Johnny - samlaren...

Tänka sig att kosläpp kan få folk till en utflykt till landet för att avnjuta spektaklet   -   tycks  locka fler åskådare än en fotbollsmatch i Superettan…  Att döma av bilderna i lokalbladet verkade det vara en yster tillställning fullt i klass med Let’s dance. Med dessa glada skutt av komorsorna, så är det ju inte konstigt att ättlingarna kör kalvdans… 

Undrar bara var farsorna var   -   stod de i ett hörn och tjurade, tro? De kanske hade ett horn i sidan till dansdomarna…  Man kan också fundera på om det såldes biljetter till evenemanget, för då borde det kunna ge pengar till en entrepott, eller hur?

Nä, nu ska jag sluta vara så ko-lossalt rolig och övergå till passande musik. Det finns en uppsjö av passande melodier, men jag valde ”Come dancing” med Kinks och det blev faktiskt 1983 deras återkomst till hitlistorna. Bandets storhetstid var sista halvan av 60-talet, men de gjorde några starka album även senare. Bandets ledare och låtskrivare Ray Davies är en mästare på att berätta historier på de knappt 3 min man brukade förfoga över på en 7” vinylsingel, tänk t ex på ”Lola” eller ”Dedicated follower of fashion”. Han har på senare år gjort några soloalbum också.

Visste du f ö att bandets originaltrummis, Mick Avory, ”jagades” av Mick Jagger för att spela med Jaggers då nystartade band, Rolling Stones. Det blev bara en spelning med dem, sedan valde Avory Kinks och Charlie Watts tog över i Stones   -   och håller på fortfarande nästan exakt 50 år senare! Men det är ju en annan historia, eller hur?

Får jag lov?  http://www.youtube.com/watch?v=Y-xxG_Huj5g   

Haj å Goodbaj!

Äntligen Fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

”Inre säkerhet” är Christa Bernuths fjärde bok på svenska. Hon är tysk journalist och författare och debuterade 1999 med romanen ”Die Frau”.

”Inre säkerhet” handlar om fallet med en ilandfluten död kvinna, som inte lämnar DDR-folkpolisen Martin Berg på ön Rügen någon ro. Dog kvinnan under ett flyktförsök? Eller det var ett mord utfört i ett annat syfte? Snart tas fallet ifrån honom   -  det ska upp på en högre nivå i hierarkin   -   och han får inga förklaringar. Först låter han det bero, men han börjar luska lite på egen hand, trots varningar och risker. Han kan bara inte släppa det hela och det driver honom vidare på en allt vanskligare väg. Och det visar sig inte helt lätt att veta vem som är ens vän. Alla övervakar och spionerar på alla. Det gäller att leva ungefär som kopulerande igelkottar, dvs ta det försiktigt, mycket försiktigt.

Boken är spännande, med många frågor med diktaturpolitiska vinklingar och skeenden. Just kopplingen mellan den östtyska politiken och polisutredningar av flera brott ger boken en liten extra dimension. Till detta ska läggas att man rör sig i orter man känner igen från egna turer på Rügen, både vid genomresa från Sassnitz till Stralsund och egna rundturer på ön. En spännande och klart läsvärd bok!

Till detta föreslår den här "tangentbordsmarodören” ett band från Öst-Berlin! Inte alldeles Silly,  eller egentligen helt tvärtemot! Mont Klamott heter låten från albumet med samma namn och det var bandets andra album och genombrottet för gruppen Silly. Plattan kom 1983 på skivbolaget Amiga, dvs DDR’s Skivbolag… 
http://www.youtube.com/watch?v=kozqP3zXlbM   

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Hur kan det komma sig att fler och fler bilister struntar i att stanna vid stopptecken   -   och det håller inte med ”det kom ju ingen”…

Det finns ju en anledning till att skylten blivit satt på plats en gång i tiden. Varför inte försöka påverka skyltningen i stället! Förhållandena kan ju ha förändrats, så att skylten kan tas bort. Bättre att skylten blir bortkörd, än att Någon blir bortkörd…  

Och så lyssnar vi på Traffic med ”Dear Mr Fantasy” från deras debutalbum Mr Fantasy (1967). Låten är något lite kapad i slutet, men känns bra i alla fall. Gruppen bildades 1967 efter att Steve Winwood lämnat Spencer Davis Group och hade några framgångsrika år i slutet på 60- och början på 70-talet innan splittringen kom 1975. Winwoods karriär fortsatte därefter i Blind Faith tillsammans med bl a Eric Clapton. Det bandet gjorde bara ett enda album, därefter har Winwood kört solo, men även deltagit i olika konsertkonstellationer. ”Valerie” är en av hans låtar och med den som bas fick svensken Eric Prydz 2004 en stor hit, nu med titeln ”Call on me”.
http://www.youtube.com/watch?v=W9n4ILW21qU   

Haj å Goodbaj!

5-domarsystem i fotboll   -   vad ska vi med det till?  Hela läktaren är ju full skarpögda domarexperter…! 

Och så ska det väl egentligen också vara   -   det tyder ju på engagemang! Sedan behöver det ju inte betyda att man är expert och regelverksmästare   -   man måste ju inte vara vinmästare för att ha en åsikt om ett vin. Man kan komma en bra bit på vägen bara genom att uppfatta vinet som gott eller mindre gott, eller hur?

Fotbollens 5-domaridé har nu testats i en del europeiska matcher den här säsongen och jag kan knappt komma ihåg några tillfällen där kortlinjedomarna bidragit med ”syner” som underlättat i bedömningen. Det betyder väl att spelarna är vältränade i ”trilla-omkull-tekniken” och inte låter sig avslöjas så enkelt…  Däremot instämmer jag i det, som bl a framförts i TV, att målkameror vore värt att satsa på! Känns som att den hjälpen till domarna i sin bedömning skulle vara värdefull. Kamerorna kan väl skötas av gamla fotbollskamrater, som t ex Drogba, som ju har vana av att filma…

Och nu vill jag gärna lyssna på Harpos listetta från 1975, Moviestar! Jan Svensson fyllde 62 år för ett par veckor sedan och fick sin första Harpo-hit 1973 med Honolulu. Hans karriär är fortfarande igång i Tyskland och det blir en del resor dit från hästgården utanför Halmstad. Det var på gården han var nära att förolyckas när han blev sparkad av en av sina hästar. Sparkarna tog i ansiktet och han förlorade synen på ena ögat, liksom luktsinnet, medan pannben och näsa har återställts och läkts. Han var strax över 30 år vid händelsen, som mer eller mindre stoppade hans musikkarriär.
http://play.kendincos.com/16795/Wdhdhfjtxrvptrvfj-harpo-moviestar-swedish-version-.html  (på svenska…)

Haj å Goodbaj!

Hoppsan! Nu missade jag ju länken till musiken…  Bättringen kommer här…
http://www.youtube.com/watch?v=hiJ9AnNz47Y 
och, som sagt, ”Video killed the radio star” sjöngs av Buggles hösten 1979, men frågan är om inte resultatet blev omvänt, dvs radiostjärnan överlevde…

Om jag nu inte rent missminner mig, så har jag några ”oredovisade” länkar kvar sedan tidigare inlägg. Varför inte glädja en måndag med ett av dessa?

http://www.youtube.com/watch?v=GJzcGO0qUfw 
“Stop in the name of love” blev 1965 en stor hit för Supremes. Trion, med Diana Ross, Mary Wilson och Florence Ballard, bildades redan 1959, men fick inte sin första listframgång förrän 1963 och med ”Where did our love go” året efter, startade en enastående karriär med sammanlagt 12 listettor i USA!

Haj å Goodbaj!

Tänk att man nu fyllt år så många gånger, att man hunnit uppleva både lanseringen och ”begravningen” av uppfunna produkter, som t ex kassettbandspelaren. För att inte tala om videobandspelaren i alla dess utvecklings-, system- och förkortningsskepnader, som Betamax, VCR, Video-2000, VHS etc. Ta gärna en runda till ”Radio- och TV-affären” och be att få titta på en videobandspelare eller be att få köpa några kassettband…  Men bli inte förvånad om expediten dröjer innan han/hon kommer tillbaka från lagret…

”Video killed the radio star” sjöng Buggles hösten 1979, men frågan är om inte resultatet blev omvänt, dvs radiostjärnan överlevde…

Haj å Goodbaj!

Tänk så mycket som är sladdlöst nu för tiden. Rakapparaten, telefonen, gräsklipparen etc, men fortfarande har man inte löst den sladdlösa elen! Visst har man kommit en bit på vägen och ”dellösningar” har gjorts, som t ex soluppladdade lampor till trädgården och vägmärken, som t ex hastighetsvisare, men fortfarande måste man ha sladdar bl a till TV:n och stereon. Sladdar, som är i vägen när man dammsuger. Taklamporna behöver fortfarande en sladd, som har svårt att stanna kvar i taket om man inte ”bankar” fast den ordentligt   -   finns visst något som heter dragningskraft…  Fortfarande saknar jag därutöver det sladdlösa däcket…   men det är kanske en annan sak…   om än så viktig!

Se’n kan man ju fundera på varför borrmaskinen är sladdlös, medan bredbandet är trådlöst…   och skillnaden är…?  Fast jag föredrar nog trådlöst…  Hellre trådlös än rådlös, eller hur det nu var   -   man blir liksom lite mer i stöten…!

Till detta föreslår jag att vi avnjuter Traveling Wilburys med  ”End of the line” från deras första album, som märkligt nog hette ”Vol 1” och kom 1988! Det är nästan ”Kramgoa låtar 4711”-klass på den titeln!

http://www.youtube.com/watch?v=cwqhdRs4jyA

Haj å Goodbaj!

Äntligen Fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Idag vill jag gärna berätta om en lite nyare bok, som kom i november förra året så där lagom till julförsäljningen. Den handlar om bilar och är skriven av Erik Wedberg och heter ”SAAB - hela historien” och handlar om i varje fall hela historien fram till hösten 2011. SAAB finns ju fortfarande, åtminstone på löpsedlarna, i dessa konkursutredande dagar.

Mycket trevlig bok i en snygg layout   -   tilltalande! Boken beskriver biltillverkaren SAAB från dess födelse, som en liten bihistoria till flygplanstillverkningen, till dess fall (?) som en ”kanske-såld” f d del av gigantiska General Motors. Boken är ganska noggrann i att beskriva bilmodellerna   -   men jag saknar fotohistorien om årsmodellerna. Man minns ju, eller tror sig minnas, hur grillen såg ut på V4:an från 1968, men det hade varit trevligt att få se fotona och få klarhet i om minnesbilden var korrekt.

Det är ”En bok från Teknikens Värld” för att citera omslaget och det förklarar varför motorstorlekar etc är så väl beskrivet, dvs mycket teknik och dessa fantastiska innovationer från SAAB.  Men författaren är också tydlig med att det stora misslyckandet ligger i stora ojämnheter i försäljningen och kanske inte alltid lyckade modellanseringar. Boken är väl värd att kolla in, inte minst för de fina bilbilderna! Dags för en tur till Biblioteket…? Eller bokhandeln?

Låten här är ju självklar: Beatles – Drive my car  Den är huvudsakligen skriven av Paul McCartney medan texten gjordes av John Lennon och finns med på deras kanonbra album ”Rubber soul” från 1965. Paul lär ha haft melodislingan i huvudet när han var på väg till John för att ägna dagen åt komponerande. Texten var inte mer än påbörjad och dessutom inte särskilt bra   -   han hade inledningsorden ”You can buy me diamond rings”, som John ersatte med ”Baby you can drive my car” och så fortsatte John på den vägen…   Provsjung gärna ursprungsinledningen…   den funkar, den också!
http://www.youtube.com/watch?v=MapMPHJObO8
 
Go' freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Jag vill gärna få ut de ”gamla olänkade” låtarna så snart jag kan och därför tar jag ett par till idag:

http://www.youtube.com/watch?v=veSqR370eos
Here comes the judge   -   Shorty Long    1968

Shorty Long, som föddes 1940, jobbade som sångare, kompositör och producent hos Berry Gordy på Motown Records i Detroit. Andra kända namn hos detta bolag var Supremes, Stevie Wonder, Temptations, Marvin Gaye, Smokey Robinson, Four Tops etc etc   -   listan är lång, längre än så här! 
1969 drunknade Shorty, 29 år gammal, när han och en kamrat var ute på Detroit River och deras båt kapsejsade. Stevie Wonder spelade på munspel vid begravningen och lade efteråt detta på kistan.
Och Shorty Long var ännu en artist, som inte fick chansen att fylla 30…

http://www.youtube.com/watch?v=gp5JCrSXkJY
For what it’s worth   -   Buffalo Springfield     1967

http://www.youtube.com/watch?v=oMz8euabzvA
The midnight sun never sets   -   Radiobandet med Arne Domnérus altsax   29 april 1958.
Vidunderligt vackert!!!

Lyssna, förvånas, kanske förfäras, men njuuut!

Haj å Goodbaj!

…sjöng Theresa Brewer en gång i tiden. Och så här såg det ut…
http://www.youtube.com/watch?v=mCcV2B8mHa0&feature=related
Det är ett av de ”fynd” jag gjort när jag letat efter musiken jag nämnt i bloggen.

Efter hand som jag hittar bra versioner, så lägger jag ut länkar till dem i bloggen. Här kommer några, så sätt igång högtalarna (om det är tillåtet, möjligt, lämpligt osv), skruva upp och njuuut!!!

http://www.youtube.com/watch?v=wCmcoZktZG4
April in Paris   -   Count Basie     inspelad 26 juli 1955
http://www.youtube.com/watch?v=W0uqLM1uj_k&ob=av2e
Talk   -   Coldplay       En låt från deras tredje album ”X&Y”, som kom 2005.

Nu ska jag läsa vidare i boken, för i morgon är det fredag och dags för ”Litterära Hörnan”!

Haj å Goodbaj!

Äntligen!
Äntligen ska IKEA börja sälja elektronikprodukter! Äntligen ska man kunna sitta där hemma på sin kammare och pilla ihop kretskortet Krister med moderkortet Maria och strömförsörjningsenheten Elin! Och montera det hela i lådan Ludde, skruva dit DVD-enheten DaViD och nätverkskortet Nettan och vips har man en färdig dator!

Se’n är det bara att skruva samman skärmen Calle (Bildt…) med Elin och så är bildskärmen till min dator också klar. Musen Musse och tangentbordet Kent fanns färdiga i IKEA-datorpaketet, så nu är det bara att knäppa på strömmen…   och sätta igång att blogga!

Vad passar bättre än ”Build me up, buttercup” med Foundations? Var så god:
http://www.youtube.com/watch?v=iol0B-clFFM

Haj å Goodbaj!

Tänk så det kan vara?!  Om brandkåren lyckas plocka ner Svenssons katt, som sprunget vilse uppe i ett träd, så renderar det i tidningsrubriker, ja t o m ett fotografi, men att gamla Hulda är ute på promenad igen efter höftkuleoperationen, det ger inga rubriker… 
Nyhetsvärde   -   Hur värderar man? Vem värderar?

Stephen Stills skrev ”For what it’s worth” och Buffalo Springfield spelade in 1967. Bandet kom från Los Angeles och innehöll förutom Stills, bl a Neil Young!

Haj å Goodbaj!

Låten framfördes i Jacobs Stege 1987 av Lena Philipsson med ”assistans” av Sven Wollter, som vid den tiden valts till Sveriges sexigaste karl. Undrar om inte Lena Ph hade valts till den sexigaste kvinnan. Men det blev inte riktigt bra TV av det i alla fall. Min minnesbild är, att jag tyckte framförandet kändes lite pinsamt. Vet faktiskt inte om det blev en skiva av det hela, men låten var i alla fall en hit med April Stevens redan 1959. Och på så vis kommer vi äntligen fram till ”dagens ämne”   -   April! Och våren!

Vi har ju haft vårväder idag och då dyker det automatiskt upp ett fenomen, som även jag drabbats av. Nu är det hög tid att peta diverse frön i jorden! En del frön såddes inomhus i krukor redan för någon vecka sedan och det lyser grönt och grant av enstaka uppkomlingar, som snart har växt sig så starka, så de ska få uppleva livet utanför, dvs utomhus. Det blir, som vanligt, väldigt vacker och kraftig persilja, gräslök, basilika och olika salladssorter att plocka in ”dag efter dag”, som Kikki och Elisabeth sjöng en gång. Men, i ärlighetens namn, oftast blir det ingen plockning till midsommar och knappt ens i juli, men kanske har det ”blivit något” av växterna framåt augusti   -   kanske till den s k kräftpremiären…  Vad menar jag nu med allt detta? Jo, är det verkligen lönt att lägga energi på detta frösående, när det ändå inte blir så bra resultat? Hade det inte varit smartare att köpa färdiga och rotade plantor hos en trädgårdsmästare eller liknande och sedan sätta ut dem på ”min” växtplats och ganska snart därefter plocka och äta…?  Visst, jag tillhör också fröpåsköparna och blir klokare i juni-juli varje år…   och har glömt alltihopa igen i februari följande år…   för då finns ju fröpåsar att köpa!!!

Till detta vill jag gärna lyssna på ”April in Paris” med Count Basie!

Haj å Goodbaj!

Inte utan att man får gnugga både ögon och öron när man ser att Quincy Jones ska komma till sta’n   -   alltså till Ystad! Det är som att…  som att…  Jussi Björling skulle komma till Ystad…   och det gjorde han!  Flera gånger t o m! Men det gjorde inte varken Beethoven, Mozart eller Leonard Bernstein! Och Beatles, 2 av 4 (George och Paul), kom inte längre än till Falsterbo…  Att Quincy Jones kommer till Ystad är riktigt STORT!

Mannen som producerat ett av de mest sålda albumen genom tiderna: Michael Jacksons ”Thriller”. Dessutom ett par album till med Jackson. Men det är egentligen långt ifrån Quincys hela historia   -    han var i Sverige redan på femtiotalet! Spelade, komponerade, arrangerade och spelade in med dåtidens stora svenska (och internationella!) jazzstorheter som Arne Domnérus, Rolf Ericson, Jan Johansson, Bengt-Arne Wallin, Åke Persson, Monica Zetterlund, Putte Wickman, Bengt Hallberg, Lars Gullin, Georg Riedel. Han jobbade också tillsammans med Helsingborgspågen Harry Arnold och ”hans” Swedish Radio Studio orchestra   -   allmänt kallat ”Radiobandet”. Quincy var då 25 år gammal…   ”The midnight sun never sets” spelades in 29 april 1958 i Quincys arrangemang och som medkompositör. Domnérus altsax-spel är bedövande vackert   -   vet inte om det var midnattssolen som inspirerade eller blev inspirerad…   Yppersta världsklass är absolut ingen överdrift   -   det är bara att göra som skåningen, dvs säga som det är…!

Välgörenhetssingeln från 1985 ”We are the world”, skriven av Michael Jackson och Lionel Richie, producerades av Quincy Jones. Skivan hjälpte till att samla in pengar till de svältande i Etiopien.

Quincy var tidigare gift med svenskan Ulla, född Andersson, och de har 2 barn tillsammans.

Musiken till detta är självklart ”The midnight sun never sets”, som bl a finns på samlingsskivor med Arne Domnérus, men även på Harry Arnolds samling ”Guldkorn” med Radiobandet. Inte ett hårstrå på armarna ligger ner! Och inte ett öga är torrt!!!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Tack för alla tips och glada tillrop:-)!  Jag tar dem till mig och ska göra vad jag kan för att dra lärdom. Idag är det fredag och dessutom den 13:e (bara 8 mån till Lucia…!) och då borde det vara dags för ”Litterära Hörnan”, åtminstone Litte…

Lugn, bara lugn, jag har faktiskt läst någon enstaka bok, som inte handlar om musik eller musiker! Och de(n) kommer jag ihåg…  

Lena Katarina Swanberg har tillsammans med Parisoula Lampsos skrivit boken om den senares liv   -   ”Mitt liv med Saddam”. Parisoula Lampsos, dottern i en förmögen grekisk familj, boende i Bagdad blir förälskad i Saddam Hussein. Vi får följa hennes ”öde” som Saddams älskarinna under mer än 3 decennier. Jag skulle kunna beskriva den så här:
”Väldigt intressant och spännande berättelse om allt från de förmögna människornas liv och leverne bland guld och glitter. Intet fattades dessa familjer! Samtidigt för man följa hur Parisoula ”fastnar” i Saddams ”garn” och vilka följder detta får   -   en gång i Saddams  ägo, alltid i Saddams ägo! Man får också följa Saddams förvandling till en allt grymmare härskare, där allt hemskare scener utspelas. Mycket spännande och läsvärd bok och svår att slita sig från.”

Tror den finns i pocket, men biblioteket brukar vara ett bra ställe att leta på.  God läsning!

Musik till denna bok är inte helt enkel få inspiration till. Först tänkte jag på Edith Piaf när hon sjunger ”Padam, Padam”, med den kopplingen till Saddam har andra redan gjort, så jag lämnar det ämnet! I stället väljer jag Easybeats och deras ”Friday on my mind”.

Haj å Goodbaj!

Varför spottar så många fotbollsspelare i tid och otid under sina matcher? Jag begriper varför en handbollsspelare inte gör det, men har inte dessa samma spottbehov och –önskan?

Det blir inte helt obetydliga mängder av det under 90 minuters fotbollande. Antag att varje loska är på 10 ml och en spelare spottar 1 gång i minuten   -   det blir 9 dl under en match! Dessutom spottar han kanske upp sig mot slutet och landar till slut på runt 1 liter. Och så har han drygt 20 kamrater, som kanske till 3 fjärdedelar är lika salivstinna   -   då kan planen bli bespottad med runt 15 liter saliv under en match…  Härligt att göra glidtacklingar för glatta livet på det underlaget, eller hur?

Här känns det väldigt lämpligt att lyssna på Supremes i ”Spot in the name of love”, eller vad den nu heter?

Haj å Goodbaj!

Tänk så märkligt. För varje gång Håkan Juholt visade sig och öppnade munnen, så rann tiondelarna iväg från väljarstödet enligt mätningarna   -   nu när efterträdaren Stefan Löfvén kniper igen munnen, så kommer tiondelarna tillbaka…    Det stämmer väl inte riktigt med vad som brukar tipsas om inför t ex anställningsintervjuer   -   man pratar om att det ”sagda ordet” står för ca 7% av signalerna i en kommunikation, medan kroppsspråket står för runt 51%…

Även om nu pratet påstås vara av underordnad betydelse, så kan man väl ändå lyssna på Coldplay och deras ”Talk”?

Haj å Goodbaj!

OjOj, vad det blåste motvind för domaren Martin Hansson på Gamla Ullevi i helgen! Och så kastar sig alla över honom för den felaktiga straffblåsningen! Efter att, i efterhand, ha sett TV-bilderna på det hela inser han hur fel han hade och ber om ursäkt för misstaget   -   dock kan det konstateras att matchutvecklingen efter straffen övergick till motståndarnas favör…  Visst är det trist och tradigt med sådana avgörande misstag, men ponera att Hysén eller någon annan fått ett friläge och misslyckats med att slå bollen i mål   -   inte hade ett ”gäng gapande hyenor” kastat sig över honom då och skällt ut honom för misstaget, eller hur?  Nä, man hade förmodligen/förhoppningsvis stöttat honom med uppmuntrande tillrop som ”kom igen”, ”nästa gång sitter bollen där”, eller något annat klokt.

Det är inte så, att jag ser framför mig hur huvuddomarens 3 kollegor kommer inrusande och stöttar och pushar honom efter hans misstag, jag bara konstaterar, att det är skillnad på vem som gör misstagen…  

Kanske dags att få Shorty Long med "Here comes the judge" i öronen?

Haj å Goodbaj!

Äsch, ännu en blogg har startats av ännu en som tror sig ha något att berätta…  och som dessutom inbillar sig att någon vill läsa det skrivna…  det finns tydligen optimister i denna, kanske inte alltid, så optimistiska värld.

En ”nyfödd” blogg borde kanske ha någon sorts programförklaring så här i början, men jag tror jag nöjer mig med att säga att min ambition är att försöka fånga några av de infall och utfall som dyker förbi innan de hinner bli nedfall och avfall i ett accelererande tempo. Det lät lagom flummigt, eller hur?

Johnny Samlaren kallar jag mig i den här bloggarvärlden. Hade egentligen tänkt mig Johnny B. Logg, med Chuck Berry-låten Johnny B. Goode i åtanke, men namnsättningssystemet tillät inte mellanslag och stora bokstäver, så då fött den idén. Å andra sidan är det väl bättre att jag lyckas med blogginnehållet än med namngivningen, eller hur?

Med tanke på mitt intresse i musik, tänkte jag dock starta med en egentligen redan fallen och avklarad fråga, men jag kan bara inte låta bli att lämna min syn på ett ”Mirakel”! Det har ju hunnit gå en tid sedan Melodifestivalkalabaliken kring Sara Li och Björn Ranelid och deras framförande av ”Mirakel” och visst fungerar regeln att ”få nyheter lever längre än 14 dagar”, men hur kunde det bli så mycket ståhej???  En sång med en sjungen grundmelodi och kompletterad med en läst text, uppbyggd lite á la E-Type, får svidande kritik av en del skribenter och artistkollegor, samtidigt som ”folkets röst” lyfter melodin till den svenska finalen   -   vad hände? Tyckte ”de legitimerade experterna” att det blev för teatraliskt? Eller textläsandet blev för olikt en ”vanlig rap”, vad det nu kan vara…?  Den är kanske inte så taktfast och rytmiskt drivande, som en rap kan vara, men det visade sig att det gick att framföra en text så här också. Allas vår Evert Taube lyckades väl inte alltid framföra sina sjungna berättelser enligt förutfattade regelverk, eller hur?  Jag gillar sången och grundmelodin i ”Mirakel” och rappen är helt OK   -   jag störs mycket mer av sångare/sångerskor som efter de första nervösa stroferna i sången fortfarande inte hittar de eftersökta tonerna ens till refrängen!  Det tycker jag är trist!

Till sist en liten fundering kring en rubrik i Metro den 4 april   -   "Kidnappad svensk lever"   -   undrar vad som hände med resten av svensken…

"Hello, Goodbye" sa' Fab4. Det kan väl bäst översättas med "Haj å Goodbaj", eller hur?