I’m just a lonely boy, lonely and blue...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Ännu en svensk konstnär/artist har ”fastnat” i Klas Gustafsons ”omskrivarnät”. Tidigare har böckerna handlat om bl a Tage Danielsson, Cornelis och Monica Z, nya boken är om ”Fantasten Per Oscarsson”.
Det är inget enkelt och välflytande liv Per Oscarsson får i och med föräldrarnas skilsmässa och flytt och inte blir det lättare när det blir dags för skådespeleriet. När han efter skolan börjar med teatern, så kommer han snart underfund med att den bästa insatsen ofta blir när han helt går in i sin roll. Efter något år får han spela Hamlet, en roll han så helt och fullt går in i, så han nästan går åt på kuppen.
När nervositeten helt övermannar honom ger han sig iväg, drar åstad till bl a Köpenhamn och senare, vid ett annat tillfälle, till Paris. Och hans förhållanden till kvinnor följer lite samma mönster, blir det för jobbigt, drar han sig undan. Det kräver en ängels tålamod hos kvinnorna…
Rollistan är lång och han kommer att jobba med flera stora mästare, som regissörerna Alf Sjöberg, Göran Gentele och Jan Troell, liksom författare som Shakespeare, Strindberg och Sartre. Därtill kommer ju den berömda Hylands Hörnan Annandag Jul 1966, då han klädde av sig… det mesta…
Oscarssons egenskrivna biografi kommer vi tyvärr aldrig att få läsa. Det skrivna materialet försvann samtidigt med Per och hans fru Christina och drabbades av samma tråkiga slut som Monica Z - brand.
Efter att ha läst boken, så får jag uppfattningen att Oscarssons svåraste kritiker, var han själv. Författaren har inte haft lätt att få grepp om Oscarsson, men jag tycker det blivit en trovärdig bok om en av våra bredaste, mest egensinniga och svårregisserade skådespelare. Klart läsvärd!
En ”ensammare” röst än Roy Orbisons får man leta efter… Här hör vi honom live i ”Only the lonely” från den berömda ”Black and white Night”-konserten den 30 september 1987. Han kompas av TCB Band, Elvis’ musiker på 70-talet, och några gäster, som Bruce Springsteen, Tom Waits, k d lang och J D Souther. Just i det här klippet syns bl a Elvis Costello på akustisk gitarr. I publiken finns bl a Kris Kristofferson och Patrick Swayze. Inte konstigt det blev en magisk natt och konsert.
Vid den här tiden hade Orbisons karriär kommit igång igen. Albumet ”Mystery girl” hade börjat spelas in med Jeff Lynne från E.L.O. som producent. Och detta ledde i sin tur till att hobbybandet Traveling Wilburys startade med Lynne, Orbison, George Harrison, Tom Petty och Bob Dylan! Nya låtar skrevs och spelades in. Orbison sjöng i ”Not alone any more”, men framgången fick ett högt pris. Efter en konsert i Ohio den 4 december 1988 var han hemma några dagar i väntan på att åka till London för inspelning av videofilmer till 2 Traveling Wilburys-låtar, men hjärtat sa’ stopp. Orbison avled 6 december, 52 år gammal.
De’ här e’ så grannt, så jag ”greder” nästan redan när jag skriver om de’… ”Not alone any more” med Roy Orbison i Traveling Wilburys:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
