Johnny - samlaren...

Claes Malmberg har tagit hjälp av journalisten Petter Karlsson, som tidigare skrivit om bl a Svennis, Härenstam och ABBA, för att berätta om ”Mysteriet Claes Malmberg” (2015). Bokens titel och layout för tankarna till 60-talets ungdomsböcker.

Vi får i boken följa Malmbergs livsresa från födelsen 1961 i Göteborg till ”Charleys tant” 2015. Ändå står det inte en rad om att jag mötte honom i Gunillas Skivshop i Ystad, men, han som jag, har kanske glömt vilket år det var…

En rörig uppväxt med föräldrarnas skilsmässa, pappans tidiga död och en inte alltför aktiv skolgång, gav väl inte den bästa starten inför vuxenlivet. Yrkesvalet med skådespeleriet växte fram efter hand och startade egentligen med ett jobb som scenarbetare, inte helt enkelt för en ”ohändig” man.

Hans lite brutalare ego, ”Ronny Jönsson”, blev en framgång och gav möjlighet till både försörjning och andra mer balanserade roller. Det finns en skaplig förteckning i slutet av boken. Där påminns man också om honom som pappa i ”Lotta på Bråkmakargatan” och medverkan i Julkalendern i TV, ”Utdömd egendom” av Tennessee Williams i regi av Torsten Flinck och som Jörgen Persson i ”Erik XIV”.

Och jag glömmer inte hans insatser tillsammans med Tommy Körberg i ”Guys and dolls” på Slakthuset i Malmö 2006, då ljuset i bakre halvan av salongen inte gick att släcka… publiken fick ta hjälp från scenen för att få problemet löst…

I boken finns givetvis en hel del om Malmbergs drogbekymmer också. Kvinnorna i hans liv har varit flera och han har barn med några… Jaja, läses mer om i boken…

Små korta kapitel gör boken lättläst och ger en inblick i Malmbergs gapiga, osäkra, buffliga och hjärtliga liv. Jag tyckte det var värt att ägna boken tid!

Dagens rubrik ger kanske en liten hint om ett band jag gillar skarpt… Men idag väljer jag en fjärdedel… Paul McCartney, live för ett par år sedan med ”Magical Mystery Tour”! Låten var f ö den första Beatles spelade in efter ”Sgt. Pepper”-albumet 1967. Sir Paul…:

Om nu Malmberg är ett mysterium, så kan man ju fundera över Bono från U2…  Tillsammans med The Edge skrev han 1987 ”She’s a mystery to me” till Roy Orbison och 4 år senare försökte han med ”Mysterious ways” till U2. Undrar om problemen löstes… På en konsert 2004 i New York spelade U2 låten Orbison fick: ”She’s a mystery to me”…

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Zlatan ”sänkte” Danmark i tisdags … Ja, det sammanfattar väl skriverierna därefter… Och så kom jag att tänka på en bok jag läste för ett tag sedan.

En advokat och en journalist har skrivit ihop en bok om sitt oerhört stora och engagerade intresse för fotbolls-VM. De avverkar mästerskapen från 1970 fram t o m 2006 med en entusiasm och en kunskap som imponerar.

Thomas Bodström, som även har en allsvensk fotbollskarriär på sitt CV, och Mats Holm, författare bl a till en bok om Estonias förlisning, har känt varandra i ”alla tider”. De kom snart på att de båda hade ett brinnande intresse för fotbollen, lite åt statistiknördhållet till, om man säger så.

Även i tidig ålder ägnar de sig åt analyser, som leder till egna resultattips   -   de är nästan nere på (fotbolls-)gräsrotsnivå med sitt vetande. Känns nästan som om det vore smågrabbarna, som hittat sitt specialintresse   -   oavsett om det handlar om att lära sig Londons tunnelbanestationer eller all världens länder och huvudstäder…

I boken hinner Bodström och Holm med 10 olika herrfotbolls-VM och eftersom de parallellt med mästerskapen också berättar lite om sina egna liv med tågluffning, studier, familjebildning etc så ”går tiden fort”. Helt plötsligt är man framme vid 2006 och VM i Tyskland!

Boken är läsvärd och lättläst, samtidigt som jag blir påmind om de olika mästerskapen   -   även jag kollar…  Och den 10 juni 2016 startar fotbolls-EM  -  Heja Sverige!!!

Dagens överskrift är hämtad från en affisch med ditklottrat tillägg under utanför Anfield, hemmaplan för Liverpool FC. Och då ter det sig ju naturligt att låta några Liverpudlians stå för musiken, eller hur? Gerry & Pacemakers hade sin storhetstid 1963-5 och deras tredje singel var ”You’ll never walk alone” (1963). Låten ingick i musikalen ”Carousel” med Broadwaypremiär 1945 och skrevs av det gamla strävsamma paret Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II. Här hör vi den dock med engelsk accent…

Och så här kan det låta med hela ”kören” engagerad i Allsång på arenan. Laget har väl ingen framskjutande serieplacering just nu, men ligger absolut i topp i allsången. Mäktigt!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Mamma, mormor och jag” är titeln på Kim Kärnfalks bok från 2008. Hon är väl mest känd för sin medverkan i bandet Friends, som vann den svenska uttagningen av Melodifestivalen 2001 med ”Lyssna till ditt hjärta”.

Kärnfalks beskriver i boken sin uppväxt med alla bekymmer med ”flera pappor” och en disharmoni i familjen. Lugnet och trösten finner hon ofta tillsammans med sin mormor, där barnet får lov att ”ta plats”. Tryggheten och friheten från droger finns där, men inte alltid tillåtelsen att befinna sig där.

Sången och musiken blir lite av en räddning, men senare också orsaken till ångest och liknande bekymmer. Bert Karlsson får nys på henne och lockar in henne i bandet Friends efter att ena sångerskan där lämnat. Starten blir besvärlig, men efter hand kommer framgångarna…  och scenskräcken…

Bandet splittras efter 2002 och de båda sångerskorna bildar en duo, Nina & Kim, som varade till december 2006. Kärnfalk startade därefter en karriär som programledare i radio, bl a på P4 Stockholm.

Detta är en ”rakt-upp-och-ner”-berättelse om en lätt kaosartad uppväxt, med med- och motgångar, droger, skolproblem etc etc. Boken är synnerligen lättläst, utan att göra några djupare intryck.

Den då knappt 1-åriga Kim kunde 1975 lyssna till bandet Fox och”Imagine me, Imagine you” från deras debutalbum. Låten skrevs av bandmedlemmen och producenten Kenny Young, som bl a gjort ”Under the boardwalk” (Drifters) och ”Captain of your ship” (Clodagh Rodgers).

Sångerskan i bandet kallade sig Noosha Fox och försökte med en solokarriär i slutet på 70-talet. En av singlarna hade på A-sidan ”The heat is on”, dock utan att nå listframgång. Det hade däremot en svenska, som spelade in låten till sitt första engelskspråkiga soloalbum 1983! Det blev Agnetha Fälskogs näst mest sålda singel! Men här Noosha Fox:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

I boken ”Andra världskriget – Hemliga krigsplaner som aldrig blev av” har Michael Kerrigan fått ihop en intressant samling med krigsplaner från 1939-45, planer som aldrig genomfördes!

Tidigare sekretessbelagda arkiv har öppnats och författaren har ”grävt” och hittat dokument av olika slag med idéer och utkast till åtgärder till militära framgångslösningar. Fantasin verkar rakt inte ha begränsat planerna!

Tekniska innovationer och taktiska klurigheter samlade i korta beskrivningar med bilder och kopior på originaldokumenten är samlade i den här boken. Många av planerna gavs mer eller mindre fantasifulla namn, som Operation Downfall och Panzer VIII Maus.

Även kidnappning av Påven, Stalin, Hitler m fl ingick i planerna! Boken berättar om planerna från alla stridande parterna.

Boken är en intressant inblick i vilka fasans- och fantasifulla påhitt människan kan åstadkomma. Tänk om all denna energi i stället hade lagts på att försöka förhindra detta andra världskrig…

Nä, det blir ingen Gås-musik, dagen till trots! Men så kom jag att tänka på ”Frankie Gås to Hollywood”…   och då blev det till ”Relax” i en av många mixer! Englandsetta 1983 med det här gänget från Liverpool.

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

I Lützens dimma denna dag 1632 kom Gustav II Adolf bort från sina trupper, som visserligen vann slaget, men förlorade sin kung. Om detta erinras i bl a Ystad med en speciell bakelse… Jaja, kan ju alltid vara bra att hitta en anledning att klämma i sig ett gott bakverk…

På tal om dis och dimma… ”I can see clearly now” är ju en ”gammal dänga” med bl a Jimmy Cliff, men jag hittade den i en trevlig version med David Tipton. Han spelar på en Chapman Stick, ett stränginstrument ”påhittat” av jazzgitarristen Emmet Chapman runt 1970! Just den här har 12 strängar, men 8- och 10-varianter finns också. Klangbilden är inte så tokig…

Vad tror du om en flygskola strax öster om Ystad… Start-/landningsplats ännu närmare staden… Lokal där sammansättning och reparation av flygplan skedde…  Ja, det låter som fantasi, men det var verklighet mellan 1926-35. Hammars backar och Nybrofältet var platserna för allt detta, skriver Gösta Arvastson om i sin bok ”Drömmar om lufthavet  -  Berättelsen om en kvinnlig flygare på trettiotalet” (2012) och stommen är Gotlandsfödda Hedvig Nordvalls dagböcker.

Greve Douglas Hamilton drev skolan och Hedvig kom dit 1930, 18 år gammal. Hon var sekreteraren, mekanikern, flygaren, kursledaren och allmän allt-i-allo på skolan i med- och motgång. Det är en spännande historia, men i slutet av mars 1933 tröttnar hon på oredan och sätter sig på cykeln (!) och trampar iväg till Malmö. Hon skaffar jobb där och arbetar bl a en period på Bulltofta.

Detta är egentligen en alldeles intressant historia, men tyvärr ”slarvar” författaren bort en hel del av charmen med ett evigt återberättande och upprepande, som vore det en sorts avancerad avhandling. Boken innehåller intressant bildmaterial och bra fotnoter, men repeteringarna gjorde att jag nästan fick tvinga mig att läsa vidare. Ett ambitiöst projekt om en ambitiös kvinna blev en överambitiös slutprodukt    -   tyvärr.

Dis & dimma fick mina musiktankar att gå till en gammal bluegrass-dänga från 1949, ”Foggy mountain breakdown”, skriven av Earl Scruggs och inspelad tillsammans med Lester Flat. Låten finns bl a med i filmen om ”Bonnie and Clyde” från 1967. Jag hittade ett liveframförande med Scruggs tillsammans med bl a Leon Russel och Albert Lee. Kan vara det Grammy-belönade framförandet i ”Late show with David Letterman” från 2001!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Andra världskriget slutade 1945 och en ny tid började. För musikens del kan nämnas den första (?) rock’n’roll-plattan: ”Guitar boogie” skriven och inspelad av den då 24-årige Arthur Smith. Här får vi dock hålla tillgodo med hans ”pensionärsversion”…:

Inte alldeles oävet…

Anatole Broyard, 1920-1990, ansågs på sin tid vara en av USA’s mest betydande litteraturkritiker, men var även författare. Jag har läst hans ”Vykort till litteraturen” från 1993, men som kom på svenska, efter vad jag förstår, först 2014.

Boken är författarens memoarer över tiden när han kom hem till New York efter tjänstgöring i andra världskriget. Han dras till Greenwich Village med dess litterära rörelser och tongångar och som också var platsen där man i den lokala butiken helt plötsligt kunde möta Dylan Thomas eller Anaïs Nin.

Författaren sugs in i diskussioner om Franz Kafkas eller Louis-Ferdinand Célines författarskap, men blir också en del av beatgenerationens skapande. Abstrakt konst och psykoanalys var också ämnen som var mycket aktuella vid den här tiden, och så var det ju det där med det ”fria kärlekslivet”…

Ja, detta är en relativt lättläst och intressant bok om efterkrigstidens kulturrörelse i New York. Stundtals är det mycket om ”sökande” efter hur livet efter kriget skulle te sig, lite som en ”nystartsfas”, och den delen av boken uppskattade jag mest.

Och så tar jag chansen…  en av mina absoluta favoritlåtar! Året efter andra världskrigets slut föddes Farrokh Bulsara i Zanzibars stenstad. Efter många turer hamnade han i musikbranschen i England. Han hann byta namn till Freddie Mercury och blev sångare i Queen! ”These are the days of our lives” blev en av de sista videoinspelningarna före Mercurys bortgång 1991. En gripande låt och video med en av sjukdom tärd sångare, rösten bär dock fullt ut och Queen-kamraterna är ypperliga!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!