Johnny - samlaren...

Nu är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

”Morsning & goodbye” blev sista föreställningen på scenen för Magnus Härenstam. Dessutom blev det våren 2015 med hjälp av Petter Karlsson en bok om honom.

 

Magnus Härenstam, enda barnet till ett lärarpar, föddes i Västervik 1941, men kom att växa upp i Tomelilla, Norrköping och Stockholm. Efter studenten pluggade han länge på Stockholms Universitet, väldigt länge…

 

Under studietiden kom han att möta Brasse Brännström och Lasse Hallström, en trio som blev nära vänner för hela livet. De kom också att arbeta mycket tillsammans, inte minst inom filmen.

 

Efter en kort tid som statistiker på Sveriges Radio tog underhållningen över som födkrok. Listan i slutet på boken över filmer och förställningar är imponerande läsning. Det är en otrolig blandning av filmer, TV-program och scenförställningar i sällskap med Brasse, Lill Lindfors, Hasse å Tage etc etc.

 

Men mest känt är väl barnprogrammet från 1973: ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, där Magnus tillsammans med Brasse och Eva Remaeus lärde Sveriges barn att läsa och räkna. Pedagogiskt och otroligt populärt!

 

Nästa milstolpe för Magnus blev ”Jeopardy!”  -  tv-tävlingsprogrammet där frågan är svaret, om man säger så. Förebilden var amerikansk och med Magnus som programledare 1991-2005 blev den svenska version en stor framgång.

 

Magnus, gift två gånger och pappa till 3 barn, drabbades av cancer och gick bort i juni 2015, bara några dagar före sin 74-årsdag och mindre än ett år efter Brasse. Då Remaeus avlidit redan 1993, så var helt plötsligt hela ”Myrorna-gänget” borta. I boken citerar Magnus kåsören Cello, som skrivit att ”livet är som en golfboll, en lång serie hårda slag tills man ligger i ett hål i marken”…

 

Denna bok är både lättläst och läsvärd! Den var helt klart värd att vänta på i utlåningskön på biblioteket!

 

Det verkar finnas hur mycket som helst om och med Härenstam på YouTube och jag väljer att ”börja med slutet”. Hittade en snutt inkl reklam från ”Morsning & Goodbye”:

 

Och så väljer jag “Verkmästaren i magen”   -   det är ju snart helg…

 

Till sist väljer jag den lilla ”Svordomsvisan” med en Magnus&Brasse-kvintett:

 

 

Go’ tisda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

Kjell Bergqvist berättade och Hans Christiansen skrev ner det som samlades i boken ”Kjelle Berka från Högdalen” (2015). Detta är en rak och ganska öppen berättelse om en man som inte räds att säga vad han tycker…  dock inte alltid på det smartaste sättet…

 

Kjelle föddes 1953 i Tallkrogen, en söderförort till Stockholm och var första barnet för Sven och Märta. Långt senare fick han veta att han redan hade 3 syskon! Märta hade dessa barn sedan tidigare, med 3 olika fäder… Resultatet av pigjobbet i några ”finare” familjer, lite som teaterns prolongeringssoffa, om man säger så.

 

Mamma och pappa jobbade, så Kjelle tillbringade mycket tid hos sin farmor och farfar, som kom att betyda mycket. Kusinen Svenne, kassaskåpssprängaren, kom senare att bli ”…mer farsa för mig än min riktiga farsa”. De blev nära vänner och Kjelle fick med sig ett ”…starkt rättspatos, hög moral och att aldrig slå på den svage i samhället”. Låter nog lite märkligt, med tanke på Svennes ”profession”.

 

När Kjelle blir utslängd från gymnasiet skaffar han sig jobb i stället. Dock tycker Svenne att 17-åringen borde söka in på Scenskolan. Sagt & gjort! Dessutom kom han in! En av de nio klasskamraterna var f ö Per Oscarsson.

 

Skådespelarkarriären inleddes och snart nog var det både teater och film, men även TV-teater. Listan över aktiviteterna är lång och i många fall väldigt framgångsrik, t ex i ”Jack” och flera Beck-filmer. ”Den bästa sommaren” gav honom en Guldbagge, liksom ”Bröllopsfotografen”.

 

Kjelle, som var gift och har 2 döttrar med Yvonne Ryding, är nu gift med Karin och de har en son tillsammans. Han är engagerad i och bidrar med pengar till flera olika projekt, bl a en skola i Thailand.

 

Intressant läsning, med en del ganska brutala uttalanden/påståenden. Jag tycker boken var väl värd att ”stå i bibliotekskö” för.

 

I filmen ”Monica Z” spelar Kjelle Monicas pappa, Bengt, och musiken är välsjungen av Edda Magnason. Trots det väljer jag originalet… ”Stockholm sweetin’” skrevs av Quincy Jones och blev ”Du måste ta det kallt” med svensk text av Beppe Wolgers. Monica spelade in den 1962 med Georg Riedels orkester till sitt andra album ”Ahh! Monica”. I bandet spelade, förutom Riedel, även Jan Johansson, Egil Johansen, Bengt-Arne Wallin, Sture Kallin…  Tror f-n att det låter bra om denna låt!!!

 

Och som bonus bjuder Monica på denna inte helt obekanta melodi, också den med svensk text av Beppe Wolgers:

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!