Johnny - samlaren...

Jul i kommunhuset visar sig vara besvärligare än vad man kan tro i boken ”God Jul * En berättelse” från 2013. Dramatikern och skådespelaren Jonas Karlsson skrev boken.

Efter ett antal småmöten i kommunhuset, så bestämmer man sig för att med elljusstakar i fönsterna frammana en julhälsning. Låter ju enkelt, eller hur?

Men i några av rummen har man tidsatta arbetsuppgifter, som kräver övertidsarbete och då lyser det ju i fönsterna långt in på kvällen…

Och hos någon, vars fönster enligt planen skulle vara nedsläckt, ville den anställde absolut, som alltid, ha sin ljusstake…

Och den anställde, vars kontorsfönster måste visa en ljusstake, är muslim och vill definitivt inte ha någon lysande kristen symbol…

En person har sitt akvarium nära fönstret och vill ha rummet nersläckt på kvällen/natten för fiskarnas välmående, men enligt planen ska det stå en ljusstake i fönstret…

Bekymren visar sig vara fler och besvärligare än planeringstrojkan kan föreställa sig, men det blir en lösning på det hela! Och en förstasida i lokalavisan!

Historien slutar dock inte där… Och det överraskar… först en gång… och så en gång till! Hämnden är ljuv…

Kul, underhållande och väldigt lättläst bok!

Äntligen tid för julmusik! Benny Andersson skrev musiken och Björn Ulvaes texten till ”Vinterhamn”. Helen Sjöholm sjöng den i Uppsala domkyrka på Luciamorgonen 2012.

Go’ svart freda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Vory” är den ryska undre världens uttryck för ”tjuv” och en förkortad version av ”vory v zakone” (tjuvar inom koden). Det är också titeln på Rysslandkännaren Mark Galeottis bok från 2019 med undertiteln ”Den ryska supermaffian”  -  ett mycket ambitiöst verk, som säkert tagit ett antal år att skriva och samla material till.

Den ryska brottsligheten har nästan ett eget språk, med benämningar/koder, som visar personers roll och ställning i brottshierarkin. Detta är ”Fundament” i boken, som startar i tsartiden. Bokens huvuddelar indelas därefter i ”Uppkomst”, ”Varianter” och ”Framtid”.

Titt som tätt hittar man ryska ordspråk/talesätt i boken och jag tänkte citera några av dem:

”Där Gud bygger sig en kyrka har djävulen sitt kapell.”

”Om Lenin hade skjutit fler brottslingar och anlitat färre kunde Sovjetunionen ha sett väldigt annorlunda ut.” (Ännu en gång läser jag, att Lenin tog över genom en statskupp  -  inte revolution!)

”Stora tjuvar hänger de små.”

”Vem är den farligaste kontrarevolutionären? Den som tar mutor.” (Sovjetisk propagandaaffisch, 1923)

Detta ger en fingervisning om bokens persongalleri och -berättelser, där den ene efter den andre skaffar sig makt och pengar, men lika snabbt försvinner på ett eller annat sätt.

En viss Josif Vissarionovitj Dzjugasjvili dyker upp i tsarpolisens register under täcknamnet ”Koba”. Han använder senare vorys metoder i Gulaglägren, fast då har han bytt namn till Stalin…

Senare tids ryska maffiagäng skapar sig utrymme, inte minst inom penga- och it-området. De skapar egna ”tvätterier” för smutsiga pengar… Det skulle man kanske fråga Nordea, Danske Bank, Swedbank m fl mer om…

Jag tyckte bokens första 80-90 sidor var jobbiga, med alla uttryck och kopplingar  -  det var faktiskt nära att jag lagt boken åt sidan. Jag fortsatte dock och tyckte till slut, att det var en innehållsrik bok, som når fram till nutid. Tsar-, Sovjet-, Gorbatjov- och Jeltsintid finns med och alla har ”haft fingrar i” och dragit nytta av vory, inte minst Putin! 

Ett infekterat samhälle långt, långt innan coronan? Onekligen var det så. Och oron för vad som komma kan vill inte tyna bort…

Till detta har vi ju sedan 4 år tillbaka ”fake-news-mästaren”/hårfärgsbytaren i USA… och då kom jag att tänka på Donna Fargo och hennes låt från 1974: ”U. S. of A.”, som förklarar vilket fantastiskt land USA var vid den tiden. Fargos text säger, att man är ”skyldig att lyda lagarna…”, att ”inte hysa hat till någon…”, att vara ”en produktiv och ansvarstagande invånare…” och att vara ”informerad och engagerad…”. ”Fixed-lies”-trumpen glömde visst läsa på… och ingen av rådgivarna har påmint…

Onekligen låter det pompöst om Donna Fargo, som f ö fyllde 75 den 10:e november, men inlevelsen kan man inte tvivla på:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Italiensk dagbok” är Kristina Kappelins bok från 2015. Hon bor sedan länge i Italien och har tidigare varit korrespondent för SvT och journalist hos bl a Sydsvenska Dagbladet.

Kappelin berättar i boken om olika möten, som t ex med påve Franciskus. Men hon skriver

också om privata bekymmer, som t ex att folkbokföringen för henne blev felaktig och behövde rättas för att elräkningen skulle komma fram och kunna betalas. Spannet i berättelserna är stort, men det gör boken intressantare. Det vardagliga blandas med det högtravande.

Hon trivs i Italien och bor, vid bokens skrivande, i Rom. I hennes plan ligger att bli pensionär där. Hon citerar en då nästan nittioårig Anders Österling, som sa: ”… jag vill ha sol och värme och då ung, så sent som möjligt.”

Mat är religion i Italien, skriver hon. Det är en av landets religioner utöver katolicismen och fotbollen.

Många av oss minns nog hennes intervjuer med italienska fotbollsspelare/-ledare och gillar hennes sätt att gå in i det hela, men själv säger hon sig inte vara sportintresserad… Men på något vis tar hon sig fram och ställer sina frågor, tror inte ens Zlatan kom undan.

När jag med välbehag läser den här boken hör jag samtidigt Kappelins röst. Det tycker jag om. Läsvärt!

”Längtan till Italien” skrev Birger Sjöberg en gång i tiden och just nu får det väl stanna därvid. Under tiden kan du ju kolla in Giana Nannini i hennes och Fabio Pianigianis låt om ”karrar”, dvs ”I maschi”. Det blev en stor hit 1987, elva år efter debutplattan. Så här lät den live i ”Festivalbar 88”:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Premiär? Ja, detta blev första Björn Ranelid- boken jag läst! Det står fler av hans böcker i vår bokhylla, men nu har jag läst hans ”Bill Nilssons sista vita skjorta” (2020)!

Det första jag slås av är ordrikedomen och detaljerna i språket. Känns lite omständligt med ”omtagningarna”, men jag faller snart in i dessa repeterade rader. ”Tvingar” mig till att tänka till en gång extra.

Denna vackra, gripande och samtidigt förskräckliga berättelse tilldrar sig på Österlen och lär, enl författaren, vara sann!

Persongalleriet är noggrant beskrivet på ett sätt som snabbt får mig att ta det till mig. Och nyfiket läsa vidare.

Bill bodde med mamma och pappa i Chicago, men så hände det…

Benjamins mamma sålde parfymer etc på NK, medan pappan söp och…

Emma bodde med sina föräldrar på Österlen och började läsa till konfirmationen…

Karin läste i Lund, men fastnade för en man, som fick prästjobb på Österlen…

Ja, det är några av personerna. Därutöver finns det en skola för några som behöver få en ny chans, men mycket kretsar kring känd Ranelid-miljö, dvs äppelodling! Äpplen av olika sorter beskrivs detaljrikt.

Skötseln och vidareutvecklingen av odlingen är ständigt återkommande i boken. Trädgårdarnas blomster får också sin beskärda del av omsorg och omtanke. Ber att få citera: ”Människorna bar sina årsringar på utsidan, medan träden hade sina i det inre av växten”.

Och mitt i allt detta händer de mest förskräckliga saker…

Men även glada överraskningar finns här och var…

Kanske har jag uttryckt mig lite kryptiskt, men jag rekommenderar dig, att du själv läser och får upplevelserna till dig. Det är boken värd.

”The Preacher’s wife” var filmen som kom 1996, men egentligen var den en nyinsoelning av ”The Bishop’s wife” från 1947. Den nya filmen blev väl mest känd för, att den kvinnliga huvudrollen spelades av Whitney Houston. Filmens soundtrackalbum blev en stor succe och är tidernas bäst säljande gospelskiva! En av låtarna, ”Step by step”, är skriven av Annie Lennox, dvs ena halvan av Eurythmics, och låter så här med Whitney Houston:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Författaren till ”Förvaltningen” (2018), Jonas Hjalmar Blom, presenteras som ”leg. Psykolog och har arbetat på Arbetsförmedlingen”. Boken har undertiteln ”En roman om offentlig sektor” och därmed är ramarna lagda…

Blom beskriver ganska detaljerat och ”naturtroget” livet på en avdelning i den offentliga sektorn, men delar är definitivt applicerbart även i andra sektorer av arbetslivet!

Vem har inte upplevt ”I entrén fanns tidigare en receptionist som välkomnade Förvaltningens besökare…”. En plastblomma och en skylt ersätter… Praktikanten Niklas möts av detta, för att, efter en stund, bli ”upphämtad” och visad runt på avdelningen. Ett av skrivborden är fyllt med ”Dokument, post it’s och mappar…” som en myndighetsmosaik.

Vi får följa möten och mailväxlingar på Förvaltningen och handläggningen av olika ärenden  -  stora som små. Allt från att en kommuninvånare ”fallit ur” systemet till fikarummets diskmaskin och skapandet av en instruktion för att hantera den senare på ett funktionellt och rättvist sätt.

Och så har vi ju budgeten… som ska hållas… eller bör hållas… eller kanske snarare, borde hållits… Städerskan ”sitter löst”… ”återuppstår” kanske som entreprenör, eller…?

Igenkänningsfaktorn är inte obetydlig när jag läser boken, trots att jag inte jobbat i den offentliga sektorn. Företeelser, personbilder, uttryck och beskrivningar gör, att det rycker i mina ”leendemuskler”. Flera gånger! Kul läsning!

Ja, så kan onekligen livet på ett kontor te sig… Och så kan man ju, som t ex Bruce Springsteen, drömma sig vidare. Hm, det blev visst en usel radioövergång till ”Working on a dream”… Låten kom som singel i november 2008, men blev också titeln på Springsteens album 2009. I juni samma år spelade han och E Street Band låten på en konsert i Hyde Park, London, med ett visselsolo av saxofonisten Clarence Clemons och då lät det så här:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Ny bok från ”Hundraåringen”-författaren Jonas Jonasson, ja lite nyfiken är jag ju… så jag lånade ”Hämnden är ljuv AB”, som kom nu hösten 2020.

Boken handlar om en massajmedicinman, Ole. Och hans far. Och farfar.

Konsthandlaren Victor Svensson, som senare byter namn till Alderheim, har också en betydande roll i boken. Liksom hans son Kevin, som helt plötsligt dyker upp i sällskap med sin mor, en kvinna vars tjänster ofta nyttjats av Victor.

Jenny jobbar hos konsthandlaren, men får mest hålla till i källaren, även när hon gift sig… med Victor.

Den kreative direktören Hugo Hamlin har en roll i boken, liksom hans bror Malte, ögonläkare.

Kommissarie Christian Carlander närmar sig pensionen och har börjat förbereda sig genom att ”sänka tempot”…

Och så har vi Irma Stern, känd konstnär, avliden 1966 i Kapstaden.

Ja, det är den större delen av persongalleriet, som Jonasson väver sin berättelse runt. En riktigt fantasifull sådan där han verkligen tar ut svängarna.

Men jag hängde inte riktigt med i ordflödet. Var kanske inte på humör för den här sortens ”hitte-på-ande”. Jo, jag läste alla 415 sidorna, men…

Jag ”följer upp” bokens ordflöde med ”Words of love”, skriven och inspelad av Buddy Holly i april 1957. I maj blev den en stor hit! Men med Diamonds och sju år senare gjorde Beatles’ den för sitt album, ”Beatles for sale”. Här har låten bildsatts med blandade klipp ur diverse filmer.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Georg Riedels livsberättelse krävde fyra författare! Jan Bruér, Gunnel Fagius, Sofia Lilly Jönsson och Martin Nyström har tillsammans skapat boken ”Georg Riedel * Jazzmusiker och kompositör” (2020).

Huvuddelen av boken om Riedels liv har skrivits av Jan Bruér, medan de övriga tagit hand om specifika delar av komponerandet: Barnmusiken, kyrkomusiken resp ”nymusiken”. Intressant indelning, men jag trivs bäst med livsdelen och den specifika barnmusikdelen.

Georg Riedel föddes 1934 i Karlsbad, nuvarande Karlovy-Vary, i dåvarande Tjeckoslovakien. Fyra år senare flydde familjen, där mamman var judisk, undan nazismen. De kom till Stockholm. Pappan var arkitekt och mamman läkare. Georg och hans storasyster började i skolan.

Pappan fick jobb, men oron för tysk ockupation av Sverige gjorde att familjen skaffade sig ett boende/gömställe i Härjedalen under kriget! De återvände till Stockholm och livet gick vidare. Musiken fanns i familjen och Georg föll snart in i den. Studier på Adolf Fredriks musikskola  -  så var det igång.

Cello (pappans) och kontrabas blev de första instrumenten. Båda ”gångbara” i såväl klassisk musik som jazz. Det senare tog dock över och den första inspelningen gjordes med Rune Öfwermans Trio 1950.

Riedels musikliv fortsätter och utvecklas till, att han kommer att spela med alla i svensk jazzmusiks ”Who’s who”. Plus en hel del andra! Det är Lars Gullin och Jan Johansson, Arne Domnérus och Stan Getz, Bengt Hallberg och Putte Wickman…  ja, det är en lång och imponerande lista.

När hans spelkamrat Jan Johansson omkom i en bilolycka 1968, var denne mitt i komponerandet av musiken till TV-serien om Astrid Lindgrens Pippi Långstrump. Riedel fick frågan om att ta över den uppgiften. Han tackade efter en del tvekan ja till detta.

Komponerandet till Lindgrens skrivande fortsatte och vi kan njuta av ”Idas sommarvisa” och en hel binge go’ musik. En annan Lindgrens texter fick också musik av Riedel: Barbros. Så ock en annan Barbros: Hörberg! Riedel förklarar det med att dessa tres texter var så berättande och innehållsrika, samtidigt som de var utmanande att tonsätta.

Rockmusikens intåg, blev lite av jazzens uttåg, eller i varje fall undanträngning. Riedel uttrycker i boken, att han aldrig kunde uppskatta rocken inkl Elvis. Däremot ”… många av Beatles låtar… särskilt John Lennons kompositioner är fantastiska.”.

Riedel har också skrivit musik till flera filmer av olika slag, som ”Prins hatt under jorden”, ”Yngsjömordet”, ”Nattlek”, ”Tuppen” och ”Ormen”, men även till ”Adamson i Sverige” och ”491” (!). Till detta ska läggas ett antal barnfilmer.

Det har även blivit kyrkomusik och toner till jazzbalett. Många spelningar har skett i kyrkor, som t ex, för att citera boken, i ”Ystads kyrka”! Den kyrkan är vi Ystadsbor inte så bekant med… Men vi begriper, att författarna avser S:ta Maria kyrka!

Han har skrivit musik att gympa till, till reklam, till… ett stort spann av områden. Och så har han hunnit att ”vara ute och spela”! Hur det också hanns med kan man ju undra. På senare år har han även spelat med dottern Sarah.

Jag gjorde en sökning på nätet för att få koll på Riedels skivutgivning  -  i eget namn, egenskrivet och medverkan i inspelningar. Den listan blev t o m längre än ett kassakvitto på matinköpet inför jul-/nyårshelgen!!!

Oerhört imponerande lista och något av en livsuppgift för en samlare! Bredden på innehållet är enormt och det accentueras i boken. Den är mycket läsvärd, bortsett från sista kapitlet, där Riedel knappt kommer till tals i intervjun. Två fullmatade CD-skivor medföljer boken  -  mycket väl beskrivna  -  och visar tydligt på den musikaliska bredden! Jag gillade detta!

Georg Riedels basspel till Jan Johanssons piano är svensk musikhistoria! Så grant, så det ”svämmar över”! Hittade följande inslag från ett TV-program, ”Melodier i Norden”, sänt över hela Norden i början på 1967. Jan och Georg spelar här både tillsammans och var för sig! Likväl passar det ihop! Jag uppfattar det som, att det börjar med ”Göta kämpavisa”, men övergår till både ”Gånglek från Älvdalen” och ”Brudmarsch efter Larshöga Jonke”… eller jag ”hör i höre” (jfr ser i syne)? Vilken lycka att kunna se detta mer än halvsekelgamla inslag!

Barnvisor blev också ett stort område för Riedel. ”Idas sommarvisa” och ”Fattig bonddräng” kan väl knappast ha undgått någon. Astrid Lindgren skrev texten och Riedel musiken, liksom ”Världens bästa Carlsson” och ”Du käre lille snickerbo”. ”Sommarsången” kom i filmen ”På rymmen med Pippi Långstrump”, 1970. Här sjunger Pippi (Inger Nilsson), Annika (Maria Persson) och Tommy (Pär Sundberg) den.

År 2011 kom Georg Riedel med ett album tillsammans med sin dotter Sarah och Nicolai Dunger: ”Cornelis vd Riedel”. De tre var även ute på turné och sågs bl a av mig! Till skivan hade Georg skrivit ”Ta hit ett piano, sa Jan Johansson”, en vacker hyllning till sin musikkamrat.

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!