Johnny - samlaren...

Journalisten Jan Mosander, som jobbat på bl a Sveriges Radio, Aftonbladet, Expressen, kom 2020 med boken ”Bland myglare, ministrar och miljardärer”.

I boken blickar han tillbaka och samlar ihop 12 olika personer/händelser från sin journalistiska tid  -  allt från Albert Speer till Mr X. Det görs på ett ganska lågmält sätt, även om man får klart för sig att ”han var där”…

Flera av händelserna, som Salénkonkursen, medförde stora förluster för samhället i form av obetalda skatter i mångmiljonklassen. Det gick dock ingen nöd på Salénbröderna, som köpte tillbaka valda delar av konkursboet till en billig peng…

Det finns flera liknande händelser i boken och min upprördhet över samhällelig flathet växte. Tyvärr känns situationen aktuell även idag.

Nestlés kampanj för att sälja modersmjölksersättning till nyblivna mammor, i bl a Afrika, krävde många liv. Mammor slutade med amning och föll för reklamen med att använda Nestlés pulver. Tyvärr var inte tillgången till rent vatten så stor, så många barn dog av pulverblandningen. Men det var ju inget Nestlé kunde hjälpa… eller…?

Kapitlet om Kaliningrad, ryskt Östersjöområde inklämt mellan Polen och Litauen, var intressant. Har uppfattat det som mer eller mindre stängt och inte funderat över att enklaven har en väldigt fin kust… med oljefyndigheter utanför… olja som förresten levererades till Preem i Lysekil för raffinering… EU har bidragit med många miljoner till reningsverk i området, men mycket av pengarna försvann… U-137 hade sin hemmahamn i Baltijsk, Kaliningrad… området är mycket rikt på bärnsten…

Boken kändes stundtals lite ”torr, uppgiven och uppräknande”, men får ändå betraktas som skapligt läsvärd. Lättläst. En liten kommentar utanför boken: Jan Mosander med fru överlevde Costa Concordia-katastrofen 2012!

Benny Anderssopn hade skrivit en melodi, som behövde text. Så var tävlingen i SvT’s Babel 2014. Vinnare blev akademiledamoten Horace Engdahl, som f ö fyller 72 år idag, den 30 december! Helen Sjöholm sjunger i/till Benny Anderssons Orkester:

Gott Nytt Bättre År !!!

Haj å Goodbaj!

”Midsommarnattsdrömmar” låter ju spännande i dessa gråa tider… Det är också titeln på Bengt Ohlssons nya roman från 2020.

Detta är en berättelse om ett kompisgäng i 25-årsåldern som 1988 åker till Roslagen för att fira midsommar. En i gänget kan ”bidra” med en stuga ägd av hans föräldrar. Där kan man fira helgen med mat och dryck och övernattning.

Under helgen berättar ett av paren, att de väntar barn. Det får alla att så smått börja fundera över tanken på att man håller på att bli vuxna. Med allt vad det kan innebära.

Firandet i Roslagsstugan blir till en tradition. Berättelsen återkommer till midsommaren 15 år senare, 2003. Vad har hänt med gänget så här långt? Fler som blivit föräldrar? Nya förälskelser? Har vänskapen förändrats?

År 2018 kan Tomas inte samla vännerna i sin numera f d stuga i Roslagen. Föräldrarna är avlidna och efter en tvist om arvet med sina systrar såldes stugan. Tomas föreslår att midsommaren ska firas på Estlandsbåten. Alla ställer upp på det, vissa efter en del tvekan. Nu är man i 50-årsåldern och livet har fortsatt att förändras. Hur har arbetslivet utvecklat sig? Karriär? Otroheter har passerat och även skilsmässor. Problem med barn, varav ett ”klippt banden” till föräldrarna. Livets dramatik…

Onekligen är detta en bok om livet och dess toppar och dalar. Just att Ohlssons berättarform ger plats för personerna i gänget en och en gör, att de innersta tankarna kommer fram som t ex ”gift med en, men hjärtat hos en annan”.

Just personförändringarna över tid ger en hög Igenkänningsfaktor. För givetvis har vi alla påverkats/förändrats genom åren. Jag fastnade ganska snabbt för den här boken!

Julplattorna är väl nästan utslitna nu? Jag hittade en ”otomtig” låt med ena halvan av Eurythmics: Dave Stewart! För inte kan han väl ha haft tomten i tankarna när han skrev ”Beast called fame”? Den finns på Stewarts album från 2011: ”The blackbird diaries”. Så här lät låten live i Nashville:

Go’ Jul !!!

Haj å Goodbaj!

Journalisten Lennart Pehrson avslöjar och sammanfattar skeendet i Sydostasien under 60-/70-talet i nyss utkomna boken: ”Lögnerna * USA och kriget i Vietnam”. Pehrson bor i och rapporterar från New York till flera dagstidningar.

Boken inleds med skotten i november 1963 i Dallas som kostade president John F Kennedy livet. Kennedy hade ju tagit över Vietnam-frågan från företrädaren Eisenhower, som i sin tur hade givit sig in i det hela när fransmännen lämnat sin koloni från 1800-talet.

År 1964 fick Beatles sitt genombrott i USA och Pehrson drar ofta paralleller mellan musik/texter och samhällets förändring. Vid den tiden började flera artister, bl a Bob Dylan, i texterna ha synpunkter på samhällsutvecklingen. Samtidigt försökte Kennedys efterträdare, Lyndon B Johnson, i sin kommunistskräck ”rädda” Vietnam. Det fanns mycket att skriva om och artisterna, som tog ställning, blev fler och fler.

Redan under 50-talet började en stor jakt på kommunister i USA. Underrättelse- och övervakningssystem etablerades, mer eller mindre lagliga, och det fortsatte in i nästa årtionden. Johnson såg framför sig, att om inte Ho Chi Minhs framfart stoppades, så skulle hela Sydostasien falla i kommunisternas händer.

Kalla kriget var inte bara i Europa, där Sovjet kväst upproret i Ungern, utan även i världen i övrigt. Mao Zedong tog för sig i Kina. Johnson kände sig pressad och skickade fler och fler trupper till Vietnam och började med gigantiska bombningar. Napalm, liksom avlövningsmedel, användes flitigt.

Richard Nixon tog över presidentskapet 1969 och fortsatte som företrädaren, men utökade den interna övervakningen. Han skrev sina egna regler om vad som var tillåtet (jag kände ”vibes” från dagens Trump…). Kriget utökades och snart var man uppe i över en halv miljon soldater kämpandes i Vietnam. Redan i början på 50-talet besökte Robert F Kennedy Vietnam och konstaterade att fransmännen aldrig skulle klara av att vinna kampen  -  och det skulle inte amerikanerna heller klara av!

Och så avslöjades Nixon och Watergate-banden, som blev hans Waterloo. Han avgick för att undvika riksrätt och Gerald Ford blev 1974 den som fick avveckla USA’s engagemang i Vietnam. Mer än 50.000 amerikanska soldater dog, liksom 2-3 miljoner vietnameser. Därutöver mängder av skadade och ett land i ruiner.

Pehrson berättar om USA och Vietnamkriget på ett alldeles utmärkt sätt och jag läser med mycket stort intresse. Jag imponeras av överskådligheten, men även hans sätt att väva in musikens påverkan och dess betydelse. Den soldat som hade en kassettbandspelare, var ”kung i djungeln”. ”Fire” med Jimi Hendrix gav energi! ”We’ve gotta get out of this place” av Cynthia Weil och Barry Mann blev i Animals version flitigt spelad.

Ett antal artister och låtar nämns i boken. Jane Fonda tog ställning, f d soldater likaså. Fonda utsätts f ö för ren förföljelse av CIA! Även John Lennon hade en ”File”…

Vietnamdemonstrationerna blir fler och fler. Inte bara i USA. I Sverige gör skarpa uttalanden bl a av ecklesiastikministern Olof Palme. Demonstrationerna blir på många håll våldsamma, inte minst eftersom kraftiga motmedel används.

Detta är en av de bästa böcker jag läst om presidentskapet och dess agerande i USA under 60-/70-talet! Mycket läsvärt!

Country Joe McDonalds mest kända låt är säkert ”I-feel-like-I’m-fixin’-to-die-rag” från 1965. Den kom att bli en av de mest hörda Vietnam-krigsprotestsångerna med sin bitska ironi. När den gavs ut som singel 1967 fick den mycket stor spridning och kom senare att tillhöra standardlåtarna i hippiekulturen. McDonalds band Country Joe & The Fish hade sin tid 1965-70, därefter har han mest ”kört solo”. På Woodstockfestivalen i augusti 1969 lät det så här:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Författaren och journalisten Lars Westman växte upp i Saltsjöbaden och där under 50-talet utspelar sig också hans bok ”Det sjunger om Sinatras dojor” (1998).

Frank Sinatra är på turné i svenska folkparker våren 1953. Han hade fått sparken från Columbia, skivbolaget, och var på botten av karriären. Han hade nyss skilt sig från Nancy och gift sig med ”världens vackraste” kvinna, Ava Gardner, och det ”samlade man inte poäng på” vid den tiden.

Nu fick det ”duga” med att sjunga i Sverige, som t ex den berömda konserten i Finspångs Folkets Park. Dock var detta inte bottennappet på turnén. Enl Olle Häger hade 537 personer betalat entrén på 4 kr (normalpriset i parken var 1:50!)! Generellt intresserade sig media mer för Gardner än Sinatras prestationer på scenen…

Westmans roman är uppbyggd kring hotellet paret Gardner/Sinatra bor på. Vi får följa Joakim och Benke och deras arbetskamrater på hotellet. Gästerna kunde sätta ut sina skor utanför sitt rum och då var det Jockes uppgift att putsa och snygga till skorna och ställa tillbaka dem på morgonkvisten. Även Sinatras dojor…

Givetvis händer det en massa saker i den här boken. Glädje och bekymmer blandas hej vilt, liksom åsikterna om musik inklusive jazz och Sinatra… Jag gillade det jag läste i det här loppisfyndet från Öland!

”The Lady is a tramp” har jag haft med tidigare, men här har Frank Sinatra ”tagit hjälp” av Ella Fitzgerald. Låten skrevs för musikalen ”Babes in arms” 1937 av Richard Rogers och Lorenz Hart, men stoppades in i filmen ”Pal Joey” 1957. Sinatra sjöng då också och eftersom han föddes för 105 år sedan den 12 december vill jag gärna höra honom. Skulle tro att inspelningen är från en TV-show 1967 och Sinatra står faktiskt i skuggan av sin moatjé Ella, som sjunger helt magnifikt, eller hur?

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Stormfågel” känns som en bra beskrivning av Jane Horney. Det är också titeln på advokatparet Lena Ebervalls och Per E Samuelsons bok från 2020 om henne.

Boken är skriven om verkliga personer och händelser i romanens form och det är lätt att fångas i berättelsen om Jane Horney, som 26,5 år gammal sköts och dumpades i norra Öresund. Detta hände i januari 1945 och det är inte förrän på senare tid som danska arkiv har öppnats om fallet.

Det var den danska motståndsrörelsen, som lurade offret, att med tåg lämna Stockholm för Malmö. Där möttes hon av personer, som hon åkte i bil med till Hälsingborg (stavades så då) för att sedan… jaja, det beskrivs bättre i boken.

När svensk TV 1985 sände en serie om Horney blev serieskaparna mord-hotade flera gånger. Ämnet var för känsligt för Danmark och blev i Sverige ett regeringsärende, som ledde till, att delar av historien fick tas bort!

Med allt detta i åtanke blir läsningen av boken än mer spännande och jag väljer, att bara återberätta några enskilda händelser.

Jane gifte sig med Herje Granberg, som var tyskvänliga Aftonbladets reporter i Berlin. Paret fick inbjudan bl a till ett evenemang där Hitler skulle hålla tal. Det var första gången de fick se och höra ”den lille mannen som ensam satt Europa i brand”. Hitler jagade upp sig och kallade Roosevelt både krympling och galning. ”Hur kunde Goethes och Schillers arvtagare acceptera en så plump och vulgär person till ledare?”, undrade Jane och Herje.

Efter hand som tiden gick engagerade sig Jane i hjälpsökande personer av olika anledningar. Hon var en vacker och reslig kvinna, som drog blickarna till sig och fick ständigt nya kontakter. En del av dessa, drog sig inte för att utnyttja Janes gästfrihet och lätt naiva hjälpsamhet. Och i det långa loppet blev hon förloraren på det hela…

Ja, det har blivit många böcker för mig på senare tid om underrättelser i Sverige och norra Europa under och strax efter andra världskriget. Jag tycker det är spännande och lärande om denna tid. Det är ju en bit av vår historia och den berättades aldrig i skolan…

Välskrivet och mycket läsvärt. Rekommenderas.

Till detta tänkte jag bjuda på dåtidens hurtfriska filmmusik: ”Här på Söder” ur filmen ”Vårat gäng” (1942). Alice Babs har roll i filmen, liksom Gösta Cederlund, John Botvid, Åke Grönberg m fl. Låten, vi ska höra, är skriven av Kai Gullmar, Nils Perne och Sven Paddock. Den då 18-åriga Alice Babs sjunger glatt och leende.

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!