It was fifty years ago today...

Musik på vinyl, även nypressad, är intressant. ”Igen” säger somliga, men för samlarna är det ”Fortfarande”! Journalisten Göran Holmquist, som bl a skrev boken om The Cadillac Band, har grävt lite djupare i ljudvågorna i ”Vinyl  -  svart guld” (2017). Givetvis har jag läst…

 

Musikformathistorien är ju ganska omfattande. Fonografrullar, 1-sidiga och 2-sidiga 78-varvare i olika storlekar kom att ersättas av vinylskivor i olika format. Det är 7”, 10” och 12” i diameter och spelas i 33 1/3 eller 45 varv i minuten och kallas singel, EP, LP, MP, Maxi etc etc.

 

Till detta har det funnits även originalutgåvor på rullband i olika storlekar och kassettband av diverse sorter för hemmaspelaren eller för bilen. Och flexiskivan, som kunde levereras tillsammans med en tidskrift. Men så kom CD i 3” och 5” storlek…  för att inte tala om MiniDisc…  Jag har nog nämnt t o m fler format än vad Holmquist gör i sin bok.

 

Flera av ovanstående varianter pressades dessutom upp som bildskivor, ja även som motivutskurna. Jag tycker att skåningen Holmquist borde ha visat upp Östen Warnerbrings 3-låtarssingel från 1984 ”Törringelund”  -  en bildskiva med Skånekartan på och formad som landskapet!

 

I mitten på 50-talet kom så skivomslagen med bild på artisterna och även text. Dessa bildomslag trycktes ibland i olika färger och därmed utökades samlarområdet! Anledningen till färgvarianterna var att det underlättade vid tryckningen. Och ibland blev det tryckfel, så en ny upplaga gjordes. Något för samlarna att söka efter…

 

Radions betydelse för spridningen tas också upp i boken. Listorna, som ”Tio i topp”, ”Svensktoppen” och ”Kvällstoppen”, var viktiga för spridningen av musik. För skivbolagen och artisterna blev detta ingången till skivförsäljningen. Det var värdefullt att finnas på listorna!

 

Denna bok är kanske främst för samlarna (några enstaka skivor finns ”prissatta”), men faktum är att detta är även musikhistoria för gemene man. Lättläst och lättillgängligt.

 

Och vad passar då att lyssna på här? Jo, givetvis en låt från nyss 50 år fyllda albumet ”Abbey Road”! George Martins son, Giles, har ”fräschat upp” Beatles originalinspelningar och allt och lite till återutgavs i förra veckan i både CD- och vinylformat. En ny video skapades till ”Here comes the sun”, skriven av George Harrison hermma hos Eric Clapton:

 

 

 

Go’ månda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Stora saker händer även i norr...

Skyltningsfynd? Biblioteket visade upp boken ”Liverpool vs Manchester” (2019), och med den titeln kunde jag inte motstå ett lån. Martin Röshammar är författare och frilansjournalist.

 

Jag visste knappt vad jag kunde förvänta mig av den här boken… kanske en del fotboll… kanske lite musik… men under vilken tidsrymd? Spännande att börja läsa med många frågetecken i huvudet.

 

Det visade sig vara en intressant bok med mycket beskrivningar av de båda städerna inkl förstäder. Lite om den stadskonkurrens som finns, men även lite om de båda nordvästra engelska städernas gemensamma ”krig” mot London. Man tycker, att intresset från landets styrande är för litet.

 

Boken berättar om Liverpools och Manchesters öden under andra världskriget och framåt, med tyngden lagd på 80-talet och framåt. Författaren har gjort många innehållsrika intervjuer, som ger en bild av städernas förändring under tidens gång, men även Brexit avhandlas. En upprörd röst säger: ”Hur tusan ska vi ersätta alla dessa arbetare från EU-länder som är en del av vår vardag?”.

 

Många kända band, inte bara The Beatles, kommer från de båda städerna, men en DJ menar, att musiken stagnerat de senaste åren: ”…det finns 300 barer i Liverpool. 295 spelar exakt samma musik”. Bombattacken 2017 på Manchester Arena under en konsert med Ariana Grande diskuteras också i boken.

 

Fotbollen får sin plats i boken, men det handlar mer om de mindre klubbarna och dess själ. Många menar, att de 4 storklubbarna har försvunnit från vanliga människor/fans och mer blivit en plats för de ”besuttna” och för turistindustrin.

 

Andra intressanta rader i boken: Medellivslängden i ”Storbritannien är 81,5 år och i Manchester 74,5 år.” I hela Greater Manchester-regionen är den 69,4 år, beroende bl a på bristen på pengar till bra kostvanor, boende och boendemiljö. Fattigdom, som inte kunnat hanteras på ett bra sätt.

 

Jag blev engagerad och nyfiken efterhand som jag läste denna bok. Författaren har själv tillbringat mycket tid i området och lärt känna många människor med åsikter om vad som händer. Lite udda, men bra rapportbok! Ett skyltningsfynd!

 

Oasis bildades 1991 i Manchester av bl a Liam Gallagher, vars storebror Noel strax därefter kom med. Brödrakärleken har verkligen varierat genom åren, men har samtidigt skapat energin i bandet. ”Stop crying your heart out” är deras singel från 2002 och blev som vbäst 2:a på engelska listan. Beatles-influenserna är tydliga och jag gillar låten!

 

Beatles bildades i Liverpool för länge sedan… Deras album ”Abbey Road” från september 1969 återutges med extramusik i slutet av denna månad. Tror jag har haft med dem förr här… Hittade ett medley från ”Abbey Road” på YouTube. Paul McCartney live 1997 på en konsert för att samla in pengar till att hjälpa ön Montserrat efter ett vulkanutbrott 1995. Eric Clapton, Phil Collins, Ray Cooper, Mark Knopfler och George Martin är också på scenen!

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Behind blue eyes...

Journalisten och TV-profilen Malou von Sivers har fortsatt gräva i sin släkthistoria. Resultatet blev nästa bok, ”Olycksbarnet” (2018).

 

Malou (Marie-Louise) von Sivers släktberättelse har nu kommit långt in i 1900-talet, men skeendena går igen. Uppfostringsmetoderna är fortfarande våldsamma. Finns metoden lagrad i generna? Man kan ju undra…

 

Lika obehaglig läsning som förra boken. Välskrivet, liksom föregångaren.

 

”Behind blue eyes” var en av låtarna Pete Townshend skrev för sitt ofullbordade projekt, Lifehouse, en science fiction rock opera. Låten kom i stället 1971 på LP’n ”Who’s next”, en av mina favoritskivor. The Who nådde här nya höjder. Vi får höra/se bandet live i Kilburn 1977. Låten introduceras av färgstarke trummisen Keith Moon, som avled den 7 september året efter, nyss fyllda 32. En av flera duktiga trummisar, som lämnade scenen alldeles för tidigt.

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Behind closed doors...

Journalisten och TV-profilen Malou von Sivers har grävt i sin släkthistoria. Det gav boken ”Mitt hjärtas oro” (2017).

 

Skrämmande och gripande är hennes berättelse om hur hon och flera generationers barn i familjen misshandlades av sina fäder. Och mammorna tittade bort… På ytan framstod man som mönsterfamilj, med framgångar bl a på företagarsidan, men bakom dörrar och väggar var det rakt inte harmoniskt.

 

Jag kan inte och ska inte försöka återberätta det von Sivers skriver om. Hon avslöjade en del av familjens historia från förra sekelskiftet fram till idag i sitt Sommar i SR P1 2016. Hennes program jag inte lyssnat på, men det finns säkert att ladda ner och lyssna på nu i efterhand.

 

”Mitt hjärtas oro” avslutas med det som blir inledningen till von Sivers nästa bok, ”Olycksbarnet”. Med andra ord, fortsättning följer...

 

Det gör ont att läsa den här boken, för att inte tala om hur ont det måste ha gjort för personerna den handlar om. Mycket läsvärd, men omskakande bok. Inte konstigt det blir krig, när man kan vara så gemen redan inom familjen!

 

Dagens ”överskrift” passar bra ihop med boken, men låten, med countrysångaren Charlie Rich, är en kärlekssång! Med den här låten och med ”The most beautiful girl” toppade han countrylistan i USA 1973. Rich, född 1932 i Colt, Arkansas, startade sin skivkarriär hos Sam Phillips på Sun Records, liksom bl a Elvis, Jerry Lee, Carl Perkins, Roy O och Johnny Cash, men framgångarna kom senare på andra bolag. Så här låter Rich i ”Behind closed doors” live på scen:

 

 

Go’ månda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


RSS 2.0