Johnny - samlaren...

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Leon Hendrix var i stort behov av pengar. Levnadskostnaderna översteg helt klart intäktssidan och vad gör man då? Jo, ett sätt kan vara att skriva om sin sex år äldre bror, Jimi. Boken heter ”Jimi Hendrix  -  En brors berättelse” och kom 2012.

Det är en bok om en berömd och legendarisk bror, eller åtminstone skulle kunna varit. Det är inte så förskräckligt många händelser där Jimi figurerar. Åldersskillnaden betyder ganska mycket på så vis att Jimi lämnar hemmet nästan innan Leon ens blivit tonåring och detta medför att pojkarna inte har så mycket liv tillsammans. Därför blir boken mest en lång beskrivning över familjens brist på pengar och Leons alltmer svårartade drogmissbruk. Till detta ska läggas, att Leon är en mycket aktiv fifflare och brottsling, vilket till slut renderar i långa fängelsestraff.

Till detta kommer familjestridigheterna några år efter Jimis bortgång 1970, då först rådgivare till pappan lurar honom och Leon på stora belopp från försäljningen av Jimis musik. Detta stramas dock upp efter ett tag, men då är det pappans nya frus dotter, Janie, som tar kommandot och fortsätter hålla pappan och Leon utanför. Detta har sedan följts av otaliga juridiska processer, men är mer eller mindre avslutade nu med resultatet att Janie har den stora kontrollen fortfarande…

Jimi gav under sin tid ut 3 album med Jimi Hendrix Experience och 1 album med Band of Gypsys, det nya band och projekt som han började på strax före sin död. Janie har dock ”sett till” att ge ut ytterligare mer än 10 album av skiftande kvalitet, men detta nämns knappt i boken, som kanske var tänkt att handla om Jimi, men som hindrades av att Leon hade ”glömt” ställa spegeln, där han bara såg sig själv, åt sidan.

Skippa den här boken  -  ägna dagen åt att lyssna på Jimi Hendrix Experience musik i stället!

Tysk TV spelade 1967 in några artister på Marquee Club i London, så här lät det om Jimi Hendrix Experience i ”Hey Joe”.

Jimi var ganska mycket i Sverige (har f ö en son här) och här syns han i ”Purple haze” live den 24 maj 1967 i Stockholm.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Cissy Houston har nyss kommit med boken ”Whitney  -  En mors berättelse”. Vi får följa den musicerande familjen Houston från de första stapplande gospelstegen i kyrkan, där Cissy var djupt engagerad, både som solist och i större grupperingar i gospeln. Systerdottern Dionne Warwick hade stora framgångar som solist i den profana musikvärlden och efterhand började Cissy köra bakom artister i den branschen. Detta ledde till framgångar även för henne.

Cissy och John fick sin första flicka, deras tredje barn, Whitney   -   i familjen kallad Nippy. Detta hände i Newark, New Jersey, i augusti 1963. Pappa jobbade med lite av varje samtidigt som han var lite av en hemmapappa, medan mamma ”drog in” pengarna på sin sång. Whitney ”skolades” snart in i gospelvärlden och efter en stundtals jobbig skoltid tog sången över.

I början på 1985 släpptes så första albumet, ”Whitney Houston”. Det blev ingen större succé  -  i starten. Men inom ett år så började det hända saker. ”How will I know” blev en av hitsen och så rullade det igång. Nästa album ”Whitney” innehöll bl a Björn & Bennys ”I know him so well”  -  inte så tokigt på ett album som sålt 20 milj ex “worldwide”…

Framgångarna för Whitney var väldigt stora. Filmen ”Bodyguard” och musiken därtill gjorde succé, inte minst hennes tolkning av Dolly Partons ”I will always love you”.

Men så kom Bobby Brown in i hennes liv. De gifte sig och fick en dotter, Krissi, men problem av alla dess slag inkl droger gjorde livet besvärligt, mycket besvärligt. Visserligen skildes de 2006, men drogerna försvann inte per automatik ur Whitneys liv. Och avslutningen, drunknad i ett badkar p g a kokainöverdos på ett hotell i Beverly Hills strax före en fest inför Grammy Awards 2012, blev ett tragiskt slut på utförsbacken.

Lite märklig bok, det här. Blir inte riktigt klok på om mamma Cissy har skrivit den som en tröst över en saknad dotter eller för att rättfärdiga och förklara dotterns liv eller för att berätta om allt mamma gjorde eller bort göra för dottern. Känns som att mamma vill ge sken av en god dotterkontakt, men som ofta saknades. Jag blev lite irriterad över alla ursäkterna!

Dolly Parton skrev låten, men den blev en jätteframgång för Whitney   -   ”I will always love you” 1992. I TV-showen ”VH1 Divas Honors” (1999) gör Whitney en riktigt laddad version av låten. Håll i er!

Whitneys gudmor var Darlene Love och ”honorary aunt” (hedersmoster?) Aretha Franklin, ytterligare 2 runt familjen med gyllene röster. Så här lät Aretha i Cliff Richard show 1970 med ”I say a little prayer”, som härjade på listorna 1967/8.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Jo, nu har jag också läst den, dvs boken om ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” skriven av Gotlandsboende Jonas Jonasson 2009!

Allan Karlsson, boende på hemmet, ska fira sin hundraårsdag med både lokaltidningen och kommunalrådet på plats. Strax innan firandet ska starta kliver dock hundraåringen ut genom fönstret, sätter fötterna i rabatten och ger sig iväg…

Ja, jag tror jag stoppar där, för ”alla” har ju ändå läst den. Du också, eller hur? (Upplagan i Sverige för boken passerade miljonstrecket i slutet av 2013.)

Detta är en mycket lättläst bok med finurligt och underfundigt händelseförlopp, som fängslar en direkt. Emellanåt lätt repetitiv i sitt upplägg, men historien är ju hur bra som helst. Även jag gillar den här boken! Finns på de flesta loppisar för en femma eller två!

En bok, som ”alla” har läst bör väl följas av en låt, som ”alla” har hört, eller hur? Som t ex ”Hej gamle man”, som Björn & Benny kom med 1970. I kören fanns då för första gången Agnetha och Anni-Frid, dvs det som skulle bli ABBA var samlade för första gången!

När vi nu ändå är inne på Björn & Benny, så kan jag inte undanhålla ”Arrival” med pukor och trumpeter för er. Hämtat från Basel Tattoo 2009. Kan det vara en del av avslutningen, tro?

Kort skrivning om dagens bok, ger utrymme till mer musik, inte sant? En stilla vals framförd av ”The Rhine Area Pipes & Drums – Duesseldorf” vid en militärmusikfestival i Köln 2004   -   ”Mull of Kintyre”.

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Jan Gradvall, Petter Karlsson, Bengt Wanselius och Jeppe Wikström har en bok ihop och den kom alldeles nyss: ABBA * The photo book  (2014). Den är maffig och rejäl, inte bara för sina 600 bilder utslängda på 400 sidor bok  -  det är en ypperlig summering av en enastående karriär!

ABBA’s tid tillsammans varade ca 9 år (1973-82), som är snarlikt Beatles’ tid på 7½ år (1962-1970). Det är inte särskilt lång tid i ljuset av deras påverkan. Dessutom har det ju hunnit gå ”några” år sedan sista låten spelades in…

ABBA-medlemmarna hade aktiva musikkarriärer sedan tidigare  -  Björn i Hootenanny Singers, Benny i Hep Stars medan Agnetha och Anni-Frid hade soloframgångar. Historien om hur de möttes, skivorna, Melodifestivalvinsten, pionjärer för musikvideos (skapade av Lasse Hallström), turnéer och vidare till musikaler, filmer och BAO med Svensktoppsrekord   -   listan är längre än så, för musiklivet fortsatte för alla 4 efter ABBA-tiden. Allt finns samlat i den här boken. Och nu har man ett ABBA-museum i Stockholm…

Detta är en av de bästa böcker om musikhistoria jag någonsin sett. En mycket välgjord och innehållsrik bok fylld med bilder, förklaringar och beskrivningar av vad som hände.

Det är en snygg bok, som skapats av Gradvall, Karlsson, Wanselius och Wikström med stor hjälp av ABBA och ”folket runt omkring”. Boken är i närapå LP-format, men betydligt tjockare. Den finns på ”mitt” bibliotek! Mycket lån- och läsvärd!!!

”Thank you for the music” skulle ju vara lämpligt att lyssna till, men så enkelt ska det väl inte få lov att gå till, eller hur? Så jag ber i stället att få tipsa om vad de där små bildvisande makapärerna utan sladd kan användas till  -  ”Ring ring”! Hihihi… här i en riktig live-i-TV-version från Tommy Cooper Show (1974)!

När U2 var ute på sin Zoo TV Tour, så spelade man 1992 bl a i Stockholm och då lät det så här i ABBA’s ”Dancing Queen”   -   bandet hade tillkallat förstärkning av Björn och Benny! Bild- och ljudkvaliteten på det här inslaget är väl inte den bästa, men Bono’s värme och respekt för låten och ABBA går inte att ta miste på.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Så var det ”back home” igen! Efter ännu en fin vecka i Moseldalen. Den här gången på ett Gasthof ett par km från själva vattendraget, så det blev goda tillfällen att promenera och vandra…  För det är ju så väldigt vackert där!

Vi bodde bra och träffade 3 andra par från Sverige som också bokat in sig på detta boende. Inget av paren hade träffats tidigare, men vi blev väldigt snabbt bekanta med varandra och kastade oss raskt in i den ena diskussionen efter den andra. Vi hade knappt tid ens med vinprovningen… 

Ett pratgladare gäng fick man leta efter! Men det verkade inte som en del av de övriga boende (från ett grannland…) var så pigga på att leta…  Till sist fick vi uppfattningen att vi var lite av ett störande element…  Vi pratade ju på rejält redan från middagsserveringen kl 18.00 och höll på långt utåt kvällen, någon gång ända till 21.30… 

Naturen och odlingarna är väldigt trevliga att vandra i. Vinstockarna suger sig fast bland skifferstenarna på de väldigt branta stigningarna och man imponeras av att stockarna kan klippas och bekämpas mot ohyra. Om drygt en månad ska druvklasarna plockas  -  starkt att kunna arbeta i dessa backar! Man skulle kanske ta ett besök där när det är dags?

När man nu promenerade där glatt, så var det inte svårt att vissla i takt med stegen. Och då kommer ju direkt låten ur filmen ”Bron över floden Kwai” med titeln ”Colonel Bogey March”. Filmen är från 1957, medan låten är åtminstone 40 år äldre än så och skriven av en brittisk militärmusiker, F J Ricketts, under pseudonymen Kenneth Alford. Hejohå, vissla på:

Go’ onsda’!!!

Haj å Goodbaj!