Och flickan hon stod i ringen...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Varför har jag inte tänkt på det här tidigare? Jag har ju läst en hel del om Tyskland och Europa på 30-talet och framåt, men aldrig funderat på att det skrivna nästan alltid handlat om männen! Männen var politikerna, soldaterna, uppfinnarna, strategerna, vakterna osv, men var fanns kvinnorna? Kvinnorna jobbade i hemmen, sjukhusen, fabrikerna, butikerna, kontoren etc, utan att det blev några längre meningar i böckerna…
Nu har jag läst boken ”Hitlers furier - Tyska kvinnor i förintelsens tjänst” av Wendy Lower (2014). Det var ett viktigt uppvaknande! Givetvis fanns kvinnorna med i det tyska övertagandet av andra länder och folkutrotningen enligt ledarnas krav. När Tyskland intog t ex Polen och Ukraina flyttades tyska kvinnor dit för bl a ”tyskifiering”. De kunde vara lärare eller sjuksköterskor, men även administratörer/kontorister, listor för deportationer behövde ju skrivas…
Och så hade de ju en viktig roll i att vårda den ariska rasen… att föda ”rätt sorts” barn… En del kvinnor såg möjliga karriärer i att gifta sig med de rätta militärerna… försörja sig på beslagtaget gods, där ägarna skickats till gaskamrarna… Men det fanns också exempel på kvinnor, som misshandlade och mördade barn och vuxna fångar… Männens usla agerande kopierades…
I efterkrigets rättegångar fanns en del kvinnor bland de åtalade, men ytterst få kom att dömas. Detta trots att mångas handlingar var straffbara. Undrar hur det kändes att leva vidare med dessa minnen, de flesta var ju ganska unga, kanske 25-35 år, när brotten begicks. Å andra sidan blev säkert inte alla tyska, ryska m fl soldater straffade för massvåldtäkterna, som följde i ”krigsframgångarnas” spår…
Detta är en mycket noggrann bok med mycket letande och utredande bakom. Den är väl inte så lättläst med sitt lätt pretentiösa upplägg och språk, men oerhört upplysande och lärorik, som t ex på sid 30: ”Hitler var inte demokratiskt vald - snarare utnämndes han till rikskansler av en klick bestående av äldre män ur överklassen, vilka hoppades kunna utnyttja den unge uppkomlingen för att krossa vänstern och återupprätta konservatismen.”
Låttexten skrevs redan 1915, men blev tonsatt först 1938 och efter hand flitigt spelad under andra världskriget. Båda sidor tog den till sig. Goebbels, tyske propagandaministern förbjöd den och delar av texten fick göras om och nyinspelning skedde för den tyska sidan. Vad handlar detta om? Jo, ”Lili Marleen” insjungen av Lale Andersen:
I Sverige var “Min soldat” oerhört populär. Ulla Billqvist sjöng in den till Sven Arefeldts orkester i maj 1940 och det var hennes debut på Sonora-etiketten. Text och musik skrevs av signaturen Jokern, dvs Nils Perne, till revyn ”Det kommer en vår” och kom, med engelsk text, att sjungas in av bl a Andrew Sisters. Var så god, Ulla Billqvist:
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
Might as well jump... och göra mål…
Nu är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!
Handbollmålvakten, -kommentatorn och -tränaren Claes Hellgren och journalisten Åsa Josefsson har knåpat ihop boken ”Handbollens tidsepoker och legender” (2014).
Boken är, enkelt uttryckt, en ”utökad statistikbok”. Den innehåller statistik om och beskrivning av ett antal spelare och ledare, som är och har varit tongivande och stilskapande inom handbollen. Finns även några sidor om svenska handbollsstäder och dess klubbar.
Många av de medverkande personerna fanns kvar i mitt minne efter alla sedda matcher, lästa reportage etc genom åren, men några hade jag glömt bort. Statistiken i boken visar t ex klubbtillhörighet och mästerskap, men minst lika intressant är beskrivningen över ”vad hände därefter”.
Detta är en bok väl värd att läsa och studera, men det underlättar om man ett intresse för kolumner och uppräkningar…
Jumping Jack i Stones-låten är väl inte om en målgörare i handbollsvärlden, även om Mick Jagger ständigt skuttar runt på scenen… Men det är en himla go’ gammal hit! Låten, som vanligt skriven av Jagger och Keith Richards, kom 1968 och blev en list- och konsertframgång, som bandet fortfarande kör. Här spelar de den på den gigantiska konserten på Copacabana i Rio de Janeiro 2006:
Mer musik med “hopp” i? Jo, Van Halen och deras ”Jump”, en listetta från 1984! Låten har ”stark” sportanknytning! AC Milan och Olympique Marseilles saluterar sina gjorda hemmamål med den och Brøndby IF har den som spelaringångstruddelutt! Undrar om gjorda mål ger STIM-pengar?
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
Turn off your mind relax and float...
Nu är det fredag igen! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!
Vilket loppisfynd! Mikael Bergstrand kom 2011 med boken ”Delhis vackraste händer” och jag har nu njutit av den! Författaren, född i Malmö, bodde i Indien 2007-11, och återvänder fortfarande periodvis som reseledare.
Bokens Göran Borg bor i Malmö, men hamnar i Indien, efter att en gammal kompis och dessutom reseledare lockat honom dit. Mötet med världens största demokrati får honom att nästan glömma ex-frun och se och uppleva nya saker, trots sin lite avoga inställning till förändringar.
Det händer mycket i denna härliga bok, men jag överlåter till dig att ta reda på mer! Jag föll pladask för denna bok och rekommenderar den å det varmaste! Välkommen in i Göran Borgs värld!!!
Beatles var tidiga med att få in indiska influenser i sin musik. Indiens musikguru och Polar Music pristagaren, Ravi Shankar, lärde George Harrison spela sitar och det var en läraktig elev! Till föreställningen ”Love” av Cirque Du Soleil mixade och ”blandade om” George Martin och hans son Giles Beatles musik, bl a förenades ”Within you without you” och ”Tomorrow never knows” och så här såg det ut på scenen 2006:
”The inner light”, var baksidan på Beatles singel ”Lady Madonna” 1968, skrevs av George Harrison och spelades in i Bombay/Mumbai. Vid hyllningskonserten till Harrison 2002, ett år efter hans bortgång, sjöngs låten av Jeff Lynne tillsammans med bl a Anoushka Shankar, dotter till Ravi! Jag är oerhört förtjust i klangerna och stämningen i denna låt!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
The one in the middle...
Nu är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!
Kanske lite sent att skriva om en bok, som kom redan 2002, men, som jag alltid brukar säga, ”olästa nyheter är nya nyheter”! Journalisterna Petter Karlsson och Jennifer Wegerup berättar om en av Sveriges två största fotbollsprofiler under de senaste 20-25 åren, Sven-Göran Eriksson, i ”Sfinxen från Torsby”. Zlatan Ibrahimovic är väl den andre profilen…
Drygt 10 år efter den här boken berättar Svennis själv i en bok sin historia, och då har han hunnit med att lämna England och landslaget. Den upprörande historien hinner bara inledas i denna bok. Författarna har intervjuat en hel del människor kring Svennis, men också studerat tidningar etc.
Boken följer tidsaxeln och inleder med Svennis barndom och skolgång. Och så blir det sommarjobb och fotbollen tar större tid, även om framgångarna på planen inte är så stora. Arbete på Försäkringskassan gör att det blir flytt till Karlstad. Spelarkarriären, som inleddes i Torsby IF, avslutas i 27-årsåldern i KB Karlskoga 1975.
Två år senare blir han assisterande tränare till Tord Grip i Degerfors IF, men när Grip strax därefter blir assisterande i landslaget, tar Eriksson över. Ytterligare två år senare blir IFK Göteborg hans arbetsgivare och karriären och framgångarna tar fart på allvar.
IFK Göteborg vinner allsvenskan och UEFA-cupen 1982! Klubbens dittills största framgång. Och så bär det iväg till Benfica i Portugal. Jag tänker inte dra hela tränarhistorien. Listan över klubbarna och landslagen är gedigen!
Och jag tänker inte ta fram någon lista över ”hans” kvinnor, även den också verkar vara av det längre slaget…
Han var gift med Ann-Christine från Åmål och de har två barn. Nancy och Ulrika m fl tillbringade längre och kortare tid med Svennis, men det svåraste och besvärligaste förhållandet kom han att ha med den engelska pressen. Tabloiderna där jobbade med antingen svart eller vitt, helt utan nyanser och den ”förföljelsen” kom senare att bli slutet på Englandseran, men så långt sträcker sig inte den här boken.
Jo, jag gillade att läsa den här boken, dessutom slutar den ju nästan i dur i och med att den sträcker sig fram till 2002, sex år innan han lämnar England. Jag hittade boken på en loppis, men biblioteket bör kunna bidra…
Sångaren i Manfred Mann, Paul Jones, skrev den här låten till Keith Relf i Yardbirds, men denne kände sig inte bekväm med texten, så Paul och Manfred Mann spelade själva in den 1965. Och fick en hit! Titeln kan väl passa bra för Svennis också: ”The one in the middle”…
Och vad hittade jag på Youtube…? Jo, ännu en wunderschönes übersetzung av ett känt engelskt band! Manfred Mann, liksom Beatles m fl, gjorde en och annan singel på tyska. Här hör vi ”Come tomorrow” från 1964 och som blev ”Pretty baby weine nicht på tyska”:
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
Put another nickel in...
I ”Mitt krig mot Putin” (2015) berättar Bill Browder sin sanna historia om kampen för rättvisa i Ryssland. Det som gör denna bok än mer intressant än andra om Putins styre är, att den i grunden handlar om pengarna, inte politiken!
Dock landar pengarna i politiken… i styrningen av landet… i korruptionen… i hoten och våldet… men ursprunget är pengarna och författarens eget startade företag, som var det första och det största i att investera i Ryssland fram till för ca 10 år sedan.
Amerikanen Browders farfar var kommunist och bodde i Ryssland några år. Under åren i Ryssland föddes f ö fadern, strax innan farfadern och familjen återvände till USA. Bill Browder bröt dock familjens kommunistiska trådar genom att ”bli kapitalist” och skaffade sig en master i ekonomi!
Jag hade lagt ett antal lappar i boken för att markera viktiga skeenden, men när jag sitter här och försöker sammanfatta, så inser jag att lapparna är för många… de viktiga och avgörande händelserna är så många, att jag inte på rimligt utrymme klarar ut att skriva om dem. Det som börjar i det lilla formatet växer till en gigantisk kedja, som inkluderar Rysslands ”utdelande” av tillgångar när landet ”brakar samman”. Och vissa lyckas få mer än andra…
Och så avslöjar Browder ett avancerat fiffel, där ”tunga namn” är inblandade och så blir det mer och mer politik inblandat. I flera länder inkl Storbritannien! I USA leder det t o m till lagstiftning! Ett citat ur boken: ”Ju mindre man vet om hur korv och lagar kommer till, desto bättre sover man om natten”!
Boken är oerhört intressant och lärorik, inte minst i hur diktatorn Putin agerar och regerar. Den är kanske inte alldeles lättläst, men just den ekonomiska infallsvinkeln gör den väl värd att läsa!
”Penninggaloppen” av Thore Skogman passar ju egentligen alldeles utmärkt här! Och så hittade jag inspelningen gjord 1997 tillsammans med delar av Europe! Thore goes tunggung!
Och så dök den här pigga låten upp! Man blir ju Gripen när man ser och hör ”Viggen”! Nästan så att man vill dra Lansen för den gamla Draken också… idéerna bara flyger ur en! Nu är det din Tur Thore!
Go’ freda’!!!
Haj å Goodbaj!
If you change your mind...
Nu är det förvisso tisdag, men ändå dags för “Litterära Hörnan”!!!
Aggressivt, ilsket, besviket, surt, men nyttigt ifrågasättande, ja, så skulle jag vilja beskriva boken ”Det riktiga Landslaget” (2015) av Moa Svan. Svensk fotboll har två seniorlag på landsnivå - Landslaget och Damlandslaget!
Och redan där går Moa Svan ”i taket”! Varför ska det stå ”Dam” framför det ena laget när det inte står ”Herr” framför det andra? Och varför går nästan alla pengarna till herrfotbollen? Och varför ägnar media huvuddelen av sin energi åt herrfotbollen?
Men varför finns läktarvåldet och bengalerna? Och varför finns de inom herrfotbollen. Och varför får herrfotbollen de bästa sändningstiderna? Och varför…?
Ja, frågorna är många. Och visst dryper boken av bitterhet, men det går ju inte att bortse från att vårt fotbollslandslag för damer är högre rankat än herrarnas. Trots debaclet i VM i Kanada för ett tag sedan, så är damerna betydligt högre rankat. Dessutom har man ju tagit sig till EM- och VM-slutspelen…
”Men konkurrensen är ju tuffare på herrsidan”, hörs det… Då svarar jag: Hur kan då någon intressera sig för herrarnas ishockeylandslag och all deras TV-tid??? Fotbollsdamerna har betydligt fler lag att tampas med!
Boken ”Det riktiga Landslaget” är stundtals lite traggig och upprepande, men budskapet är tydligt! Och boken är tunn och läsvärd för oss sporttokar!
Fotbollen har ju begåvats med sjungande spelare genom åren, och då tänker jag inte bara på nationalsånginsatser… Nacka Skoglund fick väl t o m sjunga i några folkparker. Vid en landskamp den 30 september 2001 mellan Sverige och Danmark i Malmö med det ”Riktiga” landslaget var pausunderhållningen Anna Pohjanen och en gitarr! Hon gjorde 51 landskamper och nu ensam på gräsmattan! Riktigt trevligt! Vill minnas att hon framförde sin första singel ”Am I”, men här får vi lyssna till ”Best beliefs” från hennes första album ”Better things to do”:
Fast, ska jag vara ärlig, så tycker jag att handbollen för damer är mer lik sin herrmotsvarighet än vad fotbollens dito är! Intensiteten och kampen i handbollen är imponerande! Där har fotbollsdamerna en del att lära…! Det finns massor av ”go’ handboldkunst” på dansk TV… Och så finns ju Savage Rose! Fortfarande! ”A girl I knew” är från deras första album 1968. Här dessutom i dansk (?) TV-kunst, men tyvärr med väldigt låg ljudnivå, så skruva upp!!!
Go’ tisda’!!!
Haj å Goodbaj!
