Johnny - samlaren...

Klas Gustafson är tillbaka med en ny bok! Den här gången om Gunilla Bergström  -  Alfons Åbergs skapare. Titeln ”Bakom Alfons” (2019) har underrubriken ”Gunilla Bergström in på livet”.

För de flesta av Gustafsons böcker, som jag läst, har jag imponerats av den genomarbetade research han gjort, så ock i det här fallet. Intervjuer, tidningar, böcker etc har gåtts igenom för att få ”grepp om” bokens huvudperson.

Bergström är en mångfacetterad person, kan jag konstatera efter att ha läst boken. Mamma till 2 barn (varav ett autistiskt), gift/skild/änka och själv skilsmässobarn. Mycket att ”bära på”, men samtidigt en idékälla och drivkraft till böckerna genom åren.

Böckerna har en historia och händelse att berätta om. Det är inte bara sonen och den autistiska dottern som kan skönjas i böckerna, även andra personer har bidragit till att ge böckerna en tidlöshet och trovärdighet.

Skapandefasen är intressant. Det börjar ofta med att hon har något hon vill ge sin syn på. Detta tecknar/målar hon som om det vore bokuppslag, därefter har hon sin ångestfyllda process i att sätta text på det hela. Detta är den besvärligaste delen av hennes arbete, tätt åtföljt av ”övervakningen” av tryckeriet, så att färgerna i den färdiga boken blir exakt så som hon vill.

Där visar hon sin envishet och sin styrka i att inte ge sig förrän hon nått dit hon vill. Samma envishet som hon använt i livet i övrigt, mot bokförlag, sjukvård etc. Numera har hon hjälp av sin syster Lena och svåger Michael Treschow i ”vården” av Alfons-familjen, så den inte kapas och förvanskas. Inga Hollywood-filmer eller Disneyleksaker, där inte. Vad vill då Bergström att varumärket ”Alfons Åberg” ska stå för? Jo, ”glädje… glitter i ögonen… lite full i fan… inga slott” och ”Vardag!”. Och det har ju de flesta av oss läst med glädje och värme!

Boken överträffade mina förväntningar om att ”lära känna” Alfons skapare, Gunilla Bergström. Rekommenderas!

”Hokus pokus Alfons Åberg” är titeln på den dansk-norsk-svenska animerade filmen från 2013 om Alfons. Musiken skrevs bl a Timbuktu, som lät så här i ”Inte stor nog”:

Gott Nytt Decennium!!!

Haj å Goodbaj!

Eva Dahlgren är inte så väl representerad i min ”skivsamling”, men det hindrade mig inte att läsa hennes bok ”Hur man närmar sig ett träd” (2005). På så vis har jag läst Evas ”dagbok” från tiden oktober 2003 till augusti 2005.

Makan Efva Attlings roll i Eva Dahlgrens liv är givetvis stor, liksom den förras bägge pojkar. Däremot nämns över huvud taget inte barnens pappa, Niklas Strömstedt, i boken!

Eva tillbringar en del tid ensam i London och andra ställen för att försöka skriva text och musik till det som blir hennes nästa skiva, ”Snö”, som kommer ut 2005. Det är 6 år sedan förra albumet kom och skapandet tar tid. Mycket tid t o m!

Marie-Louise Ekman har ett livsmotto, ”ge aldrig upp”, och det blir lite av ett mantra för Eva också i den besvärliga skapandeprocessen. Orden vill inte komma till henne. Å andra sidan dyker det inte upp några melodier heller…

Ensamheten hjälper inte. Det gör inte tvåsamheten heller. Producent och skivbolagsfolk bytes, men det som ges ut är flera barnböcker om Lars & Urban!

Men så fastnar en tidningsartikel om snö i huvudet. Den inspirerar till en text om Snö. Som till sist även får en melodi! Bit för bit, om jag ska vitsa lite, faller texter och melodier på plats.

Med hjälp av i huvudsak Lars Halapi, som även producerar, Peter Korhonen och Thomas Axelsson blir det ett album med 11 melodier. Albumet når som bäst 2:a plats på den svenska hitlistan och 3:e på den finska. Eva har en stor publik i Finland!

Måste faktiskt erkänna, att denna loppisinköpta bok var skapligt intressant och, även om den kanske inte ska betraktas som ett fynd, så var den värd att läsa!

I augusti 2005 framträdde Eva Dahlgren i ”Allsång på Skansen” med låten ”När jag längtar” från albumet ”Snö” och i boken här ovan. Låter väl inte så tokigt, eller hur?

Go’ freda’ & Go’ Jul !!!

Haj å Goodbaj!

”Dagordningen” är skriven av Eric Vuillard, filmare och författare född i Lyon, och gavs ut på svenska 2019. Titeln syftar på det möte den 20 februari 1933 som 24 tunga industrimän i Tyskland var kallade till.

Industrimännen var ägare till de vid den tiden största tyska företagen, varav många finns kvar i denna dag. Bland deltagarna kan nämnas Gustav Krupp och Wilhelm von Opel, som tillsammans med de övriga 22 personerna representerade, förutom Krupp och Opel, BASF, Bayer, Agfa, IG Farben, Siemens, Allianz, Telefunken, Accumulatoren-Fabrik (numera Varta), men även BMW m fl. Bolag, som alla var och kom att bli, en väsentlig del av den tyska krigsindustrin. Visserligen medgav fredsuppgörelsen efter första världskriget inte, att Tyskland skulle bygga vapen etc, men…

Mötet var sammankallat av NSDAP, dvs nazistpartiet, och till sist kommer talmannen i riksdagen, Hermann Göring, in och förklarar att partiet är i behov av pengar till valrörelsen. Budskapet är att partiet, om de vinner, ska skapa ordning och reda i landet. Ett budskap, som känns igen i dessa dagar…

Mötesdeltagarna öppnar generöst ”sina” plånböcker… En ”investering”, som, ska det visa sig, ger ”bra” återbäring i sinom tid…

Denna lilla tunna bok (123 sidor) beskriver också hur lord Halifax och Neville Chamberlain, brittiska ministrar, så naivt lät sig luras in i Hitlers svekfulla ”fredsbevarande” resonemang, varefter tyska trupper lätt gick in i bl a Tjeckoslovakien och Österrike. Och värre skulle det bli…

Jag har genom åren läst en del om andra världskriget, men ett bättre koncentrat än denna bok har jag aldrig stött på. Sättet att fokusera på några enskilda händelser och samtidigt ge utrymme åt ett eget vidare funderande är fängslande och det värsta är att de i boken avhandlade metoderna att dupera, hota, lura etc likaväl skulle kunna användas idag. Eller rent av, används idag! För att ta över och få makt! Synnerligen tankeväckande! Och skrämmande! Oerhört läsvärd liten bok!

Den första motorvägen/Autobahn mellan två tyska städer låg mellan Köln och Bonn. Kölns borgmästare, Konrad Adenauer, invigde sträckan 1932. Och mer skulle komma att byggas…

Drygt 40 år senare tog musiken över vägen… Tyska bandet Kraftwerk fick 1974 sitt stora genombrott med albumet och låten ”Autobahn”. Hela första sidan av LP-albumet upptogs av den 22 min 43 sekunder långa kompositionen, men skivbolaget hade, utan att bandet tillfrågats, gjort en drygt 3 min lång kortad version. Denna version gavs ut som singel och blev, även den, en framgång. Så här lät den:

Go’ freda’ den trettonde!!!

Haj å Goodbaj!

Igår, den 9 december, avled sångaren/kompositören/konstnären Marie Fredriksson. Märkligt nog nästan på samma timme som John Lennon dog 39 år tidigare. 

Jag kan bara säga TACK, Marie, du och din musik finns kvar i mitt hjärta och mina skivor.

Vila i Frid, Marie !

En stjärna släcktes på jorden och en ny tändes på himlavalvet.

Hennes femte soloalbum, ”I en tid som vår”, kom 1996. Där fanns hennes egenskrivna ”Tro”. Ännu en låt som visar hennes starka och samtidigt sköra sång:

Haj å Goodbaj!

Tage Erlander var väl, ur mer än en synvinkel, Sveriges längsta statsminister. En av medhjälparna i Statsrådsberedningen (SB) var Malmö-pågen Olle Svenning 1965-68, därefter var han ledarskribent i Aftonbladet under 12 år. Åren i SB har han beskrivit i boken ”År med Erlander” (2018).

Erlander hade, liksom Svenning, studerat vid universitetet i Lund, dock långt tidigare. Under Lundatiden engagerade Erlander sig i socialdemokratin och deltog i stadens fullmäktige. Kan det ha varit Lundaminnena, som fick honom att locka den då 23-årige Svenning till Stockholm? Å andra sidan satt Olles pappa, Eric, redan i riksdagen för socialdemokraterna…

När Svenning började i SB var Erlanders pojkar, Olof Palme och Ingvar Carlsson, redan väl etablerade där. Erlander hade ett ”gott öra” till vad Palme sade och skrev. SB skrev många tal som aldrig hölls, åtminstone inte efter det skrivna. De fick många hastiga läsuppdrag, som inkluderade åsiktsönskemål. Litteraturlästips av annan art delade Erlander också med sig av.

Svenning beskriver Erlander som varande väl påläst, även kulturellt, men orolig för orden och dess betydelse. Statsministern beskrivs också som högt respekterad i olika sammanhang, men ängslig…

Erlander hade överraskande valts till statsminister 1946 efter Per Albin Hanssons hastiga bortgång. När jag läser Svennings bok, så känns det ibland som, att Erlander hade trivts bättre i en bakgrundsroll, i t ex SB. Slippa alla tal, invigningar, möten, konflikter, debatter, historieberättande i Hylands Hörna etc och få tid för familj, läsa, teater etc… Å andra sidan blev han en väldigt omtyckt statsminister, väl passande i den tiden.

Visst blir boken stundtals lite av Svennings klagan på långa arbetsdagar med hög belastning, men samtidigt lyser stoltheten igenom  -  han jobbar ju i Statsrådsberedningen! Farsan hans var ju ”bara” i riksdagen…

Intressant läsning om maktspelet i dåtidens politiska korridorer!

Erlanders inhopp i Hylands Hörna finns i SvT’s Öppet Arkiv och den här ”händige typen” har inte lyckats få in det i bloggen. Vill du leta själv, så är länken här: https://www.oppetarkiv.se/video/16667374/hylands-horna

Den perfekta ”P3-övergången” hade det nu blivit om jag spelat något med Tages, men så enkelt ska det ju inte vara här i livet, så jag väljer Hep Stars lisetta från 1965 ”Cadillac”! Live på scenen med fokus på både taktbyte och på organistens soloinsats.

Samme organist dyker upp flera år senare med en egen orkester! Och samma låt! Live 2011! Mer ljud och fler musikanter!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!