Johnny - samlaren...

Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Därav denna ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!

I dessa tider då många av nyheterna i världen har religiösa förtecken, kom jag tänka på en bok jag läste för ett tag sedan. Ewonne Winblad och hennes make, Lennart, båda ”kända från TV” har sammanställt historien om Hanna Lindmark, född 1860, och Margaretaskolan i en bok. Lindmark var Lennarts mors moster och en handskriven recept-/levnadsrådssamling med koppling till Margaretaskolan föder nyfikenheten hos paret Winblad.

Bokens titel ”Frälst Förmögen Förskingrad” (2007) innehåller hela skalan från uppgång till fall. Hanna Lundmark var en principfast dam sprungen ur väldigt enkla förhållanden och blev såld på auktion till lägstbjudande då hon inte ens var 10 år fyllda. Hon fick inte mycket till skolgång, däremot fick hon arbeta…  mycket.

Vi får följa henne till olika familjer och boenden. Hon har lyckan att möta ”rätt” människor, blir frälst och lyckas till slut starta en egen servering. Detta kombineras efter ett tag med en hushållsskola. Och fler serveringar…  och fler skolor…  och fler hus…  och fler anställda…  och fler elever…  och… 

Hon klarar svängningarna i dåtidens konjunktur, Olympiaden i Stockholm, första världskriget m m och belönas för sina framgångar. På ålderns höst har förberett sitt frånfälle med testamente och liknande dokument, men… det ”körde ihop sig”…

Boken handlar om Hanna Lindmark, men skeendet i sig känns igen från andra personer och branscher. Strävsamma insatser och framgångar spolieras i händerna på arvingarna…  Intressant bok om livet på landet och i staden under andra halvan av 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet kryddat med företagsamhet och slit!

Ola Salo, tidigare frontman i The Ark, gjorde ju en strålande insats i ”Jesus Christ Superstar” med både texter och agerande. Han gjorde också en riktigt laddad version av Patti Smiths ”People have the power” på scenen vid utdelningen av Polar Music Prize 2011 i närvaro av bl a den entusiastiska pristagaren Patti!

Go’ stinnkaketisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Klas Gustafsons tidigare böcker om bl a Monica Zetterlund, Tage Danielsson, Cornelis Vreeswijk läste jag med stor behållning, därför var valet enkelt när det gällde hand bok ”Lyssnarens guide till Cornelis” (2013). Det är en omfångsrik bok på mer än 550 sidor och behandlar 216 låtar med svensk text av Cornelis och insjungna av honom.

Bokens upplägg att ta sångerna i bokstavsordning innebär i och för sig ett rejält skuttande i Cornelis liv, men ger samtidigt en rörlig och alert framställning. Jag förvånas av Cornelis ”skuttande” mellan musikstilar och politiska åsikter, men samtidigt uppfattar jag en Cornelis-längtan, att jobbar gör man för att därefter kunna njuta… 

Tidigt visar han sina bekymmer med och kunskapsbrist (intressebrist?) i att kunna hantera pengar. Kontanter och förskott är hans melodi, därav de många skivbolagsbytena. Skatter och sån’t är ”obehagliga avbräck” och snart leder detta till skattemyndighets och kronofogdes jakt på honom och hans inkomster.

Många olika bostadsorter inkl kortare återflyttningar till Nederländerna, musikskapande och inspelningar där och i Danmark och Norge utöver Sverige, visar också på oron i Cornelis liv. Men aktiviteterna gav också framgångar, bl a är hans ”Veronica” med i Danmarks mest sålda bok, ”Højskolesangboken”, som en av få ”utländska” sånger.

Men nej, detta var ”en bok för mycket” för mig. Textanalyserna med kopplingarna till Bellman, Ferlin, Brassens etc etc tar nästan udden av Cornelis eget skapande. ”Det mesta är redan skrivet” och Cornelis bara ”friserar och återupprepar”… 

Till sist avverkas en Cornelis-diskografi på 4 sidor med enbart album och utan ingående låttitlar och omslagsbilder! Dessutom saknas singel- och EP-skivor, som i en del fall hade unika utgåvor och som inte fanns på albumen! Klent! Därutöver borde t ex de holländska skivorna varit med, trots bokens textgrundtanke.

En av mina favoriter i Cornelis musiklåda är ”Sommarkort”, men för dagen väljer jag ovannämnda ”Veronica”i hans holländska inspelning från 1972 med lite annan instrumentering än den svenska inspelningen från 1968.

”Poem, ballader och lite blues” var Cornelis dubbelalbum från 1970 där han jobbade med bl a Björn J:son Lindh, Rune Gustafsson och Georg Wadenius. ”Sonja och Siw” skrev Cornelis tillsammans med Wadenius, en glad avslappnad trudelutt:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Därav denna ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!

Ulla Jones, född Andersson, gav 2001 ut sin terapeutiskt skrivna biografi, ”Red carpet blues”. Katta Nordenfalk hjälpte henne att få ner och koncentrera det skrivna till drygt en tiondel av ursprunget, men det blev mycket ändå…

Ullas liv var struligt från början, men hon lyckades göra karriär som fotomodell och träffade musikern, kompositören m m Quincy Jones. ”Tycke uppstod”, som det så vackert heter, de gifte sig och fick 2 barn. Men allt förföljdes av strul.

Hon frotterade sig med allt och alla i film-/underhållningsbranschen i USA. Frank och Nancy Sinatra, Sidney Poitier, Sammy Davis, Count Basie, Nina Simone, Steve McQueen m fl ingick i umgänget, men Ulla berättar att hon ofta kände sig utanför. Hon accepterades inte helt och fullt, dessutom gjorde Quincy det också svårt för henne.

Sprit och droger fanns i och runt dessa grupper av människor och det gick inte så bra alla gånger att avstå detta. Till slut blev det skilsmässa från Quincy och det blev en bitter strid, både om barnen och pengarna. 

Hela boken genomsyras av bitterhet. Ulla Jones tycker sig ha haft otur som fick det så besvärligt här i livet. Och så drabbas hon därutöver av en massa olika sjukdomar, som gjorde livet än besvärligare…

Detta är ingen direkt glädjande läsning och egentligen inte särskilt upplysande, utöver Ullas eget leverne, heller. Bittra sidor skrivna som terapi   -   kan med fördel stå kvar olånad på ditt bibliotek!

Tillsammans med Lasse Samuelsson och Björn J:son Lindh gjorde Jones ett album med titeln ”No time no space no age no race, that’s nifty!” 1979. Hon gjorde både text och musik till 11 av de 12 låtarna. Titeln påminner om innehållet i boken, men det har jag inte grävt i. Hittade ingen av låtarna på nätet heller, så jag väljer passande X-Models och låten ”Två av oss” från 1981. Det blev bandets största hit:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Så är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Den framgångsrike sångaren Rod Stewart har inte byggt sin karriär på egenskrivna sånger genom åren, men en bok, ”Min självbiografi”, blev det 2013. Där berättar han om sin uppväxt i London med sin skotskfödde pappa och sin engelskfödda mamma. Han föddes till dånet av de tyska bombningarna i januari 1945, men familjen på 7 personer klarade sig undan det värsta eländet.

Skolåren rusade förbi, samtidigt som musiken fanns med hos familjen och Rod ”blev med” gitarr. Han fängslades av ungdomens egen musik, rocken, men fastnade mer i blues etc. Band startades och lades ner, men Long John Baldry tyckte ganska snart att Stewart borde hålla sig till sången och Rod var inte sen att haka på.

Många kommande stjärnmusiker dyker upp i olika konstellationer och snart blir det musik på heltid för Rod. Han kommer med i Jeff Beck Group tillsammans med sin gamle kompis Ron Wood. Det blir skivinspelningar och turnéer, framför allt i USA.

Bandet spricker och Stewart och Wood börjar i resterna av Small Faces, som snart förvandlas till Faces. Nya framgångar, samtidigt som Stewart börjar göra soloplattor, som också säljer. Till slut lämnar Wood bandet för att ta över efter Mick Taylor i Rolling Stones och Stewart satsar fullt på en solokarriär med många guldskivor som följd i allt från discostil till The American Songbook.

Till detta ska läggas ett sällsynt framgångsrikt liv med olika kvinnor…  däribland en viss Britt Ekland…  Om jag räknar rätt på bilderna i boken, så konstaterar jag, att han har ”fullt upp” på Fars Dag med 8 barn med 5 olika damer i 3 äktenskap.

Visst blir han lite ”skrytig” med alla sina damer, men resten är intressant musikhistoria från en lång och brokig karriär. Jag trivdes verkligen i sällskap med boken (och det gör jag med hans musik också!).

I boken skriver Rod Stewart också om det engelska 70-talsbandet “Heads, Hands & Feet” vars bandnamn gav honom idén till en egen variant. Han skulle starta ett band tillsammans med Freddie Mercury och Elton John…  Bandet skulle heta ”Nose, Teath & Hair”…   Välfunnet, men längre än så kom det inte. Tyvärr.

Som jag nämnde här ovan, så har Rod Stewart haft stora framgångar med inspelningar av låtar från The American Songbook. Det visar väl inte minst alla efterföljare/”efterapare”, som Eric Clapton och Paul McCartney. ”Makin’ Whoopee!” dök upp redan 1928 i musikalen ”Whoopee!” och spelades in av Bing Crosby samma år. Stewart tog hjälp av Elton John för sin inspelning 2005.

Välgjort och med stil, men jag föredrar nog honom i andra klassiker, som ”Sailing”, Do ya think I’m sexy” osv och så kan jag inte komma bort från några av hitsen han hade med bandet Faces, som med sin scenenergi f ö räknas lite som inspiratörer till punken. ”Stay with me” fanns på bandets tredje och nästsista album och blev en hit 1971. Här kommer den live från ett TV-framträdande, ”Stay with me”:

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Därav denna ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!

Så här i efterdyningarna av årets Melodifestival kom jag att tänka på boken av/om Jessica Andersson, en av deltagarna i årets tävling. ”När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var” kom 2009 och är berättelsen om Jessicas uppväxt och musikdrömmar.

Jessica Andersson föddes 1973 i Spånga, Stockholm. Hennes föräldrar var båda missbrukare och hon har flera syskon, som dock inte alla har samma pappa som Jessica. Barndomstiden var tuff för Jessica och hennes syskon, och innehöll både fängelsevistelser för mamman och ingripanden från socialen.

Många bostadsbyten hörde också till det som barnen fick uppleva. Avsaknad av pengar och ibland även mat, gjorde att barnen periodvis blev fosterhemsplacerade. Men så kunde mamman dyka upp och vilja ”ställa allt i ordning” och få hem barnen…  Men snart var det hela igång igen och mamman hade fått ny sambo…  och fylleriet fortsatte…   och misshandeln de vuxna emellan, men även barnen kunde hamna i detta. Och som barn till missbrukande föräldrar ville Jessica ge sin mamma den ena chansen efter den andra   -   ”den här gången kommer det att gå bra”, men så skedde aldrig.

Jessica hamnade till slut hos en familj, som hon fick förtroende för, hon började sjunga, gifte sig, men det sprack. Deltog i Fame Factory, fick en son, vann svenska Melodifestivalen etc etc. Karusellen rullade vidare, hon skapade sig ett namn i musiken och lyckades samtidigt få ordning på sitt liv! Imponerande, efter den starten!

Boken är skriven tillsammans med Lena Katarina Swanberg och kan först uppfattas som lite rörigt och förvirrande hopsatt med små, små korta kapitel. Men efterhand växer det hela och man fängslas av det elände och den misär Jessica och hennes syskon levde och växte upp i. Man förvånas och imponeras över hur man kan ta sig ur det hela och drar paralleller till Alakoskis berättelse från hennes liknande uppväxt i Ystad. Jessicas beskrivning känns dock naknare och mer öppen och berör mig mer. Boken är både lättläst och läsvärd!

”Can’t hurt me now” hette Jessicas bidrag i årets Melodifestival och har skrivits av Aleena Gibson och Fredrik Thomander. I finalomröstningen hamnade låten näst sist…

Då gick det bättre tillsammans med Magnus Bäcklund i ”Mellon” 2003 med låten ”Give me your love”. De kallade sig för Fame och vann den svenska uttagningen! I ESC-finalen i Riga, Lettland, hamnade låten på 5:e plats.

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredagen den 13:e igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Så här i upplösningen av årets Melodifestival, så blir det väl bra att skriva om en ”Mello-drottning” och hennes bok, eller hur? Det är inget enkelt och självspelande liv och karriär Kikki Danielsson berättar om i sin bok ”Ett schlagerliv” (2011). Kikki och hennes båda syskon lämnas/adopteras bort på olika håll och även om hon hamnar hos en kärleksfull familj, så drabbas hon av mobbning i skolan.

Kikki tog tidigt sin tillflykt till musiken, visserligen en blyg flicka, men glad för att sjunga. Hon började spela dragspel och kunde då kompa sig själv och fick spela bl a på bingoaftnar. Gensvaret var väl inte det bästa  -  de flesta hade inte tid att bry sig på underhållningen. Vid ett tillfälle, mitt i en låt, blev det rejält med applåder, men, visade det sig, det berodde på att bingoutroparen kom tillbaka efter kaffepausen…

Älmhults Lucia blev hon framröstad till och så kom det första dansbandet, Nickies, och de behövde en sångerska  -  karriären hade startat. Förälskelse i en av musikerna…  Värvad till Wizex, där det stora genombrottet kom. Skivor som sålde bra, massor av dansbandsjobb efter hand. Den första skivan finansierades ”på egen hand”, men sedan kom Bert Karlsson…

Första soloskivan blev en framgång, men innebar att hon fick lämna Wizex, men först efter medverkan i Melodifestivalen. Tillsammans med Lasse Holm, Elisabeth Andreasson m fl blev det framgångar i Melodifestivalen, men även soloframträdanden och ett eget kompband, Roosarna. Där mötte hon Kjell Roos, som blev hennes make och pappa till deras 2 barn.

Under alla dessa år fanns det en osäkerhet och, trots de musikaliska framgångarna, en oro över att inte räcka till, samtidigt som hon drabbades av sjukdom. Bekymmer började bedövas med vin…  Stödet från maken sviktade, äktenskapet sprack och det blev en väldigt svajig tid. Utom för kvällspressen, som hade en lysande rubrikskapare i Kikki!

Kanske inte världens mest schlagfärdiga artist eller bok, men en läsvärd bok om en strävsam och framgångsrik artist. Med en blandning av entusiasm, värme och trots en gnutta blåögdhet har hon slagit sig fram i en tuff bransch. Starkt gjort!

Det blev ju lite schlagerfestivaltema idag och då är ju musiken given! ”In a mellow tone”! Skriven av Duke Ellington 1939 med text av Milt Gabler. Här hör vi Sarah Vaughan briljera med scat-song live från Satin Doll i Tokyo, gissningsvis inspelat runt 1980  -  hittade inga uppgifter på nätet.

Och så har vi ju kompositören själv, Duke Ellington och hans orkester, i “In a mellow tone”. Inspelningen gjordes 1959 till albumet ”Blues in orbit” och orkestern är nästan på toppen i karriären med framför allt saxofonisterna Johnny Hodges, Paul Gonsalves och Harry Carney. Hi-hat-orgien av Jimmy Johnson är ju obetalbar! Nu går Mellotåget!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Därav denna ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!

På biblioteket såg jag boken ”Sonny Boy” (2004) av Annejet van der Zijl och insåg att jag knappt läst/visste något om vad som hände i Nederländerna under andra världskriget. Boken har undertiteln ”Kärleksbarn i krigets skugga” och handlar om en välsituerad familj med delar av ”rötterna” i Surinam, fram till 1975 en holländsk koloni och granne till bl a Brasilien.

Det är en ganska lång inledningshistoria som berättas i boken, men den landar i att efter en skilsmässa blir frun, Rika, i familjen gravid och Waldy, även kallad Sonny Boy, föds. Tyskarna invaderar Holland och mer eller mindre, i invasionsförebyggande syfte, cementerar den stad där Rika och maken Waldemar driver sitt Badhotell.

Det omtyckta badhotellet används även gömställe för judar på flykt, men till slut avslöjas det och Rika och Waldemar grips. De hamnar i fängelse och sedermera i tyska läger.

Förstår inte varför jag inte läst tidigare om Hollands roll i kriget, men detta är en sann och gripande berättelse, väl värd att läsa. Möjligen kan jag tycka att inledningen med alla dessa personer och personbeskrivningar, nästan som i en Dostojevskij-bok, kunde varit lite kortare.

Mina bristande kunskaper om andra världskriget och Nederländerna ”kompenseras” av ett enklare vetande om landets musik… vilken usel jämförelse! Hur som helst, så härjade Shocking Blue på topplistorna runt 1970, bl a med ”Venus”. Bandets sångerskas, Mariska Veres, lätt igenkännbara röst, påminnande om Grace Slicks i Jefferson Airplane, och det inledande gitarriffet gjorde låten till en hit. Vem av oss har inte sjungit med i den?

Thijs van Leer (sång/keyboards) och Jan Akkerman (gitarr) var med och startade det progressiva bandet Focus 1969. Deras första, och kanske största hit, var ”Hocus Pocus” något år senare. Den är instrumental, men bjuder även på joddling/jojk, eller vad det nu kan kallas…  Här framförs den live i NBC TV 1973:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

Idag spolar vi Tesla för en världsmästare i manipulation? Ja, den titeln aspirerar definitivt ”Saabs cirkusdirektör” Victor Muller på efter att jag läst boken ”Saabs sista strid – Den osannolika historien om Sveriges största konkurs”. Boken är skriven av ekonomireportern på TV4 Jens B Nordström och kom 2014.

Victor Muller och hans sportbilsföretag Spyker dök upp som räddare av Saab, när ett GM i stor kris ville avsluta sitt ägande. Målet för GM var att lägga ner biltillverkaren Saab, för att rädda bl a Opel. Misstänker, efter att ha läst boken, att de ångrar att de inte följde den tanken…

Men så kom holländaren Victor Muller inflygande med högtflygande planer och massor av idéer, men, visade det sig, inte fullt så mycket pengar. Med en svada och entusiasm, som kunde förvandla, åtminstone tillfälligtvis, det mesta. Han och hans Spyker skulle köpa Saab!

Hans id smittade, han fick bilfolket i Trollhättan med sig och han lyckades låna pengar på diverse olika håll. Men snart nog ville underleverantörer och transportörer ha sina fakturor betalda…  Och så kom de anställda och ville ha löner…  Nya lån från fler länder i både öst och väst!

Snart nog visar det sig, att en del inlånade pengar bara kunde användas till bilar av samma färg, dvs de svarta… Ryssen Vladimir Antonov lånade ut, men var de pengarna kom ifrån…  ja, det undrade m

yndigheterna i Baltikum också…  liksom invånarna där, när banken gick i konkurs…

Till sist var det bara en, som fick sina fakturor betalda av Saab:  Victor Muller… Den romerske komediförfattaren Titus Macchius Plautus, född ca 254 f Kr, skrev: ”Jag är en rik man, så länge jag inte betalar mina fordringsägare” och så agerade Victor Muller!

Ett försök till rekonstruktion av företaget slutar i kaos, så till sist har allt nått vägs ände och konkursen är oundviklig. Den 19 december 2011 lämnar Muller och Saabs chefsjurist in ansökan om konkurs  -  och den beviljas. Det visar sig vara Sveriges största konkurs!

Detta är en riktigt spännande bok med intriger, kamp och bedrägligt beteende. Så gott som alla inblandade är förlorare, från de Saab-anställda till Plastal-jobbarna (Simrishamn), liksom vi skattebetalare. Hur blev det så då? Ja, det kan det vara värt att läsa om.

Och se vad jag hittade på nätet: En mer än 50 år gammal engelsk reklamsnutt för SAAB 96!

Visst är det flimrande dålig kvalitet på dessa bilder, men ändå kul att se reportaget från SvT’s Trafikmagasinet om Erik Carlsson ”På taket”. Han lyckades ju med konststycket att vinna bl a Monte Carlo rallyt (1962 och 1963) med sin lilla ”djungeltrumma”, SAAB 96.

Men tro nu inte att du “kommer undan” musiken…  Hörde alldeles nyss på radion att Sir Paul McCartney kommer till Stockholm för konsert i sommar! Och varför då inte se & höra honom i Beatles-låten ”Drive my car” nu på en gång? Live på scenen med full energi!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Varför är det så få fredagar i veckan? Jag behöver några extra för att komma i fas med mina lästa böcker! Därav denna ”extrautgåva” av “Litterära Hörnan”!!!

Boktiteln ”Mina uppfinningar” lockade mig. Författarens namn, Nikola Tesla, klingade inte alldeles obekant. Ett av bokens kapitel handlade om teslaspolen och där var igenkännandet! Dock utan att exakt veta vad det handlade om…

Nikola Tesla föddes 1856 i nuvarande Kroatien och kom efter studier i bl a Ungern få Europa och USA som arbetsområde för sina uppfinningar och visioner. Hans uppfinningar är många och flera har fortfarande användning, inte minst sättet att transformera upp nätspänningen, så att el kan transporteras över långa sträckor, t ex från Sveriges vattenkraftverk.

Under 1880-talet var kampen hård i USA om strömmen, skulle det vara likström, som Thomas Edison försvarade, eller växelström, som Tesla och George Westinghouse förordade. Växelströmmen vann!

Så gott som all el i världen genereras, distribueras och används till mekaniskt arbete med Teslas metoder, framtagna för över 100 år sedan! Och vid samma tid lade han fram sitt förslag på ett globalt informationsnät för trådlös överföring av ljud och bilder…  men tiden var inte mogen…

I boken läser jag ”…att mekanismer kan produceras som agerar som om de i viss utsträckning ägde förnuft…”. Det låter som en enkel beskrivning av en robot, eller hur?

Tesla beskriver även en trådlös info-överföring, som skulle kunna hanteras i ”…en billig mottagare, inte större än ett armbandsur…”, som skulle möjliggöra att lyssna på tal eller musik oavsett plats eller avstånd… Låter som att han beskriver det vi gör nu, drygt hundra år senare.

I januari 1943 hittas Tesla död på sitt hotellrum i New York, där han bott i tio år. Tilläggas kan, att senare samma år kom USA’s högsta domstol fram till, att det var Tesla, och inte Marconi, som uppfann radion! Teslas aska fördes f ö till Belgrad 1957.

Boken är intressant, även för mig, men erkännas ska, att jag begriper ju inte så mycket av ritningar, formler och förklaringar av de tekniska lösningarna. Ska nog hålla mig till mina T-konton och Excelfyrkanter… Men jag fångades av beskrivningarna av vad uppfinningarna kunde användas till och visionerna om framtiden. Detta är säkert en höjdarbok för teknikerna!

Och titta vad jag hittade på Youtube: ”Gangnam style” genom teslaspolar! Kanske inte så vackert, men klart udda!

Nikola Teslas upptäckt och vidareutveckling av växelströmmen (AC på engelska) ”regerar” fortfarande och kombineras den med likström (DC), då hamnar man som av en händelse i musikbranschen hos AC/DC! Och vem minns inte ”Thunderstruck” från body-pumpen på gymmet??? Här har vi AC/DC i deras egen video med Angus Young med skoluniform och duckwalk. Låten är hämtad från deras album ”The razors edge” (1990):

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!