helt obekanta, så det var inga gröngölingar som blev ABBA.

Sopranen, mezzosopranen, melodiskaparen och textförfattaren fick med hjälp av ljudteknikern Michael B. Tretow till ett unikt sound, som dessutom överlevt! Melodierna och musikdjupet är onekligen, för att använda ett populärt ord, hållbara!

Denna bok verkar vara skriven och klar för översättning till andra språk. Varför skulle annars Gradvall så noggrant förklara vad ett dansband är…?

Jag uppskattar en del av hans djupdykningar i tid och musik, men ibland blir det lite för torrt och högtravande. På plussidan ligger definitivt, att han lyfter fram personer med stor ABBA-påverkan, som Stikkan, Görel Hanser, Rutger Gunnarsson, Ola Brunkert, Roger Palm, Schaffer och de övriga garvade och initiativrika supermusikanterna. Det gäller att ha förmågan att omge sig med rätt personer!

Trots mina invändningar, så blev det en läsvärd bok!

”Put on your white sombrero” skrevs av Björn och Benny och spelades in för att finnas med på ”Super trouper”-albumet 1980. Den lades dock åt sidan och dök inte upp förrän på deras samlingsbox ”Thank you for the music” 1994! Bättre sent, än aldrig… Den här videon är ett tydligt hopklipp och utan bild-/ljudsynkronisering, men låten är bra ändå!

En av de sista ABBA-singlarna under bandets ”livstid” blev ”The day before you came” 1982, f ö den sist inspelade låten innan återföreningen 2021. Björn, Benny och Åke Sundqvist spelar, Agnetha och Anni-Frid sjunger, medan videon är producerad av Lasse Hallström! Vilka melodislingor! Vilka klanger! Vilken text och sång!

Go’ torsda’!!!   Go’ Juuul!!!

Haj å Goodbaj!