Mållöst? Ja, men bara ibland...
En tjock, maffig, nästan muskulös bok fick jag i julklapp! ”Jag är fotboll” är Zlatan Ibrahimovićs och Mats Olssons bok om Zlatan och hans fotbollsliv (2018). Massor av bilder kompletterat med texter och ett avsnitt med statistik.
Layout och design känns igen från Gessle/Roxette, Wiehe m fl utgåvor. Boken är stor till formatet, omslaget har texten i relief, sidorna har ett kraftigare papper och det hela väger nästan 1,8 kg! Inget man släpar med sig på tåget…
Varje avsnitt i boken har bilder och intervjuer som följer Zlatan i de olika lag han medverkat i. Uttalar sig gör både Zlatan själv och lagkamrater, tränare och ägare. Bilderna är stora och fina, texterna inte så omfattande, men helheten är bra, även om det kanske inte blir så djuplodande.
Önskan om att spela fotboll på högsta nivå och samtidigt tjäna rejält med pengar lyser igenom. Men jag fick också en känsla av att Zlatan, efter hand som åren går, blir mer och mer affärsman. Han vill skapa en trygghet för sig och sin familj, men vem vill inte det?
Ztatistikdelen i boken är fantasifull och omfattande. Vi får veta var bollen gick in i alla hans matcher för resp lag! Och hur målen gjordes! Varifrån de gjordes! Och när i matcherna! Antalet spelade minuter finns också, liksom antalet åskådare!
Alla som spelat med Zlatan finns uppräknade inkl tränarna! Givetvis är alla matchresultaten noterade och så informeras vi om, att den lägsta publiksiffran på en Zlatanmatch är från år 2000! Matchen i svenska cupen mellan Skrea IF och Malmö FF i Falkenberg sågs av 616 personer!
Trevlig bok, men begränsad till fotbollandet! Å andra sidan är ju medförfattare Olsson numera sportjournalist, så vad var att vänta? Trots begränsningen är boken läsvärd!
Misstänker att det finns en stunds Zlatan-fotboll på nätet, men det finns även en kostymklädd Zlatan! Som här i ”The late late Show with James Corden”, där Zlatan får svara på frågan om han ”Can really do anything”:
Och så tar vi 10 snygga mål av Zlatan, med störig musik, men det är fina bilder!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Wish it was the last time...
”Den sista flickan” är både en förhoppning och titeln på en bok skriven av Nadia Murad. Boken kom 2017 och blev en anledning till att Murad 2018 fick Nobels Fredspris (delades med Denis Mukwege).
Författarinnan föddes 1993 i byn Kocho i nordvästra Irak. Familjen, de flesta i byn och området var yazidier, en etno-religiös grupp med uppskattningsvis mindre än 1 miljon anhängare i världen. Yazdanismen är, enl Wikipedia, en monoteistisk religion, som hämtat drag från judendom, kristendom, islam och zoroastrism.
Kurder, sunniaraber, shiamuslimer, amerikanska soldater är några av de olika grupperingarna i områdena i norra Irak och jag läser den här boken lugnt och stilla för att försöka begripa. Murad är duktig på att beskriva bakgrunden till de oroligheter hon och hennes bybor ska komma att råka ut för.
Soldater från USA ger sig in i byn och stannar någon vecka innan de drar vidare. I augusti 2014 brakar det loss! IS intar byn, samlar alla männen och avrättar dem. De skjuts efter att först ha grävt sina gravar. Kvinnor, flickor och pojkar samlas ihop, sorteras åldersmässigt och skjutsas iväg. Yngre kvinnor behandlas på sedvanligt IS-vis, dvs tvingas till konvertering och hamnar i fångenskap.
De betraktas nu inte som människor längre, utan som en sak. En sak som kan säljas, ges bort, misshandlas och våldtas. Murad är en av dem som drabbas. Ung och oskuld - då hamnar hon hos en högt uppsatt IS-man.
Jag ska inte föregripa berättelsen, som är stark, men jag imponeras av att författaren klarar av att skriva boken. Den blev starten på att få berätta om händelserna i många större sammanhang, inkl FN. I bakgrunden finns drivkraften i att hon vill vara boktiteln, dvs ”Den sista flickan”, som blir så fruktansvärt illa behandlad. Tänk om det kunde vara så!
Obehagligt intressant bok!
Ohygglig berättelse!
Otroligt att människan kan vara så gement elak!
Onekligen läsvärd bok!
Nadia Murads önskan om att vara ”Den sista flickan” triggade igång mina musikassociationer och jag fastnade i ”I wish”. Stevie Wonder gjorde låten till sitt fantastiska och storsäljande dubbelalbum ”Songs in the key of life” (1976). Knappt 40 år senare (2015) framförde Lady Gaga ”I wish” live på en Wonder-hyllningskonsert. Imponerande energiskt!
Men Stevies kortversion live är inte mindre energisk, eller hur?
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Uppdrag granskning - Put another nickel in...
Nyss i SvT Uppdrag granskning belystes Swedbanks agerande i de baltiska länderna. Det nämndes bl a en gigantisk (hörde jag 230 milj dollar?) utbetalning av skatt från myndigheten i Ryssland. Pengar som härrörde från Bill Browders företag, men som stals i ett huj. Av någon/några? Och skjutsades tydligen via Danske Bank vidare till ev Swedbank. Fler medhjälpare/mottagare?
Bill Browder intervjuades i programmet. För ca 3½ är sedan skrev jag om Bill Browder och hans bok ”Mitt krig mot Putin”:
I ”Mitt krig mot Putin” (2015) berättar Bill Browder sin sanna historia om kampen för rättvisa i Ryssland. Det som gör denna bok än mer intressant än andra om Putins styre är, att den i grunden handlar om pengarna, inte politiken!
Dock landar pengarna i politiken… i styrningen av landet… i korruptionen… i hoten och våldet… men ursprunget är pengarna och författarens eget startade företag, som var det första och det största i att investera i Ryssland fram till för ca 10 år sedan.
Amerikanen Browders farfar var kommunist och bodde i Ryssland några år. Under åren i Ryssland föddes f ö fadern, strax innan farfadern och familjen återvände till USA. Bill Browder bröt dock familjens kommunistiska trådar genom att ”bli kapitalist” och skaffade sig en master i ekonomi!
Jag hade lagt ett antal lappar i boken för att markera viktiga skeenden, men när jag sitter här och försöker sammanfatta, så inser jag att lapparna är för många… de viktiga och avgörande händelserna är så många, att jag inte på rimligt utrymme klarar ut att skriva om dem. Det som börjar i det lilla formatet växer till en gigantisk kedja, som inkluderar Rysslands ”utdelande” av tillgångar när landet ”brakar samman”. Och vissa lyckas få mer än andra…
Och så avslöjar Browder ett avancerat fiffel, där ”tunga namn” är inblandade och så blir det mer och mer politik inblandat. I flera länder inkl Storbritannien! I USA leder det t o m till lagstiftning! Ett citat ur boken: ”Ju mindre man vet om hur korv och lagar kommer till, desto bättre sover man om natten”!
Boken är oerhört intressant och lärorik, inte minst i hur diktatorn Putin agerar och regerar. Den är kanske inte alldeles lättläst, men just den ekonomiska infallsvinkeln gör den väl värd att läsa!
Dirty laundry, så vitt man kan se…?
Haj å Goodbaj!
Sara, kom ut I kväll och möt...
Har du 15 min ”över”, så kan du med fördel kasta dig över boken ”Om Bob Dylan” (2018) av Sara Danius. I denna fickalmanackstora lilla bok berättar Svenska Akademiens avhoppade ständige sekreterare, Danius, lite om Bob Dylan och 2016 års Nobelpris i litteratur.
Lite om kontakterna efter tillkännagivandet av Nobelpriset, lite om tidigare intervjuer med Dylan och hans Sverigebesök, några bilder och ett par kopior på Dylantexter… Ja, det är det hela i denna skrift!
Danius skriver med respekt och kärlek om Dylan, men, framför allt, vill hon berätta om sin insats i att få kontakt med honom. Vi får också några rader om ”Akademiens träff med Dylan”, som ju avstod utdelningsceremonin den 10 december 2016.
Ingen märkvärdig bok, men det står en del ”mellan raderna”, om man säger så, och det kan ju alltid vara kul.
Dylan och Nobelpris skapade onekligen rubriker. Patti Smith ryckte in som lite av en stand-in vid utdelningen, eftersom Dylan inte ville komma. Nobeltalet dröjde och dröjde och Danius skrev en liten bok. Låter som jag raljerar lite, men bara lite - jag har ju ingen aning om hur pristagaren fungerar. Och Akademien drabbades av diverse oreda.
Danius och Dylans första fru råkar ha samma förnamn, Sara. Dylan har gjort en låt om mamman till 4 av hans barn, men jag hittar ingen riktigt bra version på Youtube. Jag gör i stället ett hopp till en låt, som först spelades in av bluespianisten Charlie Segar 1940, ”Key to the highway”, med okänd kompositör. Låten finns inspelad av många olika artister genom åren, bl a Rolling Stones, Derek & Dominoes. Därmed är ju den här versionen given, eftersom Keith Richards och Eric Clapton är/var med i banden! Live från Crossroads-festivalen 2013:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
