Skräckscener...
Otto B. Kraus självbiografiska roman, ”Barnen i Auschwitz”, handlar om de över 1000 judiska barn, som internerades i lägret. Boken bygger på den sanna historien om barnens liv i familjelägret och kom 2019.
Kraus var själv fängslad i Auschwitz-Birkenau och tog på sig rollen som en av lärarna till barnen. Skildringen behandlar tiden september 1943 – juli 1944 och en del namnges, som t ex doktor Mengele och Eichmann, medan andra är fiktiva och sammansatta av flera olika människor.
Kampen för överlevnad är hård i koncentrationslägret. Barnen trängdes ihop i våningsbäddarna och bespisningen bestod av små brödbitar och vattnig soppa. Alla var ständigt hungriga. Tillstånd gavs till några vuxnare lägerfångar att bedriva någon sorts skola för barnen, dock utan skolmaterial…
”Nöden är uppfinningarnas moder” blev sentensen för skolarbetet. Man lyckades t o m smuggla in ett par böcker, så man kunde ha lite högläsning. I övrigt fick lärarna försöka skapa egna berättelser eller ta lästa böcker ur minnet. En hade läst om Nils Holgersson och kunde återge/fantasisera från det. MEN, det gällde att se upp med skapandet! Tyska
vakter/soldater övervakade hela tiden.
Barnens byggnad låg i lägrets utkant nära elstängslet och nära järnvägsspåren. De blev åsyna vittnen till tågen, som anlände med tusentals nya fångar varje dag. Vagnarna tömdes, människor tvingades av tågen och ägodelar och kläder togs från dem. Allt skedde just utanför barnens jordgolvsförsedda lägerbyggnad.
Ja, det är en deprimerande bok om en tid, som vi inte önskar få återuppleva. Hur kunde människan bete sig så fruktansvärt gement och elakt? Boken är gripande och en bra påminnelse om vilka svinaktigheter, som nazismen stod för. Världen verkar behöva påminnas…
Tacksam att någon hade kraft och mod att skriva ner detta. Läsvärt!
Auschwitz-Birkenau ligger drygt 5 mil väster om Kraków i sydöstra delen av nuvarande Polen och var ett av flera koncentrationsläger i Tyska Riket. Omkring 1,3 miljoner människor deporterades dit - 85 % miste livet där… Förskräckliga siffror och förskräckligt lidande.
Till detta har jag valt musik av Beethoven (1770-1827). Man har inte lyckats reda ut vem Elise var, men ca 1810 hade Beethoven skapat en sång till henne: ”Für Elise”. En vacker, nästan meditativ melodi, som här framförs av Lang Lang, en konsertpianist och ”coming star” född i Kina 1982, men bosatt i New York.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Från museum till munk...
Som den ”doer” hon är, så har Ewa Wigenheim även skrivit en bok om sig: ”Från ABBA till munkarna i Laos” (2015). Detta påstås vara världens första digitala pop-up-bok, där det finns ”ingång till” bilder och scener på nätet med hänvisning från boken!
Framgångsrik PR-konsult i näringslivet, jobben bara ”ramlade in” och hon tog dem till sig och fixade och donade. Och så fick hon idén till ett ABBA-museum! Men Benny Andersson tyckte inte det var en bra idé… till en början… men efter något år vände det hela!
Wigenheim och hennes make Ulf tog sig an uppgiften med världens första ABBA-museum med stor glädje och energi. Alla ABBA-medlemmarna var med på tåget och bidrog med massor av material, men allt skulle samordnas med allas vår Görel! Görel Hanser, som var Stikkan Anderssons ”högra hand” och fortfarande är nyckeln i och kring ABBA.
För att göra ett hopp i händelserna - Wigenheim ”går in i väggen”! Men lyckas komma ut på andra sidan, dock utan ABBA-museet! Det tog tid, men resulterade i en tid som engelsklärare hos en grupp munkar i Laos och blev starten på ett nytt och förändrat liv. Ett kanske lite mer eftertänksamt liv, även om ”doer-generna” inte försvunnit…
Detta var en lättläst och kul bok. Jag gillade den inte bara för ABBA-museet, utan även för berättelsen från fattigdomens och kommunismens Laos. En avsaknad av överflöd är väl sin sak, men kampen för mat för dagen är tuffare. Steget från ABBA-samlingarna till munkarnas enkla klädedräkt är gigantisk. Läsvärd bok!
I september 1980 började ABBA spela in den spanskinfluerade låten ”Put on your white sombrero” i akt och mening, att den skulle ingå i bandets sjunde album, ”Super trouper”. Så blev det inte och låten kom att bli ”vilande” fram till 1994, då den gavs ut på samlingsboxen, ”Thank you for the music”. Så här låter ”Put on your white sombrero” med ett icke-ABBA-producerat bildcollage:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Kalla kriget v2.0...
Det kalla kriget blev väl lite ljummare 1989 när muren föll, men utan att helt försvinna, snarare förändras. Tyskland blev ”helat”, men ”förnyelsen av persongalleriet” i Ryssland, USA (Trump) etc har lett till dagens variant av kalla kriget. Tyvärr har ”Det nya kalla kriget” tillkommit och accelererat. Det är dessutom titeln på journalisten Bertil Lintners bok (2018).
Lintner bor i Thailand sedan länge och har varit Svenska Dagbladets Asienkorrespondent i
ett 20-tal år. Bokens undertitel, ”Kampen om Indiska oceanen”, tydliggör platsen för kampen.
Det är inte helt enkelt att läsa och skriva om den här boken, men låt mig räkna upp några ”ledord/-meningar”.
Kina vill expandera genom att skapa ”Nya Sidenvägen” och ”erbjuder sig” att finansiera hamnar, vägar m fl infrastrukturprojekt på olika platser runt Indiska oceanen, både i Asien och östra Afrika, ja t o m Australien och Nya Zeeland. Men pengarna satsas inte utan att åtföljas av en sedvanlig kravlista på monopol osv…
Indien har reagerat och agerat på olika sätt för att inte hamna i ”bakvatten” och bli kringränd av de kinesiska satsningarna.
Frankrike, USA och Storbritannien har också agerat, inte minst militärt, genom att bygga militäranläggningar på flera av sina små, t o m mycket små, öar i området.
Seychellerna, från 1976 självständiga från Storbritannien, har knappt 100.000 invånare och betraktas i det här sammanhanget som ett stort land! Ögruppen Diego Garcia har ingen inhemsk befolkning, däremot en amerikansk militärbas. Exemplen på militäraktiviteter på öarna i oceanen är många.
När jag läser den här boken faller tankarna ganska snart på den nya hamn som skulle byggas med kinesiska medel i Lysekil för ett par år sedan. Projektet stoppades till slut, men liknande arbeten fortsätter i Asien och Afrika. Håller Kina på att köpa och ta över världen? Under tiden ägnar USA sig åt murbyggande och Ryssland säljer gas till centraleuropa…
Tankarna snurrar efter att ha läst den här synnerligen upplysande boken, som rekommenderas å det varmaste!
Alla dessa inblandade parter borde snabbt ta till sig Coldplay och deras, ”Talk”, för att få lite balans i skeendet. Låten kom på bandets tredje album ”X&Y” (2005) och är faktiskt uppbyggd kring ”Computer love”, en singeletta 1981 av och med Kraftwerk! Snacka om lyckat återbruk!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Dynasti á la Kim...
Journalisten Mika Mäkeläinen är Asienkorrespondent på Yle (Yleisradio), Finlands motsvarighet till Sveriges Radio/TV. Han lär vara den ende finländare som ”sett Kim Jong Un livs levande fyra gånger”, för att citera hans bok från 2019: ”Kimlandia * Reportage från Nordkorea”.
Boken är, som syns av titeln, skriven i reportageform av och med en nyfiken och frågvis syn på saker och ting. Han reser runt i Nordkoreas gränstrakter, på både Kina- och Sydkoreasidan, men kommer vid några tillfällen även in i Nordkorea - ibland på evenemang som ende och välbevakad journalist från Europa!
Vi får veta mer om Koreahalvön, som gränsar till Kina och Ryssland. Det var en japansk koloni fram till andra världskriget. Därefter delade segrarländerna USA och Sovjetunionen landet 1948 i Nord- resp Sydkorea, men de nya ländernas ledare ville båda ta över hela halvön…
Sommaren 1950 anföll Nordkorea och startade ett krig, som formellt ännu ej avslutats - eldupphör gäller! Kim Il Sung var ledaren i Nordkorea då och betraktas idag som ”landets fader”. Kim-dynastin startade och diktaturen fortsatte med sonen, Kim Jong Il och nu, sonsonen Kim Jong Un.
Men boken är i huvudsak inte Nordkoreas historia, utan mer små bitar om förändringar över tid, som t ex en sorts halvofficiell marknadsekonomi. Den nationella ideologin, juche, står för fosterländskhet och självförsörjning. Med det i minne går tankarna bl a till 90-talets stora svältkatastrof, då många dog. Samtidigt som massor av pengar går till vapenframtagning, som kärnvapen - en form av ”management by fear”.
Några små ”episoder” ur boken:
Elen är inte särskilt stabil, ej heller för alla dygnets timmar. Därför är de bästa lägenheterna i höghusen de på de första våningarna. Inte kul att bo på 24:e våningen när hissen inte får ström…
DVD-tekniken gjorde, att det kunde smugglas in TV-serier och info från väst, men det löste diktaturen med att stänga av strömmen i husen. Då fastnade skivan i spelaren och det var bara för polisen att gå in i bostäderna och kolla…
Nu för tiden är största fienden för Nordkoreas censorer en trebokstavsförkortning. CIA? USA? NSA? Nej, snarare USB! Storleken gör den lättare att smuggla och kan innehålla mer och enkelt kopieras.
Bostäderna övervakas, ungefär som DDR’s Stasi, fast än mer styrt och organiserat.
För den som straffats, för att t ex talat illa om regimen, kan detta drabba resten av familjen/släkten/barn/barnbarn i ett omfattande system.
”Kimlandia” är en skrämmande läsning, men också oerhört intressant. Hur kan ett folk kuvas så till den milda grad i dessa dagar? Stängas in? Låsas in? Samtidigt som Kimdynastin tvingar folket att visa upp sig vid ”firanden” och parader? Frågorna är många - svaren få?
Mäkeläinens kreativa och drivna sätt att försöka ta reda på allt från prisbilden på mat till boende, gör boken synnerligen läsvard!
Författaren och hans val av boktitel fick mig rent musikaliskt att tänka på Finlandia, som kanske är Jean Sibelius’ mest kända verk och blev klart 1899. Senare arrangerades verket även för kör, som i denna spelning med BBC’s symfoniorkester och kör. Finlandia framförs här vid 100-årsfirandet av finsk självständighet, 2017.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
