Kalabaliken I Borstafors...
Malmöförfattaren, numera Österlenboende, Mikael Bergstrand kom 2019 med boken ”Ingemar Modigs uppvaknande”. Bergstrands genombrott blev 2011 med ”Delhis vackraste händer”, som jag gillade skarpt.
Jag såg hans nya bok på biblioteket och tänkte den skulle bli en stillsam och avslappad läsning, men oj vad jag bedrog mig. Ganska snart hade berättelsen om Ingemar Modig och hans tvångstankar fångat mig!
Modigs skygga och väldigt tillbakadragna liv i Borstafors med lunchbesök hos Clarissas matställe förändrades när elvaåriga Dalia, flykting från Aleppo, dök upp. Hon spelade fotboll och svor med samma energi. Modig, på sina promenader, såg hennes framfart. Han fascinerades och vågade sig fram med några försiktiga tips.
Berättelsen innehåller också Clarissas son Ricky, med vingligt leverne, och den överviktige och, enligt egen utsago, mycket undervärderade journalisten Ludvig. Hur kan Storköpings Allehanda har placerat denne välskrivande skjutjärnsjournalist i avlägsna Borstafors?
Historien om Ingemar Modigs uppvaknande var för mig tänkt som ren avkopplingsläsning, men fångade mig rejält. Det var alldeles för mycket aktualiteter med småstadens liv och realiteter för att inte engagera sig! Bergstrands sinne för att fånga samhället och dess påverkan och förändring gjorde, att jag svårt att släppa boken. Känns nästan som, att jag önskar en fortsättning…
I musiken förekommer Ricky, både i låttitlar och som artister, t ex Ricky Martin, Ricky Nelson, Ricky Scaggs etc. Jerry Williams kom 1975 med singeln ”Ricky rock’n roller”, skriven av Björn Ulvaeus och Benny Andersson! ABBA hade börjat spela in låten redan 1974, men den blev inte färdigställd, utan gavs till Jerry W. Till ABBA-samlingsboxen ”Thank you for the music” hade man dock gjort vid den så mycket att den inkluderades. De rörliga bilderna här visar ABBA i en annan låt än ”Ricky rock’n roller”, som dock låter så här:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Den sorglöse hemsamariten...
Mikael Bergstrand har lämnat Indien (trilogin med bl a ”Delhis vackraste händer”) och hamnat i Stockholm med boken ”Den sorglöse hemsamariten” (2017). Skåningen Matz har dragit norrut till drömmarna i storstaden.
Boken har ett, precis som i Indien-böckerna, ett stort persongalleri med ganska vanliga människor. Åtminstone de flesta…
Skåningen, med alla sina drömmar och förväntningar, inser att han inte kan flytta in till den ena flickan efter den andra utan måste skaffa sig både jobb och ett eget boende. Inte alldeles lätt i början på 80-talet heller, men han löser det.
Bergstrand väver in verkliga händelser också i boken med allt från ubåtsjakt i Hårsfjärden till Carola i ESC. Detta ger för mig en inlevelse i skeendet och en sorts realism.
Upplösningen och avslutet på historien i boken är väl inte helt oförutsägbar, men det förändrar inte: Jag gillar den här boken, även om jag tyckte att del 1 av Indien-trilogin var bättre!
Hemsamariten är ju en god hjälp… vilket får mig att tänka på John Lennons ”Help!”. Det står visserligen Lennon/McCartney som kompositörer på denna låt, men har en övervikt åt Lennon-hållet. ”Help!” är titeln på filmen, albumet och singeln från 1965. Listetta på många håll. Här live i Blackpool och dessutom textad…
Go’ månda’!!!
Haj å Goodbaj!
It was forty years ago today...
Nytt studioalbum, ännu en samlingsskiva, ännu en turné, ännu ett livealbum och, varför inte, ännu en bok… Ja, Gyllene Tider är verkligen gyllene tider… Även den här gången har Jan-Owe Wikström skrivit och Anders Roos fotograferat till boken ”Gyllene Tider 2.019 – En sista refräng” (2019), lagom till bandets fyrtioårsjubileum.
Layouten är välbekant, men med nyheten att boken har 2 (!) framsidor och ingen baksida! Detta gör att berättelsen om Gessle och hans kamrater från begynnelsen kan lässtartas från ena framsidan. Vänder man på boken startar den sista refrängen, dvs den lyckosamma sista turnén för Gyllene Tider och avslutas med bandets sista spelning, som var i Oslo.
Kul att läsa om killarnas ambitioner pre-GT och Gessles energi, inte minst tillsammans med Mats ”MP” Persson som duon Grape Rock. Låten ”En av dom där” fick de med i radions ”Bandet går”, en medverkan som inte ens Robert Wells lyckades med. Andra som hördes i detta 70-talsprogram för inskickad musik var Ulf Lundell och (märkligt nog) skrivaren av dessa rader!!!
Gyllene Tider nådde stora framgångar i Sverige och ville ”ut i världen” med sin musik. ”The Heartland Café” blev det engelskspråkiga försöket. Det var bandets fjärde album, men det gick inte hem. Varken utomlands eller i Sverige.
Sex låtar plockades ut från albumet för en mini-LP med namnet ”Heartland” för USA. Bandets namn där blev ”Roxette”, som Gessle hade hittat som en låt på en singel med Dr Feelgood! Skivan gavs bara ut i USA. Boken nämner en försäljningssiffra på 8.000 ex… Och Roxette-namnet fick vila, liksom GT, som upplöstes därefter (1985).
Sedan har det blivit ”recycling” för bandet med några nya låtar och turnéer, varav den senaste (sista?) 2019.
Detta är en riktigt trevlig Gyllene Tider-bok. Det märks att författarna blivit ”varma i kläderna”. Saknar dock en diskografi och förteckning över turnéerna, men det är ändå en underhållande bok!
Boken är riktigt ny och ”luktar färsk”, men så är den också ankomststämplad hos biblioteket den 6 februari 2020! Mitt musikval ur GT’s 40-åriga historia är inte helt enkelt, men jag väljer bort hitsen och backar till ”begynnelsen”: Per Gessle och Mats Persson skrev och spelade 1979 in 2 låtar under namnet Peter Pop & Helicopters. Singeln, med låten ”After all” på A-sidan, gavs ut 1980 och lät så här:
Upplagan ryktas har varit 1.287 ex, varav 300 utan bildomslag användes för promotion. Men redan 1978 hade det kommit en egenutgiven Gyllene Tider 5-spårs-EP med en upplaga på 900 ex. ”Billy” var första låten och sista spåret var en annan Gessle-låt: ”När alla vännerna gått hem”. Intressant att dessa 2 låtar skulle följa med ”to the bitter end”. Den sistnämnda avslutade ofta konserterna, även på den sista turnén. Tre av dåvarande GT-medlemmar kom att vara stommen i det GT, som skulle få kontrakt med EMI och släppa första albumet 1980 och så ”var det igång”! Så här lät ”När alla vännerna gått hem” live 1981:
Och i juli 2019:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Sanningen I vitögat...
Samlat barncitat har danskan Grethe Dirckinck-Holmfeld gjort och de finns i boken ”Barns tankar om mormor och morfar, farmor och farfar” (2008). Och jag är kvalificerad för läsning!
Jag gör det lätt för mig och citerar några av barnens tänkvärda och gulliga beskrivningar av mor- och farföräldrar:
”När man blir gammal går klockorna fortare och fortare.” - Rasmus, 8 år.
”När hjärnan ruttnar blir håret grått, men de kan fortfarande tänka.” – Christoffer, 7 år.
”Håret blir grått för att det har blivit lite mögligt inne i huvudet.” – Christian, 7 år.
”När man går i pension går man egentligen till vårdcentralen.” – Linette, 7 år.
”Om gamla människor har svårt att gå kan de få hjälp på ett stödcenter.” – Lasse, 7 år.
”Gamla människor dansar inte. De rör bara lite på sig som en sköldpadda.” – Sofia, 9 år.
”Om vi är ute och går och min morfar ska kissa tar det alltid minst två glassar innan han är klar.” – Tobias, 9 år.
”När man skulle till tandläkaren förr i tiden var det bara att bita ihop.” – Niels, 8 år.
”Förr i tiden blev man bedövad med en hammare om man skulle dra ut en tand.” – Steffen, 7 år.
”Förr i tiden var allting svart och vitt. Det har jag sett på TV.” – Sidsel, 6 år.
”I dag är man mycket yngre än man var förr.” - Melissa, 7 år.
”Förr i tiden fanns det inte TV. Så man bara satt där.” – Simon, 7 år.
Tja, det finns väl inte så mycket att tillägga, eller hur?
Efter alla dessa ”gammelsanningar”, så tycker jag det är dags för ”På samma scen” med Line Brunke och hennes Morfar, Thomas. Låten är skriven av bl a Lasse Sigfridsson (basist/sångare i Lasse Stefanz 1967-2012), som sjöng den tillsammans med sitt barnbarn Ängla. Här dock Line med Morfar. Heja Morfar!!!
Go’ månda’!!!
Haj å Goodbaj!
Sorry seems to be the hardest word...
Året efter debuten 2017 med romen ”Finna sig” kom Agnes Lidbeck, född 1981, med ”Förlåten”, med betoningen på andra stavelsen…
På bokens omslag läser jag, att detta är ”en roman om förlust, syskonskap och våra begränsade möjligheter att förstå varandra”.
Boken handlar om systrarna Ellen och Maria och arvet efter deras pappa. Sommarstugan i Stockholms skärgård ska tas om hand och/eller säljas.
Pappans första stroke följdes av flera, så det fanns tid för barnen att ”vänja sig. Övergången från liv till icke-liv är lättare att glömma när den blivit en del av vardagen…”, för att citera boken.
Han hade en son i ett tidigare förhållande och ”spåren av honom” finns också kvar i huset. Systrarnas mamma och pappa är skilda, men den förstnämnda är fortfarande i livet. Kontakten med mamman är dock väldigt begränsad, så pappans död är en angelägenhet mest för döttrarna.
Många barndomsminnen finns i sommarstället, som Ellen, drivande och säljintresserad, och Maria, ensamstående mamma utan säljsuget, nu ska försöka enas om fortsättningen för.
Boken var faktiskt intressantare än vad jag förväntade, eftersom den är så väl berättad. Med små, små steg får jag stifta bekantskap med bakgrund och barndom och händelser i och kring sommarstället. Fokus på alla bokens personer skiftar hela tiden och den ena pusselbiten efter den andra faller på plats. Man får grepp om personligheterna och nu ska ett arv hanteras… Jag gillade boken!
Dagens rubrik är ju en Elton John-låttitel, så… Här framför han ”Sorry seems to be the hardest word” tillsammans med stor symfoniorkester i Royal Opera House (December 2002). Maffigt och vackert!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Översvallande ordflöde...
Kalle Lind blev först! Med att skriva en bok om Hans Folke Alfredson! Den kom 2019. Titeln ”Hasse Alfredson * En sån där farbror som ritar och berättar”.
Boktiteln visar på mångsidigheten hos Alfredson, som med stor iver, men mindre tålamod, kastade sig in i massor av genrer. Ofta med framgång, dock inte alltid.
Böcker (även poesi), filmer (även kort-), pjäser (även Dramaten), revyer (oftast med Tage Danielsson), radio&TV (även Mosebacke Monarki), m m i en aldrig sinande ström. Fast det senare, stämmer inte riktigt. Sonen Mats, 5 år gammal, omkom i en elolycka i hemmet 1967 och det kom givetvis, liksom Tage Danielssons död 1985, att medverka till en dämpning av och ett mörker i Alfredsons skapande. Pappa Folkes död 1946, 46 år gammal, påverkade också.
Utan tvekan gav skapandet med Tage de mest framgångsrika resultaten. Det syns tydligt, att den mer eftertänksamme Tage behövdes som ”motpol” till Hasses iver. Finns ju många exempel på framgångsrika par inom t ex musiken. Hasse gjorde senare arbeten med Povel Ramel och Peter Dalle med ganska gott resultat, men saknaden av Tage var stor.
Hans Alfredson (1931-2017) föddes i Malmö, men växte upp och gick i skola i Helsingborg. Efter studier (inkl Lundaspex) i Lund blev det Radiotjänst i Stockholm och möte med Tage. Och så rullade det på och kom att bli filmgård i Sälshög (Tomelilla), filminspelning på mejeriet i Lunnarp, på Ystads teater, liksom Brösarps backar. Österlenkopplingen var inte obetydlig.
Nästan 650 sidor behövde Kalle Lind på sig för att berätta om Hasse… Fast egentligen inte! Boken är mer en berättelse om svensk underhållning i trekvartssekel med Hasse i centrum. Linds ordflöde är, som bekant, översvallande och omfattande, inte alltid till gagn för ämnet. Jag får understundom tanken, att bokens titel borde varit mer övergripande…
Man måste ju inte alltid använda 4 sidor för att beskriva något som lika gärna kunde skrivits på 2 sidor… Men har du skapligt med tid och tålamod, så är boken en bra översikt över vad som roat och oroat i Sverige sedan 1940-talet!
En 17-årig Hans Alfredson intervjuas här av den 6 år äldre Åke Falck och jag undrar hur det kan komma sig att denna inspelning sparats. Intressant med språket, som används.
”På minuten” hette en långkörare på Sveriges Radio. Programledare var Lennart Swahn. Deltagare var bl a Stig Järrel, Margaretha Krook, Jan Moltas Erikson och här hör vi Hans Alfredson spåna i ämnet ”När det hettade till i kallskänken”:
Till sist har jag valt sång- och rimkonstnären Hasse Alfredsons ”Han satte foten i en potta”, vars korrekta titel är ”Styrman Karlssons äventyr med porslinspjäsen”. Den finns med på barnskivan om den blommiga falukorven från 1965 med text och musik av Alfredson och i arrangemang av Bengt-Arne Wallin! Kul att studera Tage i bakgrunden.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
