Johnny - samlaren...

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Efter några år ”i friheten”, så bestämmer sig Daniel Webb för att med hjälp av Anders Johansson berätta historien om sitt liv i boken ”Livvakten * Vägen till monarken” (utgiven juni 2012)…  och vilka livaktiga historier se’n! Det hade varit bäst om de varit osanna och aldrig inträffat!

Webb gör en enastående karriär   -   på brottens bana! Och han skyr inga medel för att nå framgång. En framgång som ger honom entré till den ”fina” världen och får nya mycket förmögna kamrater, kamrater som tillhör Sveriges ”upper class”. Webb hjälper SAS-Jan Carlsson att få tillbaka konst etc som försvann vid ett inbrott i hans villa och blir senare inblandad i ”bild-letandet” runt boken från 2010 om Kungen och hans besök på olika klubbar.  Exemplen är många och lösningarna, som beskrivs, verkar vara än fler.

Det är en märklig bok med drag av självhävdelse och skryt, men också med osannolika möten och ”affärer” med höga insatser   -   miljonerna bara snurrar på. Investeringar med olika innebörd beroende på tillfället…  Ännu ett bevis på att inget är som man tror   -   tyvärr. Boken är lättläst, men är den värd att läsa? Brustna illusioner blir man ju inte glad av precis, men…  Men du kan ju låna den och börja läsa och själv bilda dig en uppfattning.

Tänkte att jag skulle helt ägna mig åt dagens överskrift i musikvalet och börja med etiketten till den 78-varvare, inspelad 10 maj 1940 i Chicago, där låten först dyker upp:

Så här lät det:

Och så lyssnar vi på Chuck Berrys go’a drivande inspelning från 1961, av ”Don’t you lie to me”:

Tre år senare spelade Rolling Stones in sin version av låten, men gav inte ut den förrän 1975. De plockade dock med den på sina turnéer från 1972, vilket vi ska få höra här:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och “Litterära Hörnan”!!!

Såg i avisan något om ”Gumball”, men när jag läste vad det hela handlade om, så fick jag känslan av att överskriften blivit fel   -   det borde väl heta ”Gubb-ball”, eller hur?

På tal om rika pojkars lekstuga   -   förra fredagen skrev jag om Glenn Hysén, som vid ett  tillfälle fick låna ett större belopp av en av sina söner, för att klara sina åtaganden… Idag ska jag berätta om ”Mina år med Bin Ladens”, som Catrin Streete skrivit tillsammans med  Ingrid Carlqvist. Där får vi veta en del om riktigt, riktigt rika pojkar, som Streete på lite underliga väga kom att möta.

Boken kom i mars 2012 och är en 16-årig svensk flickas resa till Gotland tillsammans med bästa kompisen och som resulterar i ett möte med 2 engelska killar. Detta i sin tur leder till ett förhållande och leder till fler resor, eftersom killarna har det gott ställt, om man säger så. Och på resorna knyts nya kontakter, som i sin tur leder till…  ja, det är en lång händelsekedja, som sedermera resulterar till att Streete kommer in i familjen bin Laden!

En av bröderna, Saleh, är en av ägarna till det gigantiska byggbolaget m m Saudi Bin Laden Group, fattar tycke för Streete och en annan av bröderna, Bakr, familjens överhuvud, gör henne till sin rådgivare. Familjen bin Laden är en av världens rikaste och rent materiellt saknas ingenting, inte för Streete heller…  Efter ett tag vill Saleh gifta sig med Streete, men han har redan en hustru…

Man susar runt mellan storstäderna i eget flygplan. Boka ett hotellrum, nja varför inte ta ett halvt våningsplan? Shoppa märkeskläder i London kl 02 på natten, tja varför inte be dem öppna? Ja, det är alldeles absurda saker man kan göra ”in a rich man’s world”!

Det finns fler bröder i familjen, bl a en som heter Osama   -   ”det svarta fåret”. Hösten 2001 blir han mer känd för världen…

Det är på gränsen till att man vill tro på det man läser. Emellanåt känns det som skryt och emellanåt enbart overkligt. Kan det gå till så här? Kan en västerländsk kvinna komma in i en sådan här familj utan att gifta sig, fullt ut följa ”klädkoden” etc etc? Ja, det står ju så i boken, men visst är det en märklig och annorlunda berättelse   -   den tål dock att läsas!

Dagens första låt tänkte jag hämta från albumet ”Oro”, dvs Guld (fyndigt, eller hur…?), med ABBA   -   "Se Me Está Escapando" ("Slipping through my fingers") där texten medföljer, så du kan sjunga med!  ¡Hola!

Shirley Bassey är väl också en given kandidat i detta guldglittrande inlägg med sin ”Goldfinger” från James Bond-filmen från 1964, f ö samma år som Bond-skaparen Ian Fleming avled.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Idag blir det mycket om ett ”runt ord” (det är ju fredag…)   -   ”fotboll” är ordet, sa’ Bull! Glenn Hysén kom i augusti 2012 ut med boken ”Ha de’ gott: Konsten att bita ihop och komma igen” och nu har jag läst den. Bokens titel inleds med de ord, som Hysén avslutar sina Twitter-inlägg med.

Hysén beskriver i boken på ett ytterst grabbigt och schablonartat flåsigt sätt hur han tidvis levt (och lever) sitt liv. Vi får veta lite om hans båda äktenskap och en del om hans barn, inte minst Tobias och Anton. Livet med och efter fotbollen är också med i boken, som håller högt tempo med sina små korta kapitel.

Glenns förhållande till alkoholen ”rinner” som en röd tråd igenom boken, egentligen alldeles oerhört tragiskt, men det ”hurtfriska” berättandet tenderar att ta överhanden.Hans roll i fotbollsvärlden just nu är, att han är ass.tränare i Göteborgslaget Utsiktens BK, där f ö sonen Anton spelar   -   en av de få fotbollsspelare som öppet berättat om sin homosexualitet.

Detta är ingen bok för mig! Jag gillar inte detta flåshurtiga skrävlande tjafsandet   -   tycker det är pinsamt. Så, snälla Glenn, skriv nu inte fler böcker! Jag vill minnas dig som den respekterade, duktige och helhjärtat kämpande fotbollsspelare du var i bl a landslaget och Liverpool FC och inte som en tjafsig obetänksam ”sladderkärring”!

Så här såg det ut när Sverige mötte England på Wembley 1980   -   en Glennsande insats av Hysén!

Till detta serverar jag lite sydamerikansk fotbollshistoria med ”El Loco” och engelsk kommentator (startar inslaget med reklam, så klicka bara förbi den!):

Och så en minut närmare studie av ”Skorpionen”    -   Colombias målvakt René Higuita följer väl inte det gängse målvaktsmönstret, om man säger så…

Och så avslutar jag givetvis med skånsk fotbollsmusikhistoria live från Måndagsbörsen 1980   -   Torsson framför ”Det spelades bättre boll”:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Jag har last en bok om ett gitarrfenomen! Anders Tengner har skrivit boken (2012), dock icke officiellt sanktionerad, om Yngwie J. Malmsteen. Han föddes som Lars Johan Yngve Lannerbäck 1963 i Stockholm, men under 1975 bytte han till sin mammas flicknamn, Malmsten. I boken får vi följa Malmsteens liv från födelsen, via en inte helt lyckad skolgång, till strax efter hans medverkan i SvT’s ”Moraeus med mera”.

Det är ett märkligt liv, som kretsar kring musiken   -   nästan helt och hållet. Gitarren är med i alla lägen och han övar dagligen, i flera timmar! Medan mycket med och runt honom i övrigt är i olika grader av kaos. Han och hans kamrater saknar pengar till mycket som är ”kul”, så man stjäl det man tycker sig behöva…  Stölder och våldsamma slagsmål tillhör det vardagliga, ibland får hans mormor rycka in med sådana enkla saker som…  mat!

Han startar band för att framföra sin musik, som till en början handlade mycket om att imitera sin stora idol, Ritchie Blackmore, från Deep Purple/Rainbow. Hetlevrad som få, driver han bandet hårt, med resultatet täta medlems-skiften, väldigt täta. Något som kommer att följa hela Malmsteens karriär.

Efter hand lyckas han ta sig över till USA och efter mycket arbete tar framgångarna fart, inte minst i Japan…  Även nyttjandet av sprit och andra droger tar fart och flera av hans förhållanden tar slut efter han misshandlat flickvännen. Hans medmusikanter i Rising Force slutar, om de inte får sparken dessförinnan, för att de inte får betalt   -   överhuvudtaget beter sig Malmsteen som ett sv-n! Mot allt och alla! Ända tills en kvinna, April, kommer in i hans liv   -   då blir det andra tongångar!

Men Malmsteen är fortfarande en av världens mest flyhänta ”gitarr-onanister”, som vi kunde se vid hans framträdande  hos Kalle Moraeus i höstas!

Boken bygger till stor del på intervjuer med skol- och spelkamrater, andra vänner och släktingar och bara enstaka intervjuer med Malmsteen, men är välskriven och intressant   -   även om du inte har gitarrfantomer överst på din önskelista.

Får jag bjuda på drygt 10 minuters ”gitarrande” från Malmsteens besök hos Kalle Moraeus i SvT 2011? Musik i högsta hastighet vid Siljans strand!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Kan det ha låtit så ombord på de ryska bombplan, som för en tid sedan flög in mot Gotland? Eller de nöjde sig med ”Up, up and away…”?

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Och med anledning av ryssarnas flygintresse kom jag att tänka på en bok, som kom för nästan precis 2 år sedan. Den heter ”Tyskar och allierade i Sverige” och är skriven av Lars Gyllenhaal. Han har här gjort en rejäl djupdykning i händelser i Sverige under andra världskriget och har tidigare publicerat ”Slaget om Nordkalotten” och ”Svenskar i krig”. Ämnet är m a o väl studerat av författaren och det märks.

Vi får inte bara veta omfattningen av de tyska trupptransporterna på svenska järnvägar, utan också att det fanns ett militärt förråd bemannat med tysk militär personal vid Luleå! Och att de allierade hade flyg placerat i Sverige…

Boken visar med all tydlighet den svåra balansgången att hålla Sverige utanför kriget, samtidigt som landet utsätts för och tvingas acceptera diverse andra skeenden, varav den tyska trupptransiteringen väl är den mest kända. 

Jag läste boken under en semestervecka förra året och att sitta i södra f d DDR nära gränsen till Tjeckien och läsa om Sverige under andra världskriget kändes lite märkligt, inte minst eftersom DDR var ett s k slutresultat av kriget. Min vandring där vid gränsstenarna mellan Tjeckien och Tyskland gav tillfälle att fundera på kriget och dess följder och kvällsläsningen av boken om Sveriges roll spädde på det hela. Samtidigt visades på en av de tyska TV-kanalerna, att f d DDR-övervakningstorn nu fanns till försäljning för €3.000   -   dock tillkom demontage- och transportkostnader på minst €5.000…

Boken är läsvärd, inte minst i att händelser i de ”små byarna” i Sverige finns med   -   inte bara i gränstrakterna mellan Norge-Sverige eller Finland-Sverige, utan även störtade/nedskjutna flygplan i Skåne.

Till detta tänkte jag servera dagens överskrift i bild och toner med ingen mindre än Frank Sinatra! Liveinspelning från 1966 och The Sands i Las Vegas tillsammans med Count Basie och Quincy Jones, den senare som ju besökte Ystad och vår Jazzfestival i augusti förra året! Håll i hatten när blåset drar igång   -   henrivende!

Och när vi nu ändå är ute och reser eller uppe och flyger, så är det lika bra att spä på med en annan liveinspelning: Tom Petty på Super Bowl XLII 2008! ”Free fallin’”   -   skön stämning (och sköna små raketer…)!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!