Johnny - samlaren...

”Fånge 981” var namnet på den här författaren under sina många år på Långholmen. Det blev också titeln på boken, där han berättar om sin ”karriär” inom brottsvärlden. Lasse Strömstedt skrev och gav ut den här boken 2003.

 

Som tonåring började han sin brottsliga bana tidigt 50-tal. Inbrott och bilstölder utvecklades till smash-and-grab-brott mot, fram för allt, guldsmedsbutiker. Första fängelsedomen fick han som 17-åring.

 

Strömstedt var under flera år ”stadigt boende” på Långholmen. Arbetsuppgifterna där var väldigt varierande, från kuverttillverkning till fängelsets arrangör av artist- och författarframträdanden. Det senare en förtroendefull uppgift, som dock till slut missbrukades. Rymningarna var många. Återkomsterna lika många…

 

Fängelselivet förändrades radikalt när olika former av narkotika kom att ersätta alkoholen i slutet av 60-talet. Det var enklare att smuggla in diverse sorters narkotiska preparat och användandet accelererade. Även Strömstedt föll in i detta.

 

Efter runt 20 år i det kriminella bröt han med sitt förflutna bl a med att tillsammans med journalisten Christer Dahl skriva böcker. Först ut, under signaturen Kennet Ahl, kom 1974 ”Grundbulten”. År 1981 kom första boken i eget namn. Nu kom jag dock lite bortom ”Fånge 981”, som skildrar tiden fram till frigivningen från Långholmen runt 1971.

 

I inledningen till den här boken, tackar Strömstedt sin dåvarande hustru för att hon pushade på så att den blev skriven. Hustrun var också författare. Hennes namn var Ann-Christine Bärnsten. Ja, det är hon med ”Ska vi plocka körsbär…”!

 

Tja, det här en lättläst bok om livet i kriminaliteten i Sverige på 50- och 60-talet. Kanske inte så mycket om själva brottsligheten utan mer om livet innanför murarna, ett liv som inte verkade påverka och förändra inställningen till den brottsliga banan! Kriminalvård? Förvaring?

 

Av skatteskäl var medlemmarna i Europe tvungna att stanna ett bra tag i Västindien, därav titel på låt och album ”Prisoners in paradise” (1991). Både singeln och albumet sålde bra. På Sweden Rock 2013 blev det låtens ”first electric performance since March 1992” enl festivalens hemsida. Hela spelningen där avslutades, föga överraskande, med ”The final countdown”, men här blir det ”Prisoners in paradise”, skriven av Joey Tempest:

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Baltzar von Platen, ja, det var ju han som ”ordnade med” Göta Kanal-bygget, som påbörjades 1810. Men så har vi Baltzar von Platen, som tillsammans med Carl Munters, gjorde sitt examensarbete på KTH 1922. De hade uppfunnit ”kylskåpet utan rörliga delar, absorptionskylskåpet”, som verkligen revolutionerade i köken!

 

Allt detta finns beskrivet i Ystads Fornminnesförenings ”Ystadiana 2022”. Boken är skriven av Bo Willén och har titeln ”Baltzar von Platen * Uppfinnaren som förenklade vår vardag”. Och förenklar fortfarande, skulle jag vilja tillägga!

 

Först får vi veta lite om släkten von Platen, som härstammar från Rügen. Äldste belagda stamfadern finns omskriven redan år 1255, men för ”våra” von Platen är ”noden” Wilken von Platen, innehavare av godset Granskevitz och lantfogde ca 1520. Hans första son Jürgen blev grenen varifrån uppfinnaren stammar, medan kanalbyggaren tillhör grenen från Wilkens tredje son, Heinrich.

 

Uppfinnaren Baltzar von Platen hade många strängar på sin lyra och idéerna bara strömmade. Ofta svek dock tålamodet. Nåddes inte önskat resultat tillräckligt snabbt, så var han redan igång med nästa projekt. Och nästa…

 

Han föddes i Malmö 1898, men 1912 flyttade familjen till ett nybyggt hus i östra Ystad, f ö det hus som bebos av bokens författare! Baltzars pappa, Philip, var Ystads förste kronofogde, därav flytten.

 

Jag ska inte fördjupa mig i alla Baltzars uppfinningar, men kan nämna perpetum mobile, elmotor för bil (vilket fick PG Gyllenhammar att göra flera besök i Ystad), blandaren för varmt och kallt vatten, termostaten, den droppfria kranen och konstgjorda diamanter på superhemliga Carbox (där Baltzars inblandning kom att avslöjas i lokalavisan av min sedermera svärfar).

 

Vilken idéspruta Baltzar von Platen var! Massor av patent världen över, men han hade nog behövt en ”agent”, som kunde ta hand om alla avtalsförhandlingarna. Den delen av uppfinningarna var inte Baltzars ”grej”.

 

Bortsett från släktförklaringen är detta en lättläst och intressant bok. Tänk att det gått 100 år sedan kylskåpet uppfanns och det duger/används fortfarande!

 

Hemlighetsmakeriet på den inhängnade fabriken Carbox i Ystad var stort. Högtryckspressade konstgjorda diamanter var en produkt med stor potential, som till varje pris skulle döljas fram till att processen var klar. Intresset för pressen och dess konstruktion, gjorde att personal handplockades.

 

I min musikfantasi tänker jag så i ”diamantfåran” och fastnar plötsligt för ett kanadensiskt band: The Diamonds! Fantasifullt, eller hur? De fick sin stora hit redan 1957 med låten ”Little darlin’” Den skrevs av Maurice Williams till sitt band, Gladiolas, men det blev The Diamonds inspelning som sålde. Hittade denna odaterade, men gissningsvis från 90-talet, live sjungna ”Little darlin’”:

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

”Mannen skall ägna sig åt folket, kvinnan åt familjen” var ett av nazismens budskap i 30-talets Tyskland. Men hur var det då med nazielitens kvinnor? Ja, det har österrikiska historikern Anna Maria Sigmund (född 1955) grävt djupare i. Resultatet blev boken ”Nazisternas kvinnor” (1998).

 

Att leva som man lär, var inget för kvinnorna runt Hitler, Goebbels, Göring m fl. Och pengar saknades inte… Från judarna nyss stulen konst hängde på väggarna… Bostäderna, som judarna tvingats lämna, var ”ståndsmässiga”…

 

Boken visar också att de stora tyska företagen sponsrade NSDAP, det tyska nazistpartiet. Men även flera ur tyska adeln bidrog med pengar och ingen reagerade på partiets klart kvinnofientliga program. Hitler uttryckte att ”Ett fruntimmer, som blandar sig i politiken tycker jag är avskyvärt”.

 

Men samtidigt så såg man till att ständigt ha ”samarbetsvilliga” kvinnor nära. Gerda Borman t ex var aktiv i att se till, att maken Martin, Hitlers privatsekreterare och ställföreträdare, hade väninnor…

 

Och hur det med Hitlers förhållande till sin halvsyster Angelas dotter Geli Raubal? Efter ett gräl med Hitler sköt hon sig med ett vapen, som var Hitlers. Vad hade de varit oense om?

Svenska Carin, gift med Hermann Göring, lyckades aldrig få honom att avsluta sitt morfinberoende. Efter hennes död 1931 byggdes en sorts mausoleum till hennes ära. Byggnaden sprängdes dock i krigsslutet på Görings order.

 

Och hur kunde Magda Goebbels mörda sina sex barn? Visserligen tog hon sitt eget liv också, men…

 

Detta och mycket därtill finns att läsa om i denna faktafyllda bok. Kan tänka mig, att det varit ett stort jobb att leta reda på alla dokument till skrivandet. Dokument som spridits över en stor del av världen, men som man ändå kan förundras över, att de överhuvudtaget fanns.

 

Ja, boken är fylld av händelser, personer, platser och datum, men ändå läsvärd. Man kan ju inte låta bli att förvånas över mänskligt beteende…

 

Att ”musikillustrera” denna bok var inte helt enkelt, så jag går på ett helt annat spår: mina Favoritsångerskor! De är flera! Svenskor och danskor och en del andra… Just idag föll tankarna på

 

Tøsedrengenes femte och näst sista studioalbum ”Tiden er klog” kom 1984. Bandet fanns 1978-85 och de sista åren hade det två duktiga sångerskor: Anne Dorte Michelsen och Maria Bramsen. I ”Så gik der tid med det” är det dock den senare som har huvudstämman, men oj, vilket ”sjung” och gung, vilket ljudkvaliteten tyvärr inte lever upp till, men liavell…

 

Som 16-åring var hon rösten i Dandy Swingers, de gjorde bl a en henrivende version av ”River deep, mountain high”. En hit våren 1968, men gruppen upplöstes i juni samma år. I bandet fanns f ö Jens Rugsted, som lierade sig med bröderna Thomas och Anders Koppel och Alex Riel i Savage Rose. Bandet utökades också med sångerskan från Dandy Swingers, Annisette, som fortfarande ”driver” Savage Rose. På deras första och självbetitlade album från 1968 finns ”A girl I knew”, skriven av bröderna Koppel och med ett suveränt basspel av Rugsted och Annisettes utsökta sång. Tyvärr har de sista 55 sekunderna kapats i den här videon, men liavell…

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Så har jag då läst ännu en bok av Nick Hornby. ”Precis som du” har nyss kommit på svenska, två år efter att den kom på engelska.

 

Nyskild kvinna med två 8-10-åriga pojkar träffar en yngre man, som först rycker in som barnvakt. Hon är lärare, han jobbar bl a i den lokala slakteributiken. Hennes pojkar gillar den yngre mannen. Han spelar ju FIFA med dem och det gör inte mamman…

 

Mannen och kvinnan blir ett par och träffar sina resp vänner, som reagerar och kommenterar en del. Kvinnan bjuder in sig till den unge mannens mamma. De är nästan jämngamla.

 

Boken utspelar sig i slutet på 2010-talet, så både brexit och Trump hinns med. Ska jag rösta för att lämna EU… Eller det är bättre att stanna kvar… Vem vinner på det ena och vem på det andra alternativet… Tankarna är många…

 

Detta är en väldigt dialogrik bok, men detta prat är inklätt i ovanligt mycket osagda tankar. Är det bra om jag säger så här… Eller jag borde säga på det här viset… Varför sade jag detta… Sårade jag när jag sade så här… Borde jag i stället sagt…

 

Dialogerna och tankarna gör detta till en lite udda och originell bok, som ändå skapar lite eftertanke. Lättläst.

 

”Just like a woman” var en av flera Bob Dylan-låtar, som blev hits med Manfred Mann. Låten fanns med på Dylans ”Blonde on blonde”-album från 1966 och gavs ut som singel i USA utan större framgång. Samma år kom Manfred Mann med sin version, som f ö blev den första listplaceringen med den nye sångaren Mike d’Abo. Bandet hade bytt skivbolag till Fontana och tidigare sångaren Paul Jones satsade på solokarriär. Jack Bruce hade också lämnat bandet och Klaus Voormann hade tagit över basen. Idel ädel adel, skulle man kunna säga och så här lät de i ”Just like a woman”:

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!