When the “Godisbus” is over...
Andra världskriget slutade 1945 och en ny tid började. För musikens del kan nämnas den första (?) rock’n’roll-plattan: ”Guitar boogie” skriven och inspelad av den då 24-årige Arthur Smith. Här får vi dock hålla tillgodo med hans ”pensionärsversion”…:
Inte alldeles oävet…
Anatole Broyard, 1920-1990, ansågs på sin tid vara en av USA’s mest betydande litteraturkritiker, men var även författare. Jag har läst hans ”Vykort till litteraturen” från 1993, men som kom på svenska, efter vad jag förstår, först 2014.
Boken är författarens memoarer över tiden när han kom hem till New York efter tjänstgöring i andra världskriget. Han dras till Greenwich Village med dess litterära rörelser och tongångar och som också var platsen där man i den lokala butiken helt plötsligt kunde möta Dylan Thomas eller Anaïs Nin.
Författaren sugs in i diskussioner om Franz Kafkas eller Louis-Ferdinand Célines författarskap, men blir också en del av beatgenerationens skapande. Abstrakt konst och psykoanalys var också ämnen som var mycket aktuella vid den här tiden, och så var det ju det där med det ”fria kärlekslivet”…
Ja, detta är en relativt lättläst och intressant bok om efterkrigstidens kulturrörelse i New York. Stundtals är det mycket om ”sökande” efter hur livet efter kriget skulle te sig, lite som en ”nystartsfas”, och den delen av boken uppskattade jag mest.
Och så tar jag chansen… en av mina absoluta favoritlåtar! Året efter andra världskrigets slut föddes Farrokh Bulsara i Zanzibars stenstad. Efter många turer hamnade han i musikbranschen i England. Han hann byta namn till Freddie Mercury och blev sångare i Queen! ”These are the days of our lives” blev en av de sista videoinspelningarna före Mercurys bortgång 1991. En gripande låt och video med en av sjukdom tärd sångare, rösten bär dock fullt ut och Queen-kamraterna är ypperliga!
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
