Välkommen till Deutsches Haus... Rättelse!

Auschwitzrättegångarna var i Frankfurt am Main i Västtyskland och ingen annanstans! 

Rätt ska vara rätt om rättegångarna. 

 

Fridens freda'!


Välkommen till Deutsches Haus...

Om du varit på bilutflykt i Tyskland, så har du kanske letat efter ett övernattningsställe? Och hittat stadens/byns ”Deutsches Haus”? Vi har gjort det! Och med gott resultat!

 

Annette Hess har skrivit boken ”Deutsches Haus”, som med titeln ”Tyska huset” kom på svenska 2020. Detta är författarens första roman. Hon är främst känd som skapare av TV-serien ”Weissensee”, som jag följde med stort intresse! Seriens nya och sista avsnitt har f ö nyss börjat sändas.

 

Boken handlar dock inte om tyska övernattningar! Frankfurt (an der Oder) år 1963 är platsen för Auschwitzrättegångarna och bokens Eva Bruhns får jobb som tolk. Polska vittnen är kallade för att, ofta under stor vånda, berätta och flera lokalt kända tyskar är åtalade.

 

Eva Bruhns bor med föräldrar och 2 syskon i Tyska huset. Det är byns samlingsställe med sin goda mat  -  ett tryggt och bra ställe. Traditionerna följs både i jobb och hem, som t ex julpyntandet, där dock en liten pryl saknas…

 

Storasyster Annegret är barnsjuksköterska och lillebror Stefan går i skolan. Evas tolkjobb ger henne insikter om kriget oss dess fasor, som hon, född runt 1940, inte är bekant med. Och frågorna hopar sig för henne: Vem gjorde vad under kriget? Och på vilken sida var man? Och hur aktiv? Frågorna är många  -  svaren inte fullt så många, men…

 

Ja, detta är en obehagligt spännande bok och bygger på verkliga händelser med bl a ordagranna citat ur rättegången för några av deltagarna.

 

Vad döljer människorna, som levde i andra världskrigets Tyskland? När ”läks såren”? Hur långt efter krigsslutet har man ansvar för det man gjorde under kriget? Och kan straffas för oegentligheterna? Nyss dömdes ju en drygt 90 år gammal man för vad han gjorde som tonåring. Det ska inte gå att ”komma undan”! I grunden inte märkvärdigare än, att man nyligen med DNA-hjälp lyckades fälla en massmördare, som var ”aktiv” på 60-/70-talet.

Mycket läs-/tänkvärd bok! Men vem kan man lita på…

 

”Vem kan man lita på?” skrev Mikael Wiehe till Hoola Bandoolas andra studioalbum 1972. Låten fick ett punkarrangemang när Lena Ph tog sig an den i ”Så ska det låta”-säsong två 2011. Fullt ös!

 

Efter en sådan urladdning kan man behöva lite groove, eller hur? Hittade en alldeles ny coronaanpassad inspelning av Spencer Davis Groups gamla hit från 1966: ”Gimme some loving”! Låten skrevs av Spencer Davis och bröderna Steve och Muff Winwood. Här, 54 år senare, är det Steve Winwood med spelkamrater på olika platser, men det låter tight i alla fall!

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Malmöhemligheter...

”Det hemliga Malmö” är skriven av Lena Breitner och Gunnar Ekberg och gavs ut 2020. Breitner är, förutom journalist, fil kand och fil mag och har forskat om bl a andra världskriget och Stasi. Ekberg har jobbat inom den militära underrättelsetjänsten, men även varit dubbelagent i Mellanöstern och tvingades gömma sig utomlands i samband med IB-avslöjandet.

 

I 38 kapitel beskrivs mer eller mindre hemliga händelser med koppling till Malmö. Mycket avser händelser under andra världskriget, men även Lenins besök i staden och Amalthea finns med. Konduktörerna på tågen till och från DDR hade heldag i Malmö, eftersom det handlade om nattåg och hade då ”andra” arbetsuppgifter…

Att Jane Horney försvann/mördades 1945 tvivlar man inte på, men boken har bara teorier om varför. Det skedde på en liten båt ute i Öresund och kroppen har aldrig återfunnits. Var hon dubbelagent eller ”bara” äventyrare?

 

Och vad hände med den skånske godsherren, här ej namngiven, och hans affärer med militärutrustning vid Sovjetunionens fall. Han levererade varorna och fick betalt till att börja med. Dock fick han ej slutbetalningen, vilket ledde till tvister, som det skrevs om i Ystads Allehanda. Men var det egentligen betalningen eller varorna (smuggling?) som var problemet?

 

Och så har vi ju tågrånet 1907 på Simrishamnsbanan mellan Staffanstorp och Djurslöv  -  Sveriges, så här långt, enda tågrån!

 

Jag gillar bokens upplägg! Varje nytt kapitel börja på ett uppslag, där vänstersidan visar vilka gator/hus, som berörs medan själva texten startar på högersidan. Ofta finns bilder aktuella byggnader.

 

Känns som att författarna är väl pålästa. Det är detaljrika beskrivningar i boken, men också tydliga noteringar om osäkerhet, där så finns. Gör att det känns som att boken är väl underbyggd. Tror dock, att om läsaren är förtrogen med Malmö, så ger det en extra upplevelse, men boken var skapligt läsvärd även för mig!

 

Onekligen nästan lika spännande känns mötet mellan Stockholmsfödde, men Köpenhamnsuppväxte Malmöiten, Mikael Wiehe och Trøndelagaren Åge Aleksandersen. De spelade 2008 i norsk TV låten ”Sång till friheten”, vars svenska text skrevs av Björn Afzelius 1982. Sången komponerades av kubanen Silvio Rodriguez två år tidigare.

 

Vackert gitarrplockande och tjusig stämsång imponerar! Wiehe & Aleksandersen:

 

 

Go’ onsda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

 
What do you want to do ?
New mail

Stjärna trots känd pappa...

Journalisten Jan Malmborg anade nog inte hur stort arbete det skulle bli att skriva om Olle Adolphson. Han lyckades till sist och nu har ”Trubbel” kommit ut!

 

Olle Adolphson finns inte med på min topp-100-lista, knappt ens på topp-200. Tror inte jag har någon skiva med honom, så varför då lägga tid på att läsa om honom? Tja, han har ju faktiskt skrivit en del låtar, som med andra stämband uppskattas av mig.

 

Han är son till Edvin, allas vår Markurells m m, och så är han begravd (avled 2004) ett par meter från Fritiof Nilsson Piraten på Ravlunda kyrkogård. Han köpte 1965 skånegården Orelyckan på Österlen av Toivo Pawlo. Kompisen Christer Mörner, som ägde Drakamöllan i närheten, hade tipsat.

 

Nyfiken var jag i alla fall och nu har jag läst och även lyssnat! Noterar snabbt, att Olle följer pappa Edvin när det gäller privatlivet  -  många damer och fick barn med somliga av dem… Och att Olle hade, för att citera sonen Carl, två familjer  -  ”En av blodet och en av vänskap” och oftast prioriterade pappan den senare…

 

Olle var skicklig gitarrist och pianist, hade bra musiköra, men fram för allt var hans texter och dikter av högsta klass. Ofta lätt dystra och väl berättade historier, som t o m har fått en svensk kvinna att doktorera på!

 

Sven-Bertil Taube var en av de närmsta vännerna, vars pappa Evert fick Olle att inte tappa sugen utan att fortsätta skriva. Evert fixade f ö en tidig diktpremiär i Expressen åt Olle. I övrigt fanns stora delar av svensk vis-/jazzelit i umgängeskretsen.

 

Måste erkänna, att jag gillade boken om Olle Adolphson, även om hans musik inte fastnar hos mig. Medger dock, att det finns en handfull låtar jag kan lyssna på. Mycket svensk musikhistoria i boken och det gillar jag ju.

 

Olle var väldigt engagerad och upprörd över hur Stockholm hanterades på 50-talet och framåt. Det skulle moderniseras och byggas nytt och rivningshysterin var total. I ”Gustav Lindströms visa” från 1962 beskriver Olle det hela. Här i en kul livespelning med inlevelsefull publik:

 

Håkan Hellström tillhör inte mina favoriter, och, enl ovan, så står inte Olle Adolphson så högt i kurs heller. Men slår man ihop minus och minus, så kan det bli plus: Olles låt ”Trubbel” från 1961 i Håkans tappning 2002 är faktiskt riktigt bra!

 

 

Go’ torsda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Och in kommer tvåan om de tre...

”En andra allians” är den andra delen i serien ”Kontrahenterna” skriven av Denise Rudberg. Denna del kom 2020.

 

För att citera förra bokens baksidestext: ”Året är 1940. Samtidigt som hotet från Nazi-Tyskland växer sig starkare förenas tre kvinnor…” med helt olika bakgrund i Stockholm. De har valts ut för att knäcka tyskarnas hemliga kod genom signalspaning. Nu har man kommit en bra bit på vägen och lyckas få fram, att tyskarna förbereder och avser att starta operation Barbarossa, dvs anfalla Sovjetunionen, vid midsommar 1941.

 

En av kvinnorna, Signe, har lämnat sina föräldrar, sin systerson och gården för ett jobb som husa hos en professor. Nyårsafton 1940 blir hon allvarligt sjuk och förs akut till sjukhus…

 

Elisabeth valde att hastigt lämna sitt jobb, pga en av hennes arbetskamraters trakasserier. Han ”kunde inte koncentrera sig” om hon inte klippte av sitt långa böljande hår… Vid en tillställning blir hon uppvaktad av generalmajor Neuland och kommendör Jodl och de noterar hennes goda kunskaper i tyska… De försöker ”värva” henne och senare, väntar på

henne vid porten till hennes bostad. Anar de vad hon jobbar med?

 

Iris flydde från Estland med sina två små pojkar och kom till Stockholm. Pojkarna kan bara lite svenska, Iris klarar språket, men hennes make är kvar i Estland. Han är fysikprofessor med judiskt påbrå. Vid flera tillfällen får Iris polisbesök… hennes syster är ju förlovad med en tysk flygkapten…

 

Dessa tre kvinnor väljs ut och värvas till uppdraget att, tillsammans med några matematiker, dechiffrera de tyska koderna. Vem och vad kan man lita på? Frågorna hopar sig. Fler anställs för att lösa koderna, läsa meddelandena och försöka tolka dess innehåll. Och inget får ”läcka ut” om vad man arbetar med... Spänningen stiger!

 

Vilken spännande och välskriven berättelse! Klart jag fastnade direkt i denna lättlästa fortsättning! När kommer del 3?

 

Ett så’nt här kodknäckargäng kräver väl musik av Secret Service, eller hur? Tankarna seglar då vidare till meddelanden… och låten ”10 O’Clock Postman”, som blev en rejäl listframgång lite överallt i världen 1980. Rent lokalt, så kan titeln vara en hommage till min brevbärerska, som ofta kommer vid 10-tiden. Ola Håkansson, Ulf Wahlberg och Tim Norell var kärnan i Secret Service och här ser vi dem i ”Discoladen” i tyska 3.sat.

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


RSS 2.0