Johnny - samlaren...

Nu är detta år på upphällningen…! Och dags för årets sista “Litterära Hörna”!!!

En boksvit har nått vägs ände   -   Svenska Turist Föreningen STF’s årsbok, ”Tidernas resa – En årsbok i tre sekler”,  kom hösten 2013 med sin sista utgåva. Den första kom 1886, året efter att föreningen startade, och nu sammanfattas allt i denna 128:e årgången.

Första skriften var på 26 sidor, men efter hand växte omfånget. Från början var det i föreningen engagerade geologer som var skribenter, men efterhand blev det resande och vandrande personer som tog över. För att sedan ta hjälp av mer etablerade författare. Nämnas kan Sigfrid Siwertz, Erik Axel Karlfeldt, Björn-Erik Höjer, Selma Lagerlöf, Prins Carl, Ellen Key och Dag Hammarskjöld. Den sistnämnde var f ö vice ordförande i föreningen under 50-talet.

Foton togs väldigt tidigt in i böckerna, men man tog också hjälp av konstnärer som Albert Engström, Ossian Elgström, Roland Svensson, Sven X-et Erixson och Gunnar Brusewitz. Inte utan att boken tidvis kom att användas som undervisningsmaterial i Sveriges geografi i skolor.

Böckerna har genom åren sammanlagts tryckts upp i 18,2 miljoner exemplar. Som kuriosa kan nämnas, att 200 st av böckerna, som skulle till medlemmar i Amerika, gick till botten med ”Titanic” 1912…

Årsböckerna har kanske haft en viss övervikt åt fjällvärlden  -  både med tips om hur man kan nå dit, hitta boende, packa ryggsäcken etc. Men över tiden har varje landskap ”fått sin” årsbok och kunnat locka med sina företräden.

Allt detta i bokform är dock historia nu med ”Tidernas resa”, som avslutning. Böckerna kostar STF för mycket och då väljer man att lägga pengarna på ”Turist”, ett magasin som utkommer några gånger om året. Tidningen i kombination med hemsidan ger snabbare information, ett viktigt argument idag. Tror säkert det är ett bra val   -   själv är jag väldigt förtjust i ”Turist”, som verkligen lockar till resande i Sverige. Skulle misstänka att, förutom årsböckerna, så finns även ”Turist” på ditt bibliotek.

”Sakta vi gå genom stan” heter dagens titelmelodi på svenska, men jag tror den är i långsammaste laget som ett fjällvandringssällskap… Tror det blir bättre med ”Walking to New Orleans”, som skrevs av Bobby Charles för att bli en hit med Fats Domino 1960! Här framförs den live i showen ”Rockin with Ricky Nelson and Fats Domino” och jag njuter av att originalets stråkar bytts ut mot brölande saxofoner! Showen spelades in hösten 1985, bara ett par månader före Rickys död 31 december 1985.

En annan taktfast “vandrarlåt” är ”Walk of life”, skriven och här framförd av Mark Knopfler live i London 1996. Noteras bör att klaviaturen sköts av grundaren av bandet Squeeze, men sedermera programledaren, Jools Holland! Paul Franklin spelar steelgitarr med den äran, vilket ger den här låten lite extra klanger! Hej-å-hå, ut-å-gå!!!

Tack för i år!!!  Och Gott Nytt År!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det ju!!! Och dags för “Hörliga Julhörnan”!!!

Ja, nu har du väl öppnat dina julklappar (för det blev väl, som vanligt, ”god tilldelning”…) och emballaget är väl samlat och sorterat…  Kanske dags för en lugn kopp kaffe? Det är ju lite tidigt att börja läsa julklappsböckerna   -   dessutom var det ju en, som du redan hade, eller hur?

Och så är det ju dags att slå ett öga på FB, kanske hög tid denna högtid, rent av? Och där finns då ”mina” julsånger redo att avlyssna och –njuta! Ta nu en knäck till och, varför inte, ännu en marsipantomte och spisa tillsammans med kaffet och musiken!

Idag bjuder jag på något lite nyare tongångar och börjar med Lisa Miskovsky och Kalle Moraeus, som har en 4-spårs julskiva ihop utgiven 2014. ”Klockor ring för mig” har Miskovsky skrivit tillsammans med Annika Norlin, som vanligtvis hörs som Hello Saferide eller Säkert!. Tycker att de fått till en ganska skaplig julstämning och –ton.

År 2010 kom Coldplay med den julklingande ”Christmas lights”, som f ö fått svensk text av Ulf Schagerström till Tommy Körbergs nyss utkomna julskiva. Coldplay är ju duktiga på klanger och stämningar i sina låter och lyckas väl med julerierna också. Här hör vi dem live från Liverpool i en spelning från den 19 december 2010 med lite extra hjälp av Gary Barlow från Take That. Jag är väldigt förtjust i den lite ”folkmusikhaltande” takten, som f ö accentueras än mer med trummor och bas drygt 2 min in i sången! Med pepparkaksburken på pianot   -   Hej å hå, jula på!!!

Goo’ juul !!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det jul igen! Och dags för “Hörliga Julhörnan”!!!

Livsmedelsbutikerna översvämmas även i år av skivsäljarställen av papp med julskivorna försedda med röda ”reaprislappar”… Nästan alla skivorna har sina utgivningsdagar före 2014, men ibland kan man hitta även ”årets skörd”…

Alla artister med lite självaktning (och med en önskan om julhandelsintäkter!) har gjort en julskiva   -   Carola har gjort flera! Väldigt flera, om man säger så! Det är snart bara Rolling Stones som inte satsat på julen! Men så kom jag på, att mannen med det ostrukna ansiktet, Keith Richards, faktiskt spelat in Chuck Berrys ”Run Rudolph run” 1978, f ö Richards första solosingel. Och visst får gitarriffens mästare fart på julfirandet, eller hur?

Egentligen hade jag tänkt presentera julmusikens “3 vise män”, men kom fram till att du antagligen har fullt upp med att griljera din skinka, lägga in den stekta sillen i äkta julpapper och resa upp den lutande fisken, så jag tycker vi går över till julmusikens julspelning nr 1!

En av mina absoluta julfavoriter är Jussi Björlings version av ”Oh helga natt” komponerad av Adolphe Adam, därav melodins alternativtitel ”Adams julsång”. Melodin skrevs 1847, medan vinhandlaren Placide Cappeau hade gjort texten fyra år tidigare. Den svenska texten skrevs av den Ängelholmsfödde sångaren Augustin Kock.

Vanligtvis hörs Björling sjunga ”Oh helga natt” till den av Nils Grevillius ledda orkestern, men här kompas han enbart av ett piano i en radiosändning den 20 december 1954. Wunderbart!

Go’ Jul !!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Ännu en svensk konstnär/artist har ”fastnat” i Klas Gustafsons ”omskrivarnät”. Tidigare har böckerna handlat om bl a Tage Danielsson, Cornelis och Monica Z, nya boken är om ”Fantasten Per Oscarsson”.

Det är inget enkelt och välflytande liv Per Oscarsson får i och med föräldrarnas skilsmässa och flytt och inte blir det lättare när det blir dags för skådespeleriet. När han efter skolan börjar med teatern, så kommer han snart underfund med att den bästa insatsen ofta blir när han helt går in i sin roll. Efter något år får han spela Hamlet, en roll han så helt och fullt går in i, så han nästan går åt på kuppen.

När nervositeten helt övermannar honom ger han sig iväg, drar åstad till bl a Köpenhamn och senare, vid ett annat tillfälle, till Paris. Och hans förhållanden till kvinnor följer lite samma mönster, blir det för jobbigt, drar han sig undan. Det kräver en ängels tålamod hos kvinnorna…

Rollistan är lång och han kommer att jobba med flera stora mästare, som regissörerna Alf Sjöberg, Göran Gentele och Jan Troell, liksom författare som Shakespeare, Strindberg och Sartre. Därtill kommer ju den berömda Hylands Hörnan Annandag Jul 1966, då han klädde av sig…  det mesta…

Oscarssons egenskrivna biografi kommer vi tyvärr aldrig att få läsa. Det skrivna materialet försvann samtidigt med Per och hans fru Christina och drabbades av samma tråkiga slut som Monica Z   -  brand.

Efter att ha läst boken, så får jag uppfattningen att Oscarssons svåraste kritiker, var han själv. Författaren har inte haft lätt att få grepp om Oscarsson, men jag tycker det blivit en trovärdig bok om en av våra bredaste, mest egensinniga och svårregisserade skådespelare. Klart läsvärd!

En ”ensammare” röst än Roy Orbisons får man leta efter… Här hör vi honom live i ”Only the lonely” från den berömda ”Black and white Night”-konserten den 30 september 1987. Han kompas av TCB Band, Elvis’ musiker på 70-talet, och några gäster, som Bruce Springsteen, Tom Waits, k d lang och J D Souther. Just i det här klippet syns bl a Elvis Costello på akustisk gitarr. I publiken finns bl a Kris Kristofferson och Patrick Swayze. Inte konstigt det blev en magisk natt och konsert.

Vid den här tiden hade Orbisons karriär kommit igång igen. Albumet ”Mystery girl” hade börjat spelas in med Jeff Lynne från E.L.O. som producent. Och detta ledde i sin tur till att hobbybandet Traveling Wilburys startade med Lynne, Orbison, George Harrison, Tom Petty och Bob Dylan! Nya låtar skrevs och spelades in. Orbison sjöng i ”Not alone any more”, men framgången fick ett högt pris. Efter en konsert i Ohio den 4 december 1988 var han hemma några dagar i väntan på att åka till London för inspelning av videofilmer till 2 Traveling Wilburys-låtar, men hjärtat sa’ stopp. Orbison avled 6 december, 52 år gammal.

De’ här e’ så grannt, så jag ”greder” nästan redan när jag skriver om de’…  ”Not alone any more” med Roy Orbison i Traveling Wilburys:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Snacka om att ”vara ute och cykla”! Per J Andersson berättar i boken ”New Delhi - Borås” (2013) om Pikej, en ”oberörbar” och fattig grabb från en liten by i Indien. Vid födseln tillkallas, vilket vanligtvis sker där, en astrolog, som kommer bl a fram till han kommer att gifta sig med en utländsk flicka född i oxens tecken.

Denna förutsägelse följer med Pikej i livet. Han är, som sagt, ”oberörbar” och utanför kastsystemet, längst ner på den indiska levnadslistan. Mobbas stundtals i och utanför skolan, som det inte är självklart att han ska få lov att gå i. Vid några tillfällen är han på väg att ge upp  -  tycker att livet är för jobbigt.

Han inser, att han är duktig, väldigt duktig, på att teckna. Kan snabbt få fram karaktärs- och ansiktsdragen för folk, så han börjar göra porträtt ”ute på stan”. Succé! Han kan t o m ta betalt! Blir lite av en kändis, ”upptäcks” och får göra porträtt av kända personer, som glatt sitter ner de minuter Pikej behöver för sitt hantverk.

Och så möter han utländska turister och hippies, det var populärt att lifta eller lasta Folkvagnsbussen för en tur till Indien på 70-talet… Och då kommer bl a Lotta från Borås och får se konsten och konstnären…  ”Ljuv musik uppstår”, men Lotta återvänder till Sverige och de får nöja sig med  brevkontakt. Brev var något man skrev och skickade med post på den tiden…

Pikej är kvar i Indien och längtar efter ”sin” Lotta och bestämmer sig sent omsider för att resa till Sverige. Bristen på pengar gör hans val ”enkelt”, så han köper sig en cykel…  Och så bär det iväg över ”öken och sten”…

Kärleken övervinner, om inte allt, så i varje fall mycket, det inser man efter att ha läst denna mycket underhållande och lärorika bok. Jag blev givetvis nyfiken på hur lång cykelturen blev och, beroende på vägval, räcker det förmodligen inte med 7500 km (jfr Ystad – Haparanda är 1700 km…). Boken rekommenderas å det varmaste!

Musikvalet till cyklandet i boken gör jag med en simpel ”P3-övergång”…   ”Tramp”, som finns på albumet ”King & Queen” med Otis Redding och Carla Thomas. Skivan släpptes på våren 1967 och blev det sista studioalbumet innan Redding avled i en flygolycka 10 december, nästan på dagen för 47 år sedan. Tur hans musik lever!

På tal om tramp och december, så är det ju givet för ”The Lady is a Tramp” med Frank Sinatra, som föddes idag, 12 december, för 99 år sedan! Låten sjöng Sinatra i filmen ”Pal Joey” (1957). Rita Hayworth och Kim Novak var några av ”brudarna” i filmen, som är fylld av go’ musik!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Inte är det fredag idag! Men likväl dags för “Litterära Hörnan”!!!

Dessutom är det snart (h)jul, så jag tycker det passar bra med boken ”Norrland på spåret”. Det är ingen lokal variant av TV-programmet med snarlikt namn, utan en bok från 2003 av Uriel Hedengren. Med utgångspunkt från järnvägen i den nordliga 2/3 av Sverige får vi följa med på en resa genom se- och upplevelsevärda platser.

Resan går både till kuststäderna Umeå och Luleå och till fjällvärlden. Gruvbesök blir det också, liksom även en sväng in i Norge. Ishotellet i Jukkasjärvi och raketbasen Esrange vid Kiruna finns också med i boken, båda är lockande för besökare.

Naturen är otroligt vacker, vilket bilderna visar. Och det är ju gott med blåbär, lingon och hjortron…  Blåbärsriset är f ö en av Sveriges vanligaste växter och täcker ca 17% av landets yta!

Boken har ett bra upplägg med kartor där järnvägsstationerna är utmärkta, allt för att underlätta för läsaren (och resenären?) att hänga med i reseberättelsen. Till detta finns bra bilder och beskrivningar från de olika platserna.

Visst lockar boken till nordliga resor! Jag har redan fallit för resor norrut, har du?

Och så hittade jag Elvis gamla slagdänga, ”Mystery train”, på nätet! Agents och Jorma Kääriäinen ”står för det hela”, men har lånat in Elvis-gitarristen Scotty Moore, som skapade det legendariska riffet. Dessutom medverkar trummisen D J Fontana, känd bl a från sin konsert på, numera rivna, Köpingebro Sockerbruk…

Strängböjarna på den här liveversionen av “Mystery train” går heller inte av för hackor! Vad sägs om Vince Gill, James Burton och Albert Lee?! Live från 2010 och Crossroads Guitarfestival.

Go’ torsda’!!!

Haj å Goodbaj!