Johnny - samlaren...

Anders Johansson var drygt 6 år gammal när hans pappa i november 1968 omkom i en bilolycka. Hur detta kom att påverka Anders och hans lillebror Jens kan vi läsa om i boken ”Trumslagarpojken” (2016).

Båda pojkarna, inte minst Anders, var livliga, så mamma Else hade mer än fullt upp med dem. Kreativiteten frodades hos bröderna, men det var inte alltid energin landade i positiva händelser… 

Musiken fanns i hemmet och i generna, så det blev bl a pianospel. Familjen hade flyttat till Malmö och musikintresset hade stärkts till att bilda band med spelningar på t ex Malmö Borgarskola. Anders var då i tonåren och hade lämnat över klaviaturen till Jens och själv övergått till trummorna. ”Bankandet” stämde bättre med Anders’ personlighet…?

Jag hoppar över bokens detaljrika beskrivningar över allt bus, som ”inträffar” och konstaterar att trummandet blir framgångsrikt. Så pass att Anders hamnar i svenske Yngwie Malmsteens Rising Force, som når stora framgångar runt om i världen. Turnéer i USA, Japan, Europa etc med sin höghastighetsspelande gitarrist i spetsen i 80-talets hårdrock.

Efter ett hektiskt liv lämnar Anders Malmsteen och tar över trumpinnarna i svenska HammerFall med sångaren Joachim Cans i spetsen. Cans vann f ö TV-programmet ”Körslaget” 2008! Anders var kvar i HammerFall till 2014 och bor sedan ett antal år tillbaka på Söderslätt!

I början på 90-talet började Anders och Jens försöka klura ut royaltyfrågorna kring pappans musik. Musiken hördes på radion, men intäkterna var små…  Jonas Hellborg, jazzbasist från Lund, var en god medhjälpare och det ledde till att bröderna lyckades ta över inspelningarna, starta ett nytt skivbolag, Heptagon Records, och ge ut pappa Jan Johanssons musik på nytt. ”Jazz på svenska” är f ö Sveriges mest sålda jazzskiva!

Är detta en ”god bok”? Nja, visst är den överfylld av de dumheter och det bus, som Anders medverkat till och/eller upplevt, men det är samtidigt lite musikhistoria som berättas… Så, står du ut med fånigheterna, så finns det många intressanta musiksaker att ta del av!

Som tonåringar var Anders och Jens med i Slem och på Youtube hittade jag en ”källarinspelning” med detta Deep Purple-influerade gäng. Av bilderna att döma verkar det inte bara vara gitarristen som spelar på ackord… Trummisen (Anders) verkar vilja hinna med ganska mycket… Låten är ”Bananskal”:

Det finns rörliga bilder på Anders jobbandes med Yngwie Malmsteen, Stratovarius m fl på Youtube. HammerFall gör en låt hos Kalle Moraeus i TV med ett ganska plåtigt, spretigt ljud, men så kom jag att tänka på, att Anders och Jens 2014 gjorde en platta med några av pappa Jans favoriter bland svenska visor. ”Emigrantvisa” även kallad ”De sålde sina hemman” finns med på brödernas skiva. Den här livespelningen känns inte så väldigt detaljrepeterad, men den musikaliska känslan finns definitivt där! Och Anders tar sig an kontrabasen! Vackert, är bara förnamnet…!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Så här i Almedalsveckans tidevarv kan det ju passa att berätta om den här ”samhälleliga” boken, vars omslagsbild, där författaren sågar av benen på stolen som en känd person sitter på, är en ganska god sammanfattning av innehållet också… Lena Sundström sågar och slår vilt omkring sig i sin bok ”Saker jag inte förstår – och personer jag inte gillar” (2005).

Sundström, som bl a varit programledare för ”Kalla fakta”, gör väldigt intressanta granskningar av politiska händelser och beslut från 80-talet och framåt. Väl avvägda ifrågasättande om allt från energiförsörjning till avregleringen av kreditmarknaden och mycket däremellan.

Kloka påpekanden om tillfälligheter och skumrask om hur det kunde bli som det blev och om hur man svek, lurade och trampade på varandra för att nå sina mål. Mål, där man kanske inte alltid hade ”landets bästa” för ögonen… Egot tog sin del…

Just det här med att t ex politiker och andra i ledande befattningar inte alltid ”kommer ihåg” varför de fått den roll de har, beskriver Sundström på ett mycket bra sätt. Hon lyckas reta upp mig vid flera tillfällen! Så boken är klart läsvärd, men en del av texterna borde redigerats hårdare. Man måste inte upprepa hur mycket som helst…

Boken är visserligen 10 år gammal, men mycket av det Sundström skriver om ”lider vi av” fortfarande. Hoppas boken finns på ditt bibliotek!

För att ”hålla ångan uppe” tänkte jag börja med ”Frälsis-sångernas mästare”: Mikael Wiehe! År 2012 kom han med albumet ”En gammal man”, som bl a innehåller en mycket medryckande ”Hur tänker du då?”. Där sågar han vilt omkring sig ”åt höger”, inte alldeles orätt om man läser Sundström-boken, men missar tokigheterna vänsterkanten ”presterat”. Wiehes inleder med en engagerad minutlång sågning innan melodin rullar igång.

Och du har väl inte missat “Wiehe goes dansbanding”? Tillsammans med Lasse Stefanz och Olle Jönsson berättade Wiehe om hur man kan ”Leva tills jag dör”. Här live i ”Allsång på Skansen” 2015 med intervju och allt.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Visserligen har Kina lättat lite på lagen om ”ett-barns-familjen”, så Liu Zhenyuns bok ”Processen” är mer berättelsen om tiden före. Makan i ”ett-barns-familjen” får idén att skiljas och att maken då får vårdnaden om deras gemensamma barn, varefter de skaffar ett barn till. F d makan får då vårdnaden om detta barn och så gifter paret om sig! Heureka  -  så blev de till en ”två-barns-familj”!

Intressant tanke! Det var bara det, att maken under tiden fann en ny partner, som han gifte sig med. Resten av boken skildrar makans livslånga kamp för att med juridikens hjälp ”bekämpa” f d maken och hans agerande!

En kreativ idé för att kringgå lagstiftningen blir till en livslång plåga och strid i ett hårt styrt Kina. Berättelsen är, om än inte alldeles lättläst, fascinerande med flera kinesiska tänkvärda och underfundiga sentenser, som t ex ”att regnet faller och flickor gifter sig är saker man inte kan förhindra”.

Språkbilden är inte riktigt som västerländsk litteratur, så även det gör boken givande och läsvärd. Finns förhoppningsvis på ditt bibliotek!

Dagens ”överskrift” är hämtad från en glad 70-talare! Låten är bröderna Gibbs hit från 1977, ”Stayin’ alive”. I söndags (26/6) på årets Glastonburyfestivalen framfördes faktiskt denna låt live! Av ingen mindre än Coldplay! Tillsammans med den enda kvarvarande Gibb-brodern, Barry, vars röst kanske inte bär hela tiden, men vilken stämning!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!