Johnny - samlaren...

Idag har jag läst ”Enkel resa Finland – Sverige” (2016) av Stina Grufstedt. Det är en mycket lokal berättelse om hur författaren hamnar i Skåne och sedermera Ystad.

Egentligen var jag nog lite tveksam till att låna den här boken på biblioteket, eftersom jag kanske inte skulle komma att läsa den. Boken kändes så ”smal”, både bildligt och verkligt, som om den enkom vore skriven för författarens barn med familjer.

Jag började dock läsa och fann många likheter med det som händer idag, dvs familjer lämnar/flyr den trygga hemtrakten för att skapa sig ett bättre liv på en annan plats. Oftast är det krig som får personer att flytta, men i det här fallet, så är det pappans möjlighet till jobb, som får familjen att flytta från Finland. Förhoppningen är också att bryta pappans sprit(o)vanor, jfr Susanna Alakoskis familj.

Nio är gammal kommer Stina med familj till Stockholm 1960 och tar tåget till Skåne. Efter något år i Mellanskåne bär det av till Källesjö, just utanför Ystad. Skolgång i Ystad, varefter Stina bryter upp från hemmet. En rörlig ungdomstid följer, men stabiliseras med att hon får jobb i en musikaffär i Ystad.

Ägarparets ena son verkar intressant…  och intresserad…  de blir ett par…  och är så fortfarande!

Ja, detta är en tunn bok, men berättelsen är läsvärd och skriven i ”koncentrerad form”, dvs enkel och rakt på sak. Pappans spritproblem och Stinas ständiga magbekymmer, men även familjens/släktens sammanhållning är väsentlig. Magproblemen blir dock utredda och tillrättade i Sverige, spriten däremot…  landar i skilsmässa och för tidig död!

F ö är musikaffären nedlagd sedan länge…  och Stina fyller 65 i december…  efter att i många år bl a sysslat med tillverkning av hattar! Och jag är glad, att jag läste hennes berättelse!

Stinas svärfar, Knut  -  han med musikaffären…  -  var även trummis. Knuts söner, Lennart och Göran (Stinas make), likaså och jag tror att någon av deras barn fortsätter traditionen. Vill minnas, att Lennart trummade på i Danmarks Radios Big Band! Hittade bilder på att de spelade med Georgie Fame och Van Morrison i London 1990. Kan det vara Lennart på trummor? Svänger gör det, i alla fall!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Ännu en tungviktare! Efter Elvis Costello kommer nu Bruce Springsteen med sitt livs berättelse. ”Born to run” (2016) heter, inte helt oväntat, verket och är en maffig utgåva.

Detta är inte den första bok om Springsteen jag läst, men det är första gången jag fattar med vilken envishet och energi han jobbade på att ”få ut” sin musik. Framgångarna med och skapandet av E Street Band föregicks av en lång tid i olika lokala band.

Springsteen föddes 1949 i en arbetarklassfamilj i Long Branch i New Jersey och växte upp i Freehold med sina två systrar. Föräldrarna, med irländsk/holländsk/italiensk bakgrund, och ena systern kom att flytta till Kalifornien, medan Bruce valde att stanna kvar och klara sig själv efter avslutad skolgång. Det blev en blandning av jobb och musik.

Snart kom musiken inte bara handla om att tolka andras låtar utan även att göra egna. Visst tog han intryck av sina idoler Beatles, Rolling Stones, Sam & Dave, Sinatra, Hendrix, Dylan etc, men kände också, att han själv hade något att förmedla. En låtskrivarkarriär inleds…

Osäkerhet, förmågan att råka på rätt personer vid rätt tillfällen, envisheten blandad med hopplös kraftlöshet, bandledaren ”The Boss”, ja, det är verkligen ”ups and downs” i Springsteens liv. Patti Scialfa har blivit en stöttepelare i hans liv, liksom ett par psykologer/terapeuter. Det senare pratade han ju om i ”Skavlan” för ett par veckor sedan.

Jag klarar inte av att summera Springsteens liv och karriär med några få rader, men jag slås av den ödmjukhet blandat med stolthet som genomsyrar boken. Det strålar av värme till dem som betytt och betyder mycket för honom. Karriären är/har varit lång och 67-åringen kände sig mogen för en sammanfattning i bokform   -  Tack för det!

Costellos bok var en höjdare och här är en till!!! Sådana här böcker är jag stormförtjust i! Du också?

Springsteen deltog på Hillary Clintons sida i presidentvalet, men det hjälpte inte… Det kommande styret i USA lär ge Springsteen gott om material till nya kompositioner! Låter som, att det är dags för ”Working on a dream” (2009) tillsammans med E Street Band:

I boken berättar entusiastiskt om pausunderhållning i Super Bowl 2009. Med precission och under tidspress skulle scen och ljudutrustning på plats. Arbetena övades noggrant! Och det funkade, eller hur? Springsteen var mycket stolt över sitt och bandets framträdande, även om de drog över tiden med några tiotal sekunder…

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Tredje gången gillt! Ja, detta är faktiskt Robert Lagerströms tredje och omarbetade upplaga av boken om Freddie Wadling, ”Freak” (2016).

Första boken av Wadling-biografin kom 2005 och måste ha varit oerhört jobbig att skriva eftersom ”objektet” inte var särskilt meddelsamt… Ångorna och dimman skymde och försvårade kontakterna… Intervjuerna var många, men svaren få, så mycket handlar om citat från andra människor. Dock blev det en handfull nyktra och odrogade år till slut.

Barndomen var väl inte Sörgårdslik, men värre har jag läst om. Å andra sidan blir jag inte riktigt klok på hans övergång från barn till tonåring och vidare in i vuxenlivet. Var någonstans i kedjan blir han sjuk?  När tog manierna helt eller delvis över? Musiken kom tidigt, men när blev skapandet och förvirringen drivande?

För mig är frågorna många. Dessutom har jag bara minnesbilder av skröpliga, raspiga framträdanden av en synnerligen sliten och välväxt man musicerande i sin egen värld. Är jag orättvis nu? Jag har faktiskt ansträngt mig! Läst den tjocka boken och letat/lyssnat på hans musik! Och så skulle han vara med i ”Så mycket bättre” på TV4, men avled, två månader före sin 65-årsdag, veckan innan inspelningarna skulle starta.

Den musik han skulle medverkat med var dock påbörjad, i något fall, helt klar. Programmet skulle vara Wadlings väg att bli lyssnad på i ett större sammanhang  -  och så kommer det kanske att bli också. Hans musikkatalog är stor och innefattar bl a banden Cortex, Fläskkvartetten, Blue for Two, samt soloskivor och inhopp på många andras plattor. Därtill teater i både Göteborg och Stockholm, och sommarpratare i P1 2011! Hans CV är långt!

Boken om Wadling ger en inblick i en egensinnig, udda och märklig konstnärs liv, men jag mer förvirras än fångas av berättelsen. Boken är ok, men jag lockas inte att bli medlem i Wadlings fanclub…

Cortex med Wadling på sång och bas framför här ”Shotgun treatment” live 1986:

Rösten blev med åren djupare och slitnare och så här lät Wadling i Ted och Kenneth Gärdestads ”I den stora sorgens famn” tillsammans med Helen Sjöholm i hyllningsgalan till Ted 2005. Wadling sjunger med en beundransvärd innerlighet, liksom Sjöholm till Janne Schaffers ömma och värmande gitarrslingor. Vila i frid, Freddie. Och Ted.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!