Hundraåringen som...
Ja, jag lyckades! Komma igenom ”Hundraåringen som gjorde revolution”! En bok av och om Anton Nilsson, vars självbiografier samlats i en bok av Arne Johansson och Lennart Andersson (2017).
Anton Nilsson, född i Göinge 1887, var sjunde och sista barnet till Sven och Bengta Nilsson. Föräldrarna drev lantbruk, handelsbod m m. Yngste sonen, Anton, försökte snart gå sin egen väg och blev vid 18 års ålder påverkad av 2 händelser: storstrejk (inom verkstad) i Sverige och militär beskjutning av en demonstration i Sankt Petersburg. Han gick med i Ungsocialisterna, där han träffade bl a Per Albin Hansson.
Hamnarbetarstrejken i Malmö 1908 kom att förändra Nilssons liv för alltid. Strejkbrytare från bl a England hade tagits i till Malmö och förlagts på båten Almathea. Nilsson och 2 kamrater ville få engelsmännen att resa hem och rodde ut och placerade en bomb på Amalthea. Bomben briserade och resulterade i ett dödsfall och flera skadade. De 3 förövarna fångades snabbt in. Nilsson tappade avlöningslista hittades…
Domen för Nilsson och ena kamraten blev döden, medan den andra fick livstids fängelse! Straffet kom senare att omvandlas till livstid. Oron i samhället med svält, strejker, matbrist och oreda i politiken ledde till bl a demonstrationer för att få Amalthea-männen fria. Militär sattes in, men regeringen Edén-Branting förekom med att släppa dem fria 1917.
Nilsson lämnade fängelset i Härnösand och kom senare till Landskrona, där han lärde sig flyga vid Ljungbyheds flygskola. Engagemanget i olika socialistiska grupperingar fortsatte. Ryska revolutionen/statskuppen pågick för fullt. Anton Nilsson tog sig till Ryssland. Han blev kamrat med Lenin och Trotskij och erbjöd sitt flygkunnande i kampen. Det blev ca 10 år i öster och han lämnade när Stalins grymma välde tog över.
Jag nöjer mig nu med att citera några av hans drastiska rader ur boken:
Att i Ryssland arbeta en söndag ”… är bättre gudstjänst än att gå omkring i kyrkor och slicka helgonbilder.”
Apropå tyska och österrikiska dödade soldater ”… förgjorda av en vidrig kapitalistisk ordning med stockkonservativa samvetslösa regeringar i Europa, vars gemena ruttenhet välsignats i ländernas kyrkor av mässande egenmäktigt och tanklöst prästerskap. … Jag handlade inte orätt mot gangstersläktet i Malmö 1908!” Ord och inga visor!
Detta är en ganska detaljrik berättelse, åtminstone till vissa delar. Jag störs av den självbeskrivna präktigheten/duktigheten, som t ex ett kylslaget dygn på skidor i Karelen utan mat och dryck för att inte tala om alla räddningsaktioner i fält. Nilsson är hjälten med en enastående vetskap om krigets händelser - siffrorna på svältande, krigsoffer etc bara rabblas på.
Samtidigt imponeras jag av hans engagemang för en politisk rörelse han verkligen tror på, nästan som något religiöst. Han är också tydlig med att det Lenin, Trotskij och han själv stod för raserades av Stalin. Chrusjtjov försökte ”reparera” utan att nå fram…
Sovjetunionens och hela östblockets fall hann Anton Nilsson inte uppleva. Han avled 1989, knappt 3 månader före Berlinmurens fall och blev nästan 102 år gammal.
Här finns mycket historia! ”Arbetarrevolutionen” var ytterst nära i Sverige, men även i Tyskland! Finland var mycket nära att bli en sovjetrepublik! Boken är förvisso intressant, men kräver tålamod och en ”hjärnans sortering” för att stå ut med den. Glad att jag kom igenom den här hundraåringens berättelse.
År 1977 startades i Malmö skivbolaget Amalthea av bl a Dan Hylander. Progrörelsen samlades för inspelningar och utgivningar för t ex Raj Montana Band, Mikael Wiehe, Grus i Dojjan, Marie Bergman, Nationalteatern och Oktober. Även Östen Warnerbrings framgångsrika album ”Från himlen till Österlen” kom på Amalthea!
Anton Nilsson besökte staden Pskov, i nuvarande västra Ryssland nära gränsen mellan Estland och Lettland. Det är en av Rysslands äldsta städer och omnämns redan för 1.100 år sedan. Tyskarna intog staden 1918, men året efter tog bolsjevikerna tillbaka staden, antar att Nilsson deltog.
Som av en händelse upptäckte jag, att i guvernementet Pskov år 1839 föddes tonsättaren Modest Mussorgskij. Han skrev bl a ”Tavlor på en utställning”, som en musikillustration till tio olika tavlor. En av tavlorna, ”Promenaden”, låter så här 1971 live i Emerson, Lake & Palmers version:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Sitt inte där och Uggla...
Hans tredje album kom 1977 och hade en väldigt lång titel. Det upprepar han drygt 40 senare i ett annat verk! Boken ”Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen” är Magnus Ugglas bok om sig själv!
Jag har vid flera tillfällen avstått att låna Ugglas bok - jag tillhör inte hans stora fans. Har i och för sig uppskattat honom som ordekvilibrist, men samtidigt uppfattat honom om ganska dryg och gapig.
Magnus Uggla är nybliven ålderspensionär och av adlig börd. Hans morfars far var Ernest Thiel, finansman och konstsamlare (Thielska galleriet) och det finns fler ”kändisar” i släktträdet… Morfar Olof Thiel skrev på 40-talet melodin ”En prästkrage i min hand”, texten var Gösta Rybrandts och blev Svensktoppslåt 1966 med Sven-Ingvars.
Fördjupar mig inte mer i släkten, men noterar att Magnus Ugglas föräldrar, patenträttsrådet Claës och musikdirektören Madeleine, skildes 1974, men gifte om sig knappt 10 år senare. Musikaliska mamman var lagom imponerad av sonens karriärval och framgångar, medan pappan var mer intresserad.
Magnus karriär är fylld av framgångar, men det finns flera misslyckanden också. Och flera gånger ”klyddade” han till det själv. Skolgången inkl teaterskolor blev mest oreda, han var en orolig själ, ständigt på väg till nya utmaningar. Tålamod och förmåga att avsluta något som påbörjats är inte hans bästa gren…
Mer än så plockar jag inte ur boken, men konstaterar, att jag blev överraskad! Denna bok fångade mig med sitt innehållsrika språk om ett innehållsrikt liv! Jag trivdes riktigt bra i Ugglas sällskap och kan verkligen rekommendera denna långtitlade bok, som dessutom är ”baklänges” sidnumrerad, så man vet hela tiden hur nära slutet man är…!
Ugglas långa karriär med egenskriven musik fick en annorlunda kick 2012 då han medverkade i 3:e säsongen av ”Så mycket bättre” i TV4. Där tolkade han Olle Ljungströms ”Jag och min far” och intet öga var torrt. Alla var tagna av framförandet. Låten blev en stor framgång för Uggla och gjorde samtidigt Olle Ljungström lite mer känd. Så här lät det i tv-programmet:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Värre än ryska snuvan...
Sovjet-/Rysslandskännaren Stig Fredriksson kom 2019 med en smått utopisk berättelse: ”Ryssland utan Putin”. Det är en intressant infallsvinkel, som dock inte kom att inkludera Putins senaste knep för att inte behöva lämna jobbet som president.
Fredrikssons bok har tilläggsrubriken ”Friare, fredligare, rättvisare” som en beskrivning över hur Ryssland kunde varit utan ”AB Putin”. Boken förklarar det som hänt under Putins styre och hur han blivit som han är. Fostran i KGB, med ett ständigt skådespelande, lyser igenom, allt för att dölja verkligheten och, inte minst, gynna sina gamla kamrater från Leningradtiden.
Jag gör några ”nedslag” i boken:
Putin, född 1952, är president till 2024. Längre än så tillåter inte författningen, men den har han nu börjat jobba på att förändra…
Regimkritiker jagas världen runt och med hans förmodade tillstånd förgiftades Novitjok i England, liksom Litvinenko (polonium-210). Som gammal KGB-are vet Putin vilka trådar, som ska dras i…
Krim i Ukraina intogs 2014 av soldater utan landsbeteckningar etc på uniformer och fordon. Till slut kom det fram att det var ryska förband som klätt ut sig…
Korruptionen i Ryssland är gigantiskt, inte minst inom staten. En ung man förklarade, att han inte strävade efter ett jobb i det privata. Lönerna i det offentliga var visserligen lägre, men mutorna gav bättre utdelning där. ”Livet i Ryssland är hårt, men lyckligtvis är det kort” (ryskt talesätt).
Bland världens industriländer har Ryssland dalat till 12:e plats under Putins tid. Landets folkmängd är drygt 14 ggr större än Sveriges, men BNP är endast 2 ggr större…
Ryssland har gigantiska naturtillgångar, som olja, gas, metaller etc. De exporteras obehandlade, vilket medför, att man tvingas importera de förädlade varor man har behov av.
Under Putins styre har Ryssland upplevt sin ”femte emigrantvåg”. Den första var efter oktoberrevolutionen 1917, medan den fjärde var efter Sovjetunionens fall 1991.
Och så skriver Fredriksson om den ryska underrättelseverksamheten, som påverkade valet av Trump i USA… och om den organiserade dopningen av ryska idrottsmän… och fusket med dopingproverna… och Putins förmögenhet… för att inte tala om hans kamraters…
Ja, detta är en deprimerande bok i dessa deprimerade coronatider, men den är läsvärd, inte minst för att påminnas om Putins egoistiska och ofta oberäkneliga styre. Ingen vet var nästa attack sätts in…
Rysslands nuvarande diktator är ”inte att leka med”, möjligen kan jag få travestera lite på hans namn. Och fantasin landar direkt på Irving Berlins gamla dänga från 1927, ”Puttin’ on the Ritz”. Den kom med i musikalfilmen med samma namn 1930, med sång av Harry Richman. Fred Astaire sjöng in den på en stenkaka samma år och den blev ”hans” låt för lång tid.
Men så kom 1982 holländaren Taco med sin version av ”Puttin’ on the Ritz”. Han bar visserligen ingen hög hatt, men fracken (the ritz) är på plats! Låten toppade listorna i många länder.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Betraktelser vid dagens slut...
Väldigt långa meningar och många ord! Ja, så kan jag enkelt sammanfatta Kazuo Ishiguros bok ”Återstoden av dagen” från 1989. Ishiguro föddes i Nagasaki, men kom som femåring till England.
Den perfekte butlern Mr Stevens är berättaren och minns 1956 vad som passerat genom åren hos lord Darlington på Darlington Hall. Butlern är i sin roll oerhört trogen och det finns inte plats för några andra känslor än lojaliteten till ”Ers nåd” lorden.
Mellankrigstiden innebär besök av många ”kända” ansikten på Darlington Hall och diskretionen hos butlern är obrottslig, även om han lyssnar till det som händer. Och han leder och driver staben enligt samma strikta linjer.
Men så i mitten av 50-talet blir slottet köpt av amerikanen John Farraday, som har ett litet annat sätt att driva stället. Den nye ägaren har också resurser, men staben reduceras ändå kraftigt till bara en handfull anställda.
Mr Stevens vill dock gärna locka tillbaka miss Kenton, som slutat för att gifta sig och får låna amerikanens gamla fina Ford. För första gången ger han sig iväg utan ”chefen” på en resa…
Bokens omständliga och omfångsrika ordsvall fick mig först att tveka i läsandet. Butlerns strikta liv och arbete blev ordmässigt lite jobbigt, men jag vande mig och fastnade! Och upptäckte efter hand en självutplånande känslokall perfekt butler där jobbet alltid gick först, oavsett om pappan (också butler…) var dödssjuk. Lojaliteten till jobbet gick alltid först!
Under läsandets gång insåg jag också, att det fanns mycket läsvärt ”mellan raderna”! Flera politiska ställningstaganden om 30- och 40-talets engelska och europeiska händelser fanns i boken. Jag gillade ”Återstoden av dagen”!
Inte 1956, men väl 1965 kom ”3-minuter-singel-berättar-mästaren” Ray Davies och hans Kinks med ”Till the end of the day” - en till dagens bok passande musiktitel, eller hur? Singeln blev ännu en listframgång för Kinks, framför allt i Europa. Så här kunde det se ut på en Kinks-konsert ”vid den tiden”:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
