Snälla, snälla, snälla, snälla...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Snälla är onekligen böckerna och filmerna av dagens författare, Lasse Åberg! Så även i boken ”Från A till Ö”, som kom 2012.
Att bläddra och läsa den här boken är som att följa med Åberg i en resa genom hans liv och samtidigt känna igen en del av bilderna. Jag är visserligen lite yngre än Åberg, men sakerna på bilderna, t ex flexiskivan med Siw Malmkvist och Lasse Lönndahl från Bildjournalen eller den signerade Ingemar Johansson-bilden, känns igen. Väldigt mycket!
Åbergs små berättelser är stundtals riktigt underhållande, som t ex hans möte med Goldie Hawn eller hans hedersdiplom från filmfestivalen i Moskva 1981.
Att musiken kommer att fortsätta med Electric Banana Band är det ingen tvekan om, men om det blir fler filmer i Sällskapsresan-serien får man inte veta. Filmdörren är inte stängd, skriver Åberg, men, men, men…
Egentligen hade jag bara tänkt att snabbt bläddra igenom boken för att titta på bilderna och så, men jag fångades och började läsa också. Och helt plötsligt var jag fast! Och läste med nöje igenom hela boken! Road och påmind om, framför allt, femtio- och sextiotalet.
Efter detta kan jag inte låta bli att spela Electric Banana Band live från Hultsfred 1997, tyvärr slutar klippet tvärt och abrupt, men det andra är ju så bra…
Och jag kan bara inte gå förbi Åberg och hans kamrater i dansen från filmen ”Repmånad” (1979) - fredagsmys…? Tja, svårt att inte gilla, i varje fall!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Bruca högre lilla å...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Idag vill jag berätta om en bok som kom ut strax före jul förra året: Den heter kort och gott ”Bruce” och är skriven av Peter Ames Carlin.
Detta är 500 sidor om Bruce Springsteen, hans familj och släkt och hans E Street Band! Och lite annat… Vi får följa Bruce från ”långt innan han var påtänkt” fram till våren 2012 och det är en intressant resa. Han föddes 1949 och ”drabbades” som tonåring av musiken. Tillsammans med kompisar startade han ”rockband”, anlade långt hår och börja skriva egna sånger, som han med eller utan bandet framförde. Det blev lite olika grupper efter hand, men i början på 70-talet mötte han bl a saxofonisten Clarence Clemons och grunden för det som skulle bli E Street Band lades.
Turen att träffa rätt människor, att prestera och presentera sig och sin musik vid rätt tillfällen och att fånga och kunna berätta om händelser, som berör lyssnaren, gjorde att han kunde trampa vidare på musikbanan. En med tiden lite krokig väg, men dock ständigt framåt och i det stora hela definitivt uppåt! Från New Jersey till Stora delar av Världen! Från ”Idas sommarvisa” i Göteborg till Polarpriset i Stockholm. Från albumet ”The Rising” med sin 11 september-koppling till spelningen tillsammans med Steven Van Zandt i juli 2012 för Utöya-offren i Oslo. (Oslo-spelningen gjordes ”under tiden den här boken trycktes”!).
Bruce är en engagerad musiker! Ganska snart in i läsningen får man också klart för sig att Bruce är en komplicerad man, som väldigt väl vet vad han vill, men som också stundtals har behov av ”någon att samtala med”. Han har frågor och funderingar, som han behöver professionell hjälp med att lösa. Trots sina och sitt bands stora framgångar har man lyckats hålla sig utanför knark etc - bara att lyfta på hatten för det!
Boken kom, som sagt, tidigt i vintras och hamnade kanske i en och annan julstrumpa, men jag hoppas att den inte ligger kvar där, för den är verkligen läsvärd! L(R)åna närmsta bibliotek på ett exemplar å det snaraste!!!
På tal om julstrumpor, det är ju faktiskt inte mer än drygt 8 månader till julafton, så jag ber att få presentera en kanonjulspelning:
“Blue Christmas” - Bruce Springsteen & E-Street Band live Carousel in Asbury Park, NJ 12 Dec 2010 Inte ett öga torrt & Inte en fot stilla!!!
1993 spelade Bruce in ”Streets of Philadelphia”, som användes i filmen “Philadelphia. Den blev en stor framgång på singellistorna världen over och belönades dessutom med en Oscar för ”Best song”.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
I’m just sitting on a fence…
Nja, det är väl inte riktigt sant. Dock ett ”hinder” i så motto, att det inte blev något skrivet för en vecka sedan.
En nyinköpt soffa skulle hämtas och en gammal skulle avtackas på stadens återvinningscentral/avfallsanläggning/soptipp. Nya soffans yta är väl något större än för den gamla, men kg/kvm var avsevärt större för den nya! Detta var ingen lätt match!. Det kändes väldigt bra när den var inburen i huset. Att bära ut den gamla gick i ett nafs.
Helgen gick åt till att avemballera och placera den nya soffan i rummet samtidigt som andra attiraljer skulle anpassas. Detta släpande gav ett rikligt mått av träningsvärk och jag började inse att jag gjort ett klokt val en gång tiden i att avstå ”flyttgubbekarriär”…
Min mångåriga önskan om sladdlös el hade också underlättat…
Nu är i alla fall soffan på plats, om än inte alla ”runtomkringsakerna”, så det gick att sitta ner och njuta av en gammal film från 1957: ”Pal Joey” med Rita Hayworth, Kim Novak och Frank Sinatra! Filmen bygger på musikalen med samma namn av Richard Rogers och Lorentz Hart, här med de musikaliska arrangemangen gjorda av Sinatras gamle vapendragare Nelson Riddle. Oj, vad det ”sjungs”!
Men vi börjar väl i soffan med Kinks och deras ”Sittin’ on my sofa” - en singel-B-sida från 1966 med ”Dedicated follower of fashion” på A-sidan.
Och så blir det ”Bewitched, bothered and bewildered” med Frank Sinatra. I filmen ”Pal Joey” var det dock Rita Hayworth som sjöng denna melodi.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
