Johnny - samlaren...

”Tredje Rikets slutgiltiga sammanbrott” är underrubriken på ”Åtta dagar i maj 1945” skriven av tyske historikern Volker Ullrich. Boken gavs ut på svenska 2024, 4 år efter originalet.

Jag har ju läst en hel del böcker om andra världskriget, men ingen har haft fokus på tiden från 30 april till 8 maj 1945. Den första av dessa 9 dagar begick Hitler självmord och perioden avslutades med Tredje Rikets kapitulation  -  kriget i Europa var över.

Nu nöjer sig inte Ullrich med händelserna just de här dagarna, utan han ger bakgrunderna också. Därutöver får vi veta vad som händer efteråt vid rättegångarna, som vissa i tyska ledningen undvek genom självmord. Cyankaliumkapslarna användes flitigt… och flera valde självhängning för att slippa ta ansvar. Många av de som hamnade i rätten hade helt plötsligt inte varit aktiva i grymheterna eller ”bara” lydde givna order…

I 3 majveckor 1945 ”styrdes riket” av storamiral Dönitz från staden och enklaven Flensburg, som inte var ockuperad av segrarmakterna. Han avsattes därefter och hela ”ledningen” fängslades. Förhör inleddes.

Vid samma tid ställde Hertigen av Mecklenburg sitt slott Glücksburg till Albert Speers förfogande. Snart flyttade dock amerikaner in där för att förhöra Speer, som antog den ”oskyldiges roll”.

Intressanta personer, som kommer att bli ”kändisar” senare, dyker upp efter hand i boken. Willy Brandt, Konrad Adenauer, Simon Wiesenthal, Walter Ulbricht, Erich Honecker (som den 4 maj kom till Berlin och sin första hustru, fångvakterskan Charlotte Schanuel), Wernher von Braun m fl.

Detta är en ”intensiv” bok med massor av namn och titlar. Inte alltid lätt att hålla reda på, men förf lyckas förklara så det blir en läsbar bok! Ett stort plus är de ”vanliga” personers dagboksutdrag o dyl. De ger insikter och iakttagelser från den här tiden. Den här boken har tagit tid att skriva. Märks inte minst på de 75 sidorna med litteraturförteckning och noter. En mycket läs-/ lärvärd bok.

Även i krigstiden gjordes det musik av det lättsammare och gladare slaget. En av hitsen 1945 var en glad calypso: ”Rum and Coca-Cola” framförd av de 3 systrarna Andrews. Deras aktiva musiktid startade redan 1925 och varade ända tills äldsta systern avled 1967. The Andrew Sisters, födda av grek-norska föräldrar, växte upp i Minneapolis och så här lät de i ”Rum and Coca-Cola”:

Här i Sverige hade Ulf Peder Olrog knåpat ihop och 1945 spelat in ”Samling vid pumpen”, som dock blev mest populär i Sigge Fürsts inspelning. Den svenska hårdrocksgruppen Candlemass, med rötterna i Upplands Väsby, slog 1993 ihop de båda versionerna av låten och lade till sitt eget tryck och tempo. Då skramlade det till vid pumpen! Håll i vårhatten!

Go’ Valborgsmässoafton’!!!

Haj å Goodbaj!

Skam att säga, har jag slarvat med läsningen av denna bok. Jag fick den för nästan exakt 2 år sedan. Började läsa den då, men… Hoppas givaren kan ursäkta mig, men nu har jag läst färdigt ”Att bära sig själv” (2021). Peter Jöback skriver med hjälp av 3 kamrater om sig själv och sitt liv.

Veckan efter premiären i oktober 1995 såg vi ”Kristina från Duvemåla” på Malmö Stadsteater. Succé för alla och dessutom genombrott för bl a en 25-årig Peter Jöback, som sjöng oss till tårar i ”Guldet blev till sand”!

Men redan innan detta hade hans liv varit fyllt av med- och motgångar. Född i en musikalisk familj, studier på Adolf Fredriks musikskola och tidigt engagerad i olika teaterföreställningar. Blev dock som barn utsatt för sexuella övergrepp, som givetvis kom att prägla honom långt upp i åldern.

”Musik-Jöback” ledde givetvis till medverkan i Melodifestivalen, men den karriären har inte nått nivån på teaterframgångarna. Huvudrollerna i Stockholm, London och New York har han klarat med glans, inte minst i ”The Phantom of the opera”. En roll som gav genljud både i West End och på Broadway.

Jöback har även, i allt detta, även kämpat mot ett drogmissbruk i olika omgångar. Det har han övervunnit och har funnit sin livskamrat i Colombia-födde Oscar Nilsson. De gifte sig 2010 och har 2 barn.

Som du ser, så är det bara små rader jag skrivit här om Jöbacks rejält händelserika liv. Så ung han är, så har han skapat musikalhistoria, även utanför Sveriges gränser, men dessförinnan upplevt ett djupt mörker. Tycker detta är väl berättat av och om Peter Jöback!

Hans stora genombrott kom på Malmö Musikteater/Stadsteater/Opera 1995 i rollen som Robert i ”Kristina från Duvemåla”. Musikalen, av Björn & Benny, bygger på Vilhelm Mobergs utvandrarepos och blev stor succé, inte minst låten ”Guldet blev till sand” framförd av Jöback. Här kommer den i en liveversion från USA-turnén 2001:

Stor succé blev det också med huvudrollen i ”The Phantom of the opera”, först i Londons West End och senare på Broadway i New York. Tyvärr är ljudet lite sviktande på de rörliga bilder jag hittar på nätet, men framförandet med Katy Treharne av titellåten samt ”Music of the night” 2012 på Malmö Live får duga…

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Städerskan” är debutboken för Nita Prose (2022). Prose, vars riktiga namn är Nita Pronovost, är förläggare och bor i Toronto.

Molly Maid, städerskan, jobbar på Regency Grand Hotel. Hon är ytterst flitig och plikttrogen. Noggrann som få och framstår samtidigt som både godtrogen och naiv, men alla hotellytor glänser!

Den sociala biten är inte hennes starka sida, men är duktig på att notera vad som händer runt omkring och koppla ihop det med de sentenser och visdomsord hennes mormor lärt henne som t ex:

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”.

Mormor och städerskan bor tillsammans i en liten synnerligen välstädad lägenhet och lever i väldigt ordnade rutiner. Matlagning, disk, tvätt och städning sker efter detaljerade planer, som mår bäst av att inte rubbas.

Det är städerskan som är berättaren i boken och det sker på ett lätt omständligt sätt, som lockade mig att fortsätta läsa. Saker och ting ”skruvar till sig” vilket hon sammanfattar i sentensen: ”Vi är alla lika fast på olika sätt”!

Saker och ting händer på hotellet och ”om man vill se vart någon är på väg, titta inte på munnen, titta på fötterna”, för att citera mormor. Molly hämtar kraft i ”Går du bara in för det klarar du det”… Och spänningen stiger…

Detta är en för mig lite udda bok, både i berättarformen och själva berättelsen. Efter ett tags läsning hade jag lite svårt att lägga boken åt sidan. Upptäckte nyss, att det i år kommit en fortsättning på ”Städerskan”. Beställde den på biblioteket direkt!

Här skulle det ju passa med musik från musikalen ”Rent”, men den titeln är ju varken på svenska eller städad, så den låter jag vara. Städerskan höll ångan uppe, så varför inte se/lyssna på salig Tina Turner i ”Steamy windows”! Låten, skriven av ingen mindre än Tony Joe White, spelades in till albumet ”Foreign affair” 1989, men kom även på singel. Här hör vi Tina Turner live från Arnhem i Nederländerna.

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Noveller, ursprungligen publicerade 1933 – 1938, kan de vara läsvärda idag? I ”Den långa dalen” samlades 12 noveller av John Steinbeck. Boken kom ut 1938 och återutgavs 2022.

År 1962 fick Steinbeck Nobelpriset i litteratur efter böcker som bl a ”Öster om Eden”, Vredens druvor” och ”Möss och människor”. Jag läste och ”föll” för dessa som tonåring, men såg aldrig den filmatiserade ”Öster om Eden”, en av få filmer med James Dean. Hur skulle jag nu, flera decennier senare, reagera på Steinbecks noveller?

Jag förflyttades till 1930-talets USA och ”kände igen” språk och miljöer! Det kärva livet på landet i väster klingade bekant och jag ”kom in i” Steinbecks beskrivande stil. Jag tänker inte berätta om de enskilda novellerna, utan ber att få citera några exempel på förf bildrika språk:

”Ormarna låg hopnystade och vilade…, men när den unge mannen lutade sig fram över buren, kilade de kluvna tungorna fram, svarta ytterst och blekröda längre in, och vajade långsamt upp och ner.”

”Högt ovanför gathörnen svängde gatubelysningen med sitt blå båglampsljus i blåsten och förde telefontrådarnas skuggränder fram och tillbaka över marken.”

”Fuchsiorna… ser ut som små tropiska julgranar.”

”En halvvuxen, randig katt kom springande ut från drängstugan, galopperade styvbent över vägen, tvärvände och sprang tillbaka igen.”

Med dessa mina valda meningar målas för mig bilder, som fängslar. Önskar att jag kunde ”lyfta ut” bilderna ur skallen, rama in och hänga upp dem!

Klart läsvärda noveller!

På 30-talet fick Duke Ellington och hans orkester sitt genombrott, så med koppling till boken väljer jag en hit från den tiden: ”Mood indigo”. Ellington skrev den tillsammans med klarinettisten Barney Bigard och spelades in 1930 av Duke Ellington and his Famous Orchestra, som det står på etiketten till 78-varvaren från RCA Victor. Just dessa här bilder är nog inte från den tiden, men musiken…

Ellington tillhör mina favoriter och en annan höjdare kom drygt 40 år senare: ”Latin American suite”, som innehöll ”Tina”. Edward Kennedy, dvs Duke, hade komponerat låten och bandet fick till ett alldeles underbart latinamerikanskt gung. Basen och trummorna lägger en drivande grund och Dukes ackordfyllda toner bygger på så tårarna vill fram…

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Hårdrockens historia? Nej, snarare Nils Håkanssons livshistoria sedd genom hårdrocksglasögon. Boken, ”Tung metall”, kom 2023.

År 1982 drabbades Nils, då 7 år gammal, av sina storebröders musik: Heavy metal! Det var en högljudd musik, som hördes igenom dörren från äldste broderns rum. Sången var på ett för Nils obegripligt språk, men rytmerna och de rytande gitarrerna var ”gripbara” och lockande. ”Detta skulle hädanefter bliva hans musik”, för att travestera Voltaire, som lade dessa ord i munnen på Karl XII i boken ”Histoire de Charles XII”.

Håkansson berättar om och analyserar sitt livs, musikens och samhällets utveckling och förändring år för år. Skolan, kompisar, nya skivalbum, samhället, ja, allt gås igenom i detalj, ja, nästan till leda i ett närapå obeskrivligt ordflöde…

Stundtals är boken intressant läsning, men emellanåt är den mer som en torr avhandling. Gillar dock Håkanssons sågande av PK-livet och sättet han väver in den aktuella tidens övriga musik och filmer. Ger perspektiv på metallmusikens roll och sammanhang i det totala ljudflödet. Kul också att få veta lite mer om de olika trådar heavy metal efter hand delats upp i.

Beväpna dig med tålamod, när du börjar på den här boken!

Fem år innan Nils Håkansson föddes 1975 kom ett album, som blev en av byggstenarna i det som kom att kallas hårdrock: ”Deep Purple in rock”. Det var engelsmännens fjärde LP och nr 2 med den legendariska Mark II-sättningen  -  Blackmore, Gillan, Glover, Lord och Paice. Så här lät Deep Purple med ”Child in time” i en TV-liveinspelning från 1970: Sångaren Ian Gillan sjöng f ö Jesus-rollen i originalinspelningen från samma år av ”Jesus Christ Superstar”! Jag skulle kunna skriva mycket om Deep Purple, som jag lyssnat mycket på. Uppskattar deras variationsrika och fantasifulla musik. Och så har de ju ”va’d i Öja”!!! Håll i håret, för nu drar det iväg…

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!