Johnny - samlaren...

Venezuela är på väg att falla samman i denna roman av Karina Sainz Borgo. Titeln är ”Natt i Caracas” och kom 2019.

Sainz Borgo är född 1982 i Venezuela, men flyttade till Spanien efter att Hugo Chavez påbörjat sin tredje presidentperiod 2006. Detta är hennes debutbok.

”Natt i Caracas” är en berättelse om hur Chavezstyret förvandlar Venezuela till anarki, med lokala kriminella grupperingar som tar över. Våldet och brutaliteten sker i många fall med regimens/polismaktens godkännande. Överlevnadskonsten sätts verkligen på prov, men offren är många.

Demonstrationerna slås ner utan pardon med många döda och skadade som följd. Venezuela är ett land i förfall och de som kan flyr, inte minst till grannlandet Colombia. Bokens ”Jag” försöker också lämna landet, men den valda vägen dit är minst sagt dramatisk.

Ja, detta är en rå och osminkat våldsam berättelse, som jag gissar har en verklig bakgrund i delar av händelserna, dock utan att vara dokumentär.

Författaren lämnade ju Venezuela och bosatte sig i Spanien, där föddes Francisco Sanchez Gômez 1947. Redan i sexårsåldern började han spela gitarr. Pappa och storebror undervisade honom i konsten att spela flamenco. Han tog sig artistnamnet Paco de Lucia och gav ut första egna albumet 1967. Sex år senare kom ”Entre dos aguas”, som kom in på spanska topplistan.

Efter hand har de Lucia närmat sig jazzen och spelat med bl a John McLaughlin och Al Di Meola. Här har jag dock valt låten ”Entre dos aguas” live 1976. Skapligt gung, eller hur?

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Drömbokhandeln” är skriven av förre journalisten/litteraturkritikern Laurence Cossé och gavs ut 2009. Tre år senare kom den på svenska.

Kul att en litteraturkritiker skriver en bok om en drömbokhandel, men vad ska finnas i butiken? Vem ska bestämma vilka böcker, som platsar på hyllorna i den boklådan? Det urvalet kan ju även bli en politisk fråga, även i Sverige…

Ivan har hunnit med flera olika sysselsättningar i sitt liv, men nu öppnar han en butik tillsammans med den tillbakadragna förmögna italienskan Francesca. Deras dröm är, att ”på Au Bon Roman säljer vi bra romaner, inget annat”. För urvalet skapas en hemlig kommitté av litteraturkännare. Kommittén känner inte till vilka som ingår och får lämna in listor på vad de anser vara bra romaner, helst av franska författare. Listan sammanställs av en advokatfirma och överlämnas till Francesca och Ivan.

Lokal anskaffas i Paris och snart börjar inköpen av totallistans översta par tusen böcker. Det blir både nytt och begagnat på hyllorna i den rymliga butiken med plats även för lässoffor. Välkomnande och inbjudande ska det vara, men utan de dagsaktuella storsäljarna, som kanske inte alltid, enl gruppen, uppfyller kvalitetskraven.

Bokhandeln öppnar. Stor succé. God försäljning. Media uppmärksammar. Men så dyker det upp hot. Vem hotar? Konkurrenter? Förlag? Eller?

Och värre blir det. En av kommittémedlemmarna råkar ut för ett allvarligt hot… och snart drabbas fler…

Vad är kvalitativ litteratur? Och vem bestämmer? Kritikerna ”vet bäst”? Eller det är viktigare att vara PK (= politiskt korrekt)? Kultureliten vet bäst? Marknaden/försäljningen avgör? Och, som sagt, man kan lägga en politisk vinkel på det hela också  -  gjordes bl a i Tyskland på 30-/40-talet…

”Drömbokhandeln” är en intressant och tänkvärd bok, men kräver en del tålamod att läsa. Författarna och böckerna, som nämns i boken är väldigt många och, måste jag erkänna, det är långt, långt ifrån alla som är bekanta för mig. Det finns en finstilt förteckning i slutet av boken…

Jag fick anstränga och koncentrera mig för att komma igenom boken, men det var det värt.

”Dröm är dröm och saga saga” sjunger Agnetha Fältskog på en Cupol-skiva 1971, men jag går längre tillbaka än så! År 1958 nådde The Monotones en femteplats på Billboardlistan med sin ”boklåt” ”The book of love”. Det blev faktiskt den amerikanska doo-wop-gruppens enda hit, här presenterad i TV:

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

”Mannen skall ägna sig åt folket, kvinnan åt familjen” var ett av nazismens budskap i 30-talets Tyskland. Men hur var det då med nazielitens kvinnor? Den österrikiska historikern Anna Maria Sigmund (född 1955) har grävt vidare efter boken ”Nazisternas kvinnor” (1998). Två år senare kom del II.

Även denna bok är skrämmande läsning. Oavsett om det handlar om män eller kvinnor, så kan man förvånas/-skräckas av hur makt kan förvandla människor till…

Gerda Bormann, gift med Hitlers sekreterare Martin, tyckte det var helt i sin ordning, att maken hade flera förhållanden utanför äktenskapet. Hon hjälpte gärna till med att få de andra kvinnorna att trivas. Dessutom skrev hon ett förslag om att avskaffa monogamin och införa ett ”folknödäktenskap” , dvs fler hustrur till de ariska männen…

Den vackra engelskan Unity Valkyrie Mitford, dotter till lord Redesdale blev farlig konkurrent till Eva Braun om Hitlers ynnest. Hon kom långt på den vägen. I och med sitt släkt-bekantskap med många ledande i England kom hon att utnyttjas av tyskarna. Hon såg och hörde en del, som hon kunde berätta om och, på så sätt, även komma Hitler närmare.

Wagnerfamiljen i Bayreuth tillhörde också Hitlers närmre krets.

Ja, denna ”Nazisternas kvinnor II” är lika upprörande och förvånande som del I. Blev kanske inte lika överraskad den här gången.

På detta skulle behövas en (minst) tyst minut och därefter föreslår jag lite pianomusik med John Ogdon, den engelske kompositören och stjärnpianisten. Han tolkning av Beethovens ”Für Elise” är utan tvekan vacker. Inspelningen gjordes i augusti 1988. Ett år senare avled Ogdon, 52 år gammal. Jag hade f ö den stora turen att närvara vid en av hans konserter i London i början på 80-talet!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!

Bröderna Martin och Jimmy Lidberg har båda en framgångsrik brottarkarriär bakom sig. Tillsammans med Theodor Lundgren kom de 2020 med boken om sig, ”Brottarbröder”.

Martin är nio år äldre än Jimmy, så deras idrottande blev bara under en kort tid som konkurrenter. Det blev mer av stödjande under karriären, och, inte minst, i det ”vanliga” livet.

Mamma var en stabil punkt i det ”vanliga” livet, medan pappan var en spelare/gambler av rang. Ibland fanns det pengar i huset, t o m väldigt mycket, men ofta fick de köpta sakerna lämnas tillbaka. Hästarna travade inte alltid som ”planerat” och de svarta spelhålorna avslöjades och då blev det pengabrist. Pappan hade dock en enastående förmåga att charma och prata sig till nya lån och, som sagt, vinsterna höjde ibland familjens standard…

Efter hand växte skulderna, som långivarna sålde till personer som var ”händiga” på indrivning… Med den oredan i familjen är det enastående att Martin och Jimmy kunde nå sina rejäla framgångar med medaljer i OS, VM, EM och SM! Stundtals fick fram för allt Martin ägna sig åt att försvara och reda ut pappans affärer. Det fanns ett ganska ”högt pris” på pappan.

Brödernas karriär i brottningen finns givetvis med i boken. Domarskandaler, som ju inte är helt ovanliga inom brottningen, liksom lyckan i att hitta bra tränare, berättar både Martin och Jimmy om. Att kunna koncentrera sig på idrotten, trots all oredan hemma, imponerar, men samtidigt sliter den inifrån.

Snabbläst och skapligt intressant berättelse om en familj i farten med snabb takt, både uppåt och nedåt.

Nej, jag kör inte ”Flottarkärlek” nu, utan väljer 2 Brottarhits i 1! Carl Perkins skrev ”Blue suede shoes” 1955 och tillsammans med Howard Griffin gjordes ”Boppin’ the blues” 1956. Här hör/ser vi James Burton, Van Morrison och Ronnie Wood med band i en spelning från London i juni 2023 där de slår ihop låtarna, fast i andra ordningen  -  ”2 for the price of 1”!

Go’ tisda’!!!

Haj å Goodbaj!