Dom blåser I Skåne...
En jazzfantast och författare i Hässleholm skriver om en världsberömd trombonist från Hässleholm… ja, där har vi Bo Carlssons bok ”Åke Persson – Trombonist” (2015)! Ett enastående möte med rötter i norra Skåne!
Åke Persson såg dagens ljus 1932 i Hässleholm, yngst av fem syskon och med byggnadsarbetande pappa och mamma hemmafru. Åke ”lånade” tidigt pappans dragspel och var inte sen med att uppträda med sitt spelande.
I Hässleholm fanns flera regementen, varav T4 hade egen musikkår. Åke drogs till landstormspojkarnas ungdomsorkester U95, där han började spela ventilbasun, en nära släkting till trombonen. Mycket övning med instrumentet gjorde, att Åke blev rekommenderad att söka till militärmusiken i Skövde. Spelprovet gick bra, medan läkarundersökningen visade på en skada på ena örat (efter cykel-/bilolycka), så han kom inte in på utbildningen. Hörselskadan kom f ö att plåga honom senare i livet.
Snart byttes basunen mot trombon och jazzmusikerbanan inleddes. Band startades och ryktet om trombonistens spelpassion och kunnande spred sig. 1948 mötte Åke Harry Arnold, då ledare av Amiralbandet i Malmö, men Åke valde att gå med i det nyss föryngrade Owe Halls Band i Hässleholm.
Det blev spelningar på Nalen och fler, som t ex Ove Lind, fick upp ögonen för den unge skåningen. 19 år gammal gör han sin första skivinspelning, när han med Lars Gullin Octet, där bl a Rolf Ericson och Bengan Wittström ingår, spelar in 4 låtar till en EP.
Framgångarna följer i rask takt för skånepågen. Jag tar inga detaljer utan nöjer mig med att nämna några medmusikanter, som Arne Domnerus, Jan Johansson, Georg Riedel, Bengt Hallberg. Och snart följde internationella framgångar! Och spelningar med Dizzy Gillespie, Count Basie och, inte minst, Quincy Jones! För att inte tala om Malmö Stadsteater den 9 nov 1969, då Åke spelade med Duke Ellingtons orkester. Och jag hade turen att vara där!
I februari 1975 valde Åke, endast 43 år gammal, att själv avsluta sitt liv.
Detta är en oerhört bra bok om en enastående musiker! Om framgångsrik svensk jazz på världsnivå! Boken har en fenomenal diskografi, som bl a även innefattar tyska radioutsändningar! Ett skolexempel på hur en artists liv och musik ska ”bokifieras”! Synnerligen läsvärt!!!
Med Åke Persson hade Sverige en trombonist i yppersta världsklass - är numera Nils Landgren på väg dit…? Det är märkligt, Åke spelade inte in så mycket musik i eget namn - han spelade i andras band. Inte minst i Clarke Boland Big Band! Hans favoritband/-spelningar om jag tolkar boken rätt. Så här lät bandet, inkl Dizzy Gillespie och Åke Persson, i ”Manteca” i en TV-inspelning med snygg textpresentation av bandmedlemmarna- Snacka om drag!
Jag är väldigt förtjust i “The midnight sun never sets”, som ju Qunicy Jones var med och skrev. Oftast hörs den med Arne Domnerus, men Åke Persson speladeockså in den! Den lät så här - hoppades jag, men den var stoppad på YouTube! Det får bli ”It might as well be spring” i höstrusket i stället!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Vart jag mig i världen vänder... försvinner länder…
Tänk att boken ”Länder som försvunnit 1840-1970” finns… Arkitekten och författaren Bjørn Berge gav ut den 2016! Tack biblioteket, för att boken ”frontades”, annars hade jag aldrig lånat den.
Berge har gjort en del begränsningar i urvalet, dels med årsspannet, men framför allt, med att de försvunna länderna ska ha hunnit ge ut frimärken! Som visas i boken! Dessutom satte han kravet att hitta ögonvittnesskildringar från länderna.
Hur mycket dessa krav har påverkat urvalet klarar jag inte av att bedöma - det blev en lång rad länder i alla fall. Några enstaka, som Biafra, kände jag till, men Sydmoluckerna, Ryukyu, Corrientes m fl var inte så bekanta… Några länder fanns mindre än ett år, men lyckades ändå få ut frimärken.
Nandgaon med Indien som granne, fanns i närmare 100 år och Bhopal hann fira 130-årsjubileum. Det senare området är väl numera mest känt för miljöskandalen, som amerikanska Union Carbides pesticidfabrik ställde till med, när de 1984 släppte ut metylisocyanat, som dödade och skadade 10.000-tals människor.
Oranjefristaten fanns nästan 50 år innan det införlivades med Sydafrika, medan Eldslandet på sydspetsen av Sydamerika inte hann skaffa 1-årstårtan ens.
Östkarelen, Danzig, Allenstein och Schleswig är exempel på länder i det nordiska närområdet, men som inte finns kvar. Schleswig fanns 1864-7 innan det delades vid ett listigt val, så att norra delarna, ner till just norr om Flensburg, tillfaller Danmark och resten förenas med Holstein. Konstnären Emil Nolde hann födas i landet Schleswig strax innan delningen!
Absolut en udda bok, men den var kul att läsa! Länder ”kommer och går”, men frimärkena består… Värd en tur till biblioteket!
Dagens överskrift leder direkt till en hit med Den Svenska Björnstammen! ”Vart jag mig i världen vänder” blev Norrköpingsbandets genombrott 2011.
Och så tar jag en usel “P3-övergång”: Länder försvinner, liksom artister… som holländskan Bonnie St. Clair… som hade en hit 1972 med frimärksantydan… ”Clap your hands and stamp your feet”… ”övergången” och låten håller väl ungefär samma klass…
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Hjältarna flyttar...
”Learning to fly”, ”Into the great wide open” är ett par av mina Tom Petty favoriter och det känns nästan som, att det bildats en underhållningscharterresegrupp med ”mina hjältar”… Hasse Alfredson, Janne ”Loffe” Carlsson och nu, Tom Petty, på väg till andra engagemang…
Och på samma resa är kanske redan Glen Campbell, Michael Nyqvist, Gregg Allman och Roger Moore - som nyligen också ”passed away”.
Frid vare med er.
Tom Petty, som skulle fyllt 67 om knappt 3 veckor, fick lite av en ”nytändning” när samarbetet med Jeff Lynne startade och med sin medverkan i Traveling Wilburys. ”Learning to fly” blev 1991 en framgångsrik låt, skriven av Petty tillsammans med Lynne:
Haj å Goodbaj!
