Johnny - samlaren...

Idag är det Fredag! Dags för “Litterära Hörnan”!!!

Idag blir det en kortis   -   vackert väder och strandtider lockar till läsning, men inte till arbete vid datorn…  Jag har läst Thorsten Janssons bok ”Sevärt på norra Öland”   -   lite nyfiken på vad han har för förslag på ställen att titta på. Kul att jämföra lite, eftersom jag besökt ön ett antal gången under årens lopp. Jansson beskriver ett 20-tal utflyktsmål på ett trevligt sätt med fina bilder därtill. Flera känner jag igen, men det finns även nya platser. Trollskogen, Neptuni åkrar och Knisa mosse är platser på norra Öland att upptäcka eller återvända till.

Det är en trevlig bok för oss som varit där förut och så visar det sig att det finns ännu mer att se! Små korta inspirerande avsnitt, som säkert även kan locka nykomlingar.

Vad passar bättre till detta än låten/-arna ”Island in the sun”. Börjar med Harry Belafonte och en liveversion från gissningsvis runt år 2000.  http://www.youtube.com/watch?v=E41LNLlC5g0  . Låten framför Belafonte ursprungligen i filmen med samma namn (1957) och har väl blivit en av hans signaturer, tillsammans med ”The banana boat song (Day-O)”. Nyss fyllda 85 kan han blicka bakåt mot en lång och framgångsrik film- och musikkarriär.

Och så spär jag på med en annan låtvariant av Alcatrazz med Graham Bonnet (f d bl a Rainbow) och en svensk 20-åring, Yngwie Malmsteen, som f ö fick sitt internationella genombrott med denna låt   -   solot går inte av för hackor…  Dessa vindsnabba solon, som blivit hans kännemärke. Låten är från gruppens första album ”No parole from rock’n’roll”, som kom 1983.  http://www.youtube.com/watch?v=FfY-CoRl9p4

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Idag är det Fredag! Och dagen för “Litterära Hörnan”!!!

Jag ville lära mig mer om Portugals historia och, framför allt, mer om deras 1900-tal med en diktatur, som varade så sent som till den s k Nejlikerevolutionen 1974. Så jag gick till biblioteket och lånade Vasco Graca Mouras bok ”En mörk tid i Lissabon * Gåtan Zulmira”.

Boken handlar om diktaturen och om hur frihetsrörelserna kämpar, samtidigt som säkerhetstjänsten PIDE griper och torterar många människor. Detta är berättelsen om kommunisten Zulmira och förhörsledaren Esmeraldo, men tyvärr får jag inte ihop det hela. Vad är det författaren vill förklara? Jag läste boken, men kan inte påstå att jag fick ut något av den   -   kanske för komplicerad för mig…? Boken lämnar mig bara med en mängd frågetecken…

Vad spelar man till detta? Jo, ”Question” av och med Moody Blues i en liveinspelning från Royal Albert Hall år 2000. Det är en riktigt maffig spelning med symfoniorkester ”i ryggen”.  http://www.youtube.com/watch?v=tmOZFAYeurY 

Hela konserten med massor av musik från gruppens hela mer än 45 år långa karriär finns här: http://www.youtube.com/watch?v=q8474UHL-dk&feature=related  . Det är vackert, välspelat, maffigt och välljudande, precis som deras skivor, men mer än 2½ tim långt…

Och som lite ”överkurs” bjuder jag även på originalet från 1970 hämtat från albumet ”A question of balance” http://www.youtube.com/watch?v=l2lIbp1XYpM&feature=related  . Snyggt jobbat, Moody Blues!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Idag är det Fredag! Fredagen den 13:e !!! Men ändå “Litterära Hörnan”!!!

Börjar man från slutet i denna sprillans nya bok, så finner man ett personregister, som påminner starkt om ”Who’s who” inom musiken. Han har hunnit med att lira med många olika musiker i många olika stilar och på  många olika ställen och lyckats hålla tungan rätt i munnen...

Boken är ”Mitt liv som Schaffer” och den har han skrivit tillsammans med Petter Karlsson. Jan Erik Tage Schaffer tillhör 45-orna, alltså inte skostorleken, och är därmed ”folkpensionär” sedan snart 2 år tillbaka. Född, uppvuxen och boende i Stockholms förorter, men har en liten, liten släktådra från Fårö, Gotland, på sin mors sida. Någonstans i början av 1700-talet lämnade en Olof Rasmusson Fårö och flyttade till Visby och tog sig efternamnet Fåhraeus efter ön han lämnade. År 1833 flyttade ättlingen Johan Wilhelm Fåhraeus, som var köpman och tulltjänsteman, från Visby till Ystad, där han 6 år senare grundade Ystads Frivillige Bergnings-Corps! Det skulle jag ha vetat när jag träffade Schaffer i Gunillas Skivshop en gång för länge sedan…

Schaffer fastnade tidigt för gitarren, den första lyckades han övertyga sin slöjdlärare att få bygga på slöjdlektionerna. Musiken fanns i familjen med att mamma var pianopedagog och pappa spelade fiol på fritiden. Men musiktoleransen sträckte sig absolut inte till den ”gitarrbaserade” musik, som i mitten av 50-talet dök upp. Pappan var alltid snabb med att stänga av radion om Elvis m fl hördes. Janne Schaffer hittade ändå sin väg ut i musikens värld, som den beskrivs i boken.

Inte utan en viss avundsjuka läser jag om en del av de konserter Schaffer besökte i sin ungdom, då han såg Beatles, Jimi Hendrix, Pink Floyd etc etc inkl Bob Marley på Gröna Lund och Bruce Springsteen på Konserthuset 1975   -   legendariska konserter!

Läsvärdet är också högt för vad Schaffer själv presterat och betytt för svensk musik, inte minst tillsammans med Ted och Kenneth Gärdestad och ABBA. Liksom hans samarbete med den svenska jazzeliten och, inte minst, med Lasse Åberg och Ted Åström i Electric Banana Band. Spännvidden är, som synes, mycket stor. Artisterna är många, liksom berättelserna.

Boken är mycket läsvärd och svår att slita sig från   -   det blev nästan sträckläsning för min del   -   och gav mig många ”a-ha-upplevelser” om ”hurusom” det begav sig en gång i tiden i musikvärlden.

Till detta vill jag bjuda på en liveinspelning från 2009 där ”Brusa högre lilla å” framförs av Janne Schaffer tillsammans med gamle ”vapendragaren” Björn J:son Lindh och större orkester http://www.youtube.com/watch?v=x5_DmWPiyR8    .

Haj å Goodbaj!

Tiden går och saker och ting förändras…  När mina föräldrar gick i skolan i slutet på 20-talet fick de läsa om t ex länder runt Östersjön som Estland, Lettland och Litauen…   och det har ju mina barn också gjort. Allt frid och fröjd, eller hur det nu var? 

För där emellan kom jag och min skolgång och då såg Östersjökartan rakt inte ut på det viset…  Och där kan vi definitivt prata om förändring, men får våra barn veta om detta? Pratar vi föräldrar om det för barnen? Pratar skolan om det? För även i det här fallet så behöver man känna till historien för att förstå nutiden. 

”Things ain’t what they used to be” http://www.youtube.com/watch?v=5fJu-byjtRY  med Duke Ellington & his Orchestra. Här i en inspelning från tidigt 60-tal med Johnny Hodges på altsaxofon i solot. Låten är f ö skriven av Dukes son, Mercer.  Oj, vilket sväng!  

Haj å Goodbaj!