Johnny - samlaren...

Visst kan en boks titel locka till läsning! På samma sätt som ett LP-omslag kunde locka till lyssning. Jag var på biblioteket och såg boken ”Norwegian wood”, som ju är en av de bästa låtarna på ”Rubber soul”-albumet av Beatles. Givetvis lånade jag boken.

 

Författaren Haruki Murakamis bok ”Norwegian wood” kom redan 1987, men det dröjde 16 år innan den kom på svenska. Murakami, född 1949, sägs vara ”en av Japans populäraste samtida författare och översättare”.

 

Boken handlar om Toru, som 37 år gammal hör låten ”Norwegian wood” i en usel tappning på en flygning och ”överfalls” då av minnen från tiden ”mellan tonår och vuxenhet”.

 

Kamratskapet med Kizuki och dennes flickvän Naoko var starkt. Kizuki kom dock att ta sig av daga, men Naoko och Toru fortsatte sin vänskap. ”Döden är inte en motpol till, utan en del av livet” blev en tänkvärd mening efter Kizukis död.

 

Naoko blir dock sjuk och hamnade till slut på ett återhämtningsställe i bergen. Flera personer, varav en del ganska udda, dyker upp i boken. Alla beskrivs i ett vackert och färgrikt språk, men jag ska inte gå händelserna i förväg. Faktum är, att jag stannar så här mitt i…

 

Jag fångades inte bara av Beatles-låten, som återkommer tillsammans med annan musik i boken. Författarens beskrivningar och språk skapar många bilder i mitt huvud. Jag blir tagen av och faller för dessa vackra bilder och tycker att boken var klart läsvärd.

 

”Norwegian wood” blev lite av Murakamis genombrott i Japan. Han blev, lite mot sin vilja, omåttligt populär bland de japanska ungdomarna. Flera av hans böcker har f ö låtanknytning i titeln. När det gäller Lennon/McCartney-låten, så hittade jag look-a-like-bandet ”Them Beatles”, som gjorde låten live på Beatle Week 2013. Inte alls tokigt, tycker jag.

 

Hittade också en version av låten med jazz-trion European Jazz Trio från 2020. Den är lite längre, men jag fastnade för deras spel och inser vilken vacker melodi detta är. Tycker trion har gjort ett arrangemang, som sticker ut. Något för YSJF, eller vad tycker du? Och ha lite tålamod…

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Julläsning på Albanienstrand… kan de’ va’ nå’t? Birgitta Bergin har skrivit boken ”Älskade jävla jul”, som kom ut 2020. Jag läste den i 32 graders värme…

 

Jag läste och läste… bokens kapitel är dagarna i december från första advent fram till julafton. Ordflödet är rikt. Det är mycket som ska hända fram till julafton. Mycket händer därutöver, allt från ett överdrivet rikligt snöande till att dotterns kk helt plötsligt blir pojkvän och ett gammalt ruckel ute på landet ska bli deras hem.

 

Bokens ”jag”, Amy, är författaren som just debuterat. Tillsammans med sin make har de kommit fram till, att frun ska pausa sitt vanliga jobb under hösten för författandet.  

 

Och så kommer det stora förlaget, som erbjuder henne ett fembokskontrakt. Kravet är att förlaget ska få besluta i vilken deckargenre författandet ska ske.

 

Men så börjar det dyka upp hatinlägg om henne på nätet… och en vattenläcka i köket gör att golvet bågnar och måste rivas upp… och… ja, det är högt tempo i boken. Skruvat och speedat, visserligen med lite knorr. Hur går det med julmaten när vattenläckan sabbat köket? Och var ska den ätas? Blir det julgran ute och inne enligt deras tradition? Kommer ljusslingorna hinna bli uppsatta? Funkar de efter elva månaders vila?

 

Frågorna är många och jag ska inte avslöja hur boken slutar. Tycker dock att berättelsen tangerar att bli lite för mycket. Eller vad säger du?

 

Som sagt, så är det idag tre månader till julafton. Snart dags för julskyltning! Funkar julljusslingorna? Och julmatstraditionerna är oförändrade? Och…? Känner du stressen inför julen redan nu? Får jag föreslå en liten julsång? Kan ju börja med att minnas hur det var ”Last Christmas”, som skrevs av George Michael och blev en dunderhit 1984 med honom och Andrew Ridgeley i duon Wham!

 

 

Go’ lörda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Vice generalsekreterare i FN, kabinettsekreterare vid UD, ordförande i FN’s generalförsamling, utrikesminister, ordförande i SIPRI, medlare vid olika konflikter i världen… Ja, arbetsområdena har varit skiftande genom åren för Jan Eliasson, men ”diplomati” är den röda tråden!

 

I sin nyss utkomna bok, ”Ord och handling” med underrubriken ”Ett liv i diplomatins tjänst”, berättar han om sitt liv och sina vedermödor för att dämpa/lösa konflikter i all världens hörn.

 

Som läsare blir jag matt av alla arbetsuppgifterna han radar upp och undrar: Har han hunnit med något ”eget liv”? På något sätt verkar han ha klarat av det. Fyller i sept 82 år och är sedan länge gift med Kerstin, vars pappa f ö utvecklade den första dränkbara länspumpen (Engelsson och Flygt).

 

Eliassons möten med all världens statsmän, ledare, ministrar, diktatorer etc är väldigt intressant läsning. Jag förvånas/imponeras över med vilken energi han försöker få dessa personer att samtala och dämpa aggressionerna. Hur hittar han energin? Jo, kanske till en del av, att han lyckas med många av uppdragen.

 

Hans kritik är tydlig i och besvikelsen stor över att dåvarande generalsekreteraren i FN Dag Hammarskjölds död 1961 aldrig blev utredd. Även det olösta mordet på Olof Palme tas upp i boken, liksom krigsmaterielinspektör Algernons plötsliga död.

 

Dag Hammarskjöld skrev om ”respekt för ordet” och det blev en viktig pusselbit för Eliasson i sina konfliktlösande medlingar. Han skriver om fyra avgörande faktorer för framgång i förhandlingar:

”…Ordet eller orden som används

…Tidpunkten för utspel och förslag

…Kulturförståelse

…Personliga relationer och personlighet

 

Självklart krävs också djup kunskap om ämnet…”

Kan det sägas bättre? Och konflikterna tycks ju inte avta… varken i antal eller omfattningar… Eliasson hann få med Rysslands Ukrainainvasion innan bokens utgivning. En riktigt svårlöst nöt.

 

Ja, det är massor av kända politikers namn, både ut- och inrikes, i boken och Jan Eliasson har innehaft många olika befattningar. Visst blir det en del uppräkningar, men jag kan inte se hur författaren skulle kunna berätta om sitt liv utan att förklara sin roll i de olika skeendena.

 

Jag är djupt imponerad över Eliassons förhandlingstålamod och idérikedom för att uppnå resultat, men också över vilket enastående nätverk han byggt upp. Givetvis även det en viktig del för framgång. Kan bara rekommendera denna bok! Väldigt läsvärd världshistoria för tiden efter andra världskriget.

 

I många fall har Eliassons medlingsarbete, tack och lov, varit motpol till låttiteln ”For what it’s worth”. Låten skrevs 1966 av Stephen Stills, som liksom Neil Young, var medlem i Buffalo Springfield. En låt svår att inte beröras av! Se och hör Buffalo Springfield:

 

Tålamod, dvs ”Patience”, är titeln på en låt från Guns N’ Roses andra studioalbum ”G N’ L lies” (1988). Den blev dessutom en framgångsrik singel för bandet året därpå. På Wikipedia läser jag, att ”The song is considered a classic hair metal ballad”.  

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!

Så har det då kommit ännu en bok om mordet på Olof Palme. ”Koryféerna * En konspirationsroman” är skriven av Lena Andersson, ej att förväxla med namnen, den på 70-talet så populära sångerskan. Boken kom i juli 2022.

 

Lena Andersson har hunnit med ett 20-tal böcker sedan debuten 1999 och redan varit inne på socialdemokratin och samhällsbygget i böckerna ”Sveas son” och ”Dottern”. Nu ger hon sig på det 36 år gamla och ouppklarade (?) mordet på Olof Palme, eller bokens Carl Stjärne.

 

De inledande 2½ sidorna är ett mäktigt koncentrat av händelserna fredagen den 28 februari 1986, då landets ”högste politiske ledare” bragtes om livet. Stjärne med fru hade varit på bio och hade, av någon anledning, ingen livvakt den aftonen. Men hade inte någon person tilltalat ministern strax innan skotten föll? Och så fortsätter Andersson sitt

teoretiska, och inte helt osannolika, resonemang.

 

Varför var inte polisen snabbt på plats? Och spärrade av området? Och letade efter spår? Fanns det någon sorts ”hidden” agenda? Frågorna är många, men Andersson kommer snabbt in på konspirationsspåret.

 

Intressant är t ex, att den presskonferensglade polischefen Utterström satt och snurrade på en revolver inför pressen. Ett vapen av samma sort, som hade dödat försteministern förevisades. Men kan det rent av ha varit mordvapnet?

 

Det kom in många vittnesuppgifter från personer som sett olika delar av skeendet. En del av dessa uppgifter utreddes aldrig och vissa försvann ur arkiven dessutom…

 

Partiets och polisens ”inre krets” menade kanske, att Stjärnes tid som ledare var på väg att rinna ut. Han borde kanske avgå självmant? Kan sådana tankar ha varit en del av förloppet?

 

Jag nöjer mig med detta och hoppas/önskar, att du själv läser boken och bildar dig en egen uppfattning. Det är den verkligen värd! Och ju mer du kan om fallet, desto fler i persongalleriet känns igen…

 

Detta är en väldigt tankeväckande och läsvärd bok, men det kan vara väntetid på biblioteket…

 

”It’s too late” skulle man kunna sammanfatta det hela med. Det är dessutom en sång från 1956 av Chuck Willis och inspelad av en hel räcka artister. Jag fastnade för Derek & Dominos, som spelade in den till sitt enda studioalbum ”Layla” 1970. Så här blev det när bandet framträdde i Johnny Cash Show i januari 1971  -  inspelningen skedde dock i november 1970. Här består Derek & Dominos av Bobby Whitlock, Carl Radle, Jim Gordon och Eric Clapton, medan Duane Allman bara deltog vid skivinspelningen.

 

Som en liten extrakick dyker därefter Johnny Cash och Carl Perkins upp och spelar med bandet i Perkins låt ”Matchbox”! Enastående vacker gitarrklang i ”It’s too late” följs av ett härligt sväng i ”Matchbox”, eller hur?

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!