Charlie Parker kom aldrig till Vingåker...
Ännu en svensk musiker/producent har ”memoariserat” sig. ”Charlie Parker kom aldrig till Vingåker” (2015) och med underrubriken ”… - istället för mina memoarer” är Rune Öfwermans titel på det hela.
Öfwerman spelade med de flesta av de svenska jazznamnen, men blev också tidigt producent/förläggare/skivbolagsman för många av dem. Gazell och Sonet var de bolag han arbetade mest för och artisterna innefattade allt från Larry Moon (Lasse Holm) till Chet Baker och Sylvia Vrethammar. Den senare var han dessutom gift med under några år och producerade hennes storsäljande singel ”Y viva Espana”.
Den här berättelsen följer inte riktigt det gängse ”memoarupplägget”, utan jag uppfattar den mer som en hel hög med större eller mindre anteckningslappar med nedskrivna händelser. Detta gör att tidsföljder till stor del saknas, men skeendena finns där! Och upplevelserna!
Mötena med andra musiker är kul att läsa om, liksom om det som skapades. Men samtidigt blir det hela lite osammanhängande och rörigt och till slut, så blir artistförteckningen i slutet av boken en viktig sida. Först där får jag se omfattningen av Öfwermans arbete som producent och/eller musiker.
Öfwerman var gift två gånger och vid sin bortgång, knappt 81 år gammal, sambo med sångerskan Britt Damberg och far till fyra barn, varav Clarence också är i musikbranschen. Clarence har varit djupt inblandad i framgångarna för Per Gessle och Roxette!
Boken ger en del insikter i svenskt musikliv, men jag känner inget behov av att äga ett exemplar - det räckte att ta hjälp av mitt bibliotek…
Då Sylvia Vr. inte har någon placering på min Favoritlista, så väljer jag annan musik, där Öfwerman varit aktiv. Kan f ö konstatera att han föddes den 24 december (!) 1932 och avled den 13 december (!) 2013 - en riktig Decemberman!
”Gotländsk sommarnatt” med Ernie Englund och ”Bunta ihop dem” med Lars Ekborg är två exempel på hitsinglar producerade av Öfwerman, liksom album med t ex ”Made In Sweden”. Han var dock i grunden pianist och här har vi en tidig singel på Gazell: ”Big bass boogie”:
Gazell och Sonet var bolagen han jobbade främst på och båda hade många jazzutgåvor. Och så väljer jag ”Lover man” från january 1957 (snart 60-årsjubileum!) på Philips-etiketten…! Men vad gör man inte för att få lyssna på Lars Gullins baritone sax och Rune på piano? Även på detta klipp är de rörliga bilderna få, men musiken fyller denna brist med glans, tyckar jag!
Go’ freda’!!! Och så - G O D J U L !!!
Haj å Goodbaj!
