Is this the real life?… Is this just fantasy?...

Idag är det Fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

”Real life” eller ”Fantasy”   -   ja, vad ska man säga om dagens bok? Titeln är ”Rena anarkin” och Lundaförlaget Bakhåll gav ut den tidigare i år, men det engelska originalet kom redan 2007. Det här är en samling små berättelser eller kåserier eller fantasier eller grubblerier eller…   skrivna av regissören och skådespelaren Woody Allen. Jo, det är han, filmmakaren, som har Ingmar Bergman som sin stora idol.

 

Boken innehåller ett knappt 20-tal berättelser om alla möjliga udda påfund, det känns som en korsning mellan Ehrenmark och Tolkien, det ena mer konstifikt än det andra. En sak är dock klar   -   han har ingen brist på fantasi och skaparenergi. Låt mig citera en av de roligare förklaringarna:  ”Sgmnd var en stackars österrikare som hade förlorat sitt namns alla vokaler i en båtolycka.”

 

Jo, det finns en del små lustifikationer och ordvändningar att småle åt lite emellanåt. Men jag måste nog erkänna, att jag trivs bättre i sällskap med Ehrenmark, trots allt…   Detta är ingen bok man måste läsa, tycker jag.

 

För att göra en riktig ”P3-övergång”, så kommer här en ”Woody”-60-talare: ”Knock on wood” med Eddie Floyd i en märklig och ljudmässigt tveksam TV-inspelning  http://www.youtube.com/watch?v=92NpzXXpQtg  .  Tidstypisk med märkligt pratig inledning och dansande människor   -   så gjordes TV med musik i i mitten av 60-talet!

 

10 år senare gjordes musik-TV (i England) så här: http://www.youtube.com/watch?v=C8szRgIcYlY  ”Anarchy in the UK” med Sex Pistols, deras TV-debut från augusti 1976. Kanske inte skönsång/-spel, men en hel binge energi!!!

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Hey, you, get off of my cloud…

Idag är det inte Fredag! Men väl dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

Sitter här och skriver till tonerna av rubrikens Stones-låt. De har startat sin 50-årsturné och hade bl a bjudit in ”tidigare anställda”, såsom Bill Wyman (nyss fyllds 76…) och Mick Taylor. Rolling Stones är ett givet gäng i dagens bok: ”Rock’n’roll * Den definitiva superguiden för dig som redan vet allt”. John Harris heter författaren och boken kom för drygt ett år sedan och är en sanslös sammanställning av massor, verkligen massor, av ”meaningless knowledge” (meningslöst/onödigt vetande), som är så kul att veta för oss ”musiknördar”.

 

Jag blev alldeles tagen av all informationen i boken.

Intressant?   -   Ja.

Skvallrigt?   -   Nja.

Nödvändigt?   -   JNjae.

Givetvis uppskattade jag att få veta det allra mesta av det som står att läsa i boken   -   allt ifrån Keith Moons (i The Who) trumuppsättning till hur de olika aktiviteterna var placerade i huset på 3 Savile Row, London W1, dvs Apples, skapat av The Beatles, högkvarter.

 

Verkligen intressant läsning   -   men antagligen bara för dem som brinner för att få veta mer om detaljerna, inte de stora dragen, i musikens och musikernas värld!

 

När vi nu är inne på ”smärre” överdrifter, så kan vi väl börja med nuvarande ”världsmästarinnan” i klädbyten under en show:  Stefani Joanne Angelina Germanotta, dvs Lady Gaga och hennes ”Bad romance” från 2009  http://www.youtube.com/watch?v=qrO4YZeyl0I  .

 

En lite mer ”udda typ” var Screamin’ Jay Hawkins, som hade sin riktigt stora hit, ”I put a spell on you”, redan 1956. Här är en TV-inpelning från gissningsvis något år senare. http://www.youtube.com/watch?v=7kGPhpvqtOc . Ljudet är inte det allra bästa, men vilken energi Hawkins lägger ner! Låten är hans egen och har blivit en storsäljare även med andra artister och grupper genom åren, bl a Credence Clearwater Revival.

 

Alan Price Set lät så här 1966 i den här låten, som sålde mycket bra http://www.youtube.com/watch?v=WQ4ZGGt-1rs  . Och då noterar den 60-talsintresserade lyssnaren förmodligen, att här har vi mannen som skrev arrangemanget till den version av ”House of the rising sun”, som The Animals hade en hit med 1964…

 

Go’ jätte-sen-freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Sorry, I'm a lady...

Nä, det är ju inte sant   -   det som är sant är att det är fredag och borde vara dags för en bokpresentation, men det blir tyvärr inte så idag. Förhoppningsvis senast söndag kväll finns det en bok att läsa om här. Har flera intressanta att presentera, så ha tålamod...
 
Tills dess:
 
Go' freda'!
 
Haj o goodbaj!

That's life...

Idag är det Fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

That’s life sjöng Frank Sinatra   -   en man som hade lite kopplingar till, om inte dagens bok, så i varje fall till dagens ämne. År 2006 kom en 27-årig italienare ut med en bok, som blev rejält och välförtjänt uppmärksammad, om landets camorra, maffian. Bokens titel var Gomorra och författaren Roberto Saviano. Efter att boken gavs ut lever han under ständigt hot och har livvaktsskydd. I januari i år blev han intervjuad hos Skavlan.

 

Boken är intressant och beskriver maffian i Neapel och förgreningarna i andra områden i och utanför Italien. Man får en mycket ingående detaljbeskrivning om hur maffian styr och ställer och har nästan mer makt än stat och kommun i de områden man behärskar. Det är oerhörda pengar man hanterar och det är oerhörda områden man styr över och det är oerhörda offer som tas. Cement, sopor och mord är väl de tre viktigaste orden…   de ger pengamedel och är styrmedel. Camorran har på 35 år mördat mer än 3600 personer   -   fler än ETA, IRA, sicilianska maffian, ryska maffian eller Röda Brigaderna! Till detta ska läggas alla som blivit utsatta för hot och våld i övrigt!

 

Egentligen är det en jobbig bok att läsa, eftersom man inte kan se att det finns en möjlighet till förbättring   -   känns som att landet, eller åtminstone landsdelen, är förlorad. Tyvärr!

Och förlorarna är italienarna, men även européerna i övrigt (via EU), liksom en havererad miljö med förstörd mark och vatten som inte går att dricka. Det är svårt att läsa boken utan att bli upprörd, kan jag intyga!

 

Man kan göra det enkelt för sig, genom att säga ”that’s life”, och att slå det ifrån sig   -   för sån’t här har vi ju inte i Sverige, eller hur? Organiserad brottslighet på ”camorra-nivå” finns ju bara i andra länder, eller hur? Hallå! Det är nog hög tid att vakna! Tyvärr finns samma ”sk-t” i detta landet. Och lika svårt tycks det vara att komma till rätta med problemen här som där.

 

Sinatras koppling till detta är bl a att när han var på ”dekis” i slutet av 40-talet, så fick han ”hjälp” till en roll i filmen ”Härifrån till evigheten” (1953). Rollen gav honom en Oscar för bästa manliga biroll och blev den stora återkomsten för honom. http://www.youtube.com/watch?v=cqhYchnDNfA  ”That’s life” med Frank Sinatra 1966 blev en stor hit för honom.

 

Och så kom jag att tänka på Dino Crocetti, en gammal kompis till Sinatra. Hittade ett helt underbart med klipp med Dino där han sjunger tillsammans med Børge Rosenbaum. Rosenbaum är en av mina stora favoriter, inte minst efter att ha sett honom på Malmö Stadsteater en gång i tiden. Så får jag presentera Crocetti och Rosenbaum, kanske lite mer kända som Dean Martin och Victor Borge:  http://www.youtube.com/watch?v=N7L02tCNi0I

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


All we are saying is give peace a chance…

Idag är det Fredag! Och dags för “Litterära Hörnan”!!!

 

Dagens meloditextrad verkar ständigt vara aktuell, men gångbar även bakåt i tiden. Jag har läst en bok, som startar i 30-talets Europa i en tid då Englands premiärminister Neville Chamberlain förklarade att det blir ”peace for our time” efter ett möte med Hitler.

 

Anna Funder, australiensisk jurist och radio-/TV-producent, debuterade 2004 med boken ”Stasiland” och jag har läst hennes nya bok ”Allt som är jag”. Även den här boken har Tyskland som bas. Den är ett ”hopkok” av historia och romantik och startar med ”Året är 1933 och Ruth är tillbaka i sin lägenhet i Berlin”. ”…och Hitler håller sitt första tal som Tysklands rikskansler”. Ruth och hennes make Hans, som båda är unga och engagerade i en grupp av vänsteraktivister, hamnar i bekymmer. De har avslöjande uppgifter om att Hitler håller på att starta en upprustning av den tyska militären, tvärtemot vad som stadfästes i Versaillesfreden 1919 efter första världskriget. Gruppmedlemmarna jagas av Gestapo och några flyr till London och jobbar vidare därifrån med att försöka göra världen uppmärksam på vad som håller på att hända. Men Gestapos ”armar är långa” och når sina motståndare över allt i världen…

 

Jag må vara ”trög”, men erkänner att jag hade lite bekymmer i början med bokens berättande, där man befinner sig på olika platser och olika tidpunkter i kapitel för kapitel. Men när jag väl ”knäckt den koden ” och ”begrep” detta, så ”växte” boken och blev både spännande och underhållande. Boken är helt klart värd att lägga tid på!

 

Till detta kan man avnjuta AC/DC och deras ”Thunderstruck” från albumet ”The razor’s edge” (1990). Blixtar och dunder, här i en synnerligen energirik liveversion! http://www.youtube.com/watch?v=jJbnT018vgc&feature=related  

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Sad songs, they say so much…

Idag är det Fredag! Och dagen för “Litterära Hörnan”!!! Men jag avstår idag och väljer ett lugn och en eftertanke i stället. En nära och kär vän har lämnat oss i denna All Helgona vecka.

 

Så jag väljer att presentera lite vacker musik i stället:

http://www.youtube.com/watch?v=LMgitKv-78I  ”Visa från Utanmyra” i Jan Johanssons version från 1964. Basen hanteras av Georg Riedel. Tänk att dessa 2 ”pojkar” också skapat musiken till många av Astrid Lindgrens texter, såsom ”Här kommer Pippi Långstrump” och ”Idas sommarvisa”…  Imponerande! Och imponerande vackert!!!

 

http://www.youtube.com/watch?v=Jzn36O0zAG0   ”The end of the world” med Jönköpingsbandet Mike Wallace & Caretakers. De fick en hit med den sommaren 1966 och skrevs av Sylvia Dee och Arthur Kent. Skeeter Davis var först med att få framgång med låten redan 1962.

 

Och jag avslutar med Elton John och ”Song for Guy” från 1978. Han beskriver låten så här:  "...As I was writing this song one Sunday, I imagined myself floating into space and looking down at my own body. I was imagining myself dying. Morbidly obsessed with these thoughts, I wrote this song about death. The next day I was told that Guy (Burchett), our 17 year-old messenger boy, had been tragically killed on his motorcycle the day before. Guy died on the day I wrote this song."   http://www.youtube.com/watch?v=BuD0Rg3njno     Vackra klanger och vacker musik, som känns väldigt bra just nu.

 

RIP, CK!

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


RSS 2.0