När kommer USA framåt...
Advokaten Bryan Stevenson skriver i sin bok ”Riggad sanning” om hur han, efter sin utbildning, startade ”Equal Justice Initiative” i Montgomery, Alabama. Boken från 2014 kom på svenska 2019.
Stevenson föddes 1959 i Milton, Delaware. Hans tidiga skolgång var i en ”färgad” skola, men han och hans svarta kamrater kom senare till en ickesegregerad skola. Det var dock mest på pappret, i verkligheten lekte svarta och vita barn åtskilda. Skulle man till skolläkaren, gick man in bakvägen… Huvudingången var avsedd för vita… På 70-talet! I USA!
Allt detta, och mer därtill, blev en grogrund för Stevensons rättvisetankar och juridikstudier. De, i sin tur, ledde till insikten i, att vita brottslingar ofta fick lindrigare straff än färgade, speciellt om offret var svart…
Han upptäckte också, att det fanns ett antal svarta och latinos 13-14-åringar, som dömts till ”livstids fängelse utan möjlighet till frigivning”! Dessa barn placerades dessutom i vuxenfängelser. Bara i Florida fanns så sent som 2010 över 100 barn dömda.
Domstolarnas juryer ska spegla områdets befolkning, men domaren kan alltid styra om så, att, om den anklagade är färgad, juryn blir nästintill helvit. Och domen blir givetvis därefter.
Citerar ur boken, att USA ”… måste reformera ett system som fortsätter att behandla människor bättre om de är rika och skyldiga än om de är fattiga och oskyldiga.” !!!
Stevensons ”Equal Justice Initiative” hade en besvärlig start. De var motarbetade från alla håll, inkl lokaltillgången, domstolarna och, inte minst, ekonomin. Privata bidrag var synnerligen välkomna.
Jag trodde, i min enfald, att det stora landet i väst, hade kommit längre. Man hade ju faktiskt valt en afroamerikansk president!
Ack så fel jag hade! Jag trodde, att man efter Rosa Parks, Martin Luther King Jr etc etc hade utvecklats! Men icke, och ännu tydligare har det ju blivit i dessa dagar med nya fall av polisbrutalitet.
Boken är både deprimerande och hoppingivande, med både lyckade straffreduktioner och frigivanden, men också ”statligt legaliserat dödande” av fångar. Synnerligen aktuell och läsvärd bok, som engagerar.
Det finns givetvis mycken musik för att ”illustrera” denna bok, men jag väljer ”Keeping the dream alive”. ”I have a dream” sa’ Martin Luther King Jr i ett berömt tal och den drömmen verkar inte vara uppfylld än…
Låten är från 1988 med tyska Münchener Freiheit, som på sina engelskspråkiga skivor kallar sig Freiheit. Bandet gjorde faktiskt inspelningen i Abbey Road Studios, London! Jag har alltid gillat låten och den har jag ”yyylat” till många gånger - till ”glädje” för… På den här förlängda version medverkar även London Symphony Orchestra!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Beautiful heavy metal...
Ystad-Metall har fått sin 50-åriga historia sammanställd av Jonas Barros Eriksson i boken ”Ystad-Metall 1919-1969” (2020).
För drygt 100 år sedan, när Carl Hj Nymans Metallindustri var i trångmål, köpte William Raihle (Carl Persson & söner, Persöner osv), tillsammans med bl a Idoff Göransson, företaget och namnändrade till AB Ystads Metallindustri. Företaget skulle ägna sig åt ”tillverkning och försäljning av metallvaror”.
Boken är detaljrik, så jag nöjer mig med enkla utdrag, som att företaget (YM) efter hand lockade duktiga designers och hantverkare. Nämnas kan Oscar Antonsson, Carl-Einar Borgström, Hans Bergström (senare Ateljé Lyktan Åhus), Stig Blomberg, Ivar Ålenius-Björk, Gunnar Ander och Viwen Nilsson. Huvudsakligen arbetade man med tenn och mässing, men även brons och silver etc förekom.
Antonssons Bäckahästen kom, efter pengainsamling, att placeras på Stortorget i Ystad. Han lämnade snart YM för AB Athena, ny konkurrent i Ystad. Och här hittar jag helt plötsligt min hustrus Morfar (död 1949)! Hjalmar Carlsson, landstingsman m m, ingick tydligen i styrelsen. Athenas ”Skidflicka” pryder sin plats hos oss.
Kända YM-produkter är statyetten Våren/Fritidsflickan, ljusstakarna Liljan, Kronan och Stjärnan, vattenkanna med rottinglindat handtag och Rörvasen. Artiklar som numera ofta återfinns på Tradera… OBS! Glöm inte kolla stämplarna på Liljan, som både förfalskats och nytillverkas.
Sextiotalets förändrade livsmönster gjorde att YM’s varor kom i skymundan. För att överleva breddades sortimentet - tillverkning av tvättmaskiner, el-element och byggnadstegelgjutningsmaskin startades. Dock utan framgång och Ystad-Metall gick i slutet på 60-talet in i Scandia Present…
Detta är en stor och fin bok med en detaljrik berättelse om ett litet lokalt företagets start, uppgång och slut. Det hantverksmässiga skapandet i ”skabbiga” lokaler, men med ett gott kamratskap och skaparanda. Jag läste med stor nyfikenhet och behållning!
Go’ o Gla’ Midsommar!!!
Haj å Goodbaj!
Klippan Centrum - here I come...
Detta är vänboken ”Vem fan är Sven Tall?” (2014) skriven av hans vänner med anknytning till Klippan.
Sven Tall var inte Svenska Pop Fabrikens i Klippan spelande, sjungande eller skrivande medarbetare. Han var inte den som stod längst fram på scenen, men han var ofta där. Han fixade och donade med det mesta som behövde göras. Det blev skivomslag och affischer för spelningar och mer därtill.
Många band och solister passerar revy från slutet på 70-talet och framåt. Torsson och Wilmer X startade sina framgångsrika karriärer där och på omslaget till Torsson första album ”Att kunna men inte vilja” (1980) läser jag i medhjälparförteckningen om vem som bidrog med ”Other (Kaffe, tobak, smörgåsar) - Sven Tall”!
Han figurerar även i en sång! På Svenska Pop Fabrikens samlingsskiva, ”Svernsk Pop” från 1979, finns 2 låtar med Torsson. Den ena är ”Klippan Centrum” vari följande textrader ingår:
”… men Pålles gatukök är bäst
för där jobbar morsan till Sven Tall…”
Bland författarna till den här boken märks Thomas Holst (Torsson, Wilmer X), Mats Pettersson (Kriminella Gitarrer) och Bo Åkerström (Torsson). Sven drabbades av cancer och avled i augusti 2013, 53 år gammal.
Detta är ett ömsint porträtt av en person, som var ”en-i-gänget” i musikscenen i Klippan. Kul att få läsa en bok om en entusiast med egna idéer och lösningar. Tack, Mattias, för lånet av boken! Men finns boken med sin lilla upplaga på ditt bibliotek, tro?
Musikexempel är inte svårt. Torssons ”Klippan Centrum” med texten om Sven Tall är given! Live i Klippan 2004!
Torsson gjorde faktiskt även låten ”Sven Tall” och menade, att han ju var bandets 6:e medlem! Instrumentalaren lät så här på scenen 2016:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
I ärlighetens namn...
Lennart Johansson tog hjälp av Sören ”Sulo” Karlsson för att nedteckna sina minnen i boken ”En polare bland pampar och pokaler”. Boken kom 2019, samma år som Johansson, knappt 90 år gammal, avled.
Premiärmatchen på Råsunda fotbollsstadion spelades 1937 mellan AIK och Malmö FF och Lennart Johansson var där. Han närvarade även 75 år senare vid den sista matchen på arenan. Ensam om den upplevelsen?
Född och uppvuxen i Åkeshov, Bromma, med pappa Hilmer, snickare, och mamma Maria, hemmafru, var Lennart sladdbarnet med 4 äldre syskon. Mamman till en av hans vänner var tyska och brukade tillbringa en del av sommaren hos släkt/vänner i Tyskland, så även 1936. Då fick Lennart, 7 år, följa med. De satt på Olympiastadion och såg när Jesse Owens vann 100-metersfinalen!
Sportintresset fortsatte för Lennart, som, som nybliven tonåring, grundade IdrottsKlubben Hjelm. Det blev dock AIK, som tog över hans intresse och han blev sedermera mångårig ordförande där.
Lennart gifte sig med AIK-aren Börje Leanders syster, Anna-Stina. Äktenskapet varade i 27 år och de fick 2 döttrar, men ändades med en uppslitande skilsmässa. År 1981 blev Lola och Lennart ”äkta” par.
Juniorsäljare på Forbo Forshaga var Lennarts första jobb efter lumpen och blev starten på en lång karriär, som slutade med VD-posten och ordförande! Ledarrollerna i Forbo och AIK gav inte så mycket tid för familjen… Och inte blev det bättre när han ”klättrade” i UEFA…
UEFA-engagemanget förde honom till ordförandeposten 1990. Han drev på och skapade Champions League med stor framgång, och blev samtidigt viceordförande i FIFA och ”basade” för flera stora mästerskap.
Men så kom striden med Sepp Blatter och flera andra, som köpte röster för stora pengar för att stoppa Johansson från ledarskap i FIFA och senare även UEFA. Blatter, Platini m fl mutade sig till sina önskade positioner, något som senare skulle avslöjas. Lennart Johansson var förloraren och oärligheten han lurades av tog honom hårt.
Detta är en mycket lättläst bok om en legendarisk fotbollsman i klass med Eric Persson, MFF. Framgångar och motgångar, både personliga och jobbmässiga, finns med i boken om denna principfaste man.
Medskribenten, Sören ”Sulo” Karlsson, är inte alldeles obekant och har varit inblandad i ett flertal andra projekt, inte minst inom musiken. Melodierna på Kikki Danielssons ”comeback”-album ”Postcard from a painted lady” skrevs av ”Sulo”. Samarbetena har varit många genom åren och jag valde ”Sulos” och Peter Larssons låt ”Det måste gå att dansa till” från albumet med samma namn av Larz Kristerz (2013). Just den här spelningen är något senare och bandet är förstärkt med blåsare. Hej-å-hå, bugga-på!!!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
