Johnny - samlaren...

”Krigets konst” låter inte så uppbyggligt, men så här sammanfattade den kinesiske filosofen och generalen, Sun Tzu, sina framgångstankar. Detta är en nytolkning och översättning gjord av Bertil Häggman 2019.

Sun Tzu föddes för ungefär 540 år f Kr och dog 45 år senare. Boken sägs vara en klassiker inom krigsstrategi och har underrubriken: ”383 maximer om att segra & besegra”. Då börjar jag ”tända till”! Givetvis inte i akt och mening, att gå ut i världen och börja kriga, utan i att tankegångarna kanske kan vara gångbara i t ex idrottens värld… Eller som hjälp i arbetsledning…

Jag läser och känner av den gamla sentensen ”repetition är kunskapens moder”, som syns i den ena maximen efter den andra. Läser också om de fem kinesiska dygderna: humanitet, uppriktighet, självkontroll, vishet och allvar.

Så här en god bit in i pågående handbolls-VM läser jag maximen ”om fienden lämnar en dörr öppen, … rusa in”. ”Studera noggrant era mäns välbefinnande… samla styrka…”  -  det kan absolut ge framgång i sporten också. Och inte är väl det här sämre: ”Om ni känner fienden och er själv, kommer det aldrig att råda någon tvekan om segern”… Underrättelse och förberedelse är A och O, även i sportens värld!

Intressant att läsa de här 2500 år gamla teorierna, även om de i grunden var tänkta att användas för att nå krigsframgångar. Och så kan jag lägga till, att oavsett om det gäller det militära eller civila, så kan alla bli chef, men få lyckas bli ledare!

Om det nu gäller arbetslivet, sportens värld eller krigets, så ser jag i boken många rader för eftertanke. Läsvärd bok!

Under senare delen av 70-talet tillbringade David Bowie tiden i Berlin och jobbade bl a med Iggy Pop. De skrev ”China girl” tillsammans och den senare spelade in den för sitt första soloalbum ”The idiot” (1977). Bowie gav sin version av låten på albumet ”Let’s dance” 1983. Nile Rodgers, ex-Chic, producerade. Då blev det en hit och gav en behövlig royalty till en konkursfärdig Iggy Pop. ”China girl” kom sedan att följa med på Bowies konserter. Så här lät den i Paris 2002:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Shimonoffs längtan” av författaren Jacques Werup kom redan 1983 och nu har jag läst den… igen! Och det var den värd!

Elias är ett av kakelugnsmakaren Shimon Benschoams sex barn. Familjen bor i Varna, Bulgariens tredje största stad, och boken startar runt år 1900. Shimon har stora planer för äldste sonen Elias, som med tiden ska ta över verksamheten.

Så blir det dock inte. Elias har en längtan till ett annat och eget liv och vill bryta sig ur det fattiga livet i Varna och gå sin egen väg. Han vill inte vara fast i faderns och familjens inrutade liv med sina snäva rutiner, som innefattar allt från besök i synagogan till måltider osv.

Denna längtan leder, efter flera tvister med fadern, till att Elias rymmer. Elias blir flykting i annat land och söker överlevandemöjligheter. Han lyckas ibland hitta arbeten, men lönen motsvarar ofta inte arbetsinsatsen. ”Lönen” består ibland av ett dåligt mål mat och en liten golvyta att sova på. En flyktings enkla lott…

Flykten tar Elias till en hel rad olika länder och ger honom en hel del kontakter, som blir till räddning i senare skeden. Under tiden hinner världen att förändras, inte minst med första världskriget. Därpå följde uppgången på 20-talet, som landade i depressionen på 30-talet och det andra världskriget.

Elias hamnar bl a i London och Paris, men till sist blir han matthandlare i Malmö! Känns som att det finns paralleller till Werup, som också var av matthandlarsläkt och ”halvjude”! Mamman var från familjen Nessim, känd mattfirmaägare i Malmö.

Det är en fantastisk resa Elias gör! Och ett väldigt bra berättande av Werup! Boken känns på något sätt tidlös. Det Werup beskriver kan lika väl hända idag, 100 år senare. Synnerligen läs- och tänkvärt!

Elias vill ”Living on my own”, som Freddie Mercury skrev och sjöng 1985 till sitt första soloalbum, ”Mr. bad guy”. Texten visar Mercurys beundran för Greta Garbo och citerar henne flera gånger. Låten blev ingen större framgång då, men 1993, två år efter Mercurys bortgång, gavs den ut på nytt i ommixad version. Då blev det en dunderhit! Här får du båda varianterna och kan välja själv… En del av bilderna är från Mercurys 39-årskalas…

Versionen 1985…

…och 1993:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nöjesjournalisten Christer Borg kom 2017 med boken ”Alla var där”, berättelsen om alla ”Stjärnorna på Kronprinsen 1961-91”. Det är intressant läsning och en minnesväckare för mig, jag var ju faktiskt där vid ett par tillfällen!

Byggmästaren m m Hugo Åberg köpte tomten där Kronprinsens Husarregemente i Malmö fanns. Regementet hade lagts ner och Åberg hade idéer om nytt samhälle på denna plats. Basen i det hela skulle bli ett höghus  -  Kronprinsen. I kvarteret skulle boende, nöjen, apotek och andra affärer finnas samlat. Nöjeslokalen Kronprinsen fanns redan på området, men var i dåligt skick.

Nu skulle ett nytt kvarter byggas med bl a 720 lägenheter. I bottenplanet skapades en restaurang- och nöjeslokal, som skulle bli populär för sina artistbesök. Gräddan av svenska underhållare var där, liksom en del av de danska. Succéerna kom slag i slag, även om inte alla lyckades fullt ut. Överst, på 26:e våningen, blev det restaurang Översten, döpt efter överste Gustafsson, dvs Gustav IV Adolf.

Intressant läsning var detta onekligen, inte minst att påminnas om vilka, som varit på scenen: Karl Gerhard, Victor Borge, HasseåTage, Lill Lindfors, Povel Ramel, Östen Warnerbring, Jacqueline Boyer (ESC 1960), Eva Rydberg, Siv Malmkvist, Sven-Bertil Taube, After Dark, Swe-Danes, ja listan i slutet av boken är omfattande.

Men frågan är om inte artistbesöket den 23 mars 1969 var det största (och dyraste?) i Kronprinsens historia: Judy Garland! Ett par kvällar tidigare hade hennes framträdande i Göteborg fått ställas in. Hälsoproblem.

Arne Domnerus hade satt ihop bandet, som skulle kompa henne i Malmö. Det blev en kväll att minnas! Garland gjorde stor succé! Det skulle sedan visa sig vara hennes nästsista konsert. Tre månader senare hittades hon död i sitt hem i London. Överdos av sömnmedel. Hon blev 47 år gammal.

Efter hand som åren gick, så förändrades underhållningsvärlden och Kronprinsen hade svårt att ”hitta sin plats”. Ägarskiften och konkurser följde och lokalen blev nästan otidsenlig. En epok var över.

Intressant läsning om 30 år av, oftast, bra underhållning i Malmö!

Gnistrande artistlista för denna legendariska lokal! Lill Lindfors var formidabel på scenen och Povel Ramels framträdande gav skrattkramper  -  tyvärr kan jag bara tidsplacera till slutet av 70-/början på 80-talet. Maj 1982 var det Janne ”Loffe” Carlsson som underhöll och jag vill minnas, att en av sångtexterna skrivits av min svärfar. Men, som sagt, min ”hårddisk” krackelerar ibland en aning… På nätet hittade jag Jan ”Loffe” Carlsson i sin egen show på SvT 1981. Då lät det så här:

och…

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Ännu en bok om Sally, eller som han egentligen heter, Salvatore. Den här gången handlar Jan Bergmans bok om tiden i Sverige just efter krigsslutet och har titeln ”Sally och nazistligan” (2018).

Andra världskriget tog i Europa slut i maj 1945, men saker och ting återgick inte till något sorts ”normalläge” så på direkten. Tvärtom egentligen. Sovjetunionen hade flyttat sina positioner långt västerut och syntes inte ha för avsikt att retirera. De andra segrarmakterna förmådde inte motarbeta detta, utan accepterade läget  -  dvs där startades det kalla kriget mellan en öst- och en västsfär.

Samtidigt försökte många nazister i Tyskland, Sverige etc i olika befattningar och på olika nivåer fly, främst till Sydamerika. De flyende insåg, att de kunde bli bestraffade för illgärningarna de deltagit i. Några av dessa flyktvägar gick via Sverige!

Sverige passade samtidigt på att omorganisera underrättelseverksamheten, vilket ledde till en kraftig neddragning och, visade det sig, ett stort kompetenstapp och brist på vetande.

Sally hade fått lämna sitt jobb och startat eget i detektivbranschen. Han blev indragen i händelserna kring nazistflykter och jag börjar fatta, att det var en orolig och vacklande tid, 1945-46, även i Sverige. Vad händer efter att samlingsregeringen avgått i juli 1945 och Per Albin Hansson tagit över? Skulle Sovjet och kommunismen ta över? Eller nazister? Hansson avlider hastigt i oktober 1946 och Tage Erlander tar vid, men läget är pressat.

Även denna bok av Bergman är spännande och välskriven och har ett bra översiktligt avsnitt i slutet. Mycket lärorikt! Och jag ser fram emot kommande böcker om Sally.

Det känns förvisso lite töntigt att titta på en skivetikett och lyssna på musik, men jag ville gärna ha lite 40-talsmusik! Irving Berlin skrev ”I’ve got my love to keep me warm” redan 1937 till filmen ”On the Avenue”. På skivan står det Arne Domnerus’s Favourite Five och de spelade 1949 in låten för det sedermera ledande jazzskivbolaget i Sverige, Metronome. Bolaget startades samma år av trummisen Anders Burman, hans storebror Lars och Börje Ekberg. De kom att ge ut massor av god jazz och signade senare artister som Cornelis, Pugh, Fred Å, Magnell, Björn J:son och många, många fler tongivande musiker.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Givetvis skulle jag falla för en bok om en skivbutik! Skådespelaren Rachel Joyce sadlade om till författare och dramatiker och kom 2017 med boken ”Frank, kärleken och skivbutiken”.

Jag citerar bokens baksida: ”Året är 1988. Thatcher och punken regerar i England. På Unity Street i en engelsk industristad erbjuder Frank all sorts musik i sin skivbutik  -  bara den är pressad i vinyl.” Med en sådan beskrivning var det ju fullständigt självklart med mitt bokköp!

Franks mamma spelade inte så mycket musik, utan beskrev/berättade den i stället. Hon beskrev för sonen t ex Vivaldis ”Våren” (ur ”De fyra årstiderna”) så väl, att doften av våren förnams. Samtidigt fick han veta lite om kompositören och dennes liv. Dessa minnen bär Frank med sig i butiken.

En dag kommer en kvinna i ärtgrön kappa in i affären och svimmar… Pastor Anthony tittar

in med jämna mellanrum… Skivbolagsnasarna kommer in för att ta emot beställningar… och efter några år bara vilja sälja CD… Den gamla damen besöker butiken… Liksom många andra, men tiderna förändras.

Butiksdöden börjar härja så smått på den lilla gatan, men Frank håller ut. Ganska länge, faktiskt, och försöker hitta motmedel i de allt dystrare tiderna.

Jag ska inte avslöja mer än så, men musikberättelserna är helt underbara och persongalleriet tar jag till mitt hjärta. Franks inställning och motiv till val av butikssortiment är svårt att ogilla. Han skulle kunna benämnas nörd, men är ju både insatt och förtjust i det han vill sälja och ger gärna tips…

Den här boken var verkligen något för mig! Föll fullständigt (nästan i trans…) för den och läste med full energi och glädje! Gör du det också?

Och det här framträdandet går inte heller obemärkt förbi! En toccata och fuga av Johann Sebastian Bach inspelad 2014 live i Segovia (som gitarrvirtousens efternamn) med en hel kader av gitarrister! ”Toccata och fuga i d-moll” BWV 565 är stycket och det brukar framföras på en mäktig orgel. Bach föddes 1685 och detta verk skrev han 1703-07, så han missade möjligheten att höra elgitarrernas strängalåt… Fascinerande eller fruktansvärt? Vad tycker du?

Go’ 13helg !!!

Haj å Goodbaj!