Johnny - samlaren...

Nu är det inte fredag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

Hasse ”Kvinnaböske” Andersson har tillsammans med Michael Nystås ”samlat ihop” minnen, berättelser, foton, urklipp och musik i boken ”Jag har skrivit mina sånger”. Hasses liv och leverne passerar revy i boken, som kom 2013.

Musikintresset väcktes tidigt hos Hasse och det bildades ”popband”. Efter ett tag förändrades dock musiken till att bli mer country-inriktad. Första skivan gjordes, utan att bli ”det stora genombrottet”. Hasse började skriva sin egen musik och sjöng med sin skånska accent och ”skåntry’n” var född.

Låten om ”Änglahund” blev det stora genombrottet och en livslång önskelåt var skapad. Fler hits skulle följa, men ”Änglahund” var och förblev den största.

Boken nämner både första och andra frun, men jag kunde inte hitta någon djupare förklaring till att det blev så. Däremot nämns samarbeten med Östen Warnerbring, Eva Rydberg, Mats Paulsson (Peab-broder), Gösta Linderholm och flera olika revy-engagemang. Kal P Dal var en nära vän, som tyvärr lämnade scenen i alldeles för unga år.

Hasse berättar också om sitt stora engagemang med att hjälpa människor i olika sammanhang med spelningar, besök och insamlingar. Stora insatser på många håll.

Detta är en bok skriven och sammanställd med värme och kärlek, men som blivit lite i tjockaste laget. Upprepningarna är lite tradiga och ibland blir det lite för mycket ”hurra, vad jag är bra” av det hela. Gamla skivrecensioner citeras alldeles för mycket från, medan jag saknar några rader om Hasses familjeliv, som skilsmässan och hur den påverkade t ex Hasses musik.

Och inte imponerar infon kring den bifogade CD-skivan, där omslaget visar på 28 låtar, medan det i verkligheten rör sig om 30! Diskografin känns heller inte helt ok   -   får intrycket att där saknas bl a en del singlar och samlingsalbum. Visserligen gläds jag över ett foto på en gammal arbetskamrat, men ”Nja” är ändå mitt ”bästa bud” på denna bok.

Hasse har även medverkat i Arlövsrevyn och bl a framfört den här skånska språkvisan.

När jag nu ändå ägnar detta inlägg åt Skåne, så kan jag lika bra göra reklam för grannens ”påg” också. Han kommer att medverka i ”Allsång på Skansen” i sommar och han heter Björn, men i musikens värld är det John de Sohn! Här kommer han tillsammans med Kristin Amparo i ”Dance our tears away” från 2013:

Go’ torsda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Fredagen den 13:e, dessutom!!! Men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!

”Pensionärsligan” slog till igen… och igen… ”Kaffe med rån” är boken om de 5 pensionärerna, som inte gillade indragningarna på sitt äldreboende och tog saken i egna händer för att nå en förändring. Catharina Ingelman-Sundbergs bok kom 2012 och det är onekligen en Berättelse!

3 damer och 2 herrar hittar sina egna boende- och levnadsförbättringar och skapar ett mer spännande och innehållsrikt liv åt sig. De visar sitt kunnande inom konsten och kulturen, men hittar även intressanta vinklingar av penningmarknaden. Många blir, med eller mot sin vilja, engagerade i pensionärsligans framfart.

Jag tror inte jag vill berätta för mycket om innehållet i boken, då jag är lite rädd att avslöja händelserna. Men det är en lättläst och roande bok, väl värd att ägna en stund åt!

Nu vore det väl lämpligt att spela ”When I’m 64”, men så enkelt får det ju inte vara! Och någon ”Rollator blues” hittade jag inte, så det får bli ”Rock me baby” från Crossroads Guitar Festival 2004 med en nästan 80-årig B B King, Buddy Guy knappt ens 70 och ynglingarna Eric Clapton och Jimmie Vaughan.

Och så lägger jag till ”Jitterbug boogie” live från tysk TV år 2000 med den då 64-årige Bill Wyman och hans Rhythm Kings. Av medmusikanterna noterar jag 40-talisterna Albert Lee, Gary Brooker och Georgie Fame.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Såg i avisan att fideikommissaktiebolaget Högestad & Christinehof fått ny VD, Anna Piper, som tar över efter sin bror Fredric, som avlöste sin pappa, Carl, 2008. Fideikommisset instiftades 1747, men omvandlades 1999 till aktiebolag. Som av en händelse råkar tidningsartikeln sammanfalla med att jag nästan samma dag läst ut en bok om kommissets grundare!

Med slotten Krageholm och Högestad inom ”min” kommungräns och Christinehof strax utanför, så blev jag direkt nyfiken och fångad av Svante Norrheims bok ”Christina och Carl Piper * En biografi” på biblioteket. Den kom visserligen 2010, men ”olästa nyheter är alltid nyheter”, eller hur?

Man har ju alltid hört talas om släkten Piper, framför allt om Christina och Andrarums Alunbruk, som hon drev som ett eget litet samhälle med produktion och försäljning av alun, bostäder till anställda, egna affärer och t o m egna betalningsmedel!

Carl Piper var ämbetsman och kom att jobba vid hovet och blev bl a drivande i att myndigförklara en tonårig Karl XII. För Piper ledde detta bl a till han blev närmsta rådgivare till den nye kungen och följde med honom ut i ett antal olika krig. I slaget vid Poltava år 1709 tillfångatogs han dock och kom att leva i rysk fångenskap fram till sin död 1716, 2 år innan kung Karl XII dog.

De många utlandsuppdragen för Carl innebar att Christina fick ta det huvudsakliga ansvaret för familjen. Carl blev efter framgångarna i statsarbetet adlad 1679, men betraktades lite som uppkomling. Christina var dock en driftig kvinna, som såg till att barnen blev ingifta i rätt familjer. Hon passade också på att köpa slott och mark från de adliga familjer, som hade svåra ekonomiska bekymmer, men så hade hon också sett till att omge sig med duktiga rådgivare. Agerandet för onekligen tankarna till dagens riskkapitalister… Christina kom att överleva sin make med 36 år och dog, 79 år gammal, på Krageholm 1752.

Intressant inblick i liv och politik från sent 1600-tal och in i mitten av 1700-talet. Författaren har varit mån om att berätta om Pipers utifrån dokument, som t ex deras flitiga brevväxling, dagböcker, ämbetsskrivelser, diplomatiska rapporter etc. Dessa har citerats här och där, men mest använts som underlag för berättelsen. Trevlig och spännande bok om en svunnen tid, som trots det, visar sig ha många trådar in i nuet!

Idag är det den 6:e juni, dvs Svenska Flaggans dag, som dessutom förvandlats till Sveriges Nationaldag. En av flera kända händelser kan vara att Gustav Eriksson Vasa valdes till kung denna dag 1523. Lars Ekborg är född den 6:e juni, liksom en annan ”brutalhumorist”, Rolf Bengtsson. Den senare kom med den för idag passande (?) singeln ”Ytlänningen” på Polar 1971, men den är ju 43 år gammal…

Go’ freda’!!!  Go’ Nationaldag!!!

Haj å Goodbaj!