Konsten att verka I det tysta...

Journalisten Norman Ohler har haft tillgång till material ur Gestapos arkiv för att kunna skriva boken ”Infiltratörerna” (2021). Den har undertiteln ”En historia om kärlek och motstånd” och handlar om hur Harro och Libertas Schulze-Boysen skapar ett underjordiskt nätverk. Målet är att avslöja och få bort nazismen.

 

Harro är officer på luftfartsministeriet, medan övriga i det lösa och ohierarkiska nätverket också har betydande arbeten och positioner i det tyska riket. Alla ser dock tidigt vart nazismen är på väg. Och till priset av otroligt många människoliv.

 

De lyckas få ut uppgifter till Storbritannien, Sovjetunionen, Spanien osv om de tyska planerna. Stalin struntar dock fullständigt i förvarningen om det tyska överfallet österut. Med känt resultat och till ett oerhört högt pris.

 

Liberta jobbar på Goebbels propagandaministerium och får se massor av bilder på vad som händer i Europa. För nätverket arkiverar hon bilder på de grymheter tyskarna utsätter t ex judarna för och lägger bilderna i ett ”eget” arkiv för att kunna visa/bevisa i efterhand vad som hänt.

 

Måste få plats med några noteringar från boken:

 

Amerikanska filmbolaget MGM planerar 1933 en film med titeln ”The mad dog of Europe”. Detta är före Chaplins ”Diktatorn”. Rollen som Hitler är klar och gräddan av skådespelare är klara för andra roller. Hot från Tyskland gör dock, att projektet läggs ner!

 

Hitler skickade hemliga och väl rustade trupper/sabotörer till Spanien för att stötta fascistiske Franco  -  det är första gången på många år som tyska trupper är aktiva utomlands. Staden Guernica förintas av tyskarna!

 

Sommaren 1941 inleds ”Operation Barbarossa”, dvs det tyska anfallet mot Sovjetunionen. Detta kom att bli början till slutet för Tredje Riket, men judeförföljelsen fortsatte som tidigare, i stort och smått. Från 3 januari 1942 får judar inte lämna Riket och från 17 januari får de inte köpa/prenumerera på tidningar! Men det var ju bara en mindre betydande del av allt de utsattes för.

 

Detta är en oerhört intressant bok om en, av flera, aktiviteter, som pågick med målet att störta Hitler och hans anhang. Just den här gruppen av personer var i många fall vänsteranhängare, därav deras intresse i att få Moskva att förstå vad Tyska Riket planerade, dvs ett Lebensraum åt öster.

 

Det är väldigt många namn som passerar revy i boken, många med kopplingar bakåt i historien, men berättelsen fascinerade, förvånade och engagerade mig. Inte helt enkel att läsa, men jag föll fullständigt för denna underrättelseberättelse, som dessutom innehöll intriger och relationer på det personliga planet för de, i det underjordiska nätverket, aktiva deltagarna. Hoppas boken finns på ditt bibliotek..  en stund till!

 

Tystnaden kan besjungas på många sätt. John Lennon lade in ”2 minutes silence” på sitt och Yoko Onos album ”Unfinished music No 2” (1968). Paul Simon skrev ”The sound of silence” till hans och Art Garfunkels första album 1964. Så här lät det på deras gigantiska konsert i Central Park i septrember 1981:

 

När jag nu ändå är inne på Paul Simon, så måste jag bara visa det här klippet från ”Saturday night live” från 1976. ”Homeward bound” hade Simon skrivit till sitt och Art Garfunkels andra album 10 år tidigare. Här har dock Simon en annan sång-/spelkamrat:  George Harrison!!!

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Mordet på en bok...

Boken ”Mordet på Per Albin” (2022) av Jonas Hultkvist är för mig unik! Det är en av väldigt få böcker jag börjat på, men inte läst färdigt!

 

Titt som tätt dyker det i texten upp ord, som inte hör ihop med sammanhanget. Ett par stavnings-, kommaterings- och stavdelningsfel är inga bekymmer. De ”inhoppande” orden däremot, stör och tvingar mig att läsa om meningen och det gillar jag inte.

 

Jag stoppade läsningen helt efter sidan 110, som avslutas med följande mening: ”Han gav det till Ester Johansson som snabbt stoppade det i fickan på förklädet och försvann ut genom dörren innan poliserna började fundera rättsläkare Sven-Gunnar Larsson var en kortväxt man.”

 

Hur ska jag kunna lista ut vad boktryckaren, förlaget och författaren tänkte sig berätta här? Oavsett, så är det ingen bra reklam för Jonas Hultkvist.

 

Jag läser inte mer än så i denna bok och tackar biblioteket för lånet.

 

I september 1972 var Roberta Flack ”förband” till Quincy Jones på Greek Theater i Los Angeles. Hon blev inropad och som extranummer valde hon att göra en för henne ny låt: ”Killing me softly with his song”. Succé! Quincy rådde henne direkt, att inte framföra den på scen förrän hon spelat in den.

 

År 1973 kom singeln, som blev en världshit. Låten var dock skriven och utgiven två år tidigare. Charles Fox och orman Gimbel skrev den tillsammans med Lori Lieberman, som sjöng in den, dock utan större framgång. Kan tänka mig att det rasslade in en massa STIM-pengar efter Roberta Flacks utgåva och, ärligt talat, den dyker fortfarande upp på P4! Här i en lätt jazzigare live-version med Flack vid tangenterna:

 

Och så måste jag puffa för den danska versionen, ”Kylling me soft ice”, som Shu-bi-dua gjorde till sitt självbetitlade och första album 1974. Här dock i en liveinspelning från bandets 25-årsjubileum 1998. Shu-bi-dua!

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Osynlig vid fyrtio...

Eva Swedenmark noterade, att hon och hennes jämnåriga väninnor med stigande ålder, blev mer och mer osynliga i sina liv, både på jobbet och hemma. Varför inte skriva en bok med titeln ”Vid fyrtio blev jag osynlig”? Men år 2016 kom hon med ”Om ni inte börjar leva gör jag slut”.

 

Bokens fyra plus-damer har hängt ihop länge, men träffarna har efter hand blivit mer och mer förutsägbara. Allt går i de ”gamla spåren”. Var och en håller sig på sin kant, utan att egentligen avslöja något om sina inre tankar och drömmar.

 

En av damerna, Garbo, tröttnar på detta och vid en träff med kamraterna, så säger hon rakt ut, att ”om ni inte börjar leva gör jag slut”! Hon vill att till nästa möte, ska var och en ha med sig en lista med vad deras framtid ska innehålla. Garbo menar, att det är hög tid att lämna lite av ”baktiden” och se framåt. Livet är inte slut! Än!

 

En av de fyra damerna är ganska nyskild, en annan har blivit sol-och-vårad och en tredje har blivit ”undanskuffad” på jobbet och alla bär de på sina hemligheter. Garbo vill lägga ner gruppen, om de inte öppnar upp och ”börjar leva”. Blir det någon ”önskelista”? Blir det något möte?

 

Jo, de träffas. Och avslöjar en del inre tankar och, fram för allt, önskningar! Plötsligt blir gruppen mer aktiv och ”på G”. De ser sidor hos varandra de aldrig sett tidigare. De ser och visar problem/bekymmer. De ser och ger varandra idéer om hur man kan bearbeta och lösa knutarna.

 

Visst är detta en fantasifull bok med flera udda episoder. Och visst får jag tankarna på ”Hundraåringen” och ”Kaffe med rån”-serien  -  fantasin drar iväg även här. Mycket lättläst med en del kuligheter, men jag avstår dock ”uppföljarna”.

 

År 1974 blev ”Dark Lady” listetta världen över. Det var tredje solohiten för Cherilyn Sarkisian. Cher står det på skivomslaget och hon är verkligen inte osynlig!

 

När vi nu är inne på att ofinnas, så går mina tankar till pigtrådsmusikens mer professionella utövare, som t ex Shadows. ”Moonlight shadow” kan väl vara passande här. Låten, skriven av Mike Oldfield, blev hans stora hit 1983, men som gjord för att även Shadows skulle ta upp den på sin spellista.

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


Nää, inte nu igen...

Nää, inte nu igen! Jo, jag har läst ”Den fjärde doktrinen” (2022)! Den fjärde delen i Kontrahenterna-serien av Denise Rudberg och lika fängslande som de tre tidigare.

 

Verksamheten på Karlaplan 4 har nu kommit in i mitten av november 1941. Professor Svartström leder arbetet med att försöka knäcka koderna och avlyssna signaltrafiken till och från Tyskland, som har fullt upp med Operation Barbarossa. Vintern har försvårat marschen mot Moskva. Vilka är Hitlers planer? Vad kommer att hända? Kan nästa steg utläsas i de signaler som fångas i spaningsarbetet?

 

Elisabeth är gravid efter en kort romans med ett brutalt slut. Vad händer nu?

 

Iris blir inbjuden till sin systers bröllop med en högt uppsatt nazist i Berlin. Hitler ska närvara. Iris reser dit i sällskap med en kollega, men är dödsförskräckt för att bli tillfångatagen. Hon är ju gift med en estnisk jude, som är kvar i öst… tillfångatagen?

 

Både Elisabeth och Iris är matematiskt begåvade, liksom Signe. Den senare är dessutom professor Svartströms hushållerska.

 

Hur långt in i graviditeten orkar Elisabeth jobba? De oberäkneliga arbetstiderna sliter…

 

Blir bröllopet för Iris syster hanterbart, trots omgivningen? Inser systern vilken risk hon utsatt Iris för i och med inbjudan?

 

Signes syster har avlidit. Svågern friade till Signe, som avvisade det, men har dåligt samvete för att hon inte tog hand om systersonen. Men så avlider svågern… och sluttentamen för terminen närmar sig…

 

Ja, detta är ännu en spännande bok om spaningsarbetet under andra världskriget. Kanske den bästa av Kontrahenterna, rent av. Väldigt läsvärd!

 

Helsingborgsfödde Harry Arnold (Persson) ledde under åren 1942-49 ett storband på Amiralen i Malmö. Senare var han ledare för Radiobandet och, inte minst, spelade in ett album tillsammans med Quincy Jones (1958)! Till den inspelningen hade Quincy med sig sin alldeles nyskrivna låt ”The midnight sun never sets”, som den svenska jazzmusikeliten tog sig an med den äran. Och jag blir lika tagen varje gång jag hör den…

 

Vid samma Metronome-inspelning gjordes även ”Quincy’s home again”, men den hade Harry Arnold skrivit! Wow, vilket flow! Dessutom är detta mitt musikinlägg nr 1.000 sedan min bloggstart i april 2012! Hurra!!!

 

 

Go’ freda’!!!

 

Haj å Goodbaj!


RSS 2.0