O ve o fasa, världen rasar...
Ove dyker upp på bio i jul, ser jag i reklamen! Året efter Ove-boken landade Fredrik Backman med ”Min mormor hälsar och säger förlåt” (2013) på bokdiskarna. Detta är, liksom ”En man som heter Ove”, en fantasifull bok. Här handlar det om Elsa, snart åtta år gammal, och de övriga människorna i hyreshuset.
Backmans påhittighet är stor, inte minst när det gäller julens graninskaffande! Då är det granarna, som väljer vilket hus de ska till och turordningen skapas genom en danstävling! Detta är en nyutvecklad kamp, eftersom den tidigare varianten med revolverduellerande tog för lång tid - granarna har ju på vintern så dåliga skott…
Boken blandar en fantasivärld med verkligheten på ett nästan förvirrande sätt. Elsas mormor berättar för barnbarnet om en sagovärld, men efterhand så visar sig den världen inte bara vara mormors… Jaja, resten hittar du i boken.
Efter ett sextiotal lästa sidor var jag nära att stänga igen boken för gott! Jag fängslades alls inte! Tyckte det var för mycket dravel och pladder… och väldigt gott om ord! Men jag läste till slut, så att säga! Förvirrande? Ja! Underfundigt? Stundtals! Roande? Njä! Läsvärt? Hm, kan inte bestämma mig!
Dagens överskrift är från Niklas Strömstedts ”Sånt är livet” (1996), men tyvärr hittade jag ingen bra version med rörliga bilder, så:
Och så är det Jul igen! Med eller utan grandanstävling… Och in kommer Jussi! Med Adolphe Adams julsång från 1847. Med svensk text av Augustin Kock så blev det ”O helga natt”. Björling spelade in sången 1959, året före de hjärtinfarkter, som skulle ända hans liv den 9 september 1960. Jussi Björling blev 49 år gammal.
”Överkurs”: I slutet av 20-talet tillbringade Jussi en period med sång och springpojksjobb i Ystad! Han bodde hos apotekaren/musikern/sångaren Salomon Smith i hans hus vid Stortorget.
Go’ Jul!!!
Haj å Goodbaj!
