Wish it was the last time...

”Den sista flickan” är både en förhoppning och titeln på en bok skriven av Nadia Murad. Boken kom 2017 och blev en anledning till att Murad 2018 fick Nobels Fredspris (delades med Denis Mukwege).

 

Författarinnan föddes 1993 i byn Kocho i nordvästra Irak. Familjen, de flesta i byn och området var yazidier, en etno-religiös grupp med uppskattningsvis mindre än 1 miljon anhängare i världen. Yazdanismen är, enl Wikipedia, en monoteistisk religion, som hämtat drag från judendom, kristendom, islam och zoroastrism.

 

Kurder, sunniaraber, shiamuslimer, amerikanska soldater är några av de olika grupperingarna i områdena i norra Irak och jag läser den här boken lugnt och stilla för att försöka begripa. Murad är duktig på att beskriva bakgrunden till de oroligheter hon och hennes bybor ska komma att råka ut för.

 

Soldater från USA ger sig in i byn och stannar någon vecka innan de drar vidare. I augusti 2014 brakar det loss! IS intar byn, samlar alla männen och avrättar dem. De skjuts efter att först ha grävt sina gravar. Kvinnor, flickor och pojkar samlas ihop, sorteras åldersmässigt och skjutsas iväg. Yngre kvinnor behandlas på sedvanligt IS-vis, dvs tvingas till konvertering och hamnar i fångenskap.

 

De betraktas nu inte som människor längre, utan som en sak. En sak som kan säljas, ges bort, misshandlas och våldtas. Murad är en av dem som drabbas. Ung och oskuld  -  då hamnar hon hos en högt uppsatt IS-man.

 

Jag ska inte föregripa berättelsen, som är stark, men jag imponeras av att författaren klarar av att skriva boken. Den blev starten på att få berätta om händelserna i många större sammanhang, inkl FN. I bakgrunden finns drivkraften i att hon vill vara boktiteln, dvs ”Den sista flickan”, som blir så fruktansvärt illa behandlad. Tänk om det kunde vara så!

 

Obehagligt intressant bok!

Ohygglig berättelse!

Otroligt att människan kan vara så gement elak!

Onekligen läsvärd bok!

 

Nadia Murads önskan om att vara ”Den sista flickan” triggade igång mina musikassociationer och jag fastnade i ”I wish”. Stevie Wonder gjorde låten till sitt fantastiska och storsäljande dubbelalbum ”Songs in the key of life” (1976). Knappt 40 år senare (2015) framförde Lady Gaga ”I wish” live på en Wonder-hyllningskonsert. Imponerande energiskt!

 

Men Stevies kortversion live är inte mindre energisk, eller hur?

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0