Win again, lose again...

Idag är det fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

Jag har läst Emma Igelströms bok från 2012 ” All in – när livet är allt eller inget”. Boken känns lite som en fortsättning och utveckling av hennes bok från 2006: ”Simmar-Emma: Min kamp mot bulimin”. Vi får veta lite om Igelström även i den här boken. Hon är en person som ger allt för de saker hon brinner för, men oftast bara för någon enstaka sak i taget. Hon ser sina möjligheter till framgång i simningen och ger sig ”hän” i träning och tävlande.

 

Hon vill bli sedd, bli någon, och ser sin chans i sporten. Hon når stora framgångar med ett flertal VM-medaljer, varav 4 guld, och blir den första kvinnan att simma 50 m fritt på under 30 sekunder!

 

Balansen i livet blir ändå inte riktigt bra. Ätstörningar och andra bekymmer ställer till det och, till slut, landar hon i alkoholproblem. Ensamhet och prestationsångest är väl det som ger besvären, men hon ger sig till sist in i behandling. Hon lyckas kom ur det hela och har idag kontroll på sitt liv och arbetar inom bankvärlden.

 

Igelström berättar här lite om sitt liv i form av en lärobok i ämnet ”överlevnad och personlig utveckling”. Lättläst och kanske lite tunn, men ändå med ett flertal kloka tips och råd till ett ”bättre” och kontrollerat värdefullt liv.

 

Textraden i inledningen är hämtad från Hollies låt ”Do the best you can”. Låten kom som en singel 1967, men här ser vi den från ett BBC-program.

En annan ”prestations”-låt är ”You win again”. En hit av Bee Gees från 1987. Denna liveinspelning är från Prince’s Trust-galan 1988 och bandet är förstärkt med Brian May och John Deacon från Queen samt Phil Collins! Inga dåliga medhjälpare!

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


The one in the middle...

Idag är det fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

Och det ”litterära” denna vecka har jag hämtat från dagstidningarna den 11 januari i år. Kan inte låta bli att skriva några rader om den ”semesteryrvakna” centerpartiledaren Annie Lööf och hennes uttalanden om partiets idéprogram. Jag fastnade fullständigt för hennes uttalande om ”…Centerpartiets långa tradition av socialt arbete och arbetet för ett fossilfritt samhälle.”.

 

Intressant uttalande, men, som vanligt, vill man ju veta mer! Här är man ju lösningen med både pensionerna och äldreboendet på spåren! Men hur ska man på ett socialt acceptabelt sätt bli av med fossilerna i samhället? Är det dags för ättestupans återinförande? Det sa Lööf inget om, men Idéprogrammet kommer väl att förtydligas efter hand, kan jag tänka.

 

Kanske i form av någon sorts åldergräns, eller en ”bäst-före-datum”, som visar när man närmar sig och därefter går in i ”fossil-stadiet”. Låter som att Lööf bör ta bladet från mun och förtydliga sig och partiet lite.

 

Det fossilfria samhället innebär ju en hel del nya jobb   -   tänk bara på alla fossilerna i många gamla skolor! Ja, nu tänkte jag ju förstås på trapporna. Är inte helt ovanligt att man kan se fossiler i trappstegen   -   dessa måste ju bort! Liksom fossilerna i stenarna på en del stränder på Öland och Gotland! Låter som en renässans för stenhuggaryrket!

 

Att välja musik till detta blir ju stentufft! Men onekligen kommer man att tänka på Rolling Stones   -   där finns säkert fossiler som ska bort! ”I wanna be your man” live från O2-Arena i London den 25 nov 2012  -  amatörbilder till skapligt ljud, där drivet känns bra! Störande skrik och en 1 minut lång inledning kan med fördel ”spolas förbi”…  Detta var, på sin tid, ”Stenarnas” andra singelskiva och kom på hösten 1963 och hade skrivits av John Lennon och Paul McCartney…

  

”Stone free” med Jimi Hendrix Experience är också svår att gå förbi… Ljudet är inte det bästa, och bilden kunde varit bättre, men…

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Ingen kommer undan politiken...

Idag är det fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

De senaste veckorna har man kunnat se på intressanta TV-program om Olof Palme, Jan Stenbeck och Adolf Hitler. Intressanta serier alla tre, var och en på sitt sätt, om 3 personer som nästan bara har ordet ”påverkan”, som gemensam nämnare, förutom att 2 av dem blev 59 år gamla och den tredje blev 56.

 

Även jag blev påverkad, så jag läste Göran Greiders bok från 2011  -  ”Ingen kommer undan Olof Palme”. Titeln är en ”ordlek” på Ola Magnells svenska översättning av låten "Complainte pour Ste. Catherine" (av Philippe Tatartcheff och Anna McGarrigle).

 

Som boktiteln säger, så handlar boken om Olof Palme. Han föddes 1927 i Stockholm, där han också avled 1986, efter att ha blivit mördad. Palme gjorde en lite annorlunda klassresa i och med att han, född på Östermalm med adligt blod via modernet, landade i socialdemokratin. Dessutom gifte han sig med Lisbet, dotter till en friherre…

 

Efter studier i en privatskola i Sverige bar det av till USA och college varefter han reste runt ett tag i landet innan han återvände till Sverige och började läsa juridik. Juristexamen uppnåddes 1951. Med resorna i USA kom han i kontakt med en fattigdom och rasism, som skulle påverka honom inte minst politiskt. Han blev medveten om den klass- och rasåtskillnad, som fanns i USA och insåg väl att det fanns skillnader även i hemlandet, Sverige. Han kom att engagera sig politiskt och via ett arbete på Försvarsstaben hamnade han till slut i regeringskansliet och blev sekreterare i statsrådsberedningen. Statsminister Tage Erlander ”handplockade” honom till ett arbete nära Erlander och sedermera blev Palme hans efterträdare. Allt detta och mer därtill finns att läsa om i Greiders bok.

 

Grundidén till boken, med att författaren utgår från fyra promenader till platser i Palmes liv, är intressant, men där slutar det för min del. Boken beskriver förvisso Palmes liv, men gör det med att recensera/kritisera vad andra redan har skrivit i ämnet. Jag önskar att jag insett detta från början och i stället läst en av de böcker som direkt skrivits om Palme   -   den här boken känns som ett slöseri med tiden…   Det är nästan så man ”greider”…

 

Musiken startar jag med dagens överskrift i original.

 

”Complainte pour ste Catherine”   -   Kate & Anna McGarrigle i en live-inspelning.

 

Och så hittade jag “Mendocino” av Kate McGarrigle, här framförd av hennes barn, Rufus och Martha Wainright, och Kates syster, Anna. Kate avled 2010 i cancer.

 

 

 Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


‘Cos these are the days of our lives...

 

…är en textrad ur en låt från 1991 och som får mig att fundera över och summera året som gick   -   ett år med flera frånfällen i den närmsta kretsen. Låt oss hoppas på ett bättre 2013!

 

Idag är det årets första fredag! Och dags för första “Litterära Hörnan”!!!

 

Det har under 2012 kommit en bok om Bomi och Jer Bulsaras son, Farrokh, som föddes den 5 september 1946 i Zanzibar i Afrika.  Drygt 24 timmar efter att han tillkännagivit att han testats positivt för HIV och drabbats av aids, så avled han den 24 november 1991. Och däremellan hann han med 100-tals älskare/älskarinnor…

 

Men framför allt sjöng han och skrev musik! Farrokh Bulsara ändrade sitt namn till Freddie Mercury och var sångare i Queen! Vi får följa hans liv från Zanzibar till internatskolan i Panchgani, utanför Bombay i Indien, till familjens flytt till England, 1963. Då hade Freddie redan påbörjat sin musikaliska bana med pianolektioner och började sjunga i olika band. Studiekamraterna Brian May (gitarr) och Roger Taylor (trummor) tog in Freddie på sång och snart anslöt John Deacon (bas)   -   Queen hade startat sin resa mot stjärnorna! För dit nådde de!

 

Det är en fantastisk resa där skickliga musiker och en enastående röst skapar spännande musik, som erövrar världen. Skivor och turnéer över hela världen gjorde att ingen kunde ”komma undan” deras musik   -   vem minns inte deras video till ”Killer Queen” eller ”Bohemian Rhapsody” eller Live Aid-galans spelning av ”Radio Gaga” med Wembley-publiken totala inlevelse?

 

Dessutom gjorde Freddie låten ”Barcelona” tillsammans med operasångerskan Montserrat Caballé   -   låten skulle de sedan sjunga vid invigningen av OS i Barcelona 1992, men så blev det inte.

 

Boken är välskriven, författad av Lesley-Ann Jones, och synnerligen läsvärd   -   en av de bästa musikbiografierna jag läst! Å andra sidan är jag väldigt förtjust i Queens musik också…

 
”Bohemian rhapsody” fanns på bandets fjärde album ”A night at the opera” (1975), men släpptes även som singel. Den låg etta i 9 veckor på singellistan i England   -   succé! Låten skrevs av Freddie Mercury.
 
 
 

Lördagen den 13 juli 1985 gick den stora insamlingsgalan Live Aid av stapeln, med många timmars konserter i London och Philadelphia. Queen ”gick på” redan tidigt på sommarkvällen (ca kl 18:40) och, visade det sig, ”stal” hela showen med sitt enastående framträdande på Wembley!  Här med låten ”Radio gaga”:

 
 
 

Go’ freda’!!!   &   Gott Nytt År!!!

 

Haj å Goodbaj!

 

 
 

RSS 2.0