Johnny - samlaren...

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Adam i boken ”Maria betyder kärlek” finner sin tvillingsjäl, Maria, på en bar i Dublin. De tappar bort varandra där efter ett par hektiska dygn, men kommer deras vägar att korsas igen? Ja, det är frågan i Marcus Perssons bok från 2010. Idag arbetar författaren på ett större företag i Malmö, men Dublin-händelserna går tillbaka till 1997.

Vi får i boken följa Adam i hans sökande efter Maria. De möts på nytt i New York och livet fortsätter, men nu tillsammans. Jakten på bostad och arbete blir en del av vardagen och paret lyckas, så långt...

Detta känns som en intressant historia, åtminstone delvis självbiografisk, men varför dribbla bort den i ett alldeles översvallande meningslöst ordflöde. Som läsare är jag inte intresserad av att huvudpersonen gång på gång borstar tänderna, duschar (ofta alldeles för länge) eller blir alldeles kalasfull på Heineken- öl kväll efter kväll. Det tillför inte berättelsen någonting och inte mig som läsare heller. Ledsen, men det finns andra böcker att läsa.

Författarens Dublin-dagar landade ju i något i stil med ”Lost in love”, som är en hit-låt med Air Supply från 1980. Sången i slutet på den här liveversionen är väl inte ”klockren”, men jag gillar skarpt inldeningen på 12-strängad gitarr!

På tal om ”Lost”-låtar, så dök ”Lost in France” upp i skallen på mig. Det var en hit 1976 för Bonnie Tyler, född Gaynor Hopkins 1951 i Wales, men sedan många år boende i Albufeira, Portugal. Detta var hennes andra singel och blev första framgången med topplistplaceringar i många länder. Här har vi låten ”live” i studio med Carola-fläkt i håret!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

I februari 2011 avled Lena Nyman, 66 år gammal, efter ett händelserikt liv. Hon efterlämnade hela sitt privata arkiv med brev, fotografier, dagböcker, almanackor mm samlat i 17 papperskassar. Detta material med kompletterande intervjuer, tidningar etc är grunden till den bok, ”Jag vill vara fri”, Annika Persson gav ut hösten 2013. Nyman hade periodvis en tanke om att skriva sina memoarer, men det blev aldrig gjort. Det blev Persson som skrev dem!

Aldrig hade jag trott att Nyman hunnit med så mycket i så många olika genrer och med så, oftast, bra resultat! Och utöver allt detta hann hon med flera förhållanden, även om bara var gift en gång. Dessutom drabbades hon i tidig ålder av problem med alkohol etc, ett bekymmer, som flera arbetsgivare, bl a Dramaten, struntade i att ta tag i.

Hon spelade med flera av de ”stora” och regisserades av flera av de ”stora”  -  denna lilla korta kvinna kom själv att tillhöra de ”stora”, men brände ljuset i båda ändar. Sommaren 2006 lämnade hon ”Katarina den stora” på Dramaten för konvalescens efter en operation. Karriären var över och sjukdom kom att prägla hennes sista år.

Monica Zetterlund och Lena Nyman kom att arbeta tillsammans vid flera tillfällen, bl a i ”Glaset i örat”. Tage Danielsson, som beskrev Zetterlund som ”ett lingonris i ett cocktailglas” beskrev Nyman som…

”En rosenknopp med dynamit i kroppen…

Av skratt, gråt, vrede, jubel, självförbränning

Att allt detta får plats i en så liten klänning!”

Jag är så glad att jag fick tag i denna bok på biblioteket! Väntelistan var inte obetydlig…  Boken är välskriven och känns gedigen och utredande utan att trampa på Nyman och hennes stundom sköra liv. Jag hade svårt att släppa denna bok! Skulle absolut platsa i min bokhylla!blivit fel   -   det borde väl heta ”Gubb-ball”, eller hur?

Hittade en hyllningsvideo på Youtube med sång till bilder ur Lena Nymans liv:

Det blev många roller genom åren och dessutom några skivor, bl a tillsammans med maken under ett par år, Rune Andersson. Jag har dock svårt att bortse från hennes medverkan i flera av Svenska Ords produktioner, t ex ”Fröken Fleggmans mustasch”. Och vad blir det till middag, tro?

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

I fredags skrev jag några rader om Alice Babs och i veckan lämnade hon jordelivet för andra scener och ett 90-årigt liv var slut. Tack vare generösa och kloka vänner fick jag, som tonåring, chansen att se henne och Duke Ellingtons orkester på Malmö Stadsteater på 60-talet. Alldeles fantastiska framträdanden! I övrigt fick det bli i skivornas värld jag fick njuta av hennes sångkonst. Tackar och bugar för den   -   RIP.

Bo Everling och Rolf Yrlid har sammanställt ett antal olika författares texter om nio jazzmusiker i boken ”Nio jazzliv” från 2009. Ett intressant urval musiker, som nästan skulle kunna vara, lite slarvigt uttryckt, ett ”litet storband”. Det saknas bara en trummis, men det borde inte vara en olöslig uppgift, för att fantisera ihop ett riktigt bra band av de här namnen!

I boken får vi veta lite mer om saxofonisterna Lester Young, Sonny Rollins och Charlie Parker, trumpetarna Art Blakey, Miles Davis och Chet Baker, basisten Charles Mingus, pianisten Thelonius Monk och sångerskan Billie Holiday. Det är oerhört musikaliska människor, men också flera med ”personliga bekymmer”, för att uttrycka sig milt. Människoöden är kanske bästa beskrivningen, men när livet och musiken fungerade, ja, då kom det näst intill gudomliga toner ur instrument och strupe.

Art Blakey var även en mästare på visdomsord, som ”Musik tvättar bort vardagslivets damm” och ”Bara fåglar sjunger gratis, men till och med de brukar få en smula”   -   taktfullt och tankfullt, eller hur?

Det är givetvis bara brottstycken ur livshistorien vi får oss till livs i denna bok, men de kan ju vara som en inspiration till att leta vidare och läsa mer. Eller, varför inte, lyssna på musiken, som oftast går att låna på biblioteket. Det kan det vara värt! Visserligen är mitt ex av boken ”Gallrad” från biblioteket, men det finns säkert fler. Låna, läs, bli nyfiken och inspirerad att lyssna! Och du, glöm inte Alice Babs…

Idag startar jag med en gammal klassiker från 1941 med Billie Holiday och Lester Young. De framför ”All of me”, som skrevs av Ruth Etting redan 1930 och har spelats och spelats in av många olika artister i olika genrer inkl punkrockbandet NOFX!

Den vokala delen av ”Second sacred concert” skrev Duke Ellington direkt för Alice Babs. Den framfördes bl a i Gustav Vasa kyrka i Stockholm 1969. Jag har valt ett passande stycke ur konserten   -   ”Heaven”  -  Alice Babs, Duke Ellington med orkester och saxsolo av Johnny Hodges.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Bengt Ohlsson, som bl a skrivit en bok om John Cummings, dvs Johnny Ramone i punkrockbandet Ramones, har i dagarna kommit med boken ”Swing”. Men detta är ingen bok om swingmusiken! Detta är en bok om en helt annan sorts sväng: swingers, dvs en sorts ”kontrollerad form för byte av partner” (dock ej motorsågen…!).

Vi får följa bokens Åke och Hanna i deras vardagliga liv, som av en tillfällighet får dem in på ett spår till en swingerupplevelse. Hur blir det? Hur påverkas livet därefter av detta klubbesök? Blir det återbesök?

Kan väl kanske inte tycka att detta är pornografi, även om det är en del sex. Detta känns mer som en ”vardagsvariant” av ”Femtio nyanser av…”-böckerna. Läsvärdet, då? Tja, jag har bara läst en av ”nyanser”-böckerna, det räckte av överdrifter etc, så ur den synvinkeln föredrar jag ”Swing”, men…

År 1954 delades Sveriges första guldskiva ut! Alice Babs och Charlie Norman mottog utmärkelsen för deras ”Käre John”. 45 år senare gjorde de en turné tillsammans och sjöng då bl a filmlåten ”Swing it magistern”   -   75 resp 79 år gamla verkar det som de fortfarande tyckte det var kul med musik…

Frank Sinatra och Antonio Carlos Jobim låter som en riktigt spännande kombination! Här framför de i en TV-show 1967 en låt från filmen Carefree: ”Change partners”. Filmen kom 1938 med  musik av Irving Berlin och med Fred Astaire och Ginger Rogers i huvudrollerna.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!