Johnny - samlaren...

”Jag måste ha varit olidlig”, berättelsen om Arvid Fredborg, är skriven av sonen Lars. Boken gavs ut i oktober 2023, några veckor senare och strax före sin 78-årsdag, avled författaren.

 

Arvid Fredborg, född 1915, var krigskorrespondent, författare och rådgivare. I februari 1941 blev han, mitt under det brinnande andra världskriget, Svenska Dagbladets man i Berlin! Där stannade han till maj 1943, då han återvände till Stockholm.

 

Därutöver hade han varit på många andra ställen i olika funktioner. Så blev det också efter Berlin-tiden. Arvid var en man med många järn i elden.

 

Det här är en detaljerad bok på 470 sidor, varav av 70 är noter och källförteckning, om Arvid Fredborg. Trots att jag förlängt lånetiden flera gånger, så mäktar jag inte ta mig igenom detta faktafyllda, småpräktiga, ambitiösa verk. Jag fängslades inte tillräckligt utan stannade på sidan 308… väldigt nära slutet, men jag pallar inte mer!  Men du kommer kanske längre?

 

Med tanke på ovanstående rader, borde jag nu spela Schuberts ”Den ofullbordade”… men varför inte en snutt av hans ”Die Forelle”, som han blev klar med 1817? Lite udda sättning med gitarr och tvättmaskin, men det ger ju en ren ton…

 

Eller kanske med piano & tvättmaskin, rent av…

 

 

Go’ tossda’!!!   Gla’ Påsk!

 

Haj å Goodbaj!

”En sista helg” låter ju lite ödesmättat och är en bok av australienska Charlotte Wood. Den gavs ut 2019, men kom först 4 år senare på svenska. Wood är prisad i hemlandet och här introduceras hon i Sverige.

 

Detta är absolut en sista helg för Jude, Wendy och Adele. De ska tömma deras kamrat Sylvies ”nära-stranden-hus” efter hennes bortgång. Dessa fyra damer har hängt ihop i ”alla tider”, men nu ”med en kvinna kort” ska huset tömmas och de ska stå ut med varandra än en gång.

 

De är i sjuttioårsåldern och har, trots vars och ens klart olika sidor, lyckats balansera kantigheterna. Vänskapen har behållits, även om det skavt emellanåt…

 

Hur går det här nu då? Ja, det är lite som Mikael Rickfors låt ”Dancing on the edge of danger”… En av damerna är mycket strukturerad, en annan har fullt upp med sin ”nära-döden-skraltiga” hund och den tredje är ostrukturerad och lever mest i sin avsomnade film-/teaterkarriär. Jag får känslan, att avsomnade Sylvie var kittet och kunde balansera denna kvartett. Men nu är hon ju inte med…

 

En, för mig, lite udda bok. Wimsigt, nästan ältigt emellanåt, blandat med intriger och kallt beräknade steg och syften, men jag läste vidare och färdigt! Är det så här människan är? Mask på? Hugg i ryggen? Hjärtlighet? Ytlighet? Lismande falskhet? Ändå en sorts kamratskap? Ja, hur uppfattar du det efter att ha läst ”En sista helg”?

 

Idag blir det mycket musik!!! Inte helt oväntat vill jag ha ”Dancing on the edge of danger” här. Mikael Rickfors gjorde den på albumet ”Kickin’ a dream” 1979. Här hör vi Sveriges bästa soulröst i en inspelning gjord på Sveriges Radio i april 2023. Ganska nytt m a o

 

I Angelica Alms lag i ”Så ska det låta” (febr 2013) ingick Rickfors och Mats Ronander. De gjorde en vacker version av Springsteens ”The river” med Mickes suveräna röst och Mallas bluesigt sköna munspel:

 

Rickfors och Ronander utökade med Dan Hylander och gästade Lotta på Liseberg den 30 juni 2014 med ett medley, Dans ”Skuggor i skymningen” följs av Mickes ”Vingar” inkl tjusigt Malla-solo! Vad mer kan begäras?

 

 

Go’ tisda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Äntligen lite roande och underfundiga krönikor i ”läseriet”! Men Staffan Heimerson lurade mig! ”Promenad i Absurdistan” med underrubriken ”Rövarhistorier, reseberättelser och en och annan reflektion” visade sig handla om förf tid som reporter i Afganistan ”med omnejd”. Boken kom 2002.

 

Heimerson ”hinner med” flera krig i regionen inkl jakten på bin Laden efter 11 sept-dåden 2001. Jag får uppfattningen, att han är väl insatt i alla klanernas agerande, men även i sovjetiska försöket till erövring och senare, deras tillbakadragande.

 

Genomgående noterar jag, att allt har sitt pris… Miljardärsonen bin Laden kunde göra sina val, men även med mindre ”börs” avhandlades mycket. Lojalitet är förhandlingsbart… ”Vem kan man lita på” skulle kunna vara nationalhymnen även i dessa områden…

 

Det är dock ingen dans på rosor för reportrar och fotografer att befinna sig i och kring Afganistan. Flera av Heimersons kollegor får plikta med livet i sin iver att reda ut vad som händer. Han skriver: ”På Balkan var ett människoliv inte mycket värt. I Afganistan är priset ännu lägre”.

 

Klart läsvärd bok, även om jag inte klarade av alla tungvrickande namnen på de ”stats-/klanledande” personerna Heimerson skriver om. Flera, inte minst de av Sovjet tillsatta kommunistiska statsöverhuvudena, hann dessutom inte sitta så länge på sina poster… rent generellt var det hög omsättning på höga positioner…

 

Ja visst, är detta en drygt 20 år gammal bok, men händelsemönstret går igen! Jag gläds åt att ha läst denna biblioteksgallrade bok! Heimersons penna förvisso, men upplysande och lärorikt för mig i alla fall.

 

Då som nu  -  alla dessa krig gör mig besviken och ilsk! Jag lånar en låttitel: ”Angry”! De pigga pensionärerna i Rolling Stones kom hösten 2023 med ett nytt album, ”Hackney diamonds”. Där finns ”Angry”  -  en riktig rackarrökare! Ännu en Stones-klassiker!

 

 

Go’ tisda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

”Skymning 41” med underrubriken ”Roman från en krigstid” är skriven av Helsingforsfödde Kjell Westö. Boken kom 2023.

 

Finska Vinterkriget 1939/40 hade jag bara ”allmänna” kunskaper om, liksom det efterföljande Fortsättningskriget 1941/44. I det senare gick Finland till anfall mot Sovjetunionen för att försöka ta tillbaka det som förlorats i Vinterkriget. Finland anföll tillsammans med Tyskland, som startat sin ”Operation Barbarossa”.

 

I Westös bok har journalisten Henry Gunnars och skådespelerskan Molly Timm huvudrollen. Deras släkt och vänner, liksom parets arbeten, är också viktiga i denna berättelse. ”Par” förresten, det var väl lite si och så med det. Deras ganska häftiga humör skapade flera avbrott i förhållandet…

 

Henry vill och får skriva om kriget. Han blir en uppskattad rapportör på Hufvudstadsbladet och följer med en speciell grupp ut i fält. Det han ser påverkar efter hand så, att han vill beskriva realismen mer än glorifierandet av soldaterna i denna superkalla vinters strider. Då väljer tidningen, att inte ta in hans bidrag. Han blir satt åt sidan på tidningen…

 

Molly är på en flera veckor lång turné i Sverige med ”sitt” teatersällskap. Kontakterna med och vetskapen om Finland och kriget minskar. Turnén blir framgångsrik, men Molly tycker ändå att hennes insats vacklar.

 

Osäkerheten blir påtaglig för dem båda. Vart vill de komma? Vad vill de uppnå? Dags att byta till annat jobb i dessa karga dagar? Och, inte minst, vill de ha ett liv tillsammans?

 

Westös bildspråk imponerar och fångar mig som t ex i:

 

”Kriget gav ifrån sig otaliga läten. Alla var missljud, disharmoniska effekter i den moderna dödens symfoni.”

 

”Det torra knattret från maskingevären. Och den olycksbådande tystnaden…”

 

Eller som i ett avsnitt där Molly funderar över sina utförda värdinneplikter vid en bjudning:

”…innerst inne hade hon alltid tänkt att både hon själv och de flesta andra pratade alldeles för mycket. Den som bara babblade på och aldrig lyssnade till andra, den lärde ju sig inget nytt…”

 

Henry satt på spårvagnen i den snöfyllda staden och funderade:

 

”Runtom i världen löpte pojkar risk att bestjälas på sina liv innan de ens hade börjat, och de skyldiga var åldrande män med mörker i hjärtat.”

 

På sin resa passerade Henry f ö den nybyggda velodromen, som byggts för de olympiska spelen 1940 i Helsingfors…

 

När jag läser Westös ”roman med verklighetsanknytning” kommer givetvis det nu aktuella ryska invasionskriget i Ukraina upp i tankarna. Det ryska agerandet visar sig än en gång.

Detta är en mycket läsvärd bok! Språket är så väl beskrivande och historien är svår att lämna därhän. Och så lite nordisk historia därtill!

 

Jean Sibelius (1865-1957) är Finlands störste kompositör och ett av de mest kända verken är ”Finlandia” från 1899. Här hör vi denna symfoniska dikt i BBC ”Proms”-serie, där stycket framförts flera gånger genom åren  -  första gången 1906! Klippet här är från 2017, året då republiken Finland firade sitt 100-årsjubileum.

 

 

Go’ tisda’!!!

 

Haj å Goodbaj!