Svartkappa i spindelnätet...

Premiär? Ja, detta blev första Björn Ranelid- boken jag läst! Det står fler av hans böcker i vår bokhylla, men nu har jag läst hans ”Bill Nilssons sista vita skjorta” (2020)!

 

Det första jag slås av är ordrikedomen och detaljerna i språket. Känns lite omständligt med ”omtagningarna”, men jag faller snart in i dessa repeterade rader. ”Tvingar” mig till att tänka till en gång extra.

 

Denna vackra, gripande och samtidigt förskräckliga berättelse tilldrar sig på Österlen och lär, enl författaren, vara sann!

 

Persongalleriet är noggrant beskrivet på ett sätt som snabbt får mig att ta det till mig. Och nyfiket läsa vidare.

 

Bill bodde med mamma och pappa i Chicago, men så hände det…

Benjamins mamma sålde parfymer etc på NK, medan pappan söp och…

Emma bodde med sina föräldrar på Österlen och började läsa till konfirmationen…

Karin läste i Lund, men fastnade för en man, som fick prästjobb på Österlen…

 

Ja, det är några av personerna. Därutöver finns det en skola för några som behöver få en ny chans, men mycket kretsar kring känd Ranelid-miljö, dvs äppelodling! Äpplen av olika sorter beskrivs detaljrikt.

 

Skötseln och vidareutvecklingen av odlingen är ständigt återkommande i boken. Trädgårdarnas blomster får också sin beskärda del av omsorg och omtanke. Ber att få citera: ”Människorna bar sina årsringar på utsidan, medan träden hade sina i det inre av växten”.

 

Och mitt i allt detta händer de mest förskräckliga saker…

Men även glada överraskningar finns här och var…

 

Kanske har jag uttryckt mig lite kryptiskt, men jag rekommenderar dig, att du själv läser och får upplevelserna till dig. Det är boken värd.

 

”The Preacher’s wife” var filmen som kom 1996, men egentligen var den en nyinsoelning av ”The Bishop’s wife” från 1947. Den nya filmen blev väl mest känd för, att den kvinnliga huvudrollen spelades av Whitney Houston. Filmens soundtrackalbum blev en stor succe och är tidernas bäst säljande gospelskiva! En av låtarna, ”Step by step”, är skriven av Annie Lennox, dvs ena halvan av Eurythmics, och låter så här med Whitney Houston:

  

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0