They asked me how I knew...
Mina damer och herrar… och Gentlemen… Författaren, akademiledamoten och Österlenboende Klas Östergrens bok från 2009, ”Den sista cigarretten”, hamnade i min ”att-läsa-hög” - sagt och nu gjort!
Först reagerade jag på, att Östergren stavat ”cigarrett” med två r, så har inte jag lärt mig, men en koll i SAOL gav ”acceptans med hänvisning”. Oavsett, så förändrar det givetvis inte min läsning.
Handlingen kretsar mycket kring en person, som i ett skede vill köpa Nils Dardels konstverk ”Den döende dandyn”, som är till salu på en auktionsfirma. Efter köpet vill personen använda tavlan i en egen installation, där verket ska målas över!
I budgivningen räcker inte personens ”påse med pengar” till, så han kommer då på att skapa och fotografera en ”egen” döende dandy och sedan använda fotot i installationen i stället. Dandy-bilden skapas med synnerligen tvivelaktiga lösningar och fotograferingen sker.
”Skapandemetoden” blir dock avslöjad och bokens ”jag” blir hårt pressad för att ange och berätta mer. Han kan ju rätt gärna inte vara ”likgiltig” för det som hände vid fotograferingen…
Boken är väldigt ”ordrik”, om ni förstår vad jag menar. Känns som mer ord än handling, men det är kanske att ta i… lite… Sorry, men jag har läst bättre böcker av Östergren.
Hösten 1994 kom Oasis med sin fjärde singel från debutalbumet ”Definitely maybe”och skulle kunna passa bra med tanke på dagens bok, men det blir kanske för mycket med låttiteln ”Cigarettes & alcohol”? Så jag väljer en av de 3 (!) låtarna på baksidan i stället: Lennon/McCartneys ”I am the walrus” i en liveversion från 1995! Mycket ljud för pengarna!
När vi ändå är inne på “rökavdelningen”, så dyker givetvis ”Smoke on the water” upp! Den är från albumet ”Machine head” med Deep Purple (1972) och har ett riktigt ”rökigt” ursprung! Bandet var i Schweiz för att spela in, men tog sig den 4 december 1971 till en konsert med Frank Zappa på Montreux kasino vid Genevesjön. Där avfyrade någon i publiken en signalpistol, vars skott träffade innertaket, brand utbröt, publiken flydde och byggnaden förstördes. Röken från branden drog ut över sjön… och en låttitel var född!
På Youtube hittar jag en inspelning från Öja slott (utanför Ystad) med John Norum, som ”stödgitarrist” (jag var där!!!), men jag hittade också en Deep Purple Mk II återförening från november 1993 med bättre ljud. ”Smoke on the water”!
Gott Nytt År!!!
Haj å Goodbaj!
O ve o fasa, världen rasar...
Ove dyker upp på bio i jul, ser jag i reklamen! Året efter Ove-boken landade Fredrik Backman med ”Min mormor hälsar och säger förlåt” (2013) på bokdiskarna. Detta är, liksom ”En man som heter Ove”, en fantasifull bok. Här handlar det om Elsa, snart åtta år gammal, och de övriga människorna i hyreshuset.
Backmans påhittighet är stor, inte minst när det gäller julens graninskaffande! Då är det granarna, som väljer vilket hus de ska till och turordningen skapas genom en danstävling! Detta är en nyutvecklad kamp, eftersom den tidigare varianten med revolverduellerande tog för lång tid - granarna har ju på vintern så dåliga skott…
Boken blandar en fantasivärld med verkligheten på ett nästan förvirrande sätt. Elsas mormor berättar för barnbarnet om en sagovärld, men efterhand så visar sig den världen inte bara vara mormors… Jaja, resten hittar du i boken.
Efter ett sextiotal lästa sidor var jag nära att stänga igen boken för gott! Jag fängslades alls inte! Tyckte det var för mycket dravel och pladder… och väldigt gott om ord! Men jag läste till slut, så att säga! Förvirrande? Ja! Underfundigt? Stundtals! Roande? Njä! Läsvärt? Hm, kan inte bestämma mig!
Dagens överskrift är från Niklas Strömstedts ”Sånt är livet” (1996), men tyvärr hittade jag ingen bra version med rörliga bilder, så:
Och så är det Jul igen! Med eller utan grandanstävling… Och in kommer Jussi! Med Adolphe Adams julsång från 1847. Med svensk text av Augustin Kock så blev det ”O helga natt”. Björling spelade in sången 1959, året före de hjärtinfarkter, som skulle ända hans liv den 9 september 1960. Jussi Björling blev 49 år gammal.
”Överkurs”: I slutet av 20-talet tillbringade Jussi en period med sång och springpojksjobb i Ystad! Han bodde hos apotekaren/musikern/sångaren Salomon Smith i hans hus vid Stortorget.
Go’ Jul!!!
Haj å Goodbaj!
Nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla...
Och jag sjunger hej vilt på…
Nä, jag är inte mutad av Chapman-bolaget, FIFA-Blatter eller någon annan, jag bara gillar klangen i det här instrumentet!
Dagens bok är inte alldeles ny. ”Den harmynte humoristen” kom redan 2002, men en oläst bok, är ju alltid som ny, eller hur? Kjell Albin Abrahamsson, välbekant östeuropakorrespondent för Sveriges Radio i många år, har grävt ner sig i historien om och kring en jämte. Abrahamsson är själv jämte, född i Östersund, och fascinerades av historien om chauffören Per Bergdahl, som från 1947 till 1970 körde bussen mellan Alsen och Östersund.
År 1911 föddes Bergdahl med flera lyten, som det hette på den tiden. Med kraftigt underbett, kluven överläpp (harmynt) och gomspalt fick han utstå mycken plåga när han kom upp i skolåldern. Han fick snabbt lära sig att försvara sig, först med knytnävarna, men senare med talets hjälp. Han var snabb i tanken och fann snart att med kvicka och dräpande svar, kunde han försvara sig.
Bergdahl var tekniskt intresserad och efter diverse olika arbeten, skaffade han sig körkort för buss. Han fick jobb som busschaufför och ”legenden” startade… Chauffören, ”Ärsn-sjaförn”, gjorde sig känd som en tystlåten och plikttrogen man, men med stundtals en stor dos humor. Det var emellanåt riktigt underhållande att resa med honom.
Abrahamsson har intervjuat människor runt Bergdahl, som avled 1983, och letat i gamla tidningslägg och samlat till en riktigt intressant berättelse. Trevligt skriven och med en samling av ”Ärsn-sjaförns” historier i bokens slut, så är boken fängslande och klart läsvärd!
När vi nu ändå är i Jämtland, så faller mina orgelgillande musiktankar givetvis på Merit Hemmingson, nyss fyllda 75 år. En av Sveriges riktiga musikanter med sin säregna blandning av svensk folkmusik, jazz och rock - musik från hjärtat! Här hör vi henne live från 2015 i bästa Hansson & Karlsson-stil i gamla ”Jämtländsk brudmarsch”:
Go’ freda’!!!
Mia, my Mia…
…sjöng Francis Albert säkert under några år på 60-talet då han var gift med Mia Farrow...
Idag, 12 december 2015, är det 100 år sedan Frank Sinatra föddes.
Men jag tänkte inte skriva något speciellt, varken om filmerna som ”Härifrån till evigheten” eller den påstådda kopplingen till maffian. Jag avstår att rapportera om kvinnoaffärerna och jag lämnar Finspångs Folkets Park därhän, liksom Malmö Isstadion i oktober 1991.
Jag nöjer mig med sången! Lungkapaciteten, fraseringen och rösten! Enastående!!!
Lyssna bara till ”You’re nobody ’til somebody love you”:
Eller till “Come and fly with me”:
Eller varför inte “Well did you evah” med Bing Crosby ur “High Society”:
Och så är det dags för näsduken för den här scenen ur “Härifrån till evigheten” (1953):
Go’ lörda’!!!
Haj å Goodbaj!
I’m always walking too fast...
Det händer att jag läser böcker, där jag vet ”hur det slutar”. Det här gången var det Klas Ingesson, som med hjälp av Henrik Ekblom, skrivit ”Det är bara lite cancer” (2015).
Klas Ingesson är väl mest känd som fotbollsspelare, vem minns inte sommaren 1994 och hans insatser i VM-bronslaget i USA? Kämpen från Ödeshög med älgkliv och en vinnarmentalitet, som kunde rubba det mesta. Den bilden hade väl de flesta av oss, men bakom fasaden fanns osäkerheten och tvivlet.
Denna Ingesson-anda fanns i skolgången och genom hela livet. Vinst gällde i alla lägen i alla sorts tävlan, men hemma på gården och rummet, så fanns tveksamheten. Ett par kamrater från skoltiden följde genom hans liv. Frun Vicki hade han också träffat i ”unga dagar”.
Anders Limpar, Kennet Andersson, Tomas Brolin tillhörde också Ingesson-kärnan - in i det sista. För även om Ingesson ägnade sig åt skogen, gården och jakten lämnade han egentligen aldrig fotbollen helt. Proffs-karriären från Ödeshögs IK via IFK Göteborg, Mechelen, PSV Eindhoven, Sheffield W, Bari, Bologna, Marseille med avslutning i Lecce 2001. Och så blev det tränaruppdrag i IF Elfsborg 2013.
Vid jultiden 2008 började hälsan svikta, orken tynade av och i maj året därpå fick Ingesson diagnosen - cancer. Kampen på planen eller i skogen förvandlades plötsligt till kampen för livet. Ingesson avled 29 oktober 2014, 46 år gammal.
Som sagt, slutet är känt, men boken är klart läsvärd! Inte bara som en insikt i fotbollens och Ingessons värld, utan även en beskrivning av livet och hur det snabbt kan förändras. Lättläst & läsvärt!
Dagens rubrik är hämtad ur ”Living on my own”, från Queen-sångaren Freddie Mercurys första soloalbum, Mr. Bad Guy”, 1985. Den här ommixade versionen kom 1993, två år efter Mercury avlidit, och blev listetta i många länder.
”När vi gräver guld i USA” av och med GES, dvs Anders Glenmark, Orup (Thomas Eriksson) och Niklas Strömstedt, var den svenska VM-låten 1994. Här är den officiella videon, som skapades innan de dramatiska matcherna spelade i USA. Jag gillar den här filmen för att spelarna blir presenterade en och en, men den fyrdelade bilden kan jag avvara… Lag & låt var onekligen framgångsrika, eller hur?
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
The times they are a-changin’...
Så kom jag då igenom Claes Ericsons bok om ”Oligarkerna” (2011)! Den är visserligen inte alldeles ny, men så fylld av intressant information, att jag hade fullt upp att smälta allt.
Detta är sovjet-rysk nutidshistoria, men Ericson har även gått tillbaka i tiden till tsarregimerna för att hjälpa läsaren att förstå ”nuet”. Att beskriva en stats förvandling från tsarism via kommunistisk planekonomi och statskapitalism till någon sorts ”vanlig” kapitalism är inte enkelt.
Av alla i boken nämnda oligarker känner jag igen flera namn, inte bara fotbollslagsägare. Ericson delar in de aktiva oligarkerna i nomenklatur- resp entreprenörs-diton, där de förstnämnda har starkare politisk koppling än de senare. Framgångar och ond bråd död blandas. Bristen på lag och ordning, även i finansvärlden, är skriande. Skandalerna är många och når hela vägen in i Kremls innersta kretsar… även dagens…
Boken innehåller också ett antal intressanta citat:
”Allt Marx berättade för oss om kommunismen var falskt. Men det visar sig att allt han sa om kapitalismen är sant”, enligt en rysk affärsman.
Och general Lebed förklarade apropå utdelningen av statens tillgångar, att ”De som gör en förtjänst är de i toppen. De behåller kringlan för sig själva och ger hålet till folket”…
Molotov, Sovjets utrikesminister under närmare 15 år, sa att ”Problemet med fria val är att man inte vet vem som kommer att vinna”…
Sådana ”bekymmer” slipper man ju i en diktatur… som t ex i Ryssland/Sovjetunionen…
”Rollistan” i slutet av boken är alldeles förträfflig - alla ”kändisar” på ett och samma ställe från Abramovitj till Putin… Det tog lite tid att läsa den här boken, men det var den värd! Hoppas du hittar den på ditt bibliotek!
Dagens ”överskrift” är ju en Bob Dylan-låt. Här framförs den vid Kennedy Honor Centers Dylan-hyllning 1997 av Bruce Springsteen med munspelshalsställ och allt! Och texten i ”The times they are a-changin’” hörs!
”I was dreaming of the past…” är inledningen på John Lennons “Jealous guy” från “Imagine”-albumet (1971). Om några dagar är det 35 år sedan Lennon sköts till döds - galningarna med vapen tycks dock inte minska i antal… J.L. – R.I.P.
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
