Johnny - samlaren...

”Operation Norrsken” med underrubriken ”Om Stasi och Sverige under kalla kriget” är journalisten Christoph Anderssons bok från 2013. Stasi var DDR:s/Östtysklands hemliga polis, ”Ministerium für Staatssicherheit”.

Men DDR var ju ingen supermakt under de dryga 40 år landet existerade? Och vad hade deras hemliga polis med och i Sverige och Norden att göra? Boken visar på aktiviteter, som jag inte trodde var möjliga från ett land med ungefär dubbelt så många invånare som Sverige!

Idag pratar man om ”desinformation” som ett möjligt hot, inte minst efter senaste presidentvalet i USA. Desinformation utsattes bl a Sverige för redan för femtio år sedan. Stasi var aktiva i vårt land!

Aktiviteterna, som även innehöll rent spioneri och angiveri, skedde inte bara i Stockholm, utan även i Skåne, bl a Lund. Och innefattade inte bara att hålla ett öga på det militära, utan även det politiska livet kollades och rapporterades till DDR. Det visade sig vid DDR:s fall, att det fanns många fler svenska namn i Stasis arkiv än man kunde föreställa sig.

Stasi lyckades nästla sig högt upp i socialdemokraternas (SAP) hierarki och kunde rapportera till sitt högkvarter om taktik och tankar i partiet. Men även på den kyrkliga sidan lyckades man knyta kontakter för att lyssna av svenska kyrkans agerande och stöd till kyrkan i DDR. Kyrkan där var inte någon större anhängare till diktaturen i landet.

SAP, även med Olof Palme som ledare, var inte speciellt aktiva i att försöka få in DDR på ett humanare spår. Tvärtom så sade man ja till både vapenexport och export av maskinutrustning för möjlig tillverkning av delar till kärnvapen! Till glädje för Bofors och ASEA… En del av vapnen exporterades dock vidare till krigförande länder i t ex Mellanöstern… Tage G Petersson, Birgitta Dahl, men även borgerliga regeringar, skrev på pappren…

Den kände filmaren Roy Anderssons agerande har fått ett eget kapitel i boken. Ämnet är desinformation…

Mycket, mycket intressant bok! Rekommenderas å det varmaste! Överraskningskvoten fylldes på ordentligt!

Efter en så engagerande bok, så är det lika bra att gå tillbaka till ”de gamla mästarna”, som Yngwie Johann Malmsteen! Och två sammanvävda stycken från hans egenskrivna och gitarrspelade ”Concerto Suite for electric guitar and ordcestra in E flat minor op. 1” från 1998. Jag har valt ”Prelude to April” och ”Toccata” i en liveinspelning med ”New Japan Philharmonic” inkl kör. Har dock inte lyckats hitta när just det här gjordes.

Med Malmsteen får man definitivt många toner för pengarna…

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Åsa Larsson skriver ”spänningsromaner” står det på framsidan på ”Till dess din vrede upphör” (2008). ”Detta är ingen deckare”, sa’ hustrun och menade, att jag skulle kunna läsa den här boken…

Vad skillnaden mellan deckare och spänning är, fick jag ingen riktig förklaring på, men började läsa. Och fastnade snabbt!

Boken inleds med några strofer ur Jobs bok… och se’n… ja, se’n är det igång… med parallella berättelser… om hur bokens Wilma och Simon dyker efter ett störtat plan i Vittangijärvi (samtidigt går mina tankar till Henkel 111:an, som nödlandade den 4 juni 1940 vid/i Grövelsjön, nära Ryvang/Sylen i Norge).

Dykandet leder till händelser, som ger arbete år polis och åklagare i Kiruna. Fortsättningen hittar du i boken…

Detta blev en bra och spännande läsning! Åsa Larsson har skrivit fler böcker… dags för ännu ett biblioteksbesök?

På tal om vrede, så kom jag osökt att tänka på bröderna Gallagher i Oasis… De verkar/verkade inte alltid vara så väldigt mycket överens… även om det ryktas att de blivit vänner igen… åtminstone så pass, att de skulle börja spela tillsammans igen. År 1996 släppte de sin fjärde singel, ”Don’t look back in anger” och fick sin andra listetta i England. Noel Gallagher skrev låten och stod för sången, som annars brukade skötas av brodern Liam.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Jerry Williams fanns där, liksom Peps och Körberg och… ja, de var många vars skivor kom på Sonet, det svenska skivbolaget, som fanns… Håkan Lahger och Lasse Ermalm berättar om Sonet i boken ”Hög standard”, som är en bra beskrivning av bolaget, men även titeln på en Peps-låt. Boken kom 2018.

Sverige har haft 3 större oberoende skivbolag genom åren  -  Metronome (med Anders Burman som pådrivare), Polar (där Stikkan Andersson styrde och ställde) och Sonet (skapat av Gunnar Bergström, Sven Lindholm och Dag Häggqvist). Inget av dem finns kvar… Alla är uppköpta!

Sonets historia berättas i den här boken och den är intressant, inte minst med tanke på vilka artister som fanns där. Utgivningen byggde väldigt mycket på vad ägarna gillade, vilket inte alltid betydde att musiken sålde… Men Ola Håkansson, f d Ola & Janglers, kom in i bolaget. Och han hade ”hit-känslan”  -  inte minst med starten av egna bandet Secret Service. Deras musik sålde bra lite överallt.

Sonet var duktiga på att snappa upp och skriva kontrakt med utländska bolag för distribution i Norden, t ex Island (Chris Blackwells bolag hade bl a Bob Marley, Traffic, U2), Virgin (med storsäljaren ”Tubular Bells” av Mike Oldfield) och Stiff Records (inkl Elvis Costello). Detta gav en bra ekonomisk grund att stå på. Man lyckades också få rätten till Count Basies ”The atomic Mr Basie”, ett av de bäst säljande jazzalbumen.

Andra Sonet-artister: Hasse Andersson, Skäggmanslaget, Nordman, Sylvia Vrethammar (”Eviva Espana” sålde bra världen över!), Lars Ekborg (”Bunta ihop dom”)  -  och en hel bunt andra bekanta!

Boken bygger på samtal med många ”inblandade” artister och kollegor med ett kapitel per person/intervju  -  däri skapas en icke obetydlig repetering. Denna upprepning är lite störande, men pratet med och om t ex Chris Blackwell, Peps Persson, Alexander Bard och Tomas Johansson (EMA Telstar => Live Nation) är mycket givande!

Tidsschemat i slutet av boken är en bra överblick över svensk musikhistoria, sedd genom Sonet-ögon. Och artistförteckningen är inte dålig, den heller! Skivnörden gillar mycket i denna bok, men även den allmänt musikintresserade har gott utbyte med många igenkännande nickar!

Sonet flög högt med sina framgångar, men ”glömde” parera när man ”tappade” de utländska bolagen och då... ”I begynnelsen” fick man, som nämnts, rättigheterna till Count Basies storsäljande album från 1957, ”E=MC²” även kallat ”The atomic Mr. Basie”. På albumet finns bl a ”Splanky”, men jag fastnade idag för ”The kid from Red Bank”, skriven av Basie och Neal Hefti:

Och då följer givetvis den här signaturen från 1961:

Det är ju Count Basie! I en ”omklippt” ”The kid from Red Bank”! Just det! Klassiskt!

Till sist: Ola Håkansson jobbade ju på Sonet och tillsammans 2 andra Sonet-artister, Alexander Bard (Army of Lovers/BWO/m fl) och Tim Norell (Secret Service), skrev han massor av hits! Jerry Williams sjöng ”It started with a love affair” 1989:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

En gammal Nick Hornby-bok, kan de’ va’ nå’t? Bokens titel är ”31 låtar” (2003) och musikintresserad, så är det ju lätt att lista (!) ut att jag inhandlade… Boken har några år på nacken, men innehållet kan vara läsvärt ändå.

Hornby skriver om 31 favoritlåtar och han gör det med inlevelse och kunnande. Det är en bred samling med musik från Röyksopp till Rolling Stones. Jag nästan önskar att det fanns ett bifogat soundtrack med alla 31 spåren.

Jag uppskattar att ”Rain” med Beatles finns med, en av mina favoritlåtar med dem! Ska dock erkänna, att ett par av låtarna och banden är helt obekanta för mig, men de kan vara bra trots det…

Visst är jag lite av listbitare, så detta är ett kul sätt att samla ihop musik man gillar. Förresten  -  vem har inte spelat in ”bilkassettband” inför semesterturen…? Hornbys variant som bok är helt ok, tycker jag.

Bob Dylan finns givetvis representerad på Hornbys lista, både som kompositör och artist. En av låtarna, ”Mama you’ve been on my mind”, skrev han redan 1964 under en resa i Europa. Han spelade in låten, men gav inte ut den förrän 1991! Hornby har plockat in Rod Stewarts version från 1972 på sin lista, medan jag bryter listmönstret och tar en inspelning av George Harrison! Hans vackra och lågmälda demoinspelning gavs ut 2011, 10 år efter hans bortgång, och låter så här:

Beatles-bidraget på Hornbys lista är alltså ”Rain”, en bra titel att ha med på ett bilband… En av mina favoriter och jag förstår inte riktigt varför låten bara fick vara en singelbaksida…  A-sidan var ”Paperback writer”, som jag också gillar, men ändå. Singeln kom 1966. ”Rain” är väl mest känd för inspelningens sista takter, där ljudet kördes baklänges! Första gången den tekniken användes! Min vurm för låten ligger främst i det suveränt fantasifulla basspelet av Paul och det kreativt drivande trummandet av Ringo, men sjungandet är inte så tokigt det heller…

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Konsertens merchandise-tält innehöll, förutom tröjor etc, även en liten bok…  Berättelsen om Glenmark, Eriksson, Strömstedt fanns i ”GES – Den nakna sanningen” (2018).

Jag såg boken, kollade som hastigast och uppfattade det hela som en bilderbok med konsertfoton. Efter den trevliga föreställningen på Mölleplatsen i Malmö tittade jag en gång till i boken och insåg, att det fanns en hel del text i boken, så det blev ett köp!

Boken visade sig innehålla en del av konsertens mellansnack, men även lite mer om artisterna. Även de övriga medverkande musikerna presenterades, liksom själva historien om GES.

Låtskrivandet, inte minst ”När vi gräver guld i USA”, finns med i boken. Så ock ”fotbollslåten” och händelserna kring Sveriges insats i VM 1994. Tycker mig kunna uppfatta en gnutta stolthet över att fått vara med laget, sett matcher och att ha varit lite delaktig i framgångarna. Och det kan man väl bjuda på…

Detta är ingen märkvärdig bok, utan en skaplig och väl illustrerad bok om ”pojkbandet” GES på turné… Påminner starkt om en liknande Roxette-bok, har dock inte kollat om det är samma bolag som ligger bakom. Snabb, men kul läsning.

Ungefär så här lät det och såg ut på Mölleplatsen den 26 juli på GES konsert när de körde sin egen låt ”Hon är min”:

Från samma Allsång på Skansen hämtar jag deras ”När vi gräver guld i USA”. Välgjort/-spelat/-sjunget!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!