It’s too late...
Så har det då kommit ännu en bok om mordet på Olof Palme. ”Koryféerna * En konspirationsroman” är skriven av Lena Andersson, ej att förväxla med namnen, den på 70-talet så populära sångerskan. Boken kom i juli 2022.
Lena Andersson har hunnit med ett 20-tal böcker sedan debuten 1999 och redan varit inne på socialdemokratin och samhällsbygget i böckerna ”Sveas son” och ”Dottern”. Nu ger hon sig på det 36 år gamla och ouppklarade (?) mordet på Olof Palme, eller bokens Carl Stjärne.
De inledande 2½ sidorna är ett mäktigt koncentrat av händelserna fredagen den 28 februari 1986, då landets ”högste politiske ledare” bragtes om livet. Stjärne med fru hade varit på bio och hade, av någon anledning, ingen livvakt den aftonen. Men hade inte någon person tilltalat ministern strax innan skotten föll? Och så fortsätter Andersson sitt
teoretiska, och inte helt osannolika, resonemang.
Varför var inte polisen snabbt på plats? Och spärrade av området? Och letade efter spår? Fanns det någon sorts ”hidden” agenda? Frågorna är många, men Andersson kommer snabbt in på konspirationsspåret.
Intressant är t ex, att den presskonferensglade polischefen Utterström satt och snurrade på en revolver inför pressen. Ett vapen av samma sort, som hade dödat försteministern förevisades. Men kan det rent av ha varit mordvapnet?
Det kom in många vittnesuppgifter från personer som sett olika delar av skeendet. En del av dessa uppgifter utreddes aldrig och vissa försvann ur arkiven dessutom…
Partiets och polisens ”inre krets” menade kanske, att Stjärnes tid som ledare var på väg att rinna ut. Han borde kanske avgå självmant? Kan sådana tankar ha varit en del av förloppet?
Jag nöjer mig med detta och hoppas/önskar, att du själv läser boken och bildar dig en egen uppfattning. Det är den verkligen värd! Och ju mer du kan om fallet, desto fler i persongalleriet känns igen…
Detta är en väldigt tankeväckande och läsvärd bok, men det kan vara väntetid på biblioteket…
”It’s too late” skulle man kunna sammanfatta det hela med. Det är dessutom en sång från 1956 av Chuck Willis och inspelad av en hel räcka artister. Jag fastnade för Derek & Dominos, som spelade in den till sitt enda studioalbum ”Layla” 1970. Så här blev det när bandet framträdde i Johnny Cash Show i januari 1971 - inspelningen skedde dock i november 1970. Här består Derek & Dominos av Bobby Whitlock, Carl Radle, Jim Gordon och Eric Clapton, medan Duane Allman bara deltog vid skivinspelningen.
Som en liten extrakick dyker därefter Johnny Cash och Carl Perkins upp och spelar med bandet i Perkins låt ”Matchbox”! Enastående vacker gitarrklang i ”It’s too late” följs av ett härligt sväng i ”Matchbox”, eller hur?
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
