And I noticed there wasn’t a chair...

Idag är det inte fredag, men likväl dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

Filip Hammar och Fredrik Wikingsson kom 2009 med boken om ”Tårtgeneralen”, men först nu, efter ett loppisbesök, har jag hittat och läst den. Världshistoriens första ”IKEA-varuhus-nedläggelse” och -flytt sker i Köping 1984, då IKEA efter 11 år flyttar sitt möbelhus till Västerås.  Samma år ”korar” Jan Guillou Köping till Sveriges tråkigaste stad. Där har vi utgångspunkten till Filip & Fredriks hisnande berättelse om Hasse P och hans insatser för att få Köpings rykte att förbättras.

 

Kräftfest, smörgåstårta och Guinness Rekordbok är bara några av ingredienserna i Hasse P’s försök att visa att Köping ”duger”. Hans fantasi, idérikedom och initiativförmåga är helt klart imponerande!

 

Filip och Fredrik som författare, tja, det är inte så tokigt. Visserligen inte i klass med Hasse & Tage, men boken ”tål” att läsas. Boken är en fantasifull och emellanåt gripande berättelse om hur ”den lilla staden” försöker skapa sig plats i folks medvetande och locka till sig industri, turism etc. En del drag kan kännas igen från andra småstäders kamp…  Ett skapligt loppisfynd för mig, men som förhoppningsvis också finns på ditt bibliotek.

 

”Do the best you can” är en passande titel till den här boken. Hollies framför den live i Jugoslavisk TV 1968. Låten kom på singel i Sverige och blev ganska flitigt spelad i radio.

 

 

Go’ månda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Påskmas-time is here again...

Nu är långfredagen förbi! Och ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

Små korta berättelser om Täppas Fogelberg och hans familjs förhållande till djur  -  kan det vara något att läsa om? Ja, faktiskt. Kombinationen av ett rör(l)igt familjeliv och ett skapligt mångfald av djur gör historierna småtrevliga. Igenkännandet i boken ”Berättelser om djur” (2011) är kanske också en del av det hela   -   vilken förälder har inte sagt ”Ja” till införskaffandet av hamstrar, kattor, hundar, vandrande pinnar etc etc?

 

Täppas med familj nöjer sig inte med detta, utan hinner även med höns (inkl tupp!) och getter samt ”delar utrymme” med getingar och möss. Läsaren får även en lektion i kräft- och ålfiske, för att inte tala om en tuff, och en aning ojuste, jakt på en huggorm.

 

Boken är lättläst och roande och, som sagt, igenkänningsfaktorn är inte helt obetydlig.

 

Musikvalet är ju lätt som en plätt! Det måste ju vara något med The Animals, eller hur? ”Bring it on home to me” blev en hit för bandet 1965. Här hör vi den ”live” från stranden i en TV-show från USA.

”Easter Parade” med Judy Garland och Fred Astaire ur filmen med samma namn från 1948 är också ett enkelt och synnerligen lämpligt musikval, inte sant?

 

 

Go’ & Gla’ Påsk!!!

 

Haj å Goodbaj!


I’m so tired, tired of waiting...

Vårtröttheten slår till med fullkraft! Till den milda grad att  ”Jau e’ så trätt, så jau gider ente ens gå i sömne…”   Harrled, ente sant?

Men det måste vara värre i England   -   för där kallas ju ”Vår” för ”Spring”…

Bättre än så orkar jag inte…

 

Och så tar vi i med Tio-i-topp-3:an från mars 1965 med Kinks ”Tired of waiting for you”!

 

 

Go’ tisda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


So don’t play with me...

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

Det är tydligen säsong för karlarna med de många och vackra flickorna att ”skriva av sig”…  Rod Stewarts berättelse läste jag för någon vecka sedan och nu ”Svennis – Min historia” av Sven-Göran Eriksson. Den ene född 1945 och den andre 1948 och med ett brinnande intresse för fotboll och som även tycks ha en enastående förmåga att dras till och dra till sig skönheter!

 

Men Svennis bok handlar inte bara om kvinnorna. Berättelsen om honom startar nästan i hemlighet. En 18-årig grabb i norra Värmland hade gjort en 21-årig flicka gravid. Det vågade 18-åringen inte berätta för sina föräldrar, inte förrän efter födelsen! Ingen enkel start för den nya familjen.

 

Boken berättar om barndomen och skoltiden och en familj, som inte hade det helt enkelt att få debet och kredit att gå ihop. Svennis började, som många andra, spela fotboll på fritiden och det gick väl sådär, men energin och träningsfliten fanns i alla fall. Fotbollen i Torsby och jobb på Försäkringskassan kom efter ett tag att bytas mot spel i Karlskoga där en viss Tord Grip fanns. Under denna period hade Svennis mött Anki, som sedermera skulle bli mor till deras barn.

 

Framgången på fotbollsplanen blev väl inte så överväldigande, men efter att han valt tränarsidan och gått till Degerfors IF, så började det hända saker. Därefter följde IFK Göteborg och Europaframgångar! Erbjudanden började komma från ”utlandet”, först bar det av till Benfica, Portugal, men fler flyttningar skulle det bli!

 

Pengarna rasade väl inte in till en början, men efter hand steg lönen liksom kostnaderna. Svennis valde dock en ”pengaförvaltare”, som många år senare skulle stå honom dyrt. 2-, ja kanske rent av, 3-siffriga miljoner bara var försvunna… 

 

Men dessförinnan hade Svennis fått det mest prestigefyllda tränarjobbet man kan få: Engelska landslaget! Och då började jakten från de engelska tabloiderna…  Som ledde till en massa saker och, enkelt sammanfattat, nu är Svennis tränare i Guangzhou R&F i Kina!

 

”Hurra vad jag är bra” är svårt att undvika i den här boken, men visst sjutton har han haft framgångar. Det är kul att följa de olika lagen och tankarna bakom jobbet, både med att välja rätt spelare och medarbetare. Jag läste boken med nyfikenhet och glädje (och ett och annat ”javisst-ja”!)

 

Jag har inte kläm på om Svennis varit ”a hard-working man” i skivstudion, men andra har i varje fall musicerat på hans ”bekostnad”! Den engelska komediduon Bell & Spurling lyckades 2001 ta sig in på topplistan med ”Sven, Sven, Sven”, som gjordes efter att England slagit Tyskland med 5-1i München. Säga vad man vill om Svennis tid i England, men han lyckades ta laget från 17:e till 4:e plats på FIFA’s ranking!

Fotbollsfreaken Rod Stewart kan väl också få göra sin raspiga röst hörd: ”Ole ola (Mulher Brasileira)” skulle hjälpa hans Skottland till framgång i VM 1978…  Laget blev 3:a i sin grupp på sämre målskillnad än 2:an Nederländerna, som sedermera kom att förlora VM-finalen mot Argentina. Låten lyckades nå en 4:e plats på Englandslistan!

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Sad songs of sport...

En så'n usel tisdagsidrottskväll:

YIF storstryk i handbollen  =  kval!

PSG stryk i fotbollens CL!

BVB nådde inte ända fram i fotbollens CL!

Som vanligt är tisdagar veckans värsta dag! På måndagen har man inte hunnit fatta att det blivit ny vecka   -   det har man begripit på tisdagen, samtidigt som man inser att det är lååångt till fredag!

Det blir ingen musik på detta!

 

 

Go’ onsda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Drink to me, drink to my health...

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

På loppis hittade jag en Picasso! En äkta t o m! Dock tveksamt om den är rambar, denna pocketbok…

 

Den i Malaga födde Pablo Picasso är en av de riktigt stora konstnärerna, men ska man döma av sondottern Marina Picassos bok, ”Min farfar Picasso” (2001), så framstår han också som en stor förtryckare av familjen. Han slukar alla! Och tömmer ut den energi han behöver för skapandet.

 

Pablo Picassos son, Paolo, lyckas aldrig ta sig ur faderns sfär, utan kom att leva sitt liv utfattig som en sorts medhjälpare när så behövdes, men utan s k fast anställning med lön. Paolos båda barn, Pablito och Marina, kom titt som tätt för att hälsa på sin farfar, men ofta utan att bli insläppta   -   Mästaren fick inte störas!

 

Marina skriver: ”Min farfar hade aldrig tid över för sina närstående. Det enda som räknades var konsten och det lidande och den lycka som den skänkte honom.” Inte ens på Pablos begravning 1973 fick barnbarnen, då 24 resp 23 år gamla, vara med. Den dagen drack Pablito ett glas frätande vätska för att slippa leva, men räddades av sin syster. Skadorna var dock så svåra att han senare avled. Paolo dog 2 år senare medan Pablos otröstliga musa, Marie-Thèrése Walter, hängde sig 1975 och Picassos andra och sista fru, Jaqueline, sköt sig 1988, efter att ha tackat ja till en utställning av hennes privata Picasso-verk…

 

Marina kom igenom allt detta som ”enda överlevande”, men det kostade bl a 14 års terapi. Och det är väl lite där man blir bekymrad som läsare  -  är boken en del av terapin? Eller vill hon verkligen berätta om allt eländet? Det är inte alltid jag klarar av att hitta hennes önskan, men hon ger onekligen en omskakande bild av sin kände farfar. Bitterheten, som finns i boken, känns dock inte orättvis. Och  -  det känns inte helt fel med en Picasso…!

 

I den här lilla korta filmen visas Picasso i skapartagen. Han är klädd i, enligt boken, den dagliga skaparklädseln...

Med den här lilla snutten överraskar Picasso betraktaren med en teckning i förvandling:

Och så avslutar jag dagens bildrutor med ett verk av Paul McCartney och hans Wings. På ”Band on the run”-albumet från 1973 finns ”Picasso’s last words (Drink to me)”, som Paul skrev på ”uppmaning/utmaning” av Dustin Hoffman under ett veckoslut tillsammans. Här framförs låten live under turnén i USA 1976.

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

 

PS  Grattis, Ann-Louise Hansson, 70 år idag!!!


RSS 2.0