Johnny - samlaren...

Journalisten Josefin Ekmans bok ”Rockabilly  -  En bok om de sista romantikerna” blir egentligen aldrig inaktuell, trots att den kom redan 2006. Grundbulten i boken är att femtiotalet var bäst!

 

Många av bokens sidor ägnas åt personer, som fortfarande lever kvar i femtiotalet! Och det kan inte vara helt enkelt, kan jag tycka. Förmodligen tycker inte deras ev medboende heller, att det är så enkelt…

 

Samtidigt så blir jag imponerad av, att man kan till den milda grad leva sig in i sin hobby/önskan eller vad man nu vill kalla det. Avgränsningen är tydlig vad gäller musikval  -  Elvis efter lumpen i Tyskland är ”too late”! Klädsel är väl sin sak, men att välja att leva med radio och bakelittelefon och avstå TV och mobil…  ja, det inger respekt. Eller tyder på ”gott om tid”?

 

Boken innehåller dock en hel del om musikens liv i Rockabilly och det är där jag gillar läsningen. Band och artister som kommer och går och, i en del fall, återkommer, som t ex Bill Haleys Comets eller delar av Stray Cats. Många spelningar i Sverige för dem, men även en hel del svenska band som gör stor succé i Europa, men fram för allt i USA!

 

Eva Östlund, a k a Eva Eastwood, får också utrymme i boken! Intressant att hon i denna mansdominerade musikvärld skriver det mesta av sin musik själv. Och blivit erbjuden skivkontrakt i Nashville, men tackat nej. Vill bestämma själv!

 

När boken äntligen började berätta om musiken, så ville jag fortsätta läsa. Det innebar ju att boken slutade när ”den var som bäst”, men helheten…? Tja, är du intresserad av 50-talet, så…

 

På tal om Eva Eastwood…  hittade hennes låt ”Radion är på (Eklunds rondell)” på nätet. Låten spelades in tillsammans med Major Keys och kom på en EP 2012. Mycken plåtad plåt syns på bilderna:

 

”Hjärtat bankar” kanske lite lätt till denna trallvänliga countrylåt skriven av Christian Antblad. Den finns på Larz-Kristerz album ”Från Älvdalen till Nashville” (2011) och framförs här tillsammans med Eva Eastwood:

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

”The Cadillac Band * På väg med Elvis och rock’n’roll” (2012) är ett loppisfynd! Författare är Göran Holmquist och han har varit ”med på resan”.

 

Bandledaren och trummisen Ulf Nilsson kom jag i kontakt med tidigt 2006. The Cadillac Band (TCB) skulle ha en spelning i Kabusa, men hade ”tid över” och för Kabusas del behövdes en ”kostnadsfördelning”  -  som gjort för en ekonom!

 

Vi hittade en lösning, som innebar, att TCB gjorde en spelning inne i fabriken på Köpingebro Sockerbruk den 23 mars 2006. Och på trummor var det Elvis ”långkörare”: legendaren D J Fontana! Sockerfabriken hade fått nedläggningsbeskedet någon vecka tidigare, så detta fick bli ”svanesången”. Bra spelning med bra akustik inför en entusiastisk publik!

 

Detta skriver dock Holmquist inget om, konstigt nog. Kan inte vimla av spelningar i fabriksmiljö… På spelningen i Kabusa dagen efter var TCB förstärkt med inte bara D J Fontana, utan även Stan Perkins (son till Carl), Svenne Hedlund och Lena Pålsson.

 

I boken beskrivs TCB-historien och deras gästsolister, men även resorna  och spelningarna i USA. Bandnamnet ligger f ö D J Fontana bakom  -  han tyckte det var passande!

 

Detta är en enkel och underhållande historia om ett gäng musikentusiaster och deras vilja att ”rocka vidare”. Kul läsning!

 

Kabusa och Köpingebro var inte de enda spelningarna i Sverige i mars 2006. Umeå och SvT fick också besök! Där framfördes 2 låtar, som även Elvis spelade in: ”Hound dog” och ”Lawdy Miss Clawdy”. Den första skrevs av Jerry Leiber och Mike Stoller och spelades 1952 in av ”Big Mama” Thornton. Den senare skrevs av Lloyd Price, som spelade in den tillsammans med Fats Domino och Dave Bartholomew 1952. Båda inspelningarna blev hits! Så här låter de med The Cadillac Band med DJ Fontana vid trummorna:

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Journalisten Peter Pomerantsev föddes i Kiev, men flyttade 10 månader gammal med föräldrarna till väst efter att fadern, poet och radioman, fått ”problem med” KGB…

 

Efter München blev det London och universitetsstudier för Peter, därefter nio år i Ryssland som TV-producent för kanalen TNT innan han 2010 återvände till London. Nu har han ”samlat ihop” det han var med om i Ryssland i boken ”Ingenting är sant och Allting är möjligt” (2015). Underrubriken är: ”Det nya Rysslands surrealistiska själ”…

 

Jag brukar när jag läser lägga lappar i vid ”viktiga” ställen  -  här blev det många! Som t ex…

 

Surkov, affärsman/politiker, verkar vara en nyckelfigur i Putins administration. Han fick idén till ett ryskt Silicon Valley, Skolkov, dit det slussades massor av pengar. Pengarna gick åt, men det blev inte så mycket byggt…

 

Jana, driver ett företag som säljer industrirengöringsmedel och har gjort så i flera år. Helt plötsligt blir hon haffad av federala narkotikapolisen! En av ingredienserna hon använde, dietyleter, hade nyss klassats om som narkotika. Jana började misstänka, att hon blivit utsatt för rejdning, dvs att någon vill och kan ta över ett företag bara så där ”rakt-upp-och-ner”…

 

En annan lapp har jag lagt vid kapitlet om Moskvas förändring. Rivningskulorna regerar… utan någon hänsyn till stadens historiska värden… det är viktigare att allt ”blir modernt”… jfr Domus-/Tempo-kartongerna i många svenska städer…

 

Tänkvärt citat från den ryske exilkonstnären Komar: ”Kristus är föregångaren till Chaplin och alla andra stora loserhjältar på film och teve”, på tal om den sovjetiska ortodoxa ikonografin.

 

Konsten att muta sig till ett körkort eller att slippa bli soldat ”ger flera lappar” i boken. Rätt belopp vid rätt tillfälle till rätt person är viktigt…

 

Detta är mycket spännande och oroande läsning, speciellt bokens första två (av tre) akter.

 

Boken visar, att det fruktade gamla sovjetiska samhällssystemet lever vidare, om än i ”omgjorda kläder”. Författaren har f ö kallat Putins regim för ”postmodern diktatur”…

 

Frédéric Chopin föddes 1810 i Polen, men landet stod under tsar-rysk regim sedan 1795. Bara 20 år gammal flydde han till Paris och kom aldrig att återvända. Jag förknippar Chopin mest med solopiano för polonäser och preludier och så hittade jag:  Preludium Nr 4 i E-moll opus 28. Utan pianist i huvudrollen! I stället en gitarrist! Jimmy Page (ex-Led Zeppelin)! Och orgel! Och lite till! Strängt taget riktigt kul!

 

Ja, det var ett ”popsnöre” lirandes klassiskt, varför inte ta ett exempel på tvärtom? Epic Symphony Rock show i Lima, Peru, tog sig an Led Zeppelin och deras ”Kashmir”:

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Omslagsfotona med Monica Zetterlund och Esbjörn Svenssons Trio fångade mig direkt! ”Frihetens blå toner” är ”En berättelse om jazzen i Sverige” och skriven av journalisten Göran Jonsson (2018).

 

Från ”begynnelsen” fram till sommaren 2018 sträcker sig berättelsen och, min vana trogen, lägger jag små lappar i boken vid läsningen. Allt för att kunna gå tillbaka till ”viktiga händelser”. Det blev många lappar…  som t ex för (och nu blir det lite namedropping)…

… Duke Ellington med orkester turnerade i Sverige i april 1939, sedan tog kriget över. Ellington spelade då på sin 40-årsdag i Stockholm och 10 flickor på scenen sjöng ”Happy birthday” för honom. En av flickorna var Alice Babs…

… Charlie Parker fortsatte sin Europaresa 1950 med ett nattligt jam på AF i Lund.

… Eva Engdahl brukar beskrivas som Sveriges första kvinnliga jazzpianist. Hon får sedermera en musikalisk son  -  Georg Wadenius.

… Siggi Loch, tysk jazzentusiast bakom ACT (skivbolag känt för bl a utgivning av musik med e.s.t., Nils Landgren, Jan Lundgren), fastnade för den svenska jazzen med inslag av folklore.

… Esbjörn Svenssons fars kusin var en annan känd pianist, Gunnar Svensson, alias Helmer Bryd. När Esbjörn under skoltiden skulle ut på pryo, så blev det pianolektioner hos Gunnar.

… 2006 blev e.s.t. det första europeiska band som fick pryda förstasidan på amerikanska Downbeat (grundad 1934).

… den för drygt 50 år sedan avlidne pianisten Jan Johanssons båda söner, Anders och Jens, är musiker. Hårdrocken har de senaste åren blandats med lite av pappans tongångar (första albumet kom strax före jul 2018).

 

Ja, det var några av ”mina lappar” ur denna djupa jazzkunskapsbok, som jag läste med absolut största välbehag. Nu ska jag bara gräva vidare med lapparna med intressanta skivutgåvor, som fanns i boken. Lite läsa/leta/lyssna är på gång!

 

Esbjörn Svenssons Trio (e.s.t.) nådde stora framgångar och fick närmast rockstjärnestatus under sina drygt 15 år. Bandet bestod av Magnus Öström, trummor, Dan Berglund, bas, och Esbjörn på piano och kom att avslutas i och med dykolyckan 2008. Esbjörn blev 44 år.

 

Albumet ”From Gagarin’s point of view” kom 1999 och jag har valt titelspåret med sitt rymddrömska sound och musikvideon därtill. I musiken tycker jag mig höra klanger även från Bo Hansson och Jan Carlsson, både ”Trollkarlens hatt” och H&K. Luta dig tillbaka och njut!

 

Och så plockar jag fram lite Hansson & Karlsson! En trudelutt, som på Youtube kallas för ”60’s groove”, men jag tycker mig hitta likheter med låtarna ”Triplets” och ”Richard Lionheart” från deras första album ”Monument” (1967). Hammondorgel med alla sina djupa bastoner och vibrerande harmonier och till detta, inte bara en takthållare, utan en Spelande Trummis! Gitarristen, som medverkar, bör vara Bill Örström eller möjligen Bjärne Möller, f d Lee Kings. Live klanger, trummor och mitt jubel!!!

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!