Johnny - samlaren...

”Vår sjätte attaché” är del 6 i Denise Rudbergs serie ”Kontrahenterna” om ”Tre kvinnor  -  Ett krig  -  En kod att knäcka” och gavs ut 2025. Konstaterar efter läsningen, att det finns än mer att berätta… Inte minst efter den cliff-hanger som avslutar denna bok.

Denna bok är nog lite mer i balans mellan kodknäckning och krig i förhållande till privatlivet för Signe, Iris och Elisabeth. Signe har lämnat kodlösandet och fått jobb på ett förlag, flyttat och tar hand om systersonen Erik. Så kommer en order undertecknad av Per Albin…

Professor Bremer och Iris får mer än jobbet och hennes 2 pojkar att tänka på…

Professor Svartström har försvunnit in i dimmorna, får hjälp mot det, men behövs även på Karlaplan 4…

Det händer saker med några svenska direktörer, Warszawasvenskarna, i Polen sommaren 1942 och det leder till förvecklingar…

Elisabeth skickas till Polen för att rädda sin make Dinty och material han har lyckats komma över…

”Vår sjätte attaché” kom in på mitt bibl den 12 juni och då hämtade jag den! Två dagar senare hade jag läst den! Svårt att släppa den. ”Den sjunde divisionen” är del sju i serien och är planerad till juni 2026. Kanske lite tidigt att reservera den redan nu…

År 1942 kom filmen ”Vårat gäng” med regi av Gunnar Skoglund. Filmen var fylld med musik av bl a Sven Paddock och Nils Perne, men även av Kai Gullmar och Thore Ehrling. I rollistan finns Gösta Cederlund, Fritiof Billquist (Malmöpågen, som i några år var gift med Ulla), John Botvid och Åke Grönberg. En 18-årig Alice Babs sjöng så det stod härliga till. Här följer en av låtarna med härligt 78-varvsrasp  -  ”Alice i Tyrolen”!

Go’ tisda’!!! Gla’ midsommar!!!

Haj å Goodbaj!

”Från mitt köksbord” låter som en lagom lågmäld boktitel, samtidigt som man blir nyfiken. Handlar den om matlagning, dukning, naturiakttagelser eller? Detta är Siw Malmkvists bok, utgiven 2025.

Ack va kul med akvarell, säger Siwan, som började måla 1993, 57 år gammal! Tristessen på ett hotellrum i Helsingborg, fick henne att gå till en bokhandel. Bokinköp blev det” ”Börja måla akvarell” och inköpet ”kompletterades” med färg, penslar etc. Och så var hon igång! Med det också!

Boken är en samling av hennes akvareller och textsatt av barnen Tove, vars pappa är Lasse Mårtensson, och Henrik, med pappa Fredrik Olsson. Den senare avled 2023. Lite av boktexten är Siws, som t ex: ”Jag är inte rädd för att vara själv men jag vill inte vara ensam”. Onekligen tänkvärt.

Hur är då hennes konst? Mitt amatörjag är imponerad. Det är lite Gunnar Brusewitz, lite Harald Wiberg och mycket en lågmäld iakttagande Siw. Flera av bilderna tycker jag mycket om. Det är blommor, det är stugor (med blommor), men även naturbilder med vatten och vikar. Hon är ju född i Borstahusen…

Boken avslutas med ett par sidor tidsaxel och utgiven på nystartade förlaget ExkluSiw! Fyndigt, eller hur? Jag gillade den här boken!

Hittade ett bra klipp, som visar energin hos Siw Malmkvist. Tllsammans med Lars Brandeby får vi se och höra hennes gamla hit från 1959: ”Jazzbacillen”! Horace Silver skrev musiken och Eva Nordström den svenska texten. Men vem var denna Eva? Jo, det var Peter Himmelstrand!

Siwan och Lasse live i TV 2002:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Lena Einhorn nu igen?! Ja, nu har jag läst hennes ”Blekingegatan 32”, som kom 2014.

Boken är en roman om Greta Gustafsson, född 1905 i Stockholm, dit föräldrarna flyttat från Småland 5 år tidigare. Sven och Alva var Gretas äldre syskon. Alva kom f ö att betyda väldigt mycket för Greta, inte minst när Greta som 14-åring började arbeta på PUB’s hattavdelning och senare började ägna sig åt skådespeleri. Detta gillades inte hemma…

Och inte blev det bättre när hon 2 år senare sökte och kom in på Dramatens elevskola. Hon var yngst i klassen och ”höll sig på sin kant”. Bland klasskamraterna kan nämnas Mimi Pollak och Alf Sjöberg. Mimi kom att bli en kär vän.

Greta debuterade på Dramaten i april 1923. Snart bytte hon efternamn till Garbo.

Hon mötte regissören Mauritz ”Moje” Stiller, som gav henne en roll i filmen ”Gösta Berlings saga” 1924. Han brukar kallas Greta Garbos upptäckare och kom att ta henne med sig till USA för fler filmer. Stora framgångar följde, inte minst med stöd av Moje, men hon förblev den skygga och lite hemlighetsfulla Greta.

Den här romanen med verklighetsanknytning, inte minst i form av den efterlämnade brevväxlingen med Mimi Pollak, slutar redan 1928 i och med Stillers död. Garbo var då i Hollywood, medan Stiller befann sig i Stockholm.

Välskriven bok om Sveriges andra stora filmstjärna  -  den första var ju Anna Q Nilsson! Tycker att Einhorn skildrar Garbos skådespelartvivel och osäkerhet i kombination med spelförmåga och bildskönhet på ett nästan förtrollande sätt. Jag läste med stor behållning och tyckte mig komma lite närmare ikonen Garbo.

Mer passande låt än ”Moviestar” får man leta efter… Harpo, dvs Jan Svensson, slog igenom 1973 med ”Honolulu” och 2 år senare fick han en världshit med ”Moviestar”, som han själv skrivit. Bengt Palmers producerade och i kören återfinns Annifrid Lyngstad, som vid den tiden var, liksom Harpo, knuten till EMI. Så här lät det i tysk TV 1976 med ”läpparna synkade till skivan” eller hur nu ska beskriva det…

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Detta är en omfattande bok om ”Hur svensk polis och Helsingörs syklubb räddade danska flyktingar under andra världskriget” skriven av Conny Palmkvist. Titeln är ”Sundets röda nejlikor” och den kom 2020.

Målet för Palmkvist var ”… att ge en sann bild av ett par svenska och danska mäns handlande” parallellt på båda sidor av Öresund. Hur var kontakterna ”över vattnet” under den tyska ockupationen av Danmark? Fungerade färjorna mellan Helsingör och Helsingborg? Fick vem som helst resa? Vem kontrollerade resandet?

Först hösten 1943, efter 3 ½ års ockupation, började tyskarna deportera danska judar. Tyskarna tog kontrollen över den danska ordningsmakten, vilket bl a försvårade det dagliga samarbetet mellan svensk och dansk polis vid norra Öresund.

Judarna började fly, oftast i småbåtar på nätterna, till olika småhamnar och stränder runt Helsingborg, men även söder därom. Männen i Helsingörs syklubb var en viktig aktör. Men viktigt var också, att man I Danmark betraktade judarna i första hand som danskar, dvs som en del av folket. Detta gjorde att många försökte hjälpa till med att gömma judar inför flykten, som kom att rädda merparten undan förintelselägren i Tyskland.

Boken inleds med den tyska inmarschen vid Flensburg och Tönder för att sedan koncentrera sig på Öresundsregionen. Vi får bl a följa poliserna Palm, Fäldt, Olsson, Friberg och tullare Wendel i Helsingborg och polis Thormod Larsen, bokbnindare Kjaer, krogägare Thomsen och typograf Jensen i Helsingör. 

Oroligheterna eskalerar, danska motståndsrörelsen agerar och tyskarna utökar våldet och griper och dödar urskiljningslöst. Gestapo mördar i jan 1944 den danske prästen och dramatikern Kaj Munk. Han kom att bli en symbol för den danska motståndsrörelsen.

”Sundets röda nejlikor” kallades de skeppare/båtsmän, som hjälpte flyktingarna över sundet. Materialet till boken bygger på intervjuer med ättlingar till syklubbmedlemmar etc och på nyligen offentliggjorda samlingar. Ett gediget arbete av Palmkvist och så spännande och läsvärt om det besvärliga livet i ockuperat land!

Danska Anisette, född 1948, ”dök upp” i mina öron 1968, då hon ihop med Dandy Swingers vågade sig på ”River deep mountain high”! En ikonisk låt skriven av Phil Spector, Jeff Barry och Ellie Greenwich och som Ike & Tina Turner fick en monsterhit med 1966. Anisettes röst gav låten an annan dimension, som imponerade. Vågat och djärvt, men lyckat. Senare 1968 bildade hon Savage Rose, som gjort massor av bra musik genom åren. ”River deep mountain high”:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Har hittat ännu en bok med koppling till bokförsäljning! Sharon Gosling kom 2022 med ”Bokhandeln i fyrtornet”.

Onekligen originellt att sälja böcker i ett fyrtorn, men det är centralpunkten i denna berättelse. Det ligger avsides i en by nära Aberdeenshirekusten i Skottland och dit har Rachel kommit. Hon tar hand om tornbutiken och har dessutom sin bostad där. Cullen och Ron är trogna kunder och besökare, liksom Ezra och Edie.

Tornet är på promenadavstånd från den lilla byn Newton Dunbar. Det är långt till närmsta bokhandel och tack vare internethandel i mindre skala, så kan verksamheten överleva.

Så en dag dyker Toby, en känd utlandsreporter som skottskadats i arbetet, upp. Han är i återhämtningsfasen (och nyskild) och tänker sig att skriva på sina memoarer, men blir nyfiken på tornet, personerna och byn. Fyrtornet byggdes tidigt 1800-tal av slottsparet MacDonald, varav maken dog i en våldsam brand i det stora huset vid samma tid.

En dag dyker den unga Gilly upp, en tonåring, som lever lite utanför. Hon bor i tält och hankar sig fram på ströjobb, men har en vass tunga. Ingen ska sätta sig på henne!

Det stora hotet i byn är Dora, som med pengar och ”användbara kontakter” försöker köpa på sig så många fastigheter hon kan och ”ta över” bygden. Folk i trakten anar oråd. Rachel och, inte minst, Toby börjar gräva i det hela och gör fynd både om fyrtornsbygget 200 år tidigare och i nutida entreprenören Doras agerande.

Detta är en omfattande och detaljrik bok om händelserna i den lilla byn. Intrigerna är stundtals kluriga, men har en spännande och stegrande uppbyggnad. Jag blev dock besviken över upplösningen, som snabbt avverkades i de sista kapitlen av 53. Hade förväntat mig en avslutning i ”samma noggranna stil” som resten av boken. Blev lite av ett ”platt fall” i slutet, men så tycker kanske inte du?

Deep Purple bildades 1968 och kom att bli ett av de riktigt ”tunga” banden. Deras andra studioalbum, ”The book av Taliesyn” (titeln pekar på en medeltida diktsamling från Wales), spelades in 1968. Denna ”upplaga” av bandet benämns Mark I och fler skulle följa! Men redan här finns Ian Paice (trummor) och Jon Lord (klaviatur) i gruppen, liksom Ritchie Blackmore (gitarr). Hela den här Mark-listan över tid och medlemmar kräver en egen utläggning…

På detta album finns en ”Anthem” skriven av Jon Lord och sångaren Rod Evans och redan där lyser Lords klassiska orgelspel och komponerande, som kommer finnas med i bandet länge, ja även länge efter spelningen vid Öja Slott, Ystad, i aug 2008. Så här lät Deep Purple i ”Anthem” 1968:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Faderland” inleds med en karta, som visar ”Det Stortyska Riket” 1964 efter segern i andra världskriget. Robert Harris skrev denna kontrafaktiska bok, som kom 1992.

Detta stora rike sträcker sig från Nordsjön ända ner till Svarta havet och Kaspiska havet och bortom Moskva och Uralbergen med Berlin som huvudstad. Adolf Hitler styr landet och förberedelser pågår för fullt för att fira hans 75-årsdag 1964.

Samtidigt pågår en kamp ”under ytan” för att få de som beslutade om förintelsen att försvinna. Det är personer, som dessutom ”berikat sig” rejält på offrens bekostnad. Men någon vill ha mer…

En amerikansk journalist, Charlotte Maguire, har funnit uppgifter, som kan leda till ett avslöjande av vad som hände. Kriminalpolisen mordutredaren Xavier March börjar på ett fall, som, visar det sig, går i samma riktning som det Maguire noterat. Sanningen kan komma att avslöjas. Gestapo får upp ögonen för detta och vill själva ”ta hand om fallet”. Och skyr inga medel…

USA’s president Joseph Kennedy och ambassadören Charles Lindbergh förväntas komma på ett försonande besök i Berlin i anslutning till firandet av Hitlers födelsedag. Samtidigt har Maguire tillsammans med March ett avslöjande scoop på gång… om de inte åker fast innan materialet hunnit ut ur Riket…

Så här kunde det ha blivit om kriget tagit en annan vändning. Detta är en tankeväckande och drygt 30 år gammal bok. Tänk som det kunde ha blivit om… En riktigt spännande bok, som även ger ett flertal igenkännande rundturer i Berlin. Klart läsvärd!

I veckan var det 80 år sedan andra världskriget slutade, men krigsfasorna och -lidandet tycks ha glömts bort när man ser till nutidens nyhetsförmedling. Det är ”goda tider” för krigsindustrin just nu. Stor efterfrågan och hög förbrukning. Varför är det så?

Steven Demetre Georgio föddes i London 1948. Mamma Ingrid var svenska och pappa Stavros grekcypriot. När paret tidigt skildes flyttade mamman med sonen till Gävle, där han gick skolan. Efter något år flyttade sonen till sin pappa i London, där han ”fastnade” i musiken. Första singeln kom 1966 och då hade han tagit sig namnet Cat Stevens! Inte helt obekant, eller hur?

Det kom många hits från hans penna! År 1970 var det ”Father and son” som härjade på listorna! År 1977 konverterade Cat Stevens till islam och året därpå tog han namnet Yusuf Islam. Skivutgåvorna sinade och blev till ett drygt 15-årigt uppehåll innan första Yusuf-albumet kom. Men här blir det ”Father and son”:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Henry Morgan är tillbaka! Han dök upp i ”Gentlemen” 1980, återkom i ”Gangsters” 2005 och nu, fast då 2020, i ”Renegater”. Alla 3 romanerna skrivna av Kiviksboende Klas Östergren.

”Renegater” är en tjockis på ca 750 sidor, varav 167 är Östergrens Rapport om skandalen om Svenska Akademin och kulturprofilen/klubbägaren Arnault, gift med akademiledamoten Katarina Frostensson. I rapporten har Akademins 18 ledamöter döpts om efter grässorter. Östergren är Herr Svingel, Frostensson = Fru Timotej, Sara Danius = Fru Råg, Horace Engdahl = Herr Styvrepe, Per Wästberg = Herr Havre, Kristina Lugn = Fru Slok, bara för att nämna några. Det är en noggrann rapport skriven i ett (!) enda stycke och blir Östergrens slutord i Akademin, som han och några till lämnar efter oredan.

Henry Morgan kommer helt överraskande promenerande på vägen ner mot Östergrens bostad. Han kommer att stanna ett bra tag och vila upp sig på sin långa vandring från Wien till sonen i Norge. Det blir många samtal under gårdens i Kivik döende kastanj, inte minst om Morgans son, men även om Torstens Snögalleriet.

Flygplansförsäljningsförsöket till Sydafrika, ett reklambolags insatser och flera aktiva konsulter är andra bitar i denna bok. Låter kanske lite torftigt i min beskrivning, men så är det rakt inte!

”Renegater” har, på sedvanligt Östergren-vis, väldigt detaljerat beskrivna natur- och personskildringar.  Det är lätt att se Kiviksmorgonens skimmer framför sig. Långa innehållsrika meningar, kan säkert uppfattas som störande, men jag gillar flytet.

Boken, vars titel betyder f ö avfälling/överlöpare, är maffig. Mycket att läsa, men jag tyckte det var värt besväret.

Ett par-tre stenkast från Östergren bor en annan ordrik man, Ulf Lundell. ”Nästan din granne” skulle jag kunna skriva och då tänker jag på Lundells ”Nästan ditt namn”! Låten fanns på albumet ”På andra sidan drömmarna” (1996), men här har jag valt inspelningen från Live påTyrol 2005. Det suggestiva gitarrtemat spelas av Janne Bark, också han boende på Österlen. Och som det inte räcker, så har även gitarristen Jens Frithiof Österlenanknytning! Lokala gänget i farten! Och då har jag inte ens nämnt Kiviksbon Ranelid… Njut nu av gitarrslingorna i ”Nästan ditt namn”!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Det vimlar inte av Nobelpristagare från Sydamerika. Litteraturpriset har sedan starten 1901 landat bara 4 gånger på den kontinenten! År 1982 gick priset till Gabriel Garcia Márques, född i Aracataca, Magdalena, i nordöstra Colombia. Nu har jag läst hans ”Översten får inga brev” från 1968. Kan ha läst den tidigare… Hm, minnet…

Det är liten bok om översten, som tjänstgjort i militären, men ”kommit vid sidan om” vid pensionstilldelningen. Inga pengar kommer, men han har överklagat och väntar på brevet, som ska ge erkännande till pension. Brevbäraren kommer en gång i veckan och då går översten honom till mötes, men kommer det något brev…?

Översten och hans hustru bor i den lilla fattiga byn och sörjer sin son, som dödats i inbördeskriget. Nu är det dags för en annan persons begravning. Det blir lite extra uppståndelse, för det är ”det första fall av en naturlig död… på många år”! Och så blir det regn…

Färgrika beskrivningar av personer och händelser i denna bok. Lättläst. Skrivet med värme och eftertänksamhet. Klart läsvärd.

Juan Esteban Aristizabal Vasquez föddes 1972 i Carolina del Principe, ca 10 mil nno Medellin, i Colombia. Efter 10 år i en hårdrocksgrupp reste han 1998 till Los Angeles för att bli soloartist. Första albumet, ”Fiate bien”, kom 2000 och resulterade i flera Grammys. Med tredje skivan, ”Mi sangre”, slog det till ordentligt! Artistnamnet Juanes etablerades, inte minst 2004-05 med egenskrivna ”La camisa negra” (”Den svarta skjortan”), en singel som sålde guld! Juanes gjorde låten i MTV Unplugged 2012:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Julia & Paul  -  En försommarberättelse” gavs ut 2017 och är skriven av Peter Fröberg Idling, redaktör på tidningen Vi. Boken beskrivs som en kontrafaktisk historia, vilken Wikipedia förklarar som en genre ”baserad på att historien kunde ha tagit en annan väg än vad den faktiskt gjorde”. Lite som ”om inte om hade varit”…

Revolutionen i Sverige 1917, efter en tid av hungerkravaller, förde landet in i en ny riktning. Här får vi nu veta hur familjen Julia och Paul ett sekel senare lever med sina barn. Det är ett liv styrt av kommittéer och grupper med en tydlig övervakning i alla lägen. Den ständiga frågan är ”vem vågar vi prata med” och ”vem kan man lita på?”.

En devis i detta övervakade samhälle: ”…bättre med en oskyldig bakom galler, än tio skyldiga i frihet”.

Julia arbetar med ritningar till byggen, men måste göra ett samhällskrävt arbetsbyte. Hon får till uppgift, att under en period vara diskare på ett av statens matställen. Paul är tredjestyrman i marinen och ofta ute på uppdrag. Brevskrivningen dem emellan censureras  -  Sverige efter revolutionen fungerar så. Även utanför marinen…

Julia noterar ett ökat antal spanande helikoptrar… och ett närliggande flerfamiljshus är helt plötsligt en kväll alldeles nersläckt… inget ljus i något av husets alla fönster… rykten lyser nästan med sin frånvaro, då få vågar prata om det… Ett par kvällar senare lyser det som vanligt i alla fönstren, men vad var det som hände?

En intressant tanke om Sverige blev till en bok med DDR-känsla. Flera kluriga beskrivningar i boken får mig till ett ”tänk om…”  -  tänk så förskräckligt om vi hamnat i detta begränsade liv! Tyvärr gör bokens abrupta avslut, att jag besviken slår ihop den. Eller begrep jag inte en möjlig djupare tanke/antydan?

”Time of the season” dök helt plötsligt upp i aktuella SvT-serien om Jan Stenbeck och då förflyttas jag bakåt till 1967/68 och The Zombies. Bandet startades av Rod Argent och Colin Blunstone redan 1961 i St Albans och har ”kommit och gått” genom alla år. Den 18 sept 2021 spelade bandet i legendariska studio 2 Abbey Road, London  -  studion där de gjorde bl a albumet ” Odessey and Oracle” 1967. På det albumet fanns ”Time of the season”, som Rod Argent komponerat. En detaljrik låt i moll fylld av saker att upptäcka, som handklapp, suck, stämsång, trumslag och, inte minst, ett drivande orgelspel av Argent till Blunstones sång. De är f ö båda födda i juni 1945! Så här lät det i Abbey Road 2021:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Hannah har 1942, lyckats fly från Tyskland och nå Kuba, dock utan att bli insläppt där, återvänt till Europa och hamnat hos sin vän och kusin Lily i Belgien. Detta är i början på boken ”Kodnamn Safir” av författaren/juristen Pam Jenoff, som även varit amerikansk diplomat i Krakow. Boken kom 2023.

Det var under sin tid i Europa Jenoff började fundera på och skriva om vad som hände judarna där under andra världskriget. ”Kodnamn Safir” är en roman, men har i grunden ett par verkliga händelser, som hon dock ”justerat” för att passa in hennes berättelse.

Judinnan Hannahs man, Isaac, blir dödad i en pogrom i Berlin, men hon lyckas fly till Hamburg och ta sig ombord på en Atlantbåt. Till ingen nytta visar det sig. Snart är hon i Belgien hos kusinen Lily, som är gift med läkaren Nic. Han förlorar snart sin tjänst på sjukhuset. Som jude får han inte längre behandla icke-judar…

Micheline, och hennes storebror Matteo, jobbar i motståndsrörelsen i Belgien, bl a med att hjälpa, rädda och återföra engelska flygare, som ”hamnat på backen” vid anfallen mot Tyskland. Det hemliga nätverket, Safir, räddar flera via Frankrike och Spanien för att återvända till sina baser i Storbritannien. Piloterna kan därefter fortsätta sitt arbete.

Det händer mycket kring Lily, Hannah, Micheline och Matteo, men det överlåter jag åt dig att följa…

Detta är en riktigt spännande bok. Sant eller inte sant  -  i varje fall intressant! Klart läsvärd bok!

Bokens Hannah har en namne här i Ystad: Hannah Svensson! Sångerska, kompositör, dotter till jazzgitarristen Ewan Svensson och gift med pianisten Jan Lundgren. Antar att det är ett gott tonfall i hemmet… Hannah har släppt några album, varav det senaste, ”The other way around”, kom 2023. Jag har dock gått tillbaka till ”Pictures in mind” (2017) och valt hennes egen ”Anna” därifrån. Vackert, så det förslår!

 I dessa dagar blir min blogg Tonåring!!!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

År 2017 kom boken ”Hilma” med underrubriken ”En roman om Hilma af Klint” skriven av Anna Laestadius Larsson. Det är en av flera historiska romaner hon skrivit.

Hilma af Klint föddes 1862 på Karlbergs slott, Solna. Pappa Fredrik var kommendör och flera i familjen var sjöofficerare och kartografer. Dottern hade en stark vilja och var ”pappas flicka” med stort intresse för matematik. Mamma Mathildas mening var att utbilda dottern i sällskapslivet och få henne gift med ”rätt karl”. Dottern ville studera…

Hon visade tidigt en konstnärlig ådra, men ”måleri var ju inget en kvinna skulle ägna sig åt”. Det krävdes mycket prat med pappa…

Och inte blev det bättre av att Hilma gav sig in i den religiösa filosofin. De var en dryg handfull kvinnor som ägnade sig mer och mer åt dessa tankegångar. Hilmas konst följde allt mer samma väg. Ska tillägga, att hon inte var lockad av män… och det gjorde ju inte tillvaron enklare för henne…

Wikipedia skriver så här om Hilma: ”… en svensk målare, teosof och pionjär inom abstrakt måleri. af Klints systematiska målningar kan sägas vara ”visuella representationer av komplexa filosofiska idéer och andliga begrepp””. af Klint är en av de konstnärer som först långt efter sin död uppmärksammats och fått erkännande.” Detta är också en liten sammanfattning av boken, faktiskt.

Hilma och en väninna bodde f ö en period på Spolegatan, nära stationen, i Lund.

Jo visst är det mycket av filosofi, religion, spiritism och teosofi. Boken är skriven lite som, att hon berättar om sitt liv för brorsonen och sedermera viceamiralen Erik. Han och hans son tog hand om konsten, som inte fick visas på minst 20 år efter Hilmas död 1944! Och långt efter det kom själva genombrottet!

Intressant, men inte helt lättläst, bok om ett unikt konstnärsliv! 

Dagen till ära borde vi kanske lyssna på April Stevens, men jag väljer ”konstens väg”! Rolling Stones kom i maj1966 med singeln ”Paint it black”. Låten, skriven av Mick Jagger och Keith Richards, blev stor listframgång. Brian Jones gjorde den bärande tonslingan på sitar, som han, liksom George Harrison, hade börjat spela. ”Paint it black” fanns även med på bandets ”A bigger bang”-turné 2005-2007 och lät så här då:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

”De som överlevde” av Kelly Rimmer gavs ut 2021 och är en roman om andra världskrigets fasor Warszawa. Men det fanns även överlevare! Rimmer har även skrivit om kriget i läsvärda ”Den tyska hustrun”.

Trettonåriga Emilia har 1942 kommit till Warszawa med sina adoptivföräldrar, Truda och Mateusz. Hennes första familj dödades i kriget. Hon blev, om än med restriktioner, väl behandlad i nya familjen. Riskerna och farorna i huvudstaden var stora, liksom bristen på mat, men Mateusz farbror Piotr var en fixare av stora mått.

Roman, med judisk mor, men fostrad katolik, har tillsammans med mamma, lillebror, nyfödda lillasystern och styvfar blivit intvingad i stadens judiska getto. De bor med flera familjer i en trång lägenhet, men både Roman, jämngammal med Emilia, och lillebror Dawidek har arbeten och en minimal inkomst. Roman jobbar i en fabrik och Dawidek arbetar med att rensa gatorna från nattens avlidna…

Emilias granne, Sara, är sjuksköterska och socialarbetare och arbetar i gettot. Ordet betyder f ö ”judiskt kvarter”. Sara passerar de tyska vakterna varje dag och försöker hjälpa de i gettot instängda människorna. Riskerna och sjukdomarna är många, liksom den stora bristen på mat.

Än tuffare blir det när tyskarna systematiskt börjar tömma området och skicka folk till ett nytt läger, som visar sig vara ett dödsläger. Där tas de emot av blåsorkester och en dusch… och sedan är allt över… Det tyska dödsmaskineriet är i full gång…

Emilia får följa med Sara in i gettot. Sara har råkat komma i kontakt med Romans familj och ska försöka rädda åtminstone den undernärda systern.

En morgon, när Roman kommer till sitt arbete på fabriken, så är den stängd. Tyskarna har mördat ägaren. Roman engagerar sig i en växande motståndsrörelse.

Detta är en skrämmande och spännande bok. Tänk så mycket elände det var i Polen  -  först tyskarna, sedan ryssarna! Allt drabbar Emilia och Roman.

Mycket läsvärd bok om förskräckelse, förnedring och konsten att överleva, men vilket pris har överlevnaden?

Destiny’s Child bildades 1990 med Beyoncé Knowles, Kelly Rowland, LeToya Jackson och LaTavia Roberson. År 1999 ersattes de två sistnämnda av Michelle Williams och trion fick sin första hit 2001 med albumet ”Survivor”. Beyoncé var med och skrev nästan alla låtarna, inkl titellåten, som med stor framgång gavs ut på singel.

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Förre fotbollsdomaren Jonas Eriksson har mer att berätta! År 2024 kom han med boken ”Ögonblick som skakade fotbollen”. Ögonblick som ”Skakade” och i vissa fall ”skadade” fotbollen, skulle jag vilja lägga till.

Eriksson återkommer bl a till FIFA’s och UEFA’s ”ryggkliande”- och ”den-som-betalar-mest”-taktiken. Ageranden som oftast inte gagnat fotbollen, men väl dragit in pengar till… Och de stora mästerskapen har placerats därefter… Finansfotbollens intåg…

Han berättar också om de senaste årens diskussioner om tekniska hjälpmedel, typ VAR, målkameror och måldomare. De senares historia blev dock kort. Många helomvändningar har gjorts.

Kul läsning om damfotbollen! Den var igång redan i slutet på 1800-talet och blev riktigt stor vid tiden för första världskriget, inte minst i England! Efter kriget skulle damerna återvända från fabrikerna till hemmen och då tyckte de fotbollsbestämmande herrarna, att det fick bli slut med damspel! Norge förbjöd damfotbollen 1931, Frankrike året efter! I Kina gällde förbudet fram till 1970! Spelandet återupptogs på 60-talet, men det dröjde med fotbollsdömande damer.

Bokens kapitel om hur de gula och röda korten kom till är kul läsning, liksom hur det kommer sig, att en match varar 2 x 45 min. Den ständiga frågan om ”Var hela bollen inne i mål” får sig också en genomlysning.

Omdiskuterade mål, straffsparksavgörande, Golden Goal, brutalitet och bengaler är andra områden, som Eriksson behandlar.

Ganska pretentiöst och detaljerat berättat, men kul bok att läsa. Med Erikssons erfarenhet och insyn blir det intressant läsning om kampen på och utanför den gröna mattan. Jag känner mig nu inte offside!

Vid en träningsmatch i fotboll för damer mellan Sverige och Danmark (2001) på Malmö IP bjöds vi på pausunderhållning av f d landslagsspelaren Anna Pohjanen, som med sång och gitarr bjöd på sin nyss utgivna singel ”Am I””. Det verkar dock inte gjort något intryck i Youtubevärlden… Så i stället väljer jag damlandslagets insats i ”Gula & blå (Tjejernas år i år)” skriven av Ekman/Sandelin/Wahlgren inför VM 2003 i USA. Sverige förlorade lite snöpligt finalen mot Tyskland. Den taktfasta låten och videon ger en enkel presentation av de svenska spelarna  -  onekligen bekanta ansikten!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Månad för månad redogör Per T Ohlsson för ”1918  -  Året då Sverige blev Sverige” i sin bok från 2017, nästan 100 år senare. Små korta månadsrubriker följs av koncentrerade rader om vad som sig föregick.

Det var ett synnerligen händelserikt år  -  kuppen/revolutionen i Ryssland inkl mordet på hela tsarfamiljen, den 11/11 kl 11 slutade första världskrigets kanoner mullra och Sverige var på randen av en omvälvning, som kunde störtat kungen och dragit in landet i bolsjevismens grepp!

Vårt nyss, 6 dec 1917, självständiga grannland Finland, drabbades av ett inbördeskrig där bolsjevikerna, ”de röda”, ville ta över, men besegrades av de borgerliga ”vita”. I anslutning till detta ville Åland tillhöra Sverige…

I Sveriges båda kamrar kämpade koalitionsregeringen Edén bl a med att få kvinnlig rösträtt. Debatterna mellan högerns Lindman och Trygger och regeringens Edén, Branting och St Köpinge-pågen Thorsson var hårda, men strax före jul nåddes en kompromiss i den urtima riksdagen. Valet 1921 blev det första med kvinnligt deltagande och då kom 5 kvinnor in i riksdagen.

Mitt i all denna politiska oro hade Sverige en stor livsmedelsbrist med ransoneringar. Detta satte givetvis ner motståndskraften mot spanska sjukan, en pandemi, som främst drabbade unga, till synes friska, vuxna. I världen infekterades runt 500 miljoner människor, dvs ca 1/3 av världens befolkning! Även Sverige drabbades hårt av viruset.

Folkhushållningskommissionen kom i febr 1918 med reglerna, att ”… konditorivaror… ingår högst 20% mjöl…” och ”s k wienerbröd får dock ej tillverkas.”

Ohlssons beskrivningar och analyser av skeendet 1918 är både spännande och insiktsfulla  -  tänk så nära det var att Sverige hamnat utanför demokratins värld. Tur att resonabla personer kunde argumentera sig fram till gångbara kompromisser. Och tur att man höll vapnen och våldet utanför, men det hängde på en skör tråd!

Detta är en klart läsvärd historiebok med massor av kända medverkande, även inom konst och litteratur  -  Dardel, Lagerlöf, Bauer, Karlfeldt, Key, Wägner, Beskow. Och så dyker Wallenberg, Sachs (NK-skaparen), Edström (Asea), Kreuger och bankmannen Rydbeck upp.

I bokens epilog läser jag om Versailles-freden, första världskrigets slutskrift, som blev till grogrund för nästa världskrig. Ohlsson skriver också, att Nationernas Förbund (1920) aldrig blev vad man hoppats på. USA anslöt sig aldrig och efter en ”republikansk jordskredsseger i valet 1920 och demokraten Woodrow Wilsons avgång slog landet in på isolationens och protektionismens väg.” och ”…diktaturerna började gripa omkring sig…” Hoppsan, är det nu eller då? Historien går igen?

Ännu en läsvärd bok av Per T Ohlsson!

Inte lätt att hålla modet uppe i dessa dagar heller. Ljugarbänken har fått ännu en rumpa att bära på. Får man lov att hoppas på en förnuftets och ärlighetens återkomst?

Ifrån musikens värld föreslår jag ”Hope of deliverance”. Paul McCartneys singel från 1992 lyckades ta sig in på listorna!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!