Johnny - samlaren...

År 2005 kom Cyril Hellmans debutroman ”Gå Johnny, gå, gå”. Hellman, född i Farsta, är författare och journalist, som bl a jobbat för Svenska Dagbladet i New York.

I den här boken får vi följa Vyvian, Omar, Ted och ytterligare några svenskar, som tagit sig till New York. De försöker försörja sig med allt från jobb på kafé till modell och look-a-likes.

Boende har de lyckats ordna, men inte särskilt länge på varje ställe. Det finns en längtan hem till Stockholm, men livet i New York släpper de inte så lätt.

Sena nätter och sena morgnar, mycket drickande och andra stimulantia, märkliga dialoger och horisontallägen däremellan. Jag läste och läste och tänkte, att snart kommer personerna fram till något mer avgörande, men…

Sammanfattningsvis, så dyker Alfons Åbergs farmors visdomsord upp i min skalle  -  man behöver ha lite tråkigt emellanåt för att bättre uppskatta när man har roligt! Ser fram emot att läsa en bok jag uppskattar…

Med tanke på bokens titel är ju musikvalet självklart! ”Johnny B. Goode”! Skriven av Chuck Berry, som också fick en hit med den 1958. Många artister har genom åren spelat in den, precis för som flera andra Berry-låtar. År 1995 studsade den då 69-årige Chuck Berry sin duck-walk till ”Johnny B. Goode” kompad av Bruce Springsteen och E Street Band på scenen:

En annan uppskattad gammal ”rockare” är ”Rock around the clock”, skriven 1952 av Max C. Freedman & James E. Myers. Bill Haley & His Comets fick sitt genombrott med den 1954. Nu har Ringo Starr med kamrater gjort en ”lockdown-inpelning” av låten:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Ålevangeliet” är Patrik Svenssons debutbok och har som underrubrik ”Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk”. Den kom 2019 och blev både hyllad och prisad. Nu har jag blivit färdig att ta mig an den.

Det är med bävan jag öppnar boken och börjar läsa… Och faller fullständigt redan efter första kapitlet: ”Ålen”! Insikten om livet som ål fångar och jag vill veta mer! Och fortsätter att läsa… och fängslas!

Aristoteles, liksom Sigmund Freud, har studerat och skrivit om ålen. Danske Johannes Schmidt gav sig ut på havet för att försöka få mer kunskap om ålens liv från ”pillövsträdet”, via glasål till den ”slutliga” resan tillbaka till Sargassohavet.

Ålakusten, dvs sträckan mellan Stenshuvud och Åhus i Hanöbukten, beskrivs liksom ålafiskarna där och allt väver Svensson samman med sitt eget liv. Fiskerätten styrs sedan gammalt av åladrätten (av ordet dra) och har anor sedan början av 1500-talet, då Skåne var danskt. Ålafiskarna är, precis som ålen, i klart minskande antal.

Författaren skriver om hur han, tillsammans med sin pappa, försöker fiska ål i den närbelägna ån. Att göra detta med sin pappa blev barndomshöjdpunkter.

Marinbiolog Rachel Carson skrev också om ålen. Hennes bok, ”Tyst vår” (1962), är en svidande uppgörelse om vad människan håller på att göra med planeten. Miljögifter, som t ex DDT, hotar djurlivet. Ber att få citera henne: ”Fiskar, amfibier och reptiler, varmblodiga fåglar och däggdjur  -  alla äger vi i våra blodkärl en saltlösning, där ämnena natrium, kalium och kalcium finns lösta i nästan samma proportioner som i havsvattnet”. Detta om vårt havsursprung. Carson avled 1964.

Tänk så lite jag visste om ålen. Och tänk så bra Patrik Svensson berättade och förklarade. Intressant att trots allt han lyckats ta reda på, så är gåtan om ålen fortfarande inte helt löst. Ingen har sett ålens tillkomst, ej heller dess naturliga död efter fortplantningen. Många frågor är obesvarade, men Oj vad bra boken var!

Minnet kanske luras, men visst har någon sjungit in ”Ål av mej”? Men så dök bilder på BadortsBandet upp. Live i Åhus 2013 klämde de med stor spelglädje i med ”Ål med mej”:

I musikalfilmen ”Meet Danny Wilson” från 1952 har Frank Sinatra rollen som Danny Wilson. Filmen regisserades av Joseph Pevney och Raymond Burr, sedermera i Ironside och Perry Mason, agerar också i en av rollerna. Sinatra sjunger, inför en lycklig publik, bl a en kort stump av ”All of me”:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Berättelsen om Iris, Signe och Elisabeth fortsätter. Tredje boken, ”Er tredje man”, av Denise Rudberg kom 2021.

Med underrubriken ”Tre kvinnor * Ett krig * En kod att knäcka” rullar Rudbergs serie på i maklig takt, men utan att direkt föra handlingen framåt, tyvärr.

Professorerna Svartström och Bremer kämpar vidare för att med hjälp av sin grupp på Karlaplan 4 knäcka koder och tolka krigets meddelanden. Men jag får inte veta speciellt mycket om vad signalspaningen leder till. Framgångar? Motgångar?  

Rudberg skriver lite smått om ett spiondrama, där bl a en meteorolog på SMHA (föregångare till SMHI) medverkar, men beskrivning av följderna saknas. På de sista sidorna i boken är dramatiken dock stor, men berättelsen slutar som i intet utan att jag får veta konsekvenserna. Är det tänkt som en s k cliffhanger inför en fjärde bok?

Boken har inte nått mer än till slutet av 1941. Vad händer med gruppens arbete under resten av kriget? Och därefter? Och vad händer med bokens huvudpersoner?

Jag vill veta mer och helst i ett lite högre tempo. Nä, de tidigare böckerna var bättre, men jag skulle vilja fortsätta följa huvudpersonerna i denna blandning av fiktion och verklighet. Når berättelsen ett s k slut, tro?

Då är det bättre Sting här! En 70-åring på scenen i Aten på sin födelsedag den 2 oktober. Sting framför sin ”Fragile” och blir hyllad med allsång och tårta!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Agent Sonya” med underrubriken ”Älskarinna, mamma, soldat, spion” är berättelsen om Ursula Kuczynski. Boken kom 2020 och är skriven av Ben Macintyre.

Detta är en sanslöst spännande och intressant bok om ett sanslöst innehållsrikt liv. Kuczynski var tysk judinna född 1907 i Schöneberg, Berlin, i dåvarande Preussen.

Vid 1:a majdemonstrationerna 1924 i Berlin slog en polis henne med sin batong. Detta övergrepp stärkte henne i sin revolutionära tro och fick henne att hänge sig åt kommunismen, som hon förblev trogen genom livet.

Hon blev agent Sonya, men levde under flera olika namn över åren. Schweiz, Shanghai, Manchuriet, Sovjetunionen och Storbritannien var några av de platser hon bodde och arbetade i. Så här beskriver Macintyre 30-talets Shanghai: ”…’Orientens Paris’ men också ’Orientens sköka’”. Där byggde Sonya vidare på sin spionstruktur.

Sonya gifte sig flera gånger och blev förälder och klarade att kombinera detta med sitt spioneri. Hon lyckades undvika Stalins hänsynslösa utrensningar och utnämndes till överste i röda armén.

När jag läser brukar jag lägga lappar i boken för att markera rader/avsnitt, som jag tycker känns viktiga att ha med i mitt skrivande… Det blev väldigt många lappar i den här boken! Men nu när jag summerar, så inser jag att jag inte kan ta med allt. Jag vill inte förstöra din läsupplevelse.  

Det här är en bok om/med många kända namn, inte bara politiker och ledare från världen över, utan även spioner som Kim Philby Guy Burgess. Översiktskartorna i slutet av boken

uppskattade jag mycket.

Som du ser, så föll jag fullständigt för berättelsen om Agent Sonya! Boken är mycket intressant och lärorik om världens 1900-talshistoria! Ytterst läsvärd!

Även i Sverige fanns en Sonya, som dock inte var spion, utan en underhållare av rang. Sonya Hedenbratt var väl främst jazzsångerska, men skådespelare, inte minst med Sten-Åke Cederhök och Hasse å Tage. Nyårsafton 1994 lät hon, 63 år gammal, så här i ”När jag får pension”:

Rösten bar väl inte riktigt fullt ut i pensionslåten och några år senare var allt över. Sonya avled, 70 år gammal, i april 2001. År 1968 var hon med i SvT’s ”Stardust” och sjöng bl a ”Georgia on my mind” med sin, som vanligt, vackra röst.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!