Johnny - samlaren...

Nu måste jag väl få  ”kulturpoäng”? Jag har läst en bok av Klas Östergren, som sedan några år ingår i Svenska Akademien! Boken, ”Fantomerna”, kom redan 1978 och är hans tredje.

Östergrens första böcker är i mycket berättelser ur det egna livet. Drygt 20 år gammal och på väg framåt i ett sökande efter vad livet har att erbjuda. Det är jobb, skrivande, festande, kärlek och kamrater, lite som i Lundells ”Jack”, men med ett vackrare och något mindre brutalt språk. F ö är båda numera Österlenbor, men det är ju en helt annan sak.

Måste få citera en rad ur boken: ”…insikten slår ner som en blixt och först liknar den döden, men när röken skingras framstår den mer som livet självt.” Fullt så dramatiskt var det kanske inte, men halvvägs in i boken insåg jag, att jag läst den här boken tidigare… Men, trots den insikten, läste jag boken färdig den här gången också. Så bra, tyckte jag den var!

Slutet på alfabetet och slutet på 2016… och vad väntar nu? Janne Önnerud? Nej! Önskemusik? Ja, som t ex kanadensaren Burton Cummings, som lämnade Guess Who 1975 och kom med sitt första egna album året därpå. Bandet, som f ö startades av Randy Bachman, har återförenats ett antal gånger. Jag tyckte de var ok, men Cummings första soloplattor införskaffade jag tidigt och lyssnade gärna på ”Stand tall”, här live 2011:

Men ännu oftare lyssnade jag på ”My own way to rock” från hans album nr 2. Vilken röst, vilket pianospel och vilket tryck på den här livespelningen 2010!!! Keep rockin’!!!

Gott Nytt 2017!!!

Haj å Goodbaj!

Ännu en svensk musiker/producent har ”memoariserat” sig. ”Charlie Parker kom aldrig till Vingåker” (2015) och med underrubriken ”… - istället för mina memoarer” är Rune Öfwermans titel på det hela.

Öfwerman spelade med de flesta av de svenska jazznamnen, men blev också tidigt producent/förläggare/skivbolagsman för många av dem. Gazell och Sonet var de bolag han arbetade mest för och artisterna innefattade allt från Larry Moon (Lasse Holm) till Chet Baker och Sylvia Vrethammar. Den senare var han dessutom gift med under några år och producerade hennes storsäljande singel ”Y viva Espana”.

Den här berättelsen följer inte riktigt det gängse ”memoarupplägget”, utan jag uppfattar den mer som en hel hög med större eller mindre anteckningslappar med nedskrivna händelser. Detta gör att tidsföljder till stor del saknas, men skeendena finns där! Och upplevelserna!

Mötena med andra musiker är kul att läsa om, liksom om det som skapades. Men samtidigt blir det hela lite osammanhängande och rörigt och till slut, så blir artistförteckningen i slutet av boken en viktig sida. Först där får jag se omfattningen av Öfwermans arbete som producent och/eller musiker.

Öfwerman var gift två gånger och vid sin bortgång, knappt 81 år gammal, sambo med sångerskan Britt Damberg och far till fyra barn, varav Clarence också är i musikbranschen. Clarence har varit djupt inblandad i framgångarna för Per Gessle och Roxette!

Boken ger en del insikter i svenskt musikliv, men jag känner inget behov av att äga ett exemplar  -  det räckte att ta hjälp av mitt bibliotek…

Då Sylvia Vr. inte har någon placering på min Favoritlista, så väljer jag annan musik, där Öfwerman varit aktiv. Kan f ö konstatera att han föddes den 24 december (!) 1932 och avled den 13 december (!) 2013  -  en riktig Decemberman!

”Gotländsk sommarnatt” med Ernie Englund och ”Bunta ihop dem” med Lars Ekborg är två exempel på hitsinglar producerade av Öfwerman, liksom album med t ex ”Made In Sweden”. Han var dock i grunden pianist och här har vi en tidig singel på Gazell: ”Big bass boogie”:

Gazell och Sonet var bolagen han jobbade främst på och båda hade många jazzutgåvor. Och så väljer jag ”Lover man” från january 1957 (snart 60-årsjubileum!) på Philips-etiketten…! Men vad gör man inte för att få lyssna på Lars Gullins baritone sax och Rune på piano? Även på detta klipp är de rörliga bilderna få, men musiken fyller denna brist med glans, tyckar jag!

Go’ freda’!!! Och så  -  G O D    J U L !!!

Haj å Goodbaj!

…sjöng nästan Herman’s Hermits, men det bryr jag mig inte om! Och jag ska inte plåga dig med Anna Book heller…

Det närmaste bok jag kommer idag är ”Paperback writer”! Hittade en video med denna låt i en version med Beatles och ett danskt leksaksföretag  -  passar väl bra med leksaker nu inför julen…

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nä, det handlar inte om en gammal McCartney-singel idag! Jag vill bara skoja lite och sjunger för full hals dagen till ära…

”The last time”, som är en gammal slagdänga med Rolling Stones (1965):

Som jag passande “följer upp” med “When I’m sixty-four” med Beatles (1967):

Och sedan… “Tomorrow never knows”, eller hur? Här i Phil Collins version från 1981.

Go’ 12:e december!!!

Haj å Goodbaj!

”Stenmark * Mästaren” är skriven av Hasse Andersson och utgiven på Sportförlaget (2016), som ju har givit ut många idrottsböcker genom åren. Boken är i A4 format, vilket ger bilderna i den god rättvisa.

Men ska jag vara ärlig, så är detta ingen djuplodande och uttömmande bok, inte ens om en så lågmäld person som Ingemar Stenmark. Detta är en bilderbok med citat från ”höger och vänster”! Och det är ju vackert så, men…

Jag blev faktiskt besviken över, att inte få veta speciellt mycket om Mästaren och hans liv och leverne genom åren! Visst får jag veta vilka tävlingar han vunnit och vilka medaljer som tagits, men var tog Människan Stenmark vägen?

Flyttade till Tärnaby, blev granne med Stig Strand, flyttade till Monaco och… Vad hände i övrigt utanför tränings- och tävlingspisterna?

”Mästarnas Mästare” avfärdas/-verkas på 2 sidor, ”Let’s dance” får ett par sidor till… och så dyker det upp några barn på bild, men inga kommentarer om mammor eller så… Det är nästan mer informerande att gå in på Wikipedia, fullt medveten om, att jag då missar naturbilderna över bl a Tärnaby.

Nä, den här boken får bara 1 enda ”slalomkäpp” i betyg av mig!

På Youtube finns mycket… som t ex de här italienska bilderna på Stenmark i backen! Smidiga och vägvinnande utförsåk till vackert böljande pianomusik:

För tre dagar och 50 år sedan spelade Beatles in “When I’m sixty-four”… jag tycker dock vi firar dagens namnsdagsbarn ”Anna” med Arthur Alexanders låt med samma namn. ”Anna” fanns med på Beatles första album ”Please, please me” 1963 och här har någon lyckats mixa ihop de båda versionerna på ett riktigt smakfullt sätt. Kan tillägga, att det svenska bandet Melvins (!) med Roger Rönning på gitar och sång gjorde en cover på låten!

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!

Nyss läste jag om Carolina Klüft och nu har jag kommit till boken ”Ljubomir Vranjes * Jag vill bara vinna” av Christian Albinsson och Emil Schälin! Ännu en vinnarskalle i bokhyllan!

Författarna är ”handbollsmänniskor” och det märks! Men Vranjes är inte bara handboll… Barn- och ungdomstiden i Kortedala, Göteborg, var ingen dans på rosor. Och det var inte bara stök på busnivån… det var värre än så. Betydligt värre!

Han fick tidigt ”betala för” sin brist på längd (166 cm) och det ”kompenserade” han med, att i skolan och på fritiden agera snabbast, även om det gjorde ont. Både för motståndaren och honom själv. Slagsmålen var legio!

Men så började han så smått med handbollen. Som gav mersmak, trots vissas påpekande om, att en kort man från Kortedala kommer att komma till korta i den sporten… om man ska vitsa till det lite. Men det fanns tränare i Redbergslid, som trodde på Vranjes, hans energi, vilja och förmåga. Detta blev vändningen i Vranjes liv! Det kunde gått åt h-e, men handbollen blev räddningen.

Vranjes gör en enastående resa! Och en del av de matcher han berättar om minns jag ju. EM 1998 blev Vranjes första mästerskap och Sveriges andra EM-guld   -   ofta är det svårare att vinna EM än VM! Vranjes skildrar turneringarna på sitt sätt och det är spännande!

Handboll är en slitsam sport och med den ibland hänsynslösa spelstil Vranjes har, så tar det hårt på honom. Spelarkarriären avslutades 2009 i Flensburg-Handewitt, men övergick i en tränarroll. Och framgångarna fortsatte med flera titlar, både tyska och europeiska!

Detta är en mycket intressant och läsvärd bok med många tänkvärda synpunkter om allt från mobbning och integration till träningsmetoder och idrottspsykologi!

Tänk vad som kan hittas på Youtube…  som t ex det här om Vranjes:

Och de här målen i finalen mot Ryssland i OS 2000 i Sydney…

Go’ freda’!!!

Haj å Goodbaj!